måndag 31 december 2012

Jag ångrar mig

Vågar man cyklar här, i backen ut mot Arnö? Bilden tagen kl 14.50 på nyårsafton.
Jag har tidigare här på bloggen påstått att Nyköpings kommun sköter vinterväghållningen bra. Men nu står jag inte längre för den uppfattning. Jag ångrar att jag spridit sådana budskap.

Visst är vädret besvärligt och väghållningen en utmaning när temperaturen åker upp och ner kring nollan, och det bildas isbark på gång och cykelvägarna. Men då får man också försöka ha lite koll hur väglaget är, och sanda därefter. Nu är det inte så. Det finns en del sand utspridd men absolut inte tillräckligt med tanke på den isbildning som nu är. Det är riktigt besvärligt att ta sig fram på cykelbanorna, och man ser i princip inga cyklar alls. Idag har jag sett en cyklist. Själv gick jag (också det vanskligt).

Det är möjligt att helgerna gjort att kommunens halkbekämpning gått ned på lågvarv. Men mycket av jobbet är utlagt på externa entreprenörer, inte minst bönder från gårdarna runt stan gör mycket av vinterväghållning på gång och cykelbanorna. Får inte de köra? Eller?

Helt klart är det glapp någonstans när cykelvägarna kan bli så här extremt hala utan att någon ger sig ut med sandspridaren.

Märkligt också att se bilvägarna intill cykelbanorna, som nu har i princip sommarväglag. All snö och is är borta, vilket till stor del kan förklaras det flitiga åkandet och körandet på dem. Är inte vi cyklister värda lite bättre?

Gott nytt år på er alla bloggläsare. Vi hörs och ses efter årsskiftet. Jag fortsätter att granska kommunens cykelsatsningar, och bristen på dessa.

onsdag 26 december 2012

Kan 23 procent av bilisterna börja cykla?


Så har jag kikat lite mer ingående i kommunens resvaneundersökning, där man bland annat har svar från 1520 personer vid 10-talet arbetsplatser om deras resvanor till och från jobbet. Resultatet av resvaneundersökningen visar att medianvärdet för avståndet mellan hem  och arbete/skola för dem som jobbar och bor i Nyköping är fem kilometer. Det visar på en stor potential för överflyttning till cykelresor och gång.

På sid 41 visar en tabell hur dem som åker bil till arbete/skola, skulle åkt om det fanns cykelbanor hela vägen mellan bostad och arbet/skola. Hela 23 procent kan tänka sig att cykla hela vägen visar det sig, enligt svaren i enkäten.

Jag har lite svårt att värdera behovet av fler cykelbanor. Som inbiten cyklist ser jag inte någon direkt brist på cykelbanor till och från de flesta ytterstadsdelar. Men en bilist och därmed ovan cyklist kanske ser saken annorlunda, eftersom hen inte känner till var cykelvägarna går.

Östra Storgatan, inte riktigt bra för cyklisterna
i sin nuvarande utformning.
Riktigt hela vägen genom Nyköping är det dock svårt att hitta cykelbanor i synnerhet om man ska genom ceentrala stan, dels måste man korsa bilvägar på en hel del ställen, dels så saknas ett sammanhängande nät av cykelbanor inne i centrala stan. Så här finns utrymme för förbättringar.

Men ska man nu ha sammanhängande cykelbanor hela vägen, så är det gatorna i centrum som måste omvandlas. Att bygga separata nya cykelbanor på de centrala gatorna är dock en utmaning av rang, man måste troligen ta gatuutrymme av gatuparkeringen. Kan man få fler att cykla så borde ekvationen med färre p-platser gå ihop, för en del p-platser ockuperas idag av bilster från förorterna. Annars är alternativet att bygga om några av de nuvarande gatorna till gång- eller cykelfartsgator där bilisterna måste anpassa trafiktempot till cyklister och gående. På något sätt måste bilarna dra sig tillbaka, om cyklisterna så få ett sammanhängande vägnät i centrala Nyköping.

Samtidigt är jag osäker på om potentialen till överflyttning från bil till cykel är hela 23 procent om det blir cykelbanor hela vägen mellan jobb och hem. Redan idag kan man nog säga att väldigt många redan har cykelbana nästan hela vägen till jobbet. Och trafiken i Nyköping är ganska trygg och säker, och avstånden inte oöverstigliga. Så den övergången till cykel borde redan vara avklarad för många, men så tycks inte vara fallet.


Att 23 procent av bilisterna en enkätundersökning skriver att man kan tänka sig börja cykla, är inte alls samma sak som att börja cykla, när yttre omständigheterna är de rätta. Att kryssa i en ruta på enkätformulär är enkelt, att ställa om i verkligheten är något helt annat.

Att lämna den invanda bilen är inte lätt. De flesta
fortsätter att köra trots att cykel kan fungera bra.


Misstänker att de svarande i undersökningen i många fall har gett politiskt korrekta svar, alltså visat att de vill cykla, gå, eller ta bussