torsdag 25 augusti 2016

Dags att skaffa sig ett bättre liv...

Egentligen ska man ju inte snylta på andras bloggar, men den här killen (Teknikpappan) förklarar varför du ska skippa bilen till jobbet. Det handlar inte om miljön, det handlar inte om att rädda världen, det handlar inte om att bilar är svindyra i drift. Det handlar om att skaffa sig ett bättre liv....

https://teknikpappan.wordpress.com/2016/06/16/bilister-det-ar-dags-nu/

måndag 15 augusti 2016

1000 nya cyklister, Nyköping skulle tjäna 3,6 milj kr om året.

Många bilar är utanför Nyköpings alla arbetsplatser, som här i 
Spelhagen. Med andra ord, det finns mycket pengar att spara
om dessa bilister blev cyklister.



Inte nog med att man personligen sparar pengar på cykel istället för att äga och använda bil. Samhället tjänar stora pengar på att folk cyklar. Framför allt genom att cyklisterna har bättre hälsa, åtminstone om man jämför de som har bilen som huvudsakligt transportmedel. Den dagliga motionen som cyklingen gör cyklisten betydligt friskare.

Jag hittar uppgifter i boken ”Cykla” av Lina E Johansson och Maja Lagerkrantz. De hänvisar till humanbiologen Peter Schantz som studerat flera tusen cykelpendlare, och som kom fram till att det ekonomiska värdet av hälsovinsten var cirka 13.000 kr i minskad risk förtida dödlighet.

Andra vinster som det bör gå sätta en prislapp på är minskade luftföroreningar, mindre buller, mindre behov av vägar och parkeringar. Om fler cyklar istället för att vanemässigt åka bil till allt, så blir framkomligheten på vägarna bättre för kollektivtrafik, nyttotrafiken och de som verkligen behöver bilen. Det bör ingå i cyklingens pluskonto.

Räkna även med att personer som cyklar presterar lite bättre på jobbet. Min egen erfarenhet är att en stunds cykling på morgonen, gör mig i betydligt bättre skick att ta itu med dagens jobbutmaningar (i synnerhet om man har ett stillasittande jobb, vilket de flesta har).

Vad kan då cyklingen vara värd, och vad kostar allt bilåkande?
Jag har på bloggen tidigare redovisat siffror från en beräkning från Köpenhamn. Där fann man var samhället sparar 1,50 kr per kilometer när någon cyklar. När man kör bil så är det istället en kostnad på 1,40 kr kilometer.

Nu kan inte att dessa siffror från den danska huvudstaden direktt överföras till Nyköping, antagligen är vinsterna av cykling mindre här, och kostnad för bilåkande lite mindre. Men kostnaderna och vinsterna finns definitivt också här, eftersom en stor del av den ekonomiska effekten beror hälsovinsten cyklisten får genom vardagsmotionen. Säg att Nyköping sparar 1 kr per kilometer cykling, och att kostnaden för bilkörningen är 1 kr per kilometer.

Om då en bilburen Nyköpingsbo börjar cykla, så borde det alltså ge 2 kr per kilometer, dels genom minskad bilkostnad, och genom ökad hälsa. Säg att denna person cyklar 8 kilometer (till och från stan) 5 gånger i veckan. Det ger en vinst på 80 kr per vecka. På ett år blir det cirka (säg 45 veckor, man kan ju ta vara bortrest ibland) blir det 3600 kr. 

Om vi sedan tänker oss att 1000 vanebilister i Nyköping blir vanecyklister, så tjänar samhället 3,6 milj kr per år. Och det varje år. Efter tio års cyklande har de sparat 36 milj kr.

Lägg till detta, att dessa nya cyklister mår lite bättre och faktiskt också blir lite gladare. Det finns ett otal berättelser om människor som börjat cykla, och vittnar om ett bättre humör. Och det är väl ingen nyhet att vardagsmotion lindrar psykisk ohälsa.

Ekonomiska argument brukar ju bita rätt bra! Så varför gör då inte Nyköpings kommun mer för att locka till cykling?


(Obs, detta är alltså ett hypotetiskt räkneexempel. Vinsten kan vara både större och mindre för Nyköping, men att det är en påtaglig vinst med många cyklister går inte att ifrågasätta)

lördag 13 augusti 2016

Cyklisterna mest farliga för sig själva

Trafikregler för cyklister? Så onödigt, resonerar
nog denna cyklist i detta ögonblick.


Tidigare i somras skrev jag insändare till lokaltidningen SN, då det utbrutit en hätsk debatt kring de ”farliga” cyklister på Nyköpings gator. Jag ryckte ut till cyklisterna försvar, och skrev att cyklisterna i trafiken inte är något jätteproblem i jämförelse med allt som biltrafiken ställer till.

