söndag 11 juni 2017

Ingen test av elcyklar i Nyköping

Mer än hälften av de kommunerna som tillfrågats erbjuder sina invånare eller anställda att testa en elcykel. Det visar svaren från Trivectors kommunrankning SHIFT2017. Syftet är att locka fler att välja cykeln istället för bilen på kortare sträckor.

Trivector kommer att släppa de exakta detaljerna från sin undersökning under Almedalsveckan. Jag har kontaktat Trivector, och Nyköping finns tyvärr inte med i undersökning. Det hade ju varit intressant att se hur Nyköping ligger till med hållbara transporter, som är huvudsyftet med undersökningen.

Jag kan dock avslöja att någon test eller provkörning av elcyklar erbjuds inte i Nyköping. Och det anser jag mycket märkligt, då Nyköping är en stad som är alldeles utmärkt att cykla i. Och med rätt tunga backar till några av stadsdelarna. Men politikerna har prioriterat annat. Verkligen synd, när vi dessutom tidvis har problem med framkomligheten på en del gator. Lite färre bilar, och fler elcyklister, skulle kunna göra en rejäl skillnad.

http://www.mynewsdesk.com/se/trivector/pressreleases/maanga-svenska-kommuner-erbjuder-test-av-elcyklar-2006003

onsdag 7 juni 2017

Arnöledens bilköer, hur löser vi det?


Klockan är strax efter kl 16, och som vanligt är Arnöledens delar närmast centrum igenkorkad med bilar som sniglar sig fram. Jag uppfattar att denna kl 16-trängsel blivit värre under de senaste månaderna, och jag misstänker  starkt att det har att göra med att kommunens tekniska division flyttat till Arnös industriområde. Ytterligare ett 100-tal bilar som varje morgon och eftermiddag som ska få plats på det begränsade gaturummet.

Industriområdet som orsakar denna malström av bilar ligger 3-4 kilometer bort. Vad kan vi göra åt det? Ja, det är ju Nyköping en stad med biltraditioner, så blir det genast lite svårt att få bilister att försöka andra alternativ. Att försöka locka bilisterna till cykelbanan tycks inte ge så stor utdelning, ni ser ju frånvaron av trängseln på den. Förresten, är det nog ingen som lockat på allvar? I alla fall har inte kommunen försökt något seriöst, som mobility management, för att få bilister att pröva andra mer hållbara och framkomliga färdmedel.

Den ödsliga cykelbanan visar ändå att där finns ledig kapacitet för transporter. Så det skulle ju kunna vara värt ett försök? Ska sanningen fram, är dock inte cykelbanan riktigt så tom, som den förefaller. Det är trots allt en och annan Nyköpingsbo som cyklar (men svischar förbi och fastnar inte så lätt på film).

Det finns såklart en del som kan göras för att häva denna trängsel på bilvägen. Jag har grunnat på lite olika lösningar. Men så inser jag också, kanske bilisterna inte bryr sig, de sitter ju lungt kvar i sina bilar, kanske lyssnar de på musik eller radion, och har det mysigt när bilen sniglar fram.

Det vore kanske rent av irriterande, om någon kom lite nytänkande, som att försöka få företag att rucka lite på arbetstider, så att alla bilister inte samtidigt måste beträda Arnöledens asfalt. Är man van att sluta klockan 16 prick, är det nog frustrerande att sluta 16.15 istället, en kvart senare.

Att försöka locka bilister att skaffa elcyklar, och ersätta bilresan? Kan det gå, en bra elcykel kostar ju 15.000 kr, och det är mycket pengar när man har en bil som kostar 3.000-4.000 kr varje månad. I synnerhet om man aldrig grenslat en elcykel, så känns ju det lite vågat.  Här kunde verkligen Nyköpings kommun göra en insats. I ett antal andra kommuner har man kört elcykelprojekt, där kommuninnevånare fått låna elcyklar några veckor, för att få testa och se. Kör ett sånt projekt riktat mot antal företag på Arnö industriområde, och jag är övertygad om att ett antal bilister snart bytt färdmedel.

måndag 29 maj 2017

Cykelgarage. Då vågar fler skaffa bra cykel.



Bättre cykelparkering med väderskydd. Men riktigt
bra blir det först med låsbara cykelgarage.
 
