onsdag 31 oktober 2012

Äntligen! Cyklister prioriteras vid cykelöverfart


Jag har kikat på Kent Johansson statliga cyklingsutredning som blev offentlig på onsdagen. Han betonar att han inte föreslår så många förändringar av trafikregler och författningar. Han konstaterar att det redan med dagens regelverk finns många möjligheter att främja cyklingen och höjda säkerhet.

Men här är några intressanta förslag som jag vill lyfta fram. Jag säger bara “äntligen”, när han föreslår att reglerna vid obevakade cykelöverfarter ändras så att en bilförare får väjningsplikt mot cyklande och förare av moped klass II som färdats ut på eller just ska färdas ut på cykelöverfarten. Cyklisterna ska kunna färdas ut på en cykelöverfart, men måste förstås sakta ned och ta hänsyn till biltrafiken. Detta förslag är verkligen välkommet som lag. För idag det lite rörigt med reglerna‚ som att bilisterna ska väja för gående vid övergångsställen, men inte för cyklister som korsar vägen på samma ställe. Men i praktiken väjer ofta bilisterna för cyklister,vilket skapar osäkerhet för oss cyklister. Det vore bra om samma väljningsplikt gäller mot gående och cyklister eftersom det i princip är samma överfarter/övergångsställen vi använder.

Förslaget innebär även att vägmärke för cykelöverfart tas fram. Kent Johansson nämner att det kommer att ställas krav på cykelöverfartens utformning så att cyklisternas framkomlighet inte går ut över trafiksäkerheten.

Jag säger också “äntligen” om förslaget på att kunna inrätta cykelgator. En viss väg eller vägsträcka ska genom särskilda trafikregler kunna förklaras vara cykelgata. Med cykelgata ska avses en väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift ska vara cykelgata och som är utmärkt med vägmärke för cykelgata. 

På cykelgatan ska motorfordon anpassa hastigheten efter cykeltrafiken. En del andra regler föreslås, som att fordon som vill in på cykelgatan måste ha väjningsplikt mot fordon på cykelgatan. 

Denna möjlighet har inte funnits tidigare, att med lagens stöd inrätta en cykelfartsgata där cyklarnas tempo bestämmer farten. Det öppnar för en ny trafikkultur där cyklisterna blir kungar. Ett hett tips är att Östra Storgatan blir den första cykelgatan i Nyköping. Om det nu blir en sådan lag, det är ju ännu förslag.

Här finns utredningen som pdf.

söndag 28 oktober 2012

Framtiden, en stad där cyklisten är kung


Under många år har bilen satt sin prägel på hur staden planerats och utformats. Vi har fått en bilstad helt enkelt, som inte är riktigt bekväm, för dem som föredrar andra sätt förflytta sig på andra sätt. Sannolikt är den epoken av bilanpassade  stadsplaneringen nära sitt slut, eller rättare sagt den är över.

Jag har haft förmånen att få inblick i framtagande av en ny fördjupad översiktsplan för Nyköpings tätort. Den är ännu på idé-stadiet, men är tydligt den i mycket är inriktad på att förtäta och bygga nytt i centrala lägen. Det finns förvånansvärt många ytor och platser där man kan bygga i stan, utan att man behöver bre ut sig, och utan att man behöver förstöra grönområden.

Farväl bilstad.
Sannolikt kommer vi att få en mer kompakt stad de närmaste decennierna. De nya bostäderna kommer främst att ligga i centrala lägen, på högst några få kilometers avstånd från centrum. På sikt kan mycket väl dubbelt så många bo i dessa lägen jämfört med idag.

Blir det en befolkningstillväxt i Nyköping lär den till största delen hamna i stan. Småorterna runt Nyköping har svårt att locka och behålla sin befolkning. Tyvärr är bilen en delförklaring till den tynande landsbygden. Bilens rörlighet har gjort det lätt för landsbygdsborna att åka iväg, till jobb, till handeln, till fritid någon annan stans än i Vrena, Jönåker, Nävekvarn. Rörligheten har dragit undan underlaget för service, försörjning och nöjen på landet. 

Men nu till staden, där bilen blir allt mer överflödig, när vi dras till det urbana livet. För det är i staden vi vill bo, när landsbygden slokar. Det är där det finns människor, nöjen, utbud, jobb - ja, allt som gör livet värt att leva. 

Med allt fler boende i centrala lägen, kommer det att bli allt bökigare att använda bilen till allt, som en tyvärr utbredd vana bland nyköpingsbor. Med säg en fördubblad befolkning i stans centrala lägen, och med fortsatt hög bilanvänding, kommer stan att bli outhärdlig. P-platser kommer att bli en verklig bristvara, om vi inte gör om stan till en stor p-plats, vilket jag tror endast de riktiga bil-fanatikerna tycker är önskvärt. Ofta kommer det att vara trängsel på gatorna, i rusningstrafik ofta väldigt mycket stillastående trafik. Trafiksituationen blir så bökig att många helt enkelt kommer att överge bilåkandet i ren självbevarelsedrift, de upptäcker att vardagen kan bli så mycket smidigare på cykel.

Jag hör redan mummlet, från de som invänder att visst kan Nyköpings vägnät anpassas för att svälja dubbelt så många bilar. För övrigt vore det bra med fler bilar, det skapar ju tillväxt och välstånd, eftersom bilar omsätter en massa pengar. Det är service, reparationer, reservdelar, verkstäder, bränsle, försäkringar osv, som står för en rejäl del av BNP. Jo, de som som invänder föreslår förstås att vi bygger parkeringsplatser och p-hus, och ser till att anlägga fler vägar, ja varför inte en motorväg runt staden, som vi kan fräsa fram på istället för att knuffas på dagens vägnät. Det mina vänner skulle skapa tilllväxt och arbetstillfällen. Och skulle kosta en förfärlig massa pengar, som kommunen knappast har att investera. Så glöm det.

Min prognos är att cykeln och gåendet blir grunden i Nyköpings persontransporter. Framför allt cykeln ger kombinationen rörlighet och snabbhet över de ganska korta avstånd som finns i en stad. Gående förstås på kortare sträckor. Troligen kommer den lokala busstrafiken att fortsätta att vinna marknadsandelar, dock inte i de mer centrala delarna av staden, utan mot ytterområden typ Arnö, Harg/Oppeby.

Det som verkligen kommer att ställa bilsamhället på sin ända är den sinande oljetillförseln. Många knotar idag över höga bränslepriser, som är höga trots att det är lågkonjunktur. Blir det fart igen på ekonimin, vilket dock ser tveksamt ut under överskådlig, framtid  kommer bensin och dieselpriserna snabbt att åka iväg upp mot 20 kr-nivån. Om det ens räcker, vi kan till slut hamna i en situation där det uppstår brist, att de fossila bränslena måste ransoneras.

Elbilar är en vacker tanke, men ännu syns inte att något riktigt teknikgenombrott är i sikte som kan pressa inköpspriset till rimliga nivåer. Elbilar är helt enkelt för dyra för vanligt folk. Och oavsett, så löser inte elbilen trängselproblematiken. Alltför många bilar gör stan odräglig att leva i, även om de drivs med el.

När cykel och gående allt mer tar över stadens resor, måste också transportsystemet anpassas på olika sätt. Inte minst måste vi skapa en trafikmiljö där barn ska kunna klara sin dagliga resor på egen hand, till skolan och till fritidsaktiviteter. Då måste trafikregler anpassas och trafikmiljöerna byggas om.

Östra Storgatan, snart cykelfartsgata?

30-gräns i stadsmiljöer är fullt tänktbart. Reglerna måste ändras så att bilister ovillkorliga ska lämna företräda till cyklister och fotgängare, över allt i gatunätet. Inte bara vid övergångsställen, utan överallt. Det kommer innebära att cyklisternas hastighet blir riktmärket för bilarnas hastighet i många trafikmiljöer. Hela Nyköpings innerstad lär omvandlas till cykelfartsgata. Inte så att bilarna förbjuds, men de måste hålla en riktigt låg hastighet.

Med tanke på den tekniska utvecklingen så är det mycket sannolikt att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan räkna med bilar, som inte kan bryta mot den fastställda fartgränsen. Då blir 30 inte mer än 30, inte som idag där många gasar friskt ändå. Genom lagstiftning borde man kunna införa gps-baserade system i bilarna som håller rätt på den aktuella fartgränsen, och som spärrar mot högre hastigheter. 