Självklart fick jag svar på tal. Andra skribenter som ansåg att jag menade att jag tyckte cyklisterna kunde strunta i trafikreglerna. 

Jo, självklart ska vi cyklister hålla oss till regler. Och så ska vi visa hänsyn. Men hänsyn nog ännu viktigare än att slaviskt följa reglerna.

Mitt budskap är ändå att cyklisternas som struntar i reglera inte är något stort problem för andra i praktiken. Snarare är det ett problem för cyklisterna själva. De flesta cykelolyckor är singelolyckor, och drabbar främst cyklisterna själva. Av alla cyklister som söker akutsjukvård har
åtta av tio skadats i en singelolycka, enligt en rapport VTI (Väg och Transportstyrelsen). Ur denna kan jag citera följande:

”Av 1 274 svårt skadade cyklister i singelolyckor under åren 2007–2011, kan 27 procentrelateras till drift och underhåll, 20 procent till vägutformning, 27 procent till cyklistens interaktion med cykeln, 15 procent till cyklistens beteende och tillstånd och 11 procent till samspelet med övriga trafikanter.”

”Den olycksorsak relaterad till drift och underhåll som oftast förekommer är ishalka, följt av omkullkörning på rullgrus, ojämnt underlag och tillfälliga föremål. Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kanstenar och fasta föremål som exempelvis bommar och betongsuggor. I cyklistens interaktion med cykeln sker olyckor främst vid av- och påstigning, då det blivit något fel på cykeln, då något föremål kommit in i cykelhjulet eller då handbromsen tagit för hårt. Hög fart har på ett eller annat sätt bidragit till olyckan i 8 procent av de svåra singelolyckorna.” 

Men jag kan förstå att folk retar sig på vimsiga cyklister, som kör lite hur som helst. Det är störande och irriterande. 


Ska vi minska olyckor med cyklar, så hänger åtskilligt på drift och underhåll, och utformning av cykelvägar. Sedan borde en del cyklister byta ut sina gamla skrothojar. En modern kvalitetscykel är både säkrare och mycket roligare att åka på. 

måndag 27 juni 2016

Bil? Det finns ju lastcykel...



Lastcyklar är ännu sällsynta i Nyköping, men jämfört med för ett år sedan har nog antalet fördubblats. Kanske det finns 15 privata lastcyklar i stan, och så ett antal förskolecyklar.
På bilden ovan syns min vita Bullit, tillsammans med ytterligare två Bullitar, den röda hemmahörande i Nyköping. Den svarta kommer från Oxelösund. Bilden tog vid Automobilsällskapets träff den 15 juni i hamnen, då tvåhjuliga fordon visades upp. Så vi tog chansen att visa våra cyklar...

Vid dagens runda på stan stötte jag på två andra lastcyklar.... Den ena fångad på bilden ovan.

Hör från andra städer att de blir allt vanligare. För den som rör sig på avstånd på upp till en mil i stadsmiljöer är detta fantastiska fordon för vardagens alla transporter. Sätter man dessutom elmotor på, så är man rustad för det flesta utmaningar. Ett smidigt och snabbt fordon.

Än så länge är lastcyklar väldigt nytt i Nyköping, många tittar nyfiket när jag kommer susande med Bulliten. Men jag stannar gärna och berättar....

Har haft min lastcykel i två år nu och jag har blivit allt mer övertygad. Bil är fullständigt överflödigt (åtminstone för min del) i vardagen.

torsdag 23 juni 2016

Kommunen spär på cyklisthatet


https://www.facebook.com/nykopingskommun/videos/1050393541697914/


På Facebook finnns kommunens video som ska visa hur man INTE beter sig på gåfartsområdet Östra Storgatan. Och det är uppenbart cyklisterna som struntar i trafikvett och regler.

Visst finns det cyklister som beter sig illa. Att det finns bilister som kör alldeles för fort på Ö Storgatan har visst filmmakaren missat. Hade varit bättre att visa hur man ska bete sig. Nu eldar kommunen på hatet mot oss cyklister...

måndag 20 juni 2016

Köpenhamn kan. Då kan vi.

Härom dagen presenterade Miljömålsberedning sin analys och sina slutsatser om hur det Sveriges möjligheter att snabbt pressa ned CO2-utsläppen. Debattartikeln på DN.se undertecknades av representanter från 6 av riskdagens 7 partier. Brett stöd bakom alltså.

