torsdag 17 augusti 2017

Vi är fast i en berättelse om bilar...

Man kan ju inte precis påstå att Nyköpingsborna i rask takt övergivit sina bilar, och börjat resa mer hållbart. Att de istället väljer att gå, cykla eller åka kollektivt..
Det är som vanligt en strid ström av bilar på de stora trafiklederna, och ganska glest med cyklister, om man jämför. Visserligen är det fler som åker buss med Sörmlandstrafiken, men det är verkligen ingen massövergång.

Lätt och fort med elassistans.
Förutsättningarna för att exempelvis börja cykla är ju extremt goda i Nyköping, enligt min bedömning. Smidigt glider jag runt på cykel och fixar jag mina ärenden (jag begriper inte hur bilister fixar det, verkar jättebökigt att åka bil hit och dit, för massa småärenden). Nyköping har gott om cykelbanor och avstånden är ganska måttliga. Är vanlig cykling för jobbig, finns numera också ganska bra elcyklar till måttliga priser (7000-8000 kr).

Jag har en stilla undran, varför vi kramar bilarna så hår, när vi snarare borde hålla skyddsavstånd. För det första har utsläppen, som dels drabbar klimatet, som dels gör luften tidvis ganska dålig (främst på vintern). Sedan har vi de enorma kostnaderna och resurser som krävs för att bygga, köra, underhålla bilarna. Vi tvingas dessutom jobba fler timmar betalt lönearbete för att ha råd med våra bilar, så frågan är om positiva utfallet är särskilt stort för den tidsvinst som vi menar bilarna leder till. Inte nog med det, allt stillasittande i bil  gör att vi går miste om om den vardagsmotion som cykel och gång ger. Istället tar vi bilen till gymmet, jodå, kolla vad som står parkerade utanför träningslokalerna...

Uppenbarligen tycker många att bilens bekvämlighet och smidighet, är värt alla de uppoffringar vi får göra. För bilsamhället är i stort sett intakt, och trots att det finns många väl fungerande alternativ för att klara våra resor och transporter, och frihet och rörlighet. 
Jag tror inte på noll bilar, för bilar kan verkligen göra nytta. Men i ljuset från de många goda alternativen menar jag att många familjers andrabilar kan betraktas som överflödiga, och de bilar som är förstabilar skulle kunna användas betydligt mindre.

Men det är inte bara vanor, som håller oss kvar i bilarnas grepp. Det räcker uppenbarligen inte att bygga cykelbanor, göra gåfartsgator, förbättra busstrafiken, och prata om farorna med utsläpp, och ohälsa med stillasittandet.
Det är nämligen så att vi lever i en berättelse om bilar. 

Vi behöver bara lämna vårt hus. Det första som möter oss är parkerade bilar. Sedan ser vi många bilar i rörelse. På gatorna rullar ständigt en strid ström av bilar. Luften är fylld av bruset från däck och brummet från motorerna. Är det vinter och vindstilla, så känner vi tydligt i luften den sura lukten av dieselavgaser.

 Sedan ser vi gatorna, där större delen av utrymmet är vikt åt bilarna. Sedan ser vi de enorma parkeringsytorna utanför butiker, arbetsplatser, sjukhus och andra offentliga inrättningar. 

För att inte tala om media, som också är en spegel av en bildominerad värld. Bläddra i en dagstidning. Annonser för bilar, och även en del redaktionellt som kallas motor. Titta på tv och spelfilm, hjältar som far runt i bilar. I reklamavbrotten fantasifulla filmer om bilar och frihet.

Smart herre.
Vi lever alltså i ett samhälle dominerat av bilar, vilket naturligtvis påverkar vårt tänkande och vår världsbild. Det är lätt att våra tankebanor leds i riktning, att bilar är en nödvändighet för ett gott liv. Det finns knappt plats för och funderingar kring andra sätt att resa och transportera. Bilarna är så dominerande och påtagliga att andra alternativ, mest blir marginaliserade. Deras roll blir att möjligen användas de gånger bilen inte är möjlig. Som hem från fest med öl och vin. Eller om bilen är på verkstad. Då kan cykeln duga. Men eftersom du sällan cyklar, så är förmodligen din cykel ganska risig (svampiga däck, rostig kedja osv), och en rätt trist upplevelse. Även din egen rörelseapparat som sällan används för cykling är nog i lite halvrisigt skick. Cykelfärden blir mest en plåga, och därmed ett kvitto på att bilen är det självklara valet. Varför utsätta sig för något så hemskt som en cykel?

Med andra ord, är det något som ska fixas utanför hemmet, och avståndet är mer än några 100 meter, så heter lösningen bil.

Under många årtionden när Sverige snabbt blev ett rikt välfärdsland har politiker och bilindustri gått i armkrok, dessutom påhejad av en stor allmänhet. Nu är vi där mitt i den berättelse där bilen har huvudrollen, och nu har rollen blivit så stor den skymmer andra berättelser. 

Men samtidigt har det vuxit fram en tydlig berättelse om bilen som den stora skurken, som förstört våra städer med trängsel och buller, våra personliga hälsa, som utarmar natur, som kräver väldiga mängder energi och råvaror, och som förstör klimatet. Så det finns en motbild, som trots allt visar på behovet av förändring, om att vi måste dämpa biltrafiken. 

Men det räcker inte med berättelser om bilar i skurkrollen. Resultatet blir nog mest irritation bland bilister, som känner sig påhoppade, eftersom de inte ser några alternativ.

Roliga alternativ.
Det krävs allt andra berättelser, positiva berättelser, som kan visa på att rörlighet och resor kan klaras alldeles utmärkt med färre bilar och färre mil med de bilar vi äger.

Och dessa berättelser skapas av oss som är cyklister, vi som reser kollektivt, vi som går, vi som springer, vi som tar taxi, vi som klarar livet förträffligt utan att det står en bamsig Volvo (numera är storsäljaren visst en fet suv) utanför dörren. 

Man behöver inte ta detta med berättelser så bokstavligt. Berättelserna skapas också genom att vi syns på våra cyklar, att vi syns när vi kliver på bussen. Vi behöver inte göra någon stor grej av cyklandet. Det räcker med att andra ser oss, och ser att våra liv är precis så bekväma och njutningsfulla (förutom när det regnar) som andras. Oftast är våra mindre bilberoende liv bättre, då vi får en hel de gratis motion vi är lite friskare, vi har mindre krämpor, vi lever längre. Och vi har en fantastisk ekonomi, nästan så man undrar vad man ska göra med pengarna som blir över... (tack och lov har jag ett hus som har en del renoveringsbehov).


Bara genom att vi syns och finns, så blir vi en del av en positiv berättelse, som visar att det finns många fler berättelser än berättelsen om bilen.

söndag 13 augusti 2017

Elbilar räcker inte, det behövs färre fordon

För några dagar sedan bloggade jag om elbilar och elfordon, som av många framhålls som lösningen på av fossil bilarnas avigsidor. Elbilen löser en del problem, men frågan är om det räcker. För nya problem följer. Jag citerar några rader från DI.se av skribenten Arvid Åhlund:
CITAT Omställningen till elbilar löser nämligen inte storstädernas grundläggande problem, varnar Frank Kelly, ordförande för brittiska regeringens expertråd i miljöhälsofrågor samt professor vid Londons King’s College, i en debattartikel i The Guardian (4/8). Elbilar avger visserligen inte koldioxid eller kväveoxid, däremot skadliga partiklar från både däck och asfalterade vägar.
Det kan låta trivialt i sammanhanget. Enligt forskare vid Storbritanniens Royal College of Physicians dödar dock dessa partiklar i själva verket fler britter per år än kväveoxider från dieselbilar. Stämmer det hjälper fler elbilar föga; det storstäderna behöver är inte renare fordon, utan färre, framhåller Kelly. Då krävs framför allt större och smartare satsningar på både kollektivtrafik och cykelbanor.
Kellys varning är synnerligen konkret, men understryker även en mer generell sanning: lösningar på gamla problem leder till nya. Grön teknik är inget undantag. Elbilar är, återigen, ett illustrativt exempel. SLUT CITAT

torsdag 10 augusti 2017

Snart väntar el-revolutionen

 Den här bloggen har funnits i sju år, för att driva och följa frågor om hållbar trafik. Nyköpings trafik var totalt dominerad av biltrafik när bloggen drog igång 2010.
Nästan bara fossilbilar fortfarande. Men elbilarna
väntar bakom hörnet. Det kan innebära
en transportrevolution på oväntat sätt.
Nu är det 2017. Trots enorm mycket uppmärksamhet och fokus på klimatfrågor, där användning av fossila bränsle måste fasas ut, så är det fortfarande total dominans av biltrafik.

Fler åker visserligen buss och tåg. Och jag tror att fler cyklar. 

Ännu är inte elcyklarna så utbredda här i stan, men det finns flera 100. Inte som i Stockholm där det är slående hur elcyklarna har brett ut sig i år.

Ännu är det bilarna som dominerar. Och minst 99 procent av dem drivs av flytande fossila bränslen (med inslag av förnybart). Längre än så har inte Nyköpingsbornas beslutsamhet kommit, för att transportera sig mer klimatsmart.

Men det är de eldrivna fordonen som kommer att ta över snart. Och det kommer att ske med en enorm kraft när det blir tydligt vilka vinster som hägrar. 

Vi kan först titta på elbilarna. Ännu ruskar många på huvudet åt elbilar, det är för  dyrt, och räckvidden är inte tillräcklig, är en spridd uppfattning. Och så köper man en fossil bil istället. Det är något som de snart kommer få ångra.

Nära tipping point
Väldigt mycket talar för att elbilarnas utveckling har nått tipping point, och när köparna börjar förstå, så kommer det hända saker snabbt. 

Något som gör bilköparna tveksamma är högre inköpskostnader. Visst är kostar en elbil mer än motsvarande fossil bil, vid inköp. Men väldigt mycket pekar på att en elbil blir mycket billig i drift. Exempelvis saknar den avgassystem, något som är en ganska detalj på fossilbilen, som förr eller senare går sönder. Och det kostar. Men kanske ännu mer slående är den enkla drivlinan. På elbilen finns inte mer än cirka 20 rörliga delar. Den har bland annat ingen växellåda, som är en riktigt komplicerad tingest. Jag har uppgifter om att en bil brukar ha cirka 2000 rörliga delar i drivlinan. Det pekar ju på att det finns väldigt många delar som kan krångla, och reparationer kostar, det vet bilägare... 20 rörliga delar, mot 2000. 100 gånger fler rörliga delar, 100 gånger så stor risk för problem, om vi hårddrar det lite.

Och det är väl känt att elbilarna har betydligt lägre servicekostnader än fossila bilar.

Vad gäller körsträckor, så klarar många nya elbilar idag 20-30 mil, en del ännu längre körsträckor. Men 20-30 mil räcker mycket långt. Bara för att man köra 80 mil oavbrutet utan att tanka en fossilbil, är det knappast så man använder den utom i extrema fall. För det första, så rullar de flesta bilar bara kortare sträckor till vardags, några mil om dagen. För det andra, vid långresor är det säkert dags för en paus efter 20-30 mil, en bensträckare och en fika, vilket kan kombineras med laddning. I princip ett ickeproblem. 

