Jag ångrar mig

Vågar man cyklar här, i backen ut mot Arnö? Bilden tagen kl 14.50 på nyårsafton.

Jag har tidigare här på bloggen påstått att Nyköpings kommun sköter vinterväghållningen bra. Men nu står jag inte längre för den uppfattning. Jag ångrar att jag spridit sådana budskap.

Visst är vädret besvärligt och väghållningen en utmaning när temperaturen åker upp och ner kring nollan, och det bildas isbark på gång och cykelvägarna. Men då får man också försöka ha lite koll hur väglaget är, och sanda därefter. Nu är det inte så. Det finns en del sand utspridd men absolut inte tillräckligt med tanke på den isbildning som nu är. Det är riktigt besvärligt att ta sig fram på cykelbanorna, och man ser i princip inga cyklar alls. Idag har jag sett en cyklist. Själv gick jag (också det vanskligt).

Det är möjligt att helgerna gjort att kommunens halkbekämpning gått ned på lågvarv. Men mycket av jobbet är utlagt på externa entreprenörer, inte minst bönder från gårdarna runt stan gör mycket av vinterväghållning på gång och cykelbanorna. Får inte de köra? Eller?

Helt klart är det glapp någonstans när cykelvägarna kan bli så här extremt hala utan att någon ger sig ut med sandspridaren.

Märkligt också att se bilvägarna intill cykelbanorna, som nu har i princip sommarväglag. All snö och is är borta, vilket till stor del kan förklaras det flitiga åkandet och körandet på dem. Är inte vi cyklister värda lite bättre?

Gott nytt år på er alla bloggläsare. Vi hörs och ses efter årsskiftet. Jag fortsätter att granska kommunens cykelsatsningar, och bristen på dessa.

Kan 23 procent av bilisterna börja cykla?

Så har jag kikat lite mer ingående i kommunens resvaneundersökning, där man bland annat har svar från 1520 personer vid 10-talet arbetsplatser om deras resvanor till och från jobbet. Resultatet av resvaneundersökningen visar att medianvärdet för avståndet mellan hem  och arbete/skola för dem som jobbar och bor i Nyköping är fem kilometer. Det visar på en stor potential för överflyttning till cykelresor och gång.

På sid 41 visar en tabell hur dem som åker bil till arbete/skola, skulle åkt om det fanns cykelbanor hela vägen mellan bostad och arbet/skola. Hela 23 procent kan tänka sig att cykla hela vägen visar det sig, enligt svaren i enkäten.

Jag har lite svårt att värdera behovet av fler cykelbanor. Som inbiten cyklist ser jag inte någon direkt brist på cykelbanor till och från de flesta ytterstadsdelar. Men en bilist och därmed ovan cyklist kanske ser saken annorlunda, eftersom hen inte känner till var cykelvägarna går.

Östra Storgatan, inte riktigt bra för cyklisterna
i sin nuvarande utformning.

Riktigt hela vägen genom Nyköping är det dock svårt att hitta cykelbanor i synnerhet om man ska genom ceentrala stan, dels måste man korsa bilvägar på en hel del ställen, dels så saknas ett sammanhängande nät av cykelbanor inne i centrala stan. Så här finns utrymme för förbättringar.

Men ska man nu ha sammanhängande cykelbanor hela vägen, så är det gatorna i centrum som måste omvandlas. Att bygga separata nya cykelbanor på de centrala gatorna är dock en utmaning av rang, man måste troligen ta gatuutrymme av gatuparkeringen. Kan man få fler att cykla så borde ekvationen med färre p-platser gå ihop, för en del p-platser ockuperas idag av bilster från förorterna. Annars är alternativet att bygga om några av de nuvarande gatorna till gång- eller cykelfartsgator där bilisterna måste anpassa trafiktempot till cyklister och gående. På något sätt måste bilarna dra sig tillbaka, om cyklisterna så få ett sammanhängande vägnät i centrala Nyköping.

Samtidigt är jag osäker på om potentialen till överflyttning från bil till cykel är hela 23 procent om det blir cykelbanor hela vägen mellan jobb och hem. Redan idag kan man nog säga att väldigt många redan har cykelbana nästan hela vägen till jobbet. Och trafiken i Nyköping är ganska trygg och säker, och avstånden inte oöverstigliga. Så den övergången till cykel borde redan vara avklarad för många, men så tycks inte vara fallet.

Att 23 procent av bilisterna en enkätundersökning skriver att man kan tänka sig börja cykla, är inte alls samma sak som att börja cykla, när yttre omständigheterna är de rätta. Att kryssa i en ruta på enkätformulär är enkelt, att ställa om i verkligheten är något helt annat.

Att lämna den invanda bilen är inte lätt. De flesta
fortsätter att köra trots att cykel kan fungera bra.

Misstänker att de svarande i undersökningen i många fall har gett politiskt korrekta svar, alltså visat att de vill cykla, gå, eller ta bussen oftare, för de vet att det egentligen vore önskvärt. Jag får känslan av att resvaneundersökningen inte riktigt gått i klinch med det faktum det inte räcker med bra cykelbanor, tydligare skyltning, bättre belysning och allt vad som önskas av fysiska förändringar. Att börja cykla är också en utmanande mental omställning, där väl inövade bilvanor ska bytas mot nya obekanta cykelvanor. Att etablera dessa nya vanor kräver en ordentligt vilja och stöd utifrån. Någon form av uppmuntransprojekt kanske, med personligt stöd till dem som vill ha.

Bland åtgärdsförslagen hittar man några sådana som bygger på uppmuntran:

•Som friskvårdsförmån för cykling till jobbet, med tidskompensation för en del av cykelrestiden.

• Testresenärsprojekt för cykling till anställda. Den anställde kan erbjudas låna en bra cykel under en begränsad tid.

Båda förutsätter engagerade arbetsgivare.

I resvaneundersökningens handlingsplan finns förslag på åtgärder, några med kampanj-inriktning vilken kan sägas vara uppmuntran. Det är typ informationskampanj och tävlingar typ hälsotramp. Ligger mer på kommunens ansvarsområde.

Jag ser fram emot vilka slutsatser Nyköpings kommun drar. Vilka av förslagen i undersökningen är tillräckligt lockande, för att kommunens politiker ska våga satsa?

32 procent cykelresor i Nyköping? Knappast

Nyköpings kommun har nu redovisat en stor resvaneundersökning vid de tio största arbetsplatserna i kommunen, samt ett antal inpendlare från andra kommuner. 1520 personer har svarat på frågorna, så det finns säkert en del användbara slutsatser.

Här finns undersökningen:

http://www.nykoping.se/Kommun--politik/Nyhetsarkiv/Fler-kan-tanka-sig-valja-buss-eller-cykel/

Undersökningen utgår mycket från vad som krävs för att minska bilåkande, och få över fler resor till cykel, kollektivtrafik och gång.

Intressant är slutsatsen att stor del av de lokala arbetsresorna redan sker med gång och cykel. Cykel står för 32 procent av resorna och gång 11 procent. Bilarna står för 48 procent.

Kan detta verkligen stämma? Stan är ju totalt dominerad av biltrafiken i jämförelse med andra trafikslag. Att nästan en tredjedel skulle cykla till jobbet, tror jag inte alls på. Det är bara att ställa sig vid en väg med intilliggande cykelled, och jämföra antalet bilar med cyklar. T ex Arnöleden som är totalt dominerad av bilar morgon och kväll. Kanske det går 1 cykel på 5 bilar i bästa fall. 

I Köpenhamn cykelpendlar cirka 37 procent till jobbet. Köpenhamn är fullkomligt dränkt i cyklar, men det är ändå inte Nyköping trots att nästan lika stor andel cyklar här, åtminstone enligt undersökningen.

Kolla in hur mycket cyklar, och fina cyklister, som befolkar den härliga cykelstaden Köpenhamn (på Copenhagen cycle chic). Tror nog vi i Nyköping behöver vi lite fler....

En annan slutsats som känns lite märklig är att det behövs bättre vinterväghållning på gång- och cykelbanor. Jag upprepar det igen, har skrivit fler gånger om det på bloggen, att cykelbanornas vinterväghållning faktiskt är riktigt hygglig. Framkomligheten som regel god. 

Problemet för oss cyklister är snarare när vi cykelbanan tar slut och vi hamnar på bilgatorna i centrala Nyköping, där kan det vara spårigt och jobbigt. Snarare att det behövs bättre vinterväghållning på gatorna!

Men undersökningen har många intressanta slutsatser som jag ska återkomma till.

Önskar cykelleder genom stan med prioriterad snöröjning

Nu har jag cyklat en del i ett snöigt Nyköping och tror mig ha en bra idé hur stan ska kunna bli framkomligare och säkrare för cyklister även under vintern. 

Cykelbanorna sköts i stort sett riktigt bra, för oss vintercyklister. Man plogar och sandar så att det är acceptabelt. Inte som på sommarhalvåret, men det vore löjeväckande att kräva sommarväglag.

Men inte gatorna. När man kommer inåt stan tar dock cykelbanorna slut och vi cyklister hamnar på bilgatorna. Och där det ofta slirigt och moddigt värre, på just sådana gator som vi måste välja för att komma antingen till centrum eller genom centrum.

Då föreslår jag följande. Det har funnits ett förslag från kommunen om genomgående cykelleder som passerar centrum. Genomför detta cykellednät, och skylta upp tydligt, och med målning på gatan. Ploga och sanda sedan detta centrala cykelvägnät mycket bättre än övriga centrumgator, så att de håller samma standard som rena gång/cykelbanor.

Det skulle kunna bli ett riktigt lyft för vintercyklingen.

I kommunens cykelstrategi 2010 kan man hitta ett förslag på prioriterade cykelleder i Nyköping (illustrationen här intill). Därifrån kommer illustrationen. Den kan man ha som utgångspunkt för att pussla ihop ett sådant prioriterat cykellednät. 