Inget konstigt med en sådan begränsning egentligen, även om det kommer att knorras från hästkraftsdyrkarnas läger. Vi har fartgränser och de är väl tänkta att respekteras. Då är logiskt att införa och lagstifta teknik som hjälper bilisterna att hålla rätt hastighet.

Trångt i cykelställen lär det bli.
En annan aspekt är att en mindre bilberoende stad kan innebära lite lägre hyror. Dagens byggnorm tvingas byggherren att anlägga ett visst antal p-platser per byggd lägenhet. Med färre bilar och fler cyklar skulle politikerna kunna minska kravet på p-platser i ny hyreshus. P-platser kostar en del att anlägga, och med färre minskar byggkostnaderna. I Malmö finns ett område, Fullriggaren, där har man sänkt kraven på antalet p-platser från 1,2 per lägenhet till 0,7. Här har boendet kompletterats med en bilpool, så bilar finns även om man inte behöver äga sin egen.


På sikt lär vi ett Nyköping vars boende- och trafikmiljö kommer att se väldigt annorlunda. En stad där cyklisterna är kungar, och där cykeln är utgångspunkten för trafikplaneringen.

lördag 27 oktober 2012

Gäller inte lagen racercyklar?

Har vid ett antal gånger blivit omkört av smygande racercyklister. Stört mig på att de inte använder cykelns ringklocka för att varna att de kommer bakifrån.

Lagen säger att en cykel ska ha ringklocka. Så är det i alla beskrivet på Transportstyrelsens hemsida.

Men jag får en känsla av att väldigt många racercyklar saknar ringklocka. Har de dispens från lagen? Eller skiter de i lagen, de som tillverkar och säljer racercyklar. Eller är det köparna som plockar bort denna, denna lilla onödiga, i deras ögon, manick?

Någon som vet varför detta oskick fått breda ut sig?

onsdag 17 oktober 2012

“Hänsyn till terrängen” - i klartext mer backar


Återkommer till den nyinvigda cykelbanan till Bergshammar. När den invigdes framhöll projektledaren att dragningen av cykelbanan tagit hänsyn till terrängen på ett helt nytt sätt.

Det kan man lugnt säga. För när bilvägarna dras kan det grävas, schaktas och sprängas alldeles väldiga för att vägen ska passa bilisternas behov. Den ska löpa fint och mjukt genom terrängens alla hinder.

Men “hänsyn till terrängen” för en cykelbana betyder något annat. I det här fallet innebar det att man grävde så lite som möjligt, med resultat att cykelbanan följer geografins vindlingar upp och ner.

Vad det innebär kan ni se på bilden nedan, som visar den nya cykelbanan i höjd med Kungsladugården. Cykelbanan har en betydligt kraftigare uppförsbacke än bilarna. 




Hur smart är det att ge cyklisterna en kraftigare lutning uppför? Cyklisterna har inte hästkraftstinna motorer, där det räcker med ett lätt tryck på gaspedalen, så är backen fixad trots att bilen väger 1,5 ton. 

För oss cyklister är en rejäl uppförsbacke betydligt mer uppenbar, trots att cykeln bara väger 15 kilo. Vi får klämma i med benmusklerna och lägga rejält med tryck på tramporna.

Visst, de flesta cyklar för att vi tycker om att röra på oss. Men vi gillar inte onödiga backar. Och det finns absolut personer, som håller sig borta från cyklar för att man blir svettig. Rejäla uppförsbackar är defintivt en orsak till att svetten flödar. 

Tänk annorlunda nästa gång. 

måndag 15 oktober 2012

Mörkt på cykelbanan? Men skaffa lyse på cykeln också.

Läste häromdagen i lokaltidningen SN om några cyklister som var upprörda över att den nya cykelbanan mot Bergshammar inte fått belysning. Förstår deras irritation över att cykelbanan ligger helt mörk, men samtidigt tycker jag ändå påståenden om "livsfarligt" och att olyckor kan hända när som helst, minst sagt är att ta till i överkant.

För hur ser det ut på bilvägarna utanför stadsgränsen. Väldigt långa sträckor utan gatubelysning. Och det fungerar rätt bra, då bilarna har lampor i fronten som lyser upp vägbanan.