Jag tror att många bilägare vill ha elbil. De vill kunna åka utan avgaser och utsläpp. Men den höga prislappen initialt gör att de ändå fortsätter med fossil bil, trots att det knappast är vettigt för vare sig miljö eller ekonomi.
(Tyvärr eliminerar elbilarna endast avgaserna lokalt och bullret. I övrigt så dras elbilarna med alla problemt som vanliga bilar alstrar, det är trängsel, damm, resursförbrukning, olycksrisker, otrivsel m m)

Dela bil istället för äga
Det här intresset för elbilar, kan mycket väl öppna för ett helt nytt av bilägande, som bygger på delningsekonomin. Sannolikt blir det företag som ser en möjlighet. Företaget står för investeringen i elbilarna, och ordnar p-platser med laddning. Bilarna kan användas av dem som ansluter till tjänsten bokas och man loggar in via en app eller på webben. 

Tänk att det står ett antal elbilar i varje kvarter, uppkopplade mot laddboxar. Bara att logga in och köra. Man betalar per kilometer eller hyrtid. Garanterat mer bekymmersfritt än egen bil, och säkert till ett riktigt konkurrenskraftig pris.

Jag tror många åtminstone boende i större städer kommer att ifrågasätta sitt bilägande, om såna möjligheter öppnar sig. Varför ska man äga en bil egentligen, när det är så mycket krångel och kostnader att ha bil i stan. Det är ju inte bilen som är det viktiga, det är transporten och rörligheten man är ute efter.

Det som möjligen kan bromsa - eller hindra - denna utveckling är nog mer sociala koder och vanor. Många av oss sitter fast i ett tankemönster där bil är en del av den personliga identiteten, och bilen ska stå utanför huset, och man ska äga den. Det är liksom en bild som sitter fast hos många, då detta varit en norm under många decennier. En del vill inte, eller har nog svårt, att överge detta. 

Men å andra sidan, tror jag att bilägande för många idag inte är särskilt statusfyllt. Kan man ordna transporter, eller bilar, på andra sätt så tror jag att många kommer att välja det. Inte minste för att slippa alla bekymmer som ägande innebär. Reparationer, besiktning, biltvätt, service, försäkringar, bränsle, däck, p-avgifter.... 

När och om bilarna inte blir personliga ägodelar, så kommer vi dessutom inte att använda bilarna lika mycket. Det talar erfarenheter från personer i bilpooler. Då hyr/lånar man bilen bara när man verkligen behöver. Man upptäcker snart att många resor kan klaras med cykel eller kollektivtrafiken.
Dessutom kommer det att utvecklas nya tjänster och produkter, som kompletterar och ersätter bilägandet.

Hälften så många bilar
Att dagens bilar utnyttjas ganska lite är ju allmänt känt. De står ju parkerade den mesta av tiden. Säkert skulle vi kunna klara oss på hälften så många bilar, åtminstone vi som bor i städer, om de personer med begränsat bilbehov anlitade delningstjänster med elbilar.

Här skulle också kommunen kunde stötta utvecklingen. Se till att underlätta för företag som vill etablera bildelningstjänster, genom att anvisa mark och platser där bilar kan stå. 

För Nyköping väntar enorma vinster med en sådan utveckling, med färre bilar. Behovet av p-platser minskar i stan, framkomligheten blir bättre, förmodligen kommer den lokala busstrafiken att öka (elbussar) när fler åker, och luften (främst på vintern) skulle bli klart bättre.

Elcykeln istället för andra bilen
Istället för en andra bil.
Jag sparar det bästa till sist. Elcykeln. Sakta med säkert sprids den. I fjol såldes cirka 45000 elcyklar i Sverige, i år blir det förmodligen 60-65.000. Fusk säger en del, ja, de som inte provat. De som provat ser snart möjligheterna. 