Så då kan det vara dags att gå från cykelstrategi till handling. Från vackra ord på ett papper, till faktiska förbättringar ute på stan. Hallå, var är ni politiker i stadshuset?

Cykla går ju, men parkera?

Vintern har tagit ett fast grepp om Sverige, och det lär nog gå några månader nu innan vi får se barmark. Det är bara att gilla läget som cyklist. Och här kommer ytterligare lägesrapport från vinterland Nyköping, när nu snön legat ett tag utan stor påfyllning oppifrån.

Kommunen och andra väghållare har sålunda haft gott om möjligheter att röja upp på gator och cykelbanor. Lite bättre har det blivit på gatorna, inte fullt så spårigt. Men det beror nog mer på att snön packats av bilarna, än att kommunen har röjt.

En orsak till att snöröjningen tar tid i centrala Nyköping är att många gator är belamrade med parkerade bilar. Bilarna som används av vissa för att öka den personliga framkomligheten, gör att kommunen får svårt att fixa framkomligheten för det stora kollektivet.

De flesta cyklister har givit upp, att döma av det fåtal cyklister jag såg. Det är inte lika lättvindigt att ge sig ut nu. Men å andra sidan är det inte heller omöjligt, om man kan acceptera att det tar längre tid att komma till sitt mål, om man är beredd på att färden blir lite skakig, och förstår att den ibland är lite vingligt. Men fram kommer man.

Men när man kommer fram, var ställer man cykeln? Cykelparkeringarna är ett lite knepigare kapitel. Ett par jag kollade verkade närmast bortglömda (se bilderna). Avsaknaden av snöröjning signalerar "lämna cykeln hemma".

Var är snöröjningen? Kanske är det upptagen med att rensa upp bland de illa parkerade bilarna?

Ja, det är väl bara att pulsa på i drivorna och trycka in cykeln i stället. För inte ger man upp så lätt, inte jag i alla fall.

Busstationen i Nyköping. Nytt fint cykelställ har kommit upp
i år. Inte snöröjt. Å andra sida förstår jag svårigheten att snöröja
ett cykelställ belamrat med cyklar, men detta är långt ifrån fullt.

Cykelparkeringen vid Rosvalla sportcenter. Inte alls snöröjt. Ser snarare
ut som en dumpningsplats för snö att döma av de stora drivorna. 

Och där kom vurpan

Med den plötsligt rikliga tillgången på snö kommer utmaningarna att cykla. Nyköpings kommun tycks sköta plogande av cykelbanorna riktigt bra, som tidigare år. Men nu går inte cykelbanorna överallt.  In mot stan hamnar man förr eller senare ute på en bilgata. Och då är det inte roligt vill jag lova.

Grova däck är ett måste.

Moddigt och slirigt värre, trots att jag har grova däck på min mountainbike. Framhjulet sladdrar än hit och dit, vilket gör att färden känns aningen oberäknelig. Ska jag hamna i en snödriva? Vingla omkull mitt i gatan? Eller?

Vurpa blir det. Där Arnöledens cykelbana korsar gatan vid Lidl har det tryckts/plogats upp rejält med snö. Spårigt är det också. Plötsligen sticker framhjulet okontrollerat iväg, och jag åker i gatan. Farten var låg så jag hamnar inte ens i kategorin lindrigt skadad. Lite ont i ett knä efteråt.

Det tycks omöjligt att ploga bilgatorna så att det blir bra för oss cyklister. Så här har det alltid varit vid mycket snöande. Den livliga biltrafiken gör att snön snabbt trycks ihop och det blir spårigt och gropigt. När sedan snöplogen kommer, om den kommer, så hasar den ovanpå det komprimerade snölagret.

Att vinterväghålla cykelbanorna till hyfsad standard tycks vara enklare. Cyklarna är inte tunga nog och tillräckligt många för att trycka ihop snön, så det är ingen större utmaning att ploga bort den.

14 minusgrader! Riktigt skönt efteråt

Bloggaren redo för vinter på 2 hjul. Kallt är det,
men samtidigt en märklig njutning.

Raskt blev det ordentlig vinter. Det stod 14 minusgrader på termometern när jag tog cykeln i går kväll. In till stan och tillbaka, cirka 4 km i vardera riktningen.

Jag inser att de flesta har givit upp tanken med att cykla vid 14 minusgrader. Men ska man förespråka cykling gäller det att veta var gränsen går. Och den går inte vid 14 minus, det krävs ännu lägre temperatur....

Men 14 minusgrader kräver definitivt att man tänkt igenom valet av kläder. Så här gör jag:
• På överkroppen rejäl fleecetröja och en bra skaljacka.
• På huvudet en toppluva. Jag fäller upp kapushongen på skaljackan, vilket hindrar fartvinden att kyla ned ansiktet.
• Rejäla dubbla tumvantar.
• Kängor på fötterna.


Kallt? Ja. Outhärdligt? Inte alls! Och efteråt? En märklig skön känsla i kroppen när det varma blodet återtar de mest utsatta kroppsdelarna. Riktigt häftigt.