En väl fungerande cykel som är rolig att cykla kostar en bra slant, kanske får man lägga 7000-8000 kr. De enklaste elcyklarna börjar på denna prisnivå. En bra elcykel kostar från 20.000 kr och uppåt.
Vågar man lämna en sån cykel på stan? Vid järnvägen? Vid busstationen? Vid en busshållplats? Finns flera stora besöksmål i stan med usla cykelparkering, som Rosvalla sportcenter och Hjortensbergsbadet.

Inte ens om man har bra lås känns dessa platser särskilt trygga. Cykeltjuvar kan slå till när som helst. Eller bara vandaler som får för sig att lufta hojen eller plocka loss någon del från cykeln.

Faktum är att stöldrisken är ett vanligt skäl att avstå från cykling. Medveten om stöldrisken, så väljer många istället att köpa en billig hoj. Och en billig hoj är sällan en skoj hoj, och då avstår man cykla eftersom det är trist och jobbigt. 

Cykling på en bra cykel är verkligen enorm skillnad mot en billig och enkel cykel. Och en elcykel är ju rena drömmen, när man slipper slita i motvind och backar. 

Är man en långväga cyklist, från Sjösa, Enstaberga eller Oxelösund, så behövs det en bra cykel, om cykel ska vara alternativet. 

Därför är förstås riktigt bra cykelparkering i Nyköping en viktig ingrediens för att locka fler till cykling. För kan man ställa ifrån sig cykeln tryggt och säkert, så vågar man satsa några extra tusenlappar och få en nöjesmaskin istället för ett gnisslande trögtrampat vrak.

Det är Nyköpings kommun som erbjuder cykelförvaringen på de flesta av stadens offentliga platser. Det har också blivit en viss uppryckning, med modernare och bättre cykelförvaring framför allt i centrum av stan. Men ännu finns inte någon riktigt skyddad och låsbar cykelförvaring. 

Det är jättebra att kommunen nu sätter upp väderskyddad cykelparkering i centrum. Då är ju cykeln åtminstone torr även om det är busväder. Det finns ju mysigare saker än en blöt sadel, kanske en varm buss eller bil. Väderskydden är absolut ett plus för att locka till cykling under de delar av året är  klimatet är blött och bistert.

Men väderskydden är dock inget som löser stöldproblematiken. För det är fortfarande cykelförvaring utomhus, så att cyklarna står synliga och åtkomliga. Och står cyklarna öppet, hjälper inget lås i världen, åtminstone om tjuvarna har riktigt bra verktyg.

Det som behövs är ju ett riktigt cykelgarage, där endast cyklisterna själva har tillträde, genom koder eller nycklar. Koder vore väl det bästa, för då skulle varje cyklist kunna ha sin egen kod, vilket gör det enklare att logga vilka som besöker.

Kommunen och landstinget har för övrigt aviserat att det ska byggas ett stort p-garage vid Nyköpings lasarett. Det ska rymma 600 bilar och kommer givetvis att kosta en väldig massa miljoner. Pengar till bilgarage verkar ju finnas...

Men man skulle ju kunna få önska ett annat upplägg. Säg att p-garaget blev mycket mindre, och det skulle bli pengar över till några riktigt fina cykelgarage. Säg ett cykelgarage i centrum, ett vid Rosvalla, och ett vid stationen/eller det nya resecentret. Det skulle betyda riktigt mycket för att uppmuntra till cykling i Nyköping. 

Ett stort p-garage vid lasarettet uppmuntrar ju bilåkning. Är det verkligen så vi ska bygga det framtida hållbara Nyköping? 

Tyvärr är denna omprioritering omöjlig att förverkliga. För vad jag hört, så är det landstinget som ska finansiera p-huset, eftersom det ligger vid lasarettet. Och landstingets pengar kan ju inte gå till Nyköpings angelägenheter. Nej, här är det Nyköpings politiker som får försöka hitta pengar till riktiga cykelgarage.

lördag 20 maj 2017

Elbilarna omåkta av elcyklarna

Sedan länge har elbilarna gynnats av en supermiljöbilspremie på 40.000 kr. Och elbilarnas pris sjunker och körsträckorna ökar. Men det vill sig inte riktigt ändå. Antalet laddbara elbilar är än så länge försvinnande få, det totala antalet i Sverige ligger på ungefär. När detta skrivs finns cirka 31000 laddbara fordon i Sverige, varav 33 procent är rena elbilar. Totalt finns det cirka 4,5 miljoner bilar i Sverige, nästan alla går på fossila bränslen. Med tanke på den akuta situation som finns med klimathotet så går växlingen från fossila bilar till elbilar plågsamt långsamt. Visserligen ökar elbilarna i andelen av försäljningen, men inte i det takt som klimatet kräver. Detta trots stora subventioner av elbilarna.
Bloggaren Björn Åslund är ofta ute och elcyklar. Idag kom
han till Stendörren, 2,5 mil utanför Nyköping 

Men lite skymundan sker en annan transportrevolution, som egentligen är mycket bättre än elbilarna, det är en omställning som skett utan subventioner och utan inblandning av politiker. Vi talar om elcyklarna, som de senaste åren börjat på en rätt ordentlig spridning, åtminstone vid jämförelse med antalet elbilar. Förra året såldes cirka 45.000 elcyklar i Sverige. Alltså på bara ett år såldes fler elcyklar än vad det totalt finns av laddbara fordon på Sveriges vägar.

Men är inte detta att jämföra äpple med päron? Elcyklar och elbilar är väl rätt olika. Ja, visst är det olika fordon, men det intressanta är ju hur elcyklarna används.
Det visar sig att elcyklar används som ersättning för bilresor. Åtminstone finns det utländska studier som visar det. Alltså att äpplena ersätter päronen, om vi nu ska fortsätta med fruktansvärt dåliga liknelser.

I denna undersökning från USA svarade 65 procent av respondenterna att elcykeln köptes främst för att ersätta bilresor.

I Tyskland har man gjort liknande iaktagelser. Elcyklarna ersätter många bilresor, de är inte främst en ersättning för vanliga cyklar.

Det intressanta är att elcyklarnas frammarsch i Sverige skett i utan subventioner. En och annan kommun har dock varit framsynta och ordnat pröva på projekt, och det finns kommuner som erbjudit anställa elcyklar som förmånscyklar som alltså köps för bruttolöneavdrag. Men någon supermiljöcykelspremie finns inte. På sina håll har det förstås diskuterats politiskt att inför subventioner för elcyklarna, för att få ordentlig fart på marknaden. Sverige ligger ju långt efter övriga Europa.

Tyskland, Nederländerna och Belgien är de länder där elcyklarna har störst andel. I Nederländerna är ungefär var tredje ny cykel en elcykel. 2016 stod elcyklarna för cirka 7 procent av antalet sålda cyklar i Sverige. Vi ligger alltså ganska långt efter.

Sannolikt kommer också elcyklarna står för 20 procent av marknaden om några år i Sverige. I år kommer de med största sannolikhet gå upp till 10 procent av antalet sålda cyklar.

Som synes verkar elcyklarna klara sig utmärkt utan subventioner. Men något skaver ändå, när regeringen har valt att subventionera elbilar med 40.000 kr. Elbilar löser egentligen inte särskilt många av bilarnas problem. En elbil kräver mer naturresurser och miljöbelastning att tillverka än en fossil bil. När den sedan körs på el är den dock betydligt mer skonsam mot klimatet, med små utsläpp. Men elbilar löser inte trängseln i städerna (behov av vägar och p-platser), och olycksriskerna är lika stora som med andra bilar. Elbilar kräver också dubbdäck som river upp partiklar. Elbilar är dessutom dyra att köpa. Elbilar gör heller inget åt den ohälsosamma livsstilen med stillasittande bakom ratten. Och bilar kräver körkort.

Så då kan man ju fråga sig varför elbilar gynnas. När många av problemen består. När elcyklarna står för många lösningarna.

Elcyklar kräver en bråkdel av resurserna vid tillverkning jämfört med bilar. De är otroligt energisnåla vid en jämförelse. De är väldigt snabba i stadstrafik och man kommer i princip alltid fram. De kräver inget körkort. De kräver knappt något parkeringsyta. Dessutom får man också viss motion, eftersom elcykeln måste trampas (för att motorn ska aktiveras). 

När elcykeln har så många fördelar, för samhälle och individer, är det ju märkligt att den inte gynnas, för att verkligen sätta riktig fart på spridningen. En statlig elcykelsubvention på någon eller några tusenlappar skulle dessutom tvinga regeringen att förklara just vilka enorma fördelar elcykeln har. Det skulle var en tydlig markering att elcyklar just är en viktigt pusselbit i ett mer hållbart samhälle. 


Nu tror jag elcykeln kommer att få sitt välförtjänta genomsbrott i Sverige. Många bilresor kommer att bli elcykelresor. Men utan samhällets stöd kommer det ta längre tid med omställningen bort från det fossila bilresandet. Och tid är just en bristvara i detta sammanhang. Räddningen av klimatet har verkligen inte tid att vänta.

torsdag 4 maj 2017

Hälften kör för fort, minst hälften...


En årlig mätning i tätort visar på att många bilister fortfarande kör för fort. Värst är det på gator med 40 km/tim där endast hälften höll hastighetsgränsen, berättas på forskning.se.

http://www.forskning.se/2017/05/03/halften-kor-for-fort-i-stan-risk-for-fler-trafikolyckor

2016 dog 270 personer i trafiken i Sverige under 2016, vilket är 11 fler än året innan. Det visar rapporten Hastigheter på kommunala gator i tätort, som Trafikverket släppt i samarbete med Transportstyrelsen och VTI. Den årliga rapporten analyserar trafiksäkerhetsutvecklingen i Sverige.

Tyvärr är detta dagens sanning även i Nyköping, och verkligen ingen munter sanning.

I centrala Nyköping är det sedan flera år 30 som gäller på normala gator. Det är en hastighet som är vald av hänsyn till de många trafikanter som saknar skyddande kaross, alltså gående och cyklister som alltså kan råka mycket illa ut vid påkörning. 30 anses vara en hastighet där gående och cyklister har goda chanser att överleva en påkörning. Vid högre hastigheter ökar riskerna påtagligt för att den påkörde dör.

Vid högre hastigheter är alltså bilen i princip ett dödliga vapen, om man tolkar det hårt. Ändå så struntar majoriteten av bilisterna i 30 på många gator. Några exempel på riktiga fartsträckor är Kungsgatan och södra delen av Brunnsgatan förbi slottet. Visst är det öppna och raka gator här som inbjuder till högre fart, men kommunen har satt hastigheten 30 i dessa områden, då det rör sig många gående och cyklister här.

30-gränsen i Nyköping är ju ingen nyhet, så har det varit i flera år. Och det är inget unikt för Nyköping med låga hastighetsbegränsningar i centrala tätbefolkade delar av stan. Ändå struntar de flesta bilister i fartgränsen, och utsätter sin omgivning för onödiga risker. Det är helt klart ett övervägande, man väljer att färdas snabbt för egen vinning, och låter oskyddade trafikanter vara insatsen.

Vad kan man göra? Kommunen kan sätta upp hastighetsdämpande åtgärder, typ schikaner, som tvingar bilarna att ta det lugnt. Som ett brev på posten kommer då gnäll om att kommunen försvårar framkomligheten. Men då ska bilisterna veta att de själva bäddat för det utfallet. Stan är inte bara till för bilar i hög hastighet. Den är till för alla.

måndag 1 maj 2017

Djävulen sitter i detaljerna

Väldigt bra att kommunen satt upp pumpar för cykeldäck. Men om  pumpen är trasig, så borde det finnas:

1/ Något sätt att felanmäla. Inget tel nr, eller mailadress finns nu för felanmälan. Inga uppgifter om cykelpumpen är uppkopplad och larmar.

2/ Inga varningsignaler, typ blinkande röd lampa, som varnar att den är trasig.

Händelsen inträffade 30 april kl 10 vid cykelpumpen när Myntans äldreboende på Arnö. Resultatet blev då:

En cyklist vars framdäck tömdes på luft istället för fylldes. (har sk bilventiler som har den egenheten). Massa krångel, tvingas släpa cykeln till en mack, där jag nödtorftigt lyckas fylla däcket.

Snälla Nyköpings kommun tekniska förvaltningen. Fixa någonstans dit man kan felanmäla direkt via mobil. Sätt upp info om detta.

Detta är inte svårt. Om man vill.

"Djävulen sitter i detaljerna" är rubriken. Japp, här har man tänkt till och satt upp fina cykelpumpar, men inte tänkt på den ack så nödvändiga lilla detaljen att kunna felanmäla enkelt.

söndag 23 april 2017

Bygga p-hus - eller minska p-behovet?