Jag är redaktör för tidningen Allt om Elcyklar, och har stött på hur många exempel som helst på personer, som skaffat elcykel med omvälvande erfarenheter. De cyklar mycket mer, ofta långt mycket oftare och längre än de tänkte, när elcykeln köptes. Och ofta är de bil som ersätts. Bilen körs allt mindre. Hör också många som avstått från en andra bil i familjen tack vare elcykeln. Alla möjliga kortare bilresor i stan, kan ersätta med elcykel. Det går lika fort, det är smidigare, man får motion. Och man slipper bilen.

Lastcyklar med eldrift
Till detta kommer så lastcyklarna, som numera nästan alla har eldrift. Små lätta fordon, som kommer fram nästa över allt. Du fraktar stora paket, matkassar och du fraktar barn, och håller lätt 20-25 km/h (med el). För många blir en ersättning till bil, till en bråkdel av kostnaden, och en bråkdel i miljöbelastning.

Lastcyklar i Nyköping.
Man stöter på dem ibland, även i Nyköping. Men ännu har inte invasionen, som kommer söderifrån, nått Nyköping. Det började i Köpenhamn, där lastcyklar finns i 1000-tals. Smittan spreds över Öresundsbron och har fått ordentligt fäste i Malmö.   


Tyvärr tror jag det kommer ta lång tid innan lastcyklarna sprids på allvar i mindre städer som Nyköping. Det är ett fantastiskt fordon, som kan ersätta många bilar, men det krävs att man testar och att man vågar satsa på ett sådant lite annorlunda fordon. Nu sitter vi tyvärr fast i bilnormen, och då är det rätt många som tycker att lastcykeln är aningen udda. Även om de kan förstå fördelarna, så vågar de inte ta steget...

tisdag 25 juli 2017

Obegripligt sågning av intressant förslag

Så var det dags att lägga synpunkter på den framtida järnvägsutbyggnaden. Trafikverket har ju lagt till ett nytt upplägg för Ostlänkens passage via Skavsta. Trafikverket föreslår att Skavstas station vid huvudbanan ersättas med en station på en bibana, som sedan ska ansluta in mot Nyköping.
Avsikten med stationen på bibanan, är att få bort tågstopp vid Skavsta på hvuudbanan, efter dessa stopp begränsar antalet höghastighetståg. Man vill helt enkel öka kapaciteten på huvudbanan.

Och ska man döma efter Trafikverkets upplägg så kan detta upplägg även gynna Nyköping, så tillvida att vi får fler tågavgångar, eftersom tågen till Skavsta även kommer passera Nyköping.

Gynnsamt i synnerhet för pendlare och resenärer mot Stockholm som får fler avgångar att välja på. Tidigare har det talats om två tåg per timme, vilket kan ökas till tre, vilket är ju en rejäl förbättring i turtätheten för Nyköping. 

Tydligen även gynnsamt för Skavsta flygplats, eftersom fler tåg kan stanna där eftersom de inte hindrar höghastighetstågen. Enligt Trafikverket innebar station vid huvudbanan, att endast ett tåg i timmen skulle kunna stanna vid Skavsta, för att inte hindra höghastighetstågen.

Klart intressanta fördelar med Trafikverkets nya förslag. Mer kapacitet för höghastighetståg, underlag för tätare tågtrafik till och från Nyköping och Skavsta.

Men detta faller inte Nyköpings kommun i smaken, åtminstone inte i de kommentarer som lämnats av kommunpolitiker. I kommentaren på hemsidan kan vi läsa om deras invändningar.  Kommunens har valt att fokusera på vissa detaljer, som man tolkar negativt. De stora vinsterna med förslaget tycks väga lätt.