Det stora bekymret är uppenbart, att transporternas utsläpp inte minskar. Idag står utsläppen för trafiken för nästan hälften av CO2-utsläppen, av de utsläppen som står utanför handelssystem med utsläppsrätter.

Miljömålsberedningen har i uppdrag av regeringen att utveckla förslag till ett klimatpolitiskt ramverk och att utveckla strategier med mål, styrmedel och åtgärder som en grund för Sveriges framtida klimatpolitik. Parallellt med klimatuppdraget skall beredningen också presentera förslag till en samlad luftvårdsstrategi.

Än så länge bara en debattartikel, men som ändå pekar på vilka områden, där man behöver ta krafttag. Sannolikt väntar beslut och politik som kommer att påverka oss lokalt i Nyköping, när det gäller trafiken.

Miljömålsberedningen föreslår att utsläppen från trafiken ska minska med 70 procent till 2030 i jämförelse med 2010 års nivå. Ett riktigt ambitiöst mål, men miljömålsberedningen menar att målet är möjligt att uppnå med styrmedel och tack vare teknisk utveckling.

Man säger det inte rakt ut, men budskapet är ändå rätt tydligt, vi kan inte fortsätta att ständigt transportera oss i bilar. Man konstaterar också att det krävs åtgärder i samhällsplaneringen om utsläppen ska kunna tryckas ned.

Man föreslår att gång- cykel och kollektivtrafik görs till normgivande i planeringen i större tätorter samt att resor med buss och tåg underlättas vid planering av infrastruktur mellan tätorterna.

Här får man nog säga att miljömålsberedningen underskattar utmaningen, åtminstone på kort sikt. Det är idag självklarheter att städer ska utformas för cykel och kollektivtrafik, en betydligt tuffare utmaning är att städerna tidigare byggts ut med bilen som norm. Alltså ganska glesa städer, med långa avstånd, för att nå service, handel och jobb. Gator, hus och stadsdelar ligger där de ligger, det går inte att göra så mycket åt detta i det korta perspektivet. Omvandlingen av städernas geografiska struktur och uppbyggnad är en alldeles för långsiktig process, för att den ska kunna bidra till den snabba klimatomställningen som behövs.

Miljömålsberedningen knyter stora hopp till elbilar och riktigt energisnåla bilar. Men att byta ut dagens hela fordonspark på 14 år (om 70 procent ska nås) innebär också en enorm miljöbelastning med stora utsläpp när alla nya bilar ska tillverkas. Vad återstår då, om det verkligen snabbt kunna minska utsläppen?

Svaret är färre resor med egna bilar. I kombination med förnybara bränslen. Problemet är dock att förnybara bränslen inte finns i de väldiga mängder som behövs till Sverige 4,5 miljoner bilar. Vi hamnar åter åtgärden färre resor med egna bilar. Ännu färre....

Bloggen ska handla om Nyköping och hållbar trafik. Så vad kan vi göra lokalt, för att stötta en utveckling med färre bilresor.

Bilar, bilar, bilar och så en buss. Nyköpingsborna
klamrar sig fast i fossildrivna transporter.
Frågeställningen är i princip ny. Visserligen har det lokalt i Nyköping tagits beslut som kan tyckas som inskränkningar av biltrafiken. Och det finns också styrkdokument, nyligen antog kommunfullmäktige en transportstrategi, som syftar till en omställning av transportsystemet. Trafikslagen ska prioriteras i följande ordning; gång, cykel, kollektivtrafik och bil. Det pekar ju helt klart i en hållbar riktning, men om det verkligen innebär en riktig omställning av trafiksystemet återstår att se. För man har ju inte riktig intrycket av att Nyköpings politiker driver detta med hållbar trafik särskilt engagerat (förvisso finns det många andra angelägna frågor). Det finns ingen politiker som talar i klartext, att Nyköpings trafiksystem mycket tydligare måste inriktas på gång och cykling. Och att bilarna får maka på sig.

Det som hittills gjorts i Nyköping är alltså ingenting i jämförelse med de förändringar som behövs, om klimatet får råda. Under senare år har bilåkandet begränsats något i centrala Nyköping, främst för att göra stan mer trivsam och framkomlig för andra än bilister. De åtgärderna har inte inneburit något trendbrott mot minskad biltrafik totalt sett.

Självklart kan inte den lokala politiken lösa klimatutmaningar, det krävs tuffa styrmedel på riksplanet. Men samtidigt måste vi jobba lokalt för att förenkla för cyklister och kollektivresenärer. Det finns mycket kvar att göra.... Hårda åtgärder med asfalt och betong för cykel och kollektivtrafik, mjuka åtgärder med information och påverkan.

