Snorhalt!

Förra året avslutades med en bloggpost om isiga cykelbanor som var läskigt hala. Så blir det även 2013. Dagens tur på cykeln avslöjade hur det står till med vinerväghållningen. Bilvägarna fria från halka, åtminstone de större. Här har man kört med saltspridare. Cykelbanorna belagda med is, inte alls samma halkbekämpning.

Visserligen har kommunen sandat cykelbanorna men det vara några dagar sedan, och hjälper inte mycket. Sanden sjunker ned i isen och gör inte så mycket nytta. Dessutom sandas inte alla cykelbanor.

Saltning är i och för sig en tveksam metod eftersom saltet förstör kringliggande miljö, så man ska vara restriktiv. Men varför endast salt på de stora bilvägarna, det finns också cykel- och gångbanor som har mycket trafik. En cyklist som halkar eller sladdar är ju mycket mer utsatt en bilisten, som är skyddad av sitt plåtskal. Så lite salt kan vi väl få?

Hur kunde cykelbanan bli så här fel?

Så här ser denna cykelbana ut från cyklistens perspektiv, med mina kommentarer.

Egentligen skulle det inte blir mer bloggande i år, men nu fanns det tid, och detta kom över mig.

Snart har ett år gått sedan cykelbanan från Arnö in mot stan fick ny sträckning (alltså den del som går från Herrhagsskolan ned mot Arnöleden genom skogen). Redan när den byggdes om tyckte jag att det var en ganska kass förändring, eftersom en tidigare raksträcka i nedförsbacken försvann och ersattes med en lång kurva som slutade i en 90-graders korsning vid anslutningen med cykelbanan längs Arnöleden. Det jag då - i våras - främst reagerade mot var att man som cyklist tappade fart, jämfört med den gamla vägsträckningen.

Men nu har jag cyklat där rätt många gånger och upptäckt att det egentliga problemet är mer allvarligt än så. Eller problemen, för de är flera.

1/ Cykelbanan tycks feldoserad. Den lutar helt enkelt utåt. Lutningen finns där för att regnvatten ska rinna av, men det lutar utåt istället för inåt som är det normala i kurvor.

2/ Belysningstolparna står i kurvans yttre del. Nu är det vinter och det är ibland isigt i kurvan, och det finns risk för sladd. Kommer man från Arnö mot stan ned för backen i god fart hamnar man i en feldoserad kurva. Sladdens riktning lär då bli mot lyktstolparna.

3/ Dessutom är kurvan ganska skymd av ett buskage. Detta är främst ett bekymmer när man kommer från Arnö mot stan i hög fart ned för backen.  Buskaget borde beskäras.

Hur kunde det bli så fel här?

Gott slut ändå: Nu kommer cykel-kampanjerna

Cykelvägen mot Bergshammar.

Jag har länge efterlyst (tjatat upprepade gånger!!!) kommunala satsningar kring attityden och för uppmuntran till cykling här i Nyköping. Det räcker inte bara med bättre cykelvägar för att locka bilisterna, de upptäcker ju ändå inte fördelarna med cykel, förrän de verkligen provat.

Nu finns det i alla händelser kommunala cykel-kampanjer på gång. 

Planer finns på att kommunen arrangerar ”Cykelvänlig arbetsplats” enligt Göteborgs modell. Det kan även bli aktuellt med deltagande i i European Cycle Callenge; en cykeltävling för europeiska städer, där det gäller att trampa ihop så många kilometer som möjligt.

Den förstnämnda är antagligen för kommunens anställda. Den andra riktar sig nog till medborgare i allmänhet.

Riktigt hur konkreta just dessa kampanjer är för Nyköpings kommun, är vet jag inte, men uppgifterna ovan kommer från säker källa. Så framåt våren 2014 lär nog saker röra på sig.

Från samma källa får jag uppgifter om andra tänkbara möjligheter att främja  cykling bland kommunens personal. Det undersöka om man kan erbjuda en pott pengar den kommunanställde kan ha specifikt till cykelkostnader, samt en pott för vinterutrustning. Besluten är dock inte fattade.

Så när jag avrundar cykelåret 2013 med denna sista bloggpost tycks det bli ett gott slut. Men framför allt ser jag framför mig ett gott nytt cykel-år 2014.

Buss och cykel

Hållplats Grönsaksvägen, på Arnö. Trafikeras av linje 2
som går mot stan och Brandkärr.

Möjligheten att cykla till busshållplatsen har jag tagit upp tidigare i bloggen.

Kan man cykla till hållplatsen och låsa fast cykeln där, sänks ribban att välja bussen för de dagliga resorna. Cykeln ger ju en rejäl tidsvinst från hemmet till hållpatsen.

Men ska det kännas tryggt att lämna cykeln vid hållplatsen, så ska det vara riktiga cykelställ. Inte de här betongblocken (se bilden) som kommunen förmodligen köpte upp från något land i öster efter järnridåns fall.

Det är helt enkelt dags för upprustning av många av Nyköpings busshållplatser, vad gäller möjligheten att kombinera cykel och buss.

Borlänge satsar på vintercykling - men Nyköping?

Bloggaren redo för en tramptur i det vita.
Skaljacka och kraftiga handskar.
Jag föredrar breda däck före dubbar.

Vintern är här. För oss cyklister väntar bistrare tider. Så bistert att ändå många parkerar cykeln för gott i väntan på våren.

Men vänta lite, ska det vara nödvändigt? Nyköpings kommun har faktiskt varit rätt duktiga på vinterväghållning av cykelbanorna. Man plogar och sandar cykelbanorna vid snöfall och halka. och för det mesta är vinterväglaget klart framkomligt (men det finns undantag, som jag återkommer till längre fram).

Bra framkomlighet är en faktor, som kommunen kan påverka. 

En annan viktig faktor är rätt klädsel. Du får själv försöka hitta en mundering som utestänger kylan och snön, och med bra vinterklädsel så är sällan vintern något problem.

Cykeln då? En del vill ha dubbar för att känna sig säkra på snöiga cykelvägar. Men dubbdäck gör cykeln tungtrampad, vilket minskat motivet till att cykla. En halvvariant är att släppa ut lite luft ur däcken, så de blir bredare och anpassar sig bättre till spårighet och ojämnheter.

Så vardagscykling i stan på vintern är fullt möjligt. Om man vill. Och om man tror att det fungerar. Då fixar man det.

Men många är nog ändå av uppfattningen att cykling inte är något för vintern. I synnerhet de som alltid sätter sig i en bil, där man är skyddad av plåt, varmluftsfläktar och annat som hindrar närkontakt med väder och vind. Rent instinktivt avvisar de tanken på cykling. 

Ändå går det att locka folk till att cykla på vintern. Numera är det ingen nyhet att många cyklister fortsätter även vintertid. En förklaring här är kommuner som satsar på kampanjer för vintercykling.

Borlänge kommun skulle kunna vara en förebild för Nyköping.

Där kör man för tredje säsongen projektet Vintercyklisten. Hundra cyklister får vinterutrustning på sin cykel mot att de förbinder sig att cykla minst tre kilometer minst tre dagar i veckan fram till 20 april.  237 personer har ansökt om att få vara med i år, berättar DT.se

Av utvärderingarna att döma så har projektet gett mycket positiva resultat. För två år sedan cyklade deltagarna i genomsnitt 55 mil var under fyra vintermånader, vilket var långt över de 20 mil de förbundit sig till.

Varför Nyköping inte genomför liknande kampanjer kan man ju undra. Det räcker uppenbarligen inte bara med välplogade cykelbanor. De är ganska glest trafikerade just nu, det finns plats för fler.