Jag har valt att titta på kommunens (som publicerades på kommunens hemsida) och försökt att göra en bedömning om hur relevanta de är.
http://nykoping.se/Kommun--politik/Nyhetsarkiv/2017/Fel-att-flytta-Ostlankens-station-vid-Skavsta-till-en-ny-bibana/
- Med Trafikverkets förslag till ny bibana förlängs restiderna till Skavsta, säger kommunalrådet Urban Granström. Det är också en stor risk att tågtrafik till Nyköping minskar när storregionala tåg väljer bort att passera Skavsta och Nyköping på grund av det stora tidstillägget på resan mot Stockholm. Den nya bibanan skapar även en stor barriär som spärrar av flygplatsen och hindrar utvecklingen av det planerade verksamhetsområdet vid Skavsta vilket i sin tur hämmar utvecklingen i hela regionen.
KOMMENTAR. Riktigt vad storregionala tåg är framgår inte, men vi kan anta att det är som dagens regionaltåg, som alltså stannar vid alla större stationer. Att trafikbolagen skulle välja att hoppa över Skavsta och Nyköping på grund av 5-7 minuters längre restid mellan Norrköping och Stockholm är ju närmast otänkbart. Dels innebär ju Ostlänken totalt sett betydligt kortare restider, så några minuter extra spelar knappast någon roll, dels skulle tågbolagen gå miste om ett stort passagerarunderlag om de hoppar över stationer.

Barriär till verksamhetsområdet? Om man inte gör något så blir järnvägen en barriär. Men trafikverket lyfter att någon form av planskild passage måste skapas, oavsett var bibanan väster om Nyköping som byggs. Det blir då lämpligt att bygga den vid Skavsta för att eliminera barriären som järnvägen skapar. Alltså ett hanterbart problem.

Nyköping ser att Trafikverkets förslag försämrar Nyköpings möjlighet  till effektiva restider samt ökar risken för kapacitetsbrister på tågen. Förslaget minskar inte bara Nyköpings nyttor med Ostlänken utan även miljömässigt eftersom tåget bara blir ett självklart val med en tidsvinst som kan konkurrera ut bilen. 
KOMMENTAR
Restiden till Skavsta från Stockholm blir cirka 7 min längre. Detta drabbar alltså resenärer med flyg, vilket är personer som knappast reser särskilt ofta.

Restiden till Stockholm påverkas inte, men Nyköping kan räkna med tätare tågtrafik.

Restiden till Norrköping kan bli två minuter längre med stopp även i Skavsta. Men beakta då att den totala restiden till Norrköping kapas rejält, i jämförelse med dagens restid på cirka 40 minuter. Idag kör ju tågen till Norrköping med begränsad hastigheter delar av sträckan.

I mikroskop går det att hitta smärre försämringar. Men de uppvägs tydligt av vinsterna med fler tågavgångar för Nyköping och Skavsta. Och högre kapacitet på hela Ostlänken.

Här tycks Nyköping vilja driva en lokal bypolitik, som tycks gå ut över Ostlänkens totala kapacitet. Suboptimering?

- Nyköpings kommun har, tillsammans med Stockholm Skavsta flygplats, en avsiktsförklaring med Trafikverket som tydligt visar att vi ska samverka om en station på huvudbanan vid flygplatsen. Trafikverkets agerande går emot vår överenskommelse.

KOMMENTAR: Tidigare avsiktsförklaring var station vid huvudbanan, men var alltså inte något avtal om att så verkligen skulle ske. En avsiktsförklaring är inget färdigt avtal. Sannolikt kan man dra sig ur den tidigare överenskommelsen.


Det samlade intrycket är att Nyköpings kommun låst sig väldigt tydligt vid det tidigare upplägget med Skavstas station vid huvudbanan, och har svårt att se fördelarna med det nya stationsläget. Tacka nej till att troligen få fler tågavgångar från centrala Nyköping, känn ju inte genomtänkt.

söndag 11 juni 2017

Ingen test av elcyklar i Nyköping

Mer än hälften av de kommunerna som tillfrågats erbjuder sina invånare eller anställda att testa en elcykel. Det visar svaren från Trivectors kommunrankning SHIFT2017. Syftet är att locka fler att välja cykeln istället för bilen på kortare sträckor.