P-hus vid lasarettet. Den överenskommelsen
håller inte för verkligheten.
Nyköpings kommun och Landstinget Sörmland har nu kommit överens om att bygga ett nytt parkeringshus med 600 platser mellan Folkungavallen och psykiatriska kliniken. 
P-huset kommer att förbättra parkeringsmöjligheterna för Nyköpings resecentrum, Nyköpings lasarett och besökare till centrala Nyköping, skriver kommunen i ett pressmeddelande. Överenskommelse har träffats mellan ledande socialdemokratiska politiker i kommunen och landstinget.

Det ska bli intressant att se om det verkligen blir ett p-hus, för börjar analysera läget, så finns det åtskilligt som talar för detta kan bli en rejäl felsatsning. Inte minst kostnaden, som kan bli så hög att knappt någon kommer vilja ställa bilen i det nya p-huset.

Här har vi en del intressanta tunga fakta...

Fyrstegsprincipen. Tänk om först.
Det finns en transportstrategi för Nyköpings tätort och Skavsta, som ska vara ett verktyg för att skapa ett mer hållbart resande. Strategin är ett styrdokument som pekar att trafikslagen ska prioriteras i följande ordning; gång, cykel, kollektivtrafik och bil. Dessutom ska fyrstegsprincipen gälla vid alla trafikplanering:
 I första hand ska man tänka om, och ta till åtgärder som påverkar behovet av transporter.
I steg två så försöker man optimera nyttjandet av befintliga infrastruktur.
I steg begränsade ombyggnadsåtgärder.
I sista hand väljer man nyinvesteringar, som exempelvis bygga p-hus.

Här går kommunen och landstinget tydligen direkt på sista steget, och siktar på en riktigt stor investering. Har över huvudtaget trafikplanerarna varit inblandade i denna överenskommelse? Mitt intryck är att detta är en överenskommelse på politisk nivå, som går direkt på tvärs mot transportstrategin. 

Eller så har man kört genom hela fyrstegsprincipen, och ändå landat på steg fyra. Men det borde i så fall redovisas öppet. 

Andra lösningar, minska p-behovet.
Det är faktiskt inte en naturlag att väldigt många ska färdas i bil till Nyköpings lasarett, den nya resecentret och till stans centrum. 

För det första talar det nya resecentret i sig för att färre kommer att åka bil till järnvägen. Med det nya resecentret kopplas buss och järnväg ihop på ett betydligt bättre sätt än med dagens situation där busstationen ligger en kilometer från järnvägen. Dessutom hamnar den nya busstationen/resecentret nära lasarettet. Närheten till resans mål talar för att fler kommer att välja bussresa i framtiden.
Börjar man dessutom aktivt att försöka ändra resvanorna (alltså att praktisera fyrstegsprincipens första steg) kan behovet av p-platser att minska. 

Ett mycket intressant exempel på hur biltrafik till ett sjukhus kan minskas hittar vi i Linköping. Caset refereras av konsultbolaget Trivector, som stod för lösningen, så jag kan inte gå i god för att alla detaljer stämmer och att det inte är uppblåst marknadsföring. Men om det stämmer, manar erfarenheten till eftertanke.

Det var parkeringskaos vid Universitetssjukhuset i Linköping. Röster höjdes för att bygga ut parkeringen, men Region Östergötland valde att istället satsa på hållbara transporter. Idag är det 300 färre bilar per dag som parkerar utanför sjukhuset.

För att komma hit vidtog Region Östergötland en rad åtgärder. De anställda erbjöds få sina cyklar servade, nya cykelparkeringar byggdes, cykelpumpar ställdes ut och el-cyklar köptes in för tjänsteärenden. En del bussturer anpassades för att bättre matcha de anställdas arbetstider och monitorer med bussavgångar placerades vid entréerna. Dessutom fick de anställda prova-på-kort för kollektivtrafiken. 

Inom hela Region Östergötland minskade de anställdas biltrafik med 8 procent mellan 2011/2012 och 2015. Vid universitetssjukhuset blev effekten hela 17 procent mindre biltrafik.
Det går alltså att minska biltrafik och behov av p-platser, om man aktivt försöker påverka. Förmodligen är också kostnaden för detta en bråkdel jämfört med att bygga ett p-hus.

Kostnaden kan bli ett sänke
Beslutet om att bygga ett p-hus för 600 platser kostar en hel del. Några siffror har inte presenterats från landstinget och kommunen. Jag googlar lite för att få ett grepp om kostnaden, och hittar lite olika siffror. Men 300.000 kr per p-plats i byggkostnad tycks inte vara en orealistisk kostnad, att döma av uppgifter jag hittar. Då landar den totala kostnaden på 180 miljoner kr. Mycket pengar kan det tyckas, men både kommunen och landstinget har goda möjligheter att finansiera själva investeringen bedömer jag.

Men sedan kommer den intressanta frågan. Vem ska betala i slutändan?  Vän av ordning och rättvisa tycker nog att parkerande bilister ska betala vad det kostar att driva och finansiera p-huset? Inte ska denna investering betalas av skattebetalare, eller av dem som väljer cykeln eller bussen till sjukhuset?
Så vad blir då kostnaden att parkera i detta p-hus?

Jag hittar följande siffror i en utredning från Trivector, det gäller en utredning för Trelleborgs kommun som gjordes 2013. För ett parkeringshus skulle byggkostnaden per bilplats kunna hamna runt 100 000 till 110 000 kronor. Totalkostnad per bilplats och år blir då ungefär mellan 17 000 och 22 000 kronor och månadskostnaden mellan 1 400 och 1 900 kronor per bilplats. För underjordiska parkeringsplatser kan man räkna med en byggkostnad per bilplats på 250 000 kronor för första källarplan.

Redan vid en byggkostnad på 100 000 kr landar månadsavgiften på minst 1 400 kr. Räknar vi på 200 000 kr så kanske det blir en månadsavgiften 2 800 kr. 

Troligen är p-huset vid Nyköpings lasarett ännu dyrare att bygga. Med en månadsavgift på över 3 000 kr lär nog inte många i personalen vilja stå där. Vad det kostar att stå kortare tider, några timmar, kan jag endast spekulera i. 15-20 kr/tim är väl ingen vild gissning. Enstaka besökare är nog beredda att betala detta, men inte de som har sitt dagliga värv på sjukhuset.
Men vi kan nog gissa att önskemålet om att parkera invid Nyköpings lasarett kommer att minska ganska påtagligt, när besökare får veta den verkliga kostnaden. Plötsligen blir buss riktigt intressant, och att cykla några kilometer till jobbet visar sig inte vara så jobbigt, när ekonomin vinner stort.

Här kan ni läsa om kostnader att bygga p-hus:


Trafiken måste minska...
Att bygga ett p-hus med många p-platser är en tydlig viljeinriktning, som pekar på att man vill fortsätta som hittills med stor andel biltrafik i Nyköping till lasarettet och centrum.

Att många gärna åker bil när möjligheten finns vet vi också. Men vi vet också att de flesta av oss är fullt medvetna om att det myckna bilåkandet inte är särskilt bra. Vi vet att avgaser och utsläpp från trafiken står för cirka en tredjedel av Sveriges klimatbelastning. Vi vet också att stillasittande i bilar innebär hälsorisker, i synnerhet vid jämförelse med att vinna hälsa genom att cykla eller gå.

Att sjuka och krassliga människor vill ta bilen till lasarettet har jag stor förståelse för. Men att alla friska, alltså personal och besökare, uppmuntras att välja transporter som är ödelägger hälsan och klimatet, har jag väldigt svårt att förstå. Ett landsting måste väl ha som mål att uppmuntra till friska vanor och underlätta motion?

Sverige har numera skarpa klimatmål. Vi ska en fossiloberoende bilflotta till 2030. Visserligen blir bilarna energisnålare, och de klimatskadliga utsläppen minskar, men inte alls i tillräckligt tempo för att nå klimatmålen. Att hoppas på att elbilarna ska rädda klimatet räcker inte, det kommer att finnas en stor andel fossilt drivna bilar under flera decennier framåt.

Trafikverket har analyserat trafiken och gjort prognoser. De har bland annat kommit fram till att antalet kilometer med bil måste minska med 18 procent, fram till 2050, om vi ska klara 2-gradersmålet för klimatet.

Lägg till det faktum att befolkningen ökar, så innebär det att antalet kilometer i bil per person, måste minska betydligt mer än 18 procent.


Det är knappast förenligt med ett p-hus som ska locka ännu mer bilar till lasarettet.

Detta p-hus är kort och gott en galen satsning, som inte håller för verkligheten. Men eftersom jag vill vara öppen för bra argument, som kanske visar på motsatsen, så vill jag ha debatt.