Då krävs att politiken och stadsbyggandet drivs av nya principer: 
I Köpenhamn har man gjort det enkelt att cykla.
Och Köpenhamnsborna cyklar. Räknat till antal
fordon så dominerar cyklarna.
 
- Bromsa stadens tillväxt utåt. Nya hus i perifera lägen bidrar till ökad biltrafik. Exempel på sådana är Oxbacken, Malmbryggshage och Örstig. Det finns stora planer på att bygga i Buskhyttan, drygt en mil utan för stan. 
 Visst ska landsbygden leva, men så länge vi inte kan ordna klimatsmarta transporter, så ska vi inte locka nya innevånare att hamna i stans utkanter. Även om det går bussar, kommer de flesta att färdas i fossildriven bil.

-Det går inte fortsätta att låta handeln etablera sig i stans utkanter. Det är oerhört trafikdrivande, när allt fler butiker hamnar i lägen som Pålljungs hage.  

-Istället för att bygga ut vägkapacitet, nya bilvägar och fler parkeringar, så måste nästan all ny utbyggnad av trafikinfra handlar om förbättrade villkor för cykling. Bilarna har redan fått tillräckligt av framkomlighet med vägar och p-platser. Nu är det cykelns tur, och gångtrafiken förstås. 

-Men framför allt, kommunen måste jobba mycket mer aktivt med att locka Nyköpinsborna att cykla, åtminstone i tätorten. Det finns enormt mycket att göra, för att uppmuntra och påverka till mer cykling och hållbart resande. Andra kommuner som driver olika projekt några tydliga framgånger. Det kan vara låna elcyklar/lastcyklar, cykla till jobbet-tävlingar, kampanjer typ ”min löjligaste bilresa”, och provåkarperioder med buss. 

Att få en högre andel cyklister i trafiken, är inte heller någon rocket science, åtminstone om man jobbar långsiktigt. Har man varit i Köpenhamn, och sett den enorma mängden cyklister, detta i en storstad, så förstår man att kraftigt ökad cykling är fullt möjligt. Det gäller dock att satsa långsiktigt och målmedvetet, och ha en tydlig vision om att cykeln ska var förstahandsvalet i den lokala trafiken. Den visionen saknas i Nyköping. 
 Köpenhamn, utanför Hovedbanegården.
Kanske en syn utanför Nyköpings
framtida resecentra?


Här behövs politiska krafttag och visioner, vilket jag tyvärr inte ser mycket av. Vi borde lägga oss på ambitionsnivån Köpenhamn.

fredag 17 juni 2016

Krokodiltårar om sämre busskort

Nu börjar konsekvenserna av det nya biljettsystemet som Sörmlandstrafikens bussar ska få i höst klarna. Det som fått mest uppmärksamhet är det som beskrivs som en försämring, att ungdomar som tidigare hade busskort för skolresor, inte längre får resa hur mycket som helst på sina busskort. I fortsättningen blir det bara tre resor om dagen.

Ungdomar som bor på landsbygden pekas ut som förlorare, främst är det centerpartiet som drivit denna tes. Även representater för Kd försöker piska upp stämningarna, om vilket hemskt slag detta är mot landsbygden.

Visst kan man ju tycka är en försämring, men jag blir inte särskilt upprörd, för jag tycker trots allt man ska se till helheten. Här försöker vissa partier pressa fram krokodiltårarna, i hopp om att allmänheten ska tycka att beslutande politiker missgynnar landsbygden.

Men hur illa är förändringen?

För det första så blir det möjligt att för 180 kr/månaden, att köpa ett tilläggskort som ger obegränsade resor under en stor del av dygnet (i princip ej rusningstrafik, samt lördag och söndag). Och det gäller hela kommunen. Samma sak med enstaka biljetter, samma pris inom hela kommunen. Det kommer alltså inte att bli dyrare att åka buss till Ålberga, än till Harg. Detta har inte centern jublat över, konstigt.

För det andra så är boendet (åtminstone då man äger huset) betydligt billigare på landet, än jämförbart boende i stan. Det rör sig om stora skillnader i huspriserna, just för att reskostnaderna är en större post på landsbygden. Då bör det finnas pengar över till en och annan bussresa på fritiden för de unga i familjen. Ett busskort för 180 kr i månaden ska väl de lägre boendekostnaderna räcka till.

För det tredje har så har vi många ungdomar bor i stan, och har inte tillräckligt långt till skolan, för att berättiga till några fria bussresor alls. De måste betala alla bussresor själva, även till skolan. Det kan man ju nästan tycka är lite orättvist....