Trivector kommer att släppa de exakta detaljerna från sin undersökning under Almedalsveckan. Jag har kontaktat Trivector, och Nyköping finns tyvärr inte med i undersökning. Det hade ju varit intressant att se hur Nyköping ligger till med hållbara transporter, som är huvudsyftet med undersökningen.

Jag kan dock avslöja att någon test eller provkörning av elcyklar erbjuds inte i Nyköping. Och det anser jag mycket märkligt, då Nyköping är en stad som är alldeles utmärkt att cykla i. Och med rätt tunga backar till några av stadsdelarna. Men politikerna har prioriterat annat. Verkligen synd, när vi dessutom tidvis har problem med framkomligheten på en del gator. Lite färre bilar, och fler elcyklister, skulle kunna göra en rejäl skillnad.

http://www.mynewsdesk.com/se/trivector/pressreleases/maanga-svenska-kommuner-erbjuder-test-av-elcyklar-2006003

onsdag 7 juni 2017

Arnöledens bilköer, hur löser vi det?


Klockan är strax efter kl 16, och som vanligt är Arnöledens delar närmast centrum igenkorkad med bilar som sniglar sig fram. Jag uppfattar att denna kl 16-trängsel blivit värre under de senaste månaderna, och jag misstänker  starkt att det har att göra med att kommunens tekniska division flyttat till Arnös industriområde. Ytterligare ett 100-tal bilar som varje morgon och eftermiddag som ska få plats på det begränsade gaturummet.

Industriområdet som orsakar denna malström av bilar ligger 3-4 kilometer bort. Vad kan vi göra åt det? Ja, det är ju Nyköping en stad med biltraditioner, så blir det genast lite svårt att få bilister att försöka andra alternativ. Att försöka locka bilisterna till cykelbanan tycks inte ge så stor utdelning, ni ser ju frånvaron av trängseln på den. Förresten, är det nog ingen som lockat på allvar? I alla fall har inte kommunen försökt något seriöst, som mobility management, för att få bilister att pröva andra mer hållbara och framkomliga färdmedel.

Den ödsliga cykelbanan visar ändå att där finns ledig kapacitet för transporter. Så det skulle ju kunna vara värt ett försök? Ska sanningen fram, är dock inte cykelbanan riktigt så tom, som den förefaller. Det är trots allt en och annan Nyköpingsbo som cyklar (men svischar förbi och fastnar inte så lätt på film).

Det finns såklart en del som kan göras för att häva denna trängsel på bilvägen. Jag har grunnat på lite olika lösningar. Men så inser jag också, kanske bilisterna inte bryr sig, de sitter ju lungt kvar i sina bilar, kanske lyssnar de på musik eller radion, och har det mysigt när bilen sniglar fram.

Det vore kanske rent av irriterande, om någon kom lite nytänkande, som att försöka få företag att rucka lite på arbetstider, så att alla bilister inte samtidigt måste beträda Arnöledens asfalt. Är man van att sluta klockan 16 prick, är det nog frustrerande att sluta 16.15 istället, en kvart senare.

Att försöka locka bilister att skaffa elcyklar, och ersätta bilresan? Kan det gå, en bra elcykel kostar ju 15.000 kr, och det är mycket pengar när man har en bil som kostar 3.000-4.000 kr varje månad. I synnerhet om man aldrig grenslat en elcykel, så känns ju det lite vågat.  Här kunde verkligen Nyköpings kommun göra en insats. I ett antal andra kommuner har man kört elcykelprojekt, där kommuninnevånare fått låna elcyklar några veckor, för att få testa och se. Kör ett sånt projekt riktat mot antal företag på Arnö industriområde, och jag är övertygad om att ett antal bilister snart bytt färdmedel.

måndag 29 maj 2017

Cykelgarage. Då vågar fler skaffa bra cykel.



Bättre cykelparkering med väderskydd. Men riktigt
bra blir det först med låsbara cykelgarage.
 