Och samma gäller väl på cykel. Har man en normal cykelbelysning  ska det funka att cykla på en cykelbana i mörker. Då ser man vad som finns framför, och andra mötande cyklister med belysning syns.

Kanske vi närmar oss problemet, cyklister som inte har ordning på sitt lyse. Ja, då kan det bli livsfarligt och man cyklar i kolmörker mot Bergshammar. Men då är det väl lite magstarkt att gnälla över att det saknas cykelbanebelysning...

Men självklart vore det ändå toppen med cykelbanebelysning på vägen mot Bergshammar. Att döma av SN-artikeln har det hela blivit fördröjt då länsstyrelsen anser att cykelbanan passserar Kungsladugården som är en s k känslig miljö. Då kan en normal cykelbanebelysning på höga stålstolpar vara rätt missprydande.

Men det finns belysning-alternativ som är lite mer diskreta, som kanske vore något att pröva här. Jag har tidigare bloggat om rörelsestyrd cykelbane-belysning som prövats på en del orter, bland annat i Västerås med gott resultat. Här kan ni läsa mer om detta. Av allt att döma mer energisnål än traditionell belysning som står på nätterna igenom, och till en lägre investeringskostnad.




lördag 13 oktober 2012

Äntligen ny asfalt, men varför tog det så lång tid?

Så här kunde det se ut tidigare.
Det var kanske fem år sedan jag första gången ringde kommunen, och talade om hur illa det var med cykelbanan utanför nuvarande Tempo-butiken längs med Arnö-leden. På vintern, i synnerhet när temperaturen höll sig runt noll, bildades stora pölar som sen frös till is. Och det blev spårigt och riktigt läskigt att cykla. Risken att cykla omkull ökade påtagligt.

Men åren gick, och inget hände. Varenda vinter samma sak. Is, snö och tö, och isiga spår. Jag bloggade om det i januari 2011, och hörde av mig till kommunen. Men det verkade som att mina synpunkter bara försvann in i någon pärm.

Så det var verkligen ingen trevlig cykelbana för de cyklister som känner sig lite osäker på cykeln. Så var nu inte heller  cykelbanan nedlusad med vintercyklister till och från Arnö.

Minst fem års väntan. Men nu är det ny asfalt.

Men så äntligen för några veckor sedan, så fanns där ny fin asfalt på cykelbanan. Jag säger bara äntligen!

Synd bara att det tog så lång tid att få detta cykelproblem. Det ska inte behöva ta flera år att rätta till ett så pass allvarligt fel som detta var. Det är något illavarslande när kommunen inte någorlunda snabbt förmår att fixa rena farligheter i cykelmiljön. Förmodligen en resursfråga, man har inte pengar, eller rättare sagt man har en massa bilvägar som också kräver underhåll. Och bilisterna som grupp är större och mer högljudd än vi cyklister, så de får sina vägskador snabbare reparerade. Kan det vara så?







tisdag 9 oktober 2012

Trevlig stadsmiljö med ny cykelbana, men konstigt i korsning

Trevlig gatubelysning och snygg stenläggning.
Folkungavägen känns mer lockande efter ombyggnaden.

Den nya gång/cykelbanan längs med Folkungavägen i centrala Nyköping är ett lyft på flera sätt. Nu finns en sammanhängande cykelbana längs gatan i stort sett från centrum ned till hamnen. Genom snygg stenläggning ut mot gatan, och en ny typ av belysningsarmaturer har gatan också fått en mer inbjudande miljö. Det känns helt enkelt lite mer stadsmässigt än tidigare. Inte som någon trist förortsgata.

En inbjudande gatumiljö bidrar sannolikt till att fler går och cykla, så det är rätt tänkt.

Men så kommer invändningar, för det hade kunnat bli ännu bättre.

Skarp kant avslutar cykelbanan i korsningen.
Man tappar farten.
För det första så är det en blandad och gång och cykelbana, utan separering av dessa olika trafikslag. Cyklister och gångtrafikanter rör sig med helt olika hastigheter, så de bör hållas isär. I synnerhet om antalet cyklister och gående ökar kan det bli trångt. Kanske målar kommunen upp separering i vägbanan senare. Fast jag misstänker att så inte blir fallet, för sådan separation finns knappast alls i Nyköping.


