söndag 30 augusti 2015

Bristande cykelförvaring, en orsak till icke-cykling?

Vem ställer sin nya
elcykel här över natten?
Var ute på lång-jogg på söndagen. Sprang genom Högbrunns-området (i Nyköping) där det finns många äldre hyreshus från mitten av förra seklet. Utanför många av dem finns cykelställ, och i dessa stod en hel del cyklar. Men det var verkligen inte några lyx-cyklar i dessa ställ, utan det är gamla slitna enkla hojar. Några rostiga, några med punka, lite på sniskan i stället. En ganska dyster syn, som verkligen inte lockade till vare sig cykling, eller till att parkera sin cykel. Knappast hojar  för att få en njutbar vardagscykling, utan mer som en yttersta nödlösning.

Sådan cykelställ är naturligtvis inte ett ställe där man tryggt vågar parkera en lite bättre cykel, som kan kosta en bra bit över 10000 kr. Den ska stå inom lås och bom, oåtkomlig för andra. Ett låst cykelrum är ett rimligt krav.

Jag hävdar att en riktigt bra cykel är en avgörande faktor, om cyklingen ska bli det huvudsakliga transportmedlet i vardagen. En risig cykel kan ju göra färden både jobbig och trafikfarlig, men en välanpassad kvalitets-cykel gör cyklingen till ett rent nöje.

Jag kunde naturligtvis inte avgöra, om alla dessa hus saknades vettiga cykelrum i hyreshus, men mitt antagande är ändå att det många gånger saknas sådana. Har själv bott i hyreshus av nyare snitt, och den cykelförvaring som fanns där var tveksam. Ett jättestort cykelrum, dit alla i området hade tillträde, vilket inte kändes särskilt tryggt (men jag fick behålla min cykel - dock blev den luftad någon gång). En del valde att ställa cykeln inne i trappen, på våningsplanen, vilket var långt ifrån optimalt.

Min hypotes här är att många hyreshus saknar en vettig cykelförvaring. I bästa fall har man ett cykelrum i källaren, men då ska cykel ledas genom knepiga dörrar, uppför någon brant trappa, vilket naturligtvis sätter upp hinder för det dagliga cyklandet. I sämsta fall är det bara ett enkelt cykelställ utanför porten, där cyklarna står utsatta för väder, vind och vandaler. Där ställer man inte en kvalitets-cykel. Somliga ger nog upp cyklandet här, och väljer bilen till alla sina resor.


Regnskydd, en balkong. Det
visar nivån på cykelförvaringen....
Har en känsla av att detta är ett förbisett problem. Detta är ju ingen kommunal infrastrukturfråga, som man kan ställa krav på. Det är ju ett problem som landar i knät på den enskilde cyklisten, men som ska lösas av fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen. Dessa har inget större intresse eller drivkrafter för att erbjuda någon bra förvaringslösning, för jag utgår från att det kan vara svårt att ta ut extra hyra för bra cykelförvaring. Men det kanske krävs sådana radikala lösningar, alltså hyra av cykelgarage, för att få till det.

För övrigt så ska väl inte detta vara omöjligt, det går ju att hyra ut bilgarage. Problemet är väl att vi cyklister, och folk i allmänhet, har uppfattning att cykling ska vara gratis, eller näst intill gratis.

söndag 23 augusti 2015

Cyklingen minskar - och ökar. Hur går det ihop?

Under senare år har det ju talats om en cykeltrend, om allt fler cyklister som syns på vägar och gator. Samtidigt kom nyligen en rapport från Trafa (myndigheten Trafikanalys), som står för officiell analys. Den pekar på en ganska tydlig nedgång i cyklingen, och även om det skett en viss återhämtning under senare år. 

Motsägelsefullt? Men så finns det också olika sätt och positioner att beskriva cyklingen. Om vi ska ta trenden ökande cyklingen, så kan den bilden hämtas från storstad och från media. I de större städerna har de facto cyklingen ökat en hel del, och i storstäderna finns medierna. De kan rapportera om mängden cyklister och trängseln på cykelbanorna som är en realitet, vilket utan större ansträngning går att tolka som en generell ökning av cyklandet. 