En väl fungerande cykel som är rolig att cykla kostar en bra slant, kanske får man lägga 7000-8000 kr. De enklaste elcyklarna börjar på denna prisnivå. En bra elcykel kostar från 20.000 kr och uppåt.
Vågar man lämna en sån cykel på stan? Vid järnvägen? Vid busstationen? Vid en busshållplats? Finns flera stora besöksmål i stan med usla cykelparkering, som Rosvalla sportcenter och Hjortensbergsbadet.

Inte ens om man har bra lås känns dessa platser särskilt trygga. Cykeltjuvar kan slå till när som helst. Eller bara vandaler som får för sig att lufta hojen eller plocka loss någon del från cykeln.

Faktum är att stöldrisken är ett vanligt skäl att avstå från cykling. Medveten om stöldrisken, så väljer många istället att köpa en billig hoj. Och en billig hoj är sällan en skoj hoj, och då avstår man cykla eftersom det är trist och jobbigt. 

Cykling på en bra cykel är verkligen enorm skillnad mot en billig och enkel cykel. Och en elcykel är ju rena drömmen, när man slipper slita i motvind och backar. 

Är man en långväga cyklist, från Sjösa, Enstaberga eller Oxelösund, så behövs det en bra cykel, om cykel ska vara alternativet. 

Därför är förstås riktigt bra cykelparkering i Nyköping en viktig ingrediens för att locka fler till cykling. För kan man ställa ifrån sig cykeln tryggt och säkert, så vågar man satsa några extra tusenlappar och få en nöjesmaskin istället för ett gnisslande trögtrampat vrak.

Det är Nyköpings kommun som erbjuder cykelförvaringen på de flesta av stadens offentliga platser. Det har också blivit en viss uppryckning, med modernare och bättre cykelförvaring framför allt i centrum av stan. Men ännu finns inte någon riktigt skyddad och låsbar cykelförvaring. 

Det är jättebra att kommunen nu sätter upp väderskyddad cykelparkering i centrum. Då är ju cykeln åtminstone torr även om det är busväder. Det finns ju mysigare saker än en blöt sadel, kanske en varm buss eller bil. Väderskydden är absolut ett plus för att locka till cykling under de delar av året är  klimatet är blött och bistert.

Men väderskydden är dock inget som löser stöldproblematiken. För det är fortfarande cykelförvaring utomhus, så att cyklarna står synliga och åtkomliga. Och står cyklarna öppet, hjälper inget lås i världen, åtminstone om tjuvarna har riktigt bra verktyg.

Det som behövs är ju ett riktigt cykelgarage, där endast cyklisterna själva har tillträde, genom koder eller nycklar. Koder vore väl det bästa, för då skulle varje cyklist kunna ha sin egen kod, vilket gör det enklare att logga vilka som besöker.

Kommunen och landstinget har för övrigt aviserat att det ska byggas ett stort p-garage vid Nyköpings lasarett. Det ska rymma 600 bilar och kommer givetvis att kosta en väldig massa miljoner. Pengar till bilgarage verkar ju finnas...

Men man skulle ju kunna få önska ett annat upplägg. Säg att p-garaget blev mycket mindre, och det skulle bli pengar över till några riktigt fina cykelgarage. Säg ett cykelgarage i centrum, ett vid Rosvalla, och ett vid stationen/eller det nya resecentret. Det skulle betyda riktigt mycket för att uppmuntra till cykling i Nyköping. 

Ett stort p-garage vid lasarettet uppmuntrar ju bilåkning. Är det verkligen så vi ska bygga det framtida hållbara Nyköping? 

Tyvärr är denna omprioritering omöjlig att förverkliga. För vad jag hört, så är det landstinget som ska finansiera p-huset, eftersom det ligger vid lasarettet. Och landstingets pengar kan ju inte gå till Nyköpings angelägenheter. Nej, här är det Nyköpings politiker som får försöka hitta pengar till riktiga cykelgarage.