Det krävs en rejäl högersväng för att komma
upp på cykelbanan igen. 

Andra missen är korsningen Folkungavägen/Östra Kyrkogatan. Utformningen känns inte som den är gjord för cyklisternas framkomligt och säkerhet, Om vi exempelvis kommer från hamnen mot centrum (norrut) så slutar cykelbanan med en kant ut i gatan, ingen mjuk övergång. Utformningen gör så att man tvingas ut konstigt bland bilarna, och när man ska upp på cykelbanan efter korsningen så måste man köra upp snett till höger från gatan. 

Korsningen är gjord så att konfliktrisken med bilar ökar, och dessutom tappar man fart ordentligt, vilket cyklister hatar eftersom de driver sig framåt med muskelkraft. Jag har sett definitivt sätt bättre cykelkorsningar här i stan.

tisdag 2 oktober 2012

Nyköpings biltrafik - en jättelik förlustaffär

Här rullar bilar framåt, och kronorna rullar bakåt.


Många bilister gnäller över att det är dyrt att köra bil. Med all rätt, det svider ordentligt i plånboken. Men frågan är om det inte borde svida ännu mer i plånboken, om bilisterna fick betala de verkliga kostnaderna för bilkörandet.

Tack vare bloggen Cykelsmart kom jag en del intressanta uppgifter om kostnader för bilar och cyklar på spåren.

Man hänvisar till Köpenhamn som har försökt att räkna ut de totala kostnaderna för att transportera sig med bil och med cykel. Då är det inte bara kostnaderna för fordonet, utan man tar hänsyn till en mängd kringkostnader som är kopplad till valet av bil eller cykel. 


Man hänvisar till ett bakomliggande dokumentet. Men jag blir inte riktig klok på kopplingen, för där hittar jag inte ovanstående siffror. Men det hela pekar på att man alltså räknat på en totalkostnad, där man inkluderar en mängd faktorer som tidsåtgång, livslängd, hälsa, trafikolyckor, luftföroreningar, klimatbelastning, trängsel.

En del av dessa faktorer är inte så tydliga vid valet av fordon, varför det individuella valet mellan cykel och bil blir otydligt, om man ska utgå vad som är bäst för individen. En sådan dold vinst för cyklisten är att trampandet ger bättre hälsa och ökad livslängd. Där har man i Köpenhamn räknat ut att för varje cyklad kilometer så vinner man i förväntad  ökad livslängd till ett värde av 2,66 DKK!!!

En snabb överslagsberäkning på Nyköping, vad bilarna kostar samhället.
Jag hämtar siffror från myndigheten Trafikanalys.

2011 körde Nyköpings bilar i snitt 1199 mil per bil. I slutet av året fanns 26724 bilar inom kommunen. De körde över 32 miljoner mil; 32.042.076 mil.

Om vi tar de siffrorna i valutan DKK för bilkostnaden och översätter till svenska förhållanden. 0,69 DKK per km motsvarar cirka 0,79 SEK. Varje mil med bil ger alltså en förlust på 7,90 kronor.
Förlusten för biltrafiken i Nyköping blir 253.132.400 kr. Alltså drygt minus 253 milj kr.

Det brukar sägas att bilarna bidrar till tillväxt och välstånd. Men sådana påståenden bygger uppenbart på mer tro än vetande. Det är bara påståenden gripna ur luften gjorda utan något som vettigt underlag.

Att översätta siffrorna från Köpenhamn är naturligtvis kanske inte helt rättvisande, förmodligen skulle en liknande undersökning explicit för Nyköping ge lägre en lägre förlust, eftersom vi inte har storstadsproblem av biltrafiken. Men det ger ändå antydningar om att biltrafiken kostar, och att det är förlustsiffror som inte är särskilt synliga. Snarare väldigt dolda.

Jag bryr mig inte om att försöka översätta de positiva cykelsiffrorna till Nyköping, då det saknas officiell statistik över cykeltrafiken. Men jag kan konstatera att varje gång jag cyklar till stan, cirka 3,5 km, så ger det samhället en vinst på 4,27 DKK. Drygt fem svenska kronor.