Medierna sätter sålunda den bilden av ökande cykling, vilket vi cyklister naturligtvis gillar, då det höjer vår status och kan öka resurserna till att göra cyklingen säkrare och snabbare. Men den del av cyklingen som minskar är inte lika synlig och blir därför inte särskilt uppenbar, åtminstone inte för storstadsfokuserad media. Det är inte heller så lätt för en vanlig cyklist att ha uppfattning om cykling ökar eller minskar, då det är långsiktiga och smygande trender.
Mycket cyklar i Nyköpings centrum.

Om jag utgår från min personliga uppfattning, så tycks det som att cyklingen ökar här i Nyköping. Många cyklar på en hel del ställen, främst i centrala delar av staden, vilket kan ge intryck av mycket cykling. Men i jämförelse med biltrafiken står ändå cyklandet för en liten del av den totala trafiken i Nyköping.

Hur har då Trafa kommit fram till att cyklingen minskar överlag?

Analysen sträcker sig över en lång tid, 1995-2014. Data för Trafas rapport kommer från de nationella resvaneundersökningar som genomförts årligen sedan 1995. Undersökningarna har i grunden genomförts på samma sätt genom att fråga ett urval av bosatta i Sverige som är 6–84 år om sina resor under en för varje urvals- person specifik mätdag. Intervjuer genomförs för varje dag under mätperioden. På så sätt täcker man in dags- och säsongsvariationer, variationer i väder och klimat, etcetera, som kan vara betydelsefulla när man studerar cykling. 

Och minskningen då?
Citat rapporten: Svenskarna cyklar i genomsnitt 5,3 miljoner kilometer per dag, vilket är en nedgång med16 procent sedan mitten av 1990-talet. Denna markanta nedgång skedde i alla de tre studerade kommuntyperna, i alla åldrar, reseärenden och för båda könen. Räknat i antal cykelresor har cyklandet minskat ännu mer: från 2,8 miljoner till 1,9 miljoner cykelresor per dag (– 34 procent). Samtidigt har befolkningen ökat med 8 procent. Räknat per invånare har alltså antalet cykelresor minskat med hela 38 procent. 
Viss återhämtning kan skönjas
Citat rapporten: Sedan millennieskiftet kan dock skönjas en viss återhämtning av cyklandet i storstäder och större städer med deras förortskommuner. Återhämtningen drivs främst av befolkningsutvecklingen, men även av att alla resor blir längre i genomsnitt. Utanför de större städerna, där det tidigare gjordes flest cykelresor, har däremot antalet cykelresor nästan halverats. Nu är det i ”större städer med förortskommuner” som det görs flest cykelresor – 44 procent av antalet cykelresor i landet. Utvecklingen har delvis att göra med utflyttning och stigande genomsnitts- ålder utanför de större städerna, samt motsvarande inflyttning till storstäder och större städer. 
Unga cyklar mindre
Barns och unga vuxnas cyklande har minskat med över 40 procent under perioden, mätt i färdlängd per invånare. Det visar sig också genom att skolresorna på cykel blivit 48 procent färre. Det kan finnas anledning att begrunda detta ur ett folkhälsoperspektiv, eftersom res- vanor grundläggs tidigt. För personer över 45 år – även personer över 65 år – märks istället en gradvis återgång av färdlängden per invånare på cykel, efter en nedgång, till de nivåer som gällde 1995–1998. 

Längre cykelresor
Den genomsnittliga färdlängden per cykelresa har i de senaste årens undersökningar ökat med 31 procent. Arbetsresorna med cykel har i genomsnitt blivit längre, vilket är en generell trend som gäller för arbetsresor och skolresor oavsett färdsätt. För alla andra reseärenden – skola, service och inköp, samt övriga ärenden – har den totala färdlängden med cykel minskat. Färdlängderna har dock inte minskat lika mycket som antalet cykelresor. 

Varför minskning?
Vad är det då som minskat antalet cyklade kilometer? Det finns förstås en mångfald orsaker till detta, men en av drivkrafter som analyseras i rapporten är de allt längre avstånden till arbete och skola, och andra målpunkter. Denna utveckling går att spåra i att cykelresorna blivit längre i genomsnitt. Inte minst de unga har många gånger fått längre till skolorna, genom det fria skolvalet som gör att man kanske inte väljer skolan i närområdet. När avstånden till resan mål blir allt längre, och minskar förstås sannolikheten för att cykel ska vara det primära resealternativet. Som jag tidigare bloggat om så är det redan vid avstånd 2-5 kilometer som många istället väljer bil.

Nedgången var också tydligast i mätperiodens inledning. Under senare år har en viss återhämtning skett, främst i större städer och dess förorter.
Barns och ungas cyklandet kraftigt minskade cyklande är alarmerande, eftersom resvanor etableras tidigt i livet. Om man ständigt blir skjutsad av föräldrar, och aldrig får uppleva friheten och lyckan att kunna cykla, minska naturligtvis sannolikheten att man ska upptäcka det senare i livet.
Något jag funderat över är om hjälmtvånget för unga under 15 år bidragit till minskningen. Dels sänder hjälmlagen signaler om att det är farligt att cykla, vilket gör att föräldrar inte uppmuntrar cyklingen, dels kan det nog vara en del tonåringar som vägrar att sätta på sig hjälm, och då förbjuds att cykla av föräldrar/avstår frivilligt.

Det kan noteras att för personer över 45 år syns en återgång av färdlängden. Det gäller främst då för arbetsresor.


Utglesningen av samhället, som pågått längre, med allt längre avstånd till skolor, service, inköp, arbete, nöjen, tycks vara en huvudorsak till att cyklingen minskat. Under senare år har det dock skett ett tydligt uppvaknande, där samhällsplanerare och politiker, förstått att städer inte kan breda ut sig alltför mycket. Det skapar bilberoende och onödigt resande. Istället talar man om förtätning av städerna, vilket sannolikt kommer bidra till mer cykel.

onsdag 19 augusti 2015

Nyköping inte i topp inom hållbara transporter

Konsultbolaget Trivector har granskat ett antal kommuner, hur väl utvecklat det är med hållbarheten inom de lokala resorna. Man tittar på tre områden:
  • Processer för en utveckling mot hållbara transporter,
  • Service och utbud av alternativ inom persontransporter,
  • Hur hållbara transporterna är med hänsyn till färdmedelsval, trafiksäkerhet med mera.
Det blev Malmö som fick högst ranking i SHIFT 2015.
Citat från Trivectors hemsida:
Den kommun som fått högst poäng i SHIFT2015 är Malmö. Malmös styrkor är att de har en tydlig trafikstrategi med mål om att minska biltrafiken per capita, förutsättningar för cykel- och kollektivtrafik är mycket bra och de är även bra på att hantera godsfrågor. Vi har särskilt valt att premiera Malmö för imponerande cykelsatsningar såsom cykelparkeringarna vid stationerna och ständiga infrastrukturförbättringar med syfte att prioritera cykel, den banbrytande kampanjen ”Inga löjliga bilresor” som kopierats av flera kommuner och uppstarten av SAMCITY- ett pilotprojekt för samlastning för såväl kommunala som privata mottagare.
Ytterligare 10 toppkommuner redovisas offentligt, men Nyköping finns inte bland dessa. Nyköpings kommun har ju höga mål, man pratar om hållbar tillväxt, så då lär ju hållbara transporter vara en delmängd. Googlar man på "hållbara transporter Nyköping" blir resultatet bland annat att man får veta att kommunen jobbar med en transportplan (den kommer på remiss under hösten). Det ska vara ett slags styrdokument, som ska kunna påverka kommunens beslut inom transportområdet. Men det krävs så mycket mer än styrdokument, det krävs en långsiktigt och konsekvent politik inom många områden, för att Nyköping ska komma högt inom hållbart resande. Vi har kommit en bit på väg, men det är långt kvar....

Här kan man läsa mer om SHIFT 2015.
http://www.trivector.se/trivectorforetagen/trivector_traffic/produkter_tjanster/hallbara_transporter/resultat_shift2015/

tisdag 18 augusti 2015

Felanmälan (del 2): Elanslutning, ska det vara nödvändigt?

Ett dygn har nu gått sedan jag felanmälde den kommunala cykelpumpen. Jag skickade ett mail till tekniska förvaltningen, men har inte fått svar. Inte ens en bekräftelse att de mottagit min anmälan.

Däremot har verkligheten givit mig besked om sakernas tillstånd. Passerade nämnda cykelpump idag vid 11-tiden och ser till min glädje att en kille från Vattenfall står och gräver i elskåpet intill. Självklart stannar jag och frågar om cykelpumpen. Nej, han är där för att elansluta en arbetsbod som står alldeles i närheten. Men han kan berätta att elskåpet på platsen saknar anslutning till elnätet. Så självklart finns det då inte ström till cykelpumpen.

Jag som trodde cykelpumpen i drift, men hade gått sönder (därav gårdagens felanmälan). Har vid flera tillfällen sett cyklister som stått där och grejat med pumpen. Vilket jag tolkade som att den var användbar.

Hur kan det då komma sig att kommunen sätter upp en obrukbar cykelpump? Det minsta man kunde begära är väl ett tydligt budskap, en skylt typ "Cykelpumpen är ej elansluten"? Så enkelt så här i teorin, men kanske väldigt svårt i verkligheten.

måndag 17 augusti 2015

Felanmälan: Kommunens cykelpump

Sedan några månader finns en fast monterad cykelpump invid Arnöleden, vid infarten till äldreboendet Myntan. Jag får utgå från att det är kommunen, som satt upp den, men man vet aldrig, för maken till anonym skapelse får man leta efter.

Inga instruktioner om hur den ska användas. Inte ett ord. Inget om vem som äger pumpen. Inget om eventuell felanmälan.

Men nu var det dags att pumpa framhjulet på min cykel, som råkar ha s k bilventiler. Efter lite funderande inför den anonyma pumpen inser jag att det nog bara är att trycka luftpåfyllnadsgrejen (eller vad det nu heter) på ventilen. Luft pyser, men jag inser snart att det går åt fel håll, det är däcket som töms. Det redan svampiga framdäcket är nu nästan tomt på luft.

Förbannade skit. Inget som indikerade att pumpen var ur bruk.

Och som sagt, inga tips om var man felanmäler. Jag chansar på skicka denna bloggpost till kommunens tekniska förvaltning, så får vi se.

Några tips till kommunen.
1/ Sätt gärna ut ett tel nr dit man man ringa och felanmäla. Alla har ju en mobil i fickan...
2/ Några enklare instruktioner om hur pumpen fungerar vore fint.
3/ Så smart det vore om det funnes en funktion för felanmälan direkt på pumpen. Man trycker på en knapp, en varningslampa börjar blinka (så inte fler går på samma fälla som mig), och ett SMS går till kommunen.

Efter ytterligare en harang svordomar fann jag mig. I väskan hade jag en egen cykelpump, men den är lite begränsad så däcket blev bara halvfyllt. Nere på stan uppsökte jag en annan kommunal cykelpump, den vid Stora Torget. Den ser lite skabbig och nött ut efter ett par års drift, men den fungerade klockrent.

Så nu rullar jag med välpumpade däck.

fredag 14 augusti 2015

Inte helt lyckad för cyklar/gående


Trafiken genom centrala Nyköping har varit lite kaosartad under sommaren, sedan kommunen dragit igång rondellbygget vid Västra Viadukten. Mycket biltrafik genom stan måste nu runda Teaterparken, och det är ständiga bilköer i detta område. Men det blir nog bra när den nya rondellen kommer i drift i november.

Även för cyklister och gående är det lite trickigt, det är minst sagt ett smalt område där både cykel och gångtrafik i två riktningar ska mötas i en tillfällig trafiklösning.  Men det tycks inte finnas mycket utrymme att vinka på för att göra denna trånga passage (se bilden ovan) bredare. Det är redan trångt för bilarna, så där finns inte någon vägbana att låna. Nåväl, man ska väl inte gnälla alltför mycket som cyklist, för man kommer ända fram ganska smidigt i förhållande till biltrafiken. Cykeln rullar trots allt framåt, vilket knappast alltid är läget för bilarna. Sega köer, men det kanske bilägarna tycker är en liten uppoffring i jämförelse med glädjen att få sitta i sitt plåtskal och brumma ut avgaser och sabba den egna hälsan.

Men jag undrar hur kommunen tänkte när de ordnade inpassagen till Västra Storgatan för oss cyklister. Ofelbart hamnar man rakt in i ett kafés uteservering, mellan entrédörren och borden. Avspärrningen som styr cykeltrafiken hade absolut kunnat placeras lite annorlunda.



söndag 9 augusti 2015

Klimatet-omställningen är igång. Cykeln är en del av förändringen.

I årtionden har det pratats om att mänskligheten måste begränsa utsläppen av fossil koldioxid. Det har slutits klimatavtal som än så länge inte givit något riktigt tryck i avvecklingen av den fossila energin. 
Trots all debatt och vilja har inte mycket hänt, tills förrän nu.

Det tycks som att 2015 håller på att bli året då utvecklingen äntligen vänder, när vi på allvar börjar ta itu med avveckling av den smutsiga energin, och utvecklingen av den rena förnybara.

Det finns en mängd tecken på att utvecklingen nu tar fart, och då är det ökande cykelintresset bara ett av alla nödvändiga steg mot en mer hållbar energi-användning.

Numera är det ganska tätt mellan tydliga konkreta beslut mot en mer hållbar energiframtid. Men den fossila eran är långt ifrån slut, så det gäller med alla medel knuffa vidare den fossilfria utvecklingen. Den här bloggen är förhoppningsvis en liten kugge i det maskineriet.

Fler cyklar på gatorna,
en del av omställningen.
I dagsläget tror jag det är väldigt viktigt att sprida kunskapen om alla de beslut som tagits mot fossilfri energi, så att allt fler förstår att den förnybara energin nu är på allvar; att den fungerar och att den kan konkurrera. För ännu finns skeptiska bakåtsträvare, vars förvridna verklighet måste bemötas med fakta och berättelser om hur den förnybara omställningen kommit igång. För vi behöver ytterligare få upp tempot i omställningen, och sätta ännu högre mål, för att så snabbt som möjligt 
förpassa olja, kol och naturgas till historien.

Detta blogginlägg kommer inte handla mycket om cykling, mer än att jag kan konstatera att vi som cyklar i Nyköping, är en del av denna omställning, och att vårt cyklande bidrar till att sända signaler om att vi vill ha en värld utan CO2-utsläpp. För varje ytterligare cykel på gatorna blir det ytterligare en signal till bilister (fossilberoende sådana) att alternativen finns och fungerar. 

Vad är det då som hänt? Jag drar en del exempel:
  • I början av augusti presenterade president Obama en omfattande plan för att minska användningen av kol för elproduktionen. Utsläppen från kolkraftverk kommer att behöva minska med 32 procent till år 2030 jämfört med 2005.
  • I Svenska Dagbladet släpptes i juli nyheten att Kina planerar att införa ett system med utsläppsrätter, vilket alltså sätter ett prislapp på utsläppen. Bedömare anser att det kan vara ett viktigt steg mot att skapa ett globalt pris på CO2-utsläppen, något som länge efterfrågats av klimatexperter.  Källa: http://www.svd.se/analytiker-kinas-utslappsratter-paverkar-sverige
  • Investeringarna i fossil elproduktion inom EU har stannat av, istället är det till den förnybara energin som investerarnas pengar hittar. Under 2014 stod vind- och solkraft för 73 procent av all ny effekt inom EU, enligt källan Svensk Vindenergi.
  • En rapport från FN:s miljöprogram UNEPT visar att ungefär hälften av den nya elproduktionen under 2014 globalt sett kom från förnybara energikällor. Förnybar energin beräknas stå för totalt 9,1 procent av världens energiproduktion.
  • Under 2014 ökade Kina produktionen från förnybar el med 200  TWh, samtidigt som elproduktionen med fossila bränslen minskade med 30 TWh.
  • Dyker vi ned på det lokala området kring Nyköping, så kan det ju nämnas att Länstrafikens gröna bussar (som körs av Nobina) från årsskiftet ska ha förnybart bränsle i tankarna. Äntligen får man väl lov att säga, för den svenska lokala kollektivtrafiken har kommit mycket längre än Länstrafiken. Stora SL har hög andel förnybara bränslen, och numera börjar energieffektiva hybridbussar rulla i allt fler städer (första gången jag åkte sådan vara i juli i Karlskrona).
  • Fortsätter vi på spåret kollektivtrafiken och energin tycker jag det är värt att nämna att Kina tydligen planerar en jättesatsning på elbussar, vilket visar att denna teknik börjar bli mogen och fungerar. Källa http://www.bussmagasinet.se/2015/08/jatteinvestering-i-elbussar/

Så här kan jag fortsätta rabbla exempel som visar att produktion och användning av förnybar energi börjar få upp farten ordentligt. Men det är ändå bara begynnelsen av den nödvändiga klimatomställningen, tempot måste skruvas upp ordentligt, på många områden.

I Sverige tycks den stora utmaningen vara att ställa om personbilar och lastbilar till icke fossila drivkällor. Där går det ännu mycket trögt, trots att tekniken finns, åtminstone för personbilar. Den svenska supermiljöbilspremien räcker inte långt för att locka till köp av el- eller hybridbilar. Och frågan är om premien ens är det mest effektiva styrmedlet för att minska CO2-utsläpp. Det finns andra styrmedel som ger mycket större CO2-reduktion till lägre kostnader. Så regeringen har anledning att verkligen se över denna del av transportpolitiken, vilket också görs. Men det tycks som att regeringen tassar fram väldigt försiktigt, i förhållande till det ambitiösa målet en fossiloberoende fordonsflotta är 2030. Idag bara är några få förändringar som är aviserade, trots att frågan om en fossiloberoende fordonsflotta är ordentligt utredd genom statens försorg av professor Thomas B Johansson. Det som idag utreds är ett så kallat bonus malus-system, som genom ekonomiska styrmedel ska straffa energislukande fordon och premiera de energieffektiva. Men det är sannolikt otillräckligt om målet 2030 ska nås. Nästan alla bilar som säljs idag är beroende av fossila bränslen och drivs dessutom av ineffektiva explosionsmotorer, och merparten av dessa lär rulla om 15 år. 
Det räcker dock inte med fossiloberoende fordonsflotta i Sverige, om vi nu väljer det svenska perspektivet. Det är en mängd andra aktiviteter som belastar klimatet, främst genom fossil koldioxid.

Vi behöver omställning mot hållbarhet på ett antal områden; inte minst mot mer energieffektiva byggnader, mindre utsläpp från maten, och en del industrier (stålproduktion exempelvis).

Men vi behöver också en mental omställning, för att få upp tempot på omställningen. Vi behöver en ny berättelse om det som behöver prägla utvecklingen. I början av det förra seklet handlade samhällets berättelse om att utrota den extrema fattigdomen och att arbetarna ville ha rimliga arbetsvillkor. Efter mitten av förra seklet handlade det om att vi skulle skapa en välfärd till alla. 

Under de senare decennierna, har berättelsen handlat om att skapa jobb (utrota arbetslösheten) och att sätta fart på tillväxten (som ska lösa alla våra problem, som skapats av tidigare hög tillväxt och stor aktivitet i ekonomin). Jobb och tillväxt, jobb och tillväxt, jobb och tillväxt, har mantrat varit, utan att tydligt peka ut vad man vill använda resurserna till, som ökad välfärd eller ett lyckligare folk.

Den nya berättelsen ska handla ett konkret mål, för hur vi ska använda vår rikedom och tillväxt. Berättelsen som beslutsfattare och inflytelserika måste börja sprida, ska handla om allt som krävs för att rädda klimatet. Den stora majoriteten är uppriktigt oroad över klimatet, och vill se kraftfull handling, vilket också kräver en tydlig berättelse om det nya målet för samhället. Börjar exempelvis politiker prata allvar om klimatet så lär nog käbblet om en del förändringar avta. Då kanske många förstår att 50 öre dyrare bensin inte är ett hot mot landsbygdens bilister, utan en av många beslut som krävs för att ställa om till klimatsmart energi. 

Det är till med så att omställningen lär skapa både jobb och tillväxt, så vad väntar vi på?

Vi som cyklar är redan en del av omställningen. Vår uppgift är att visa att vi redan har klimatsmarta fordon, och hjälpa andra att upptäcka det. Men glöm inte, att cykla är kort och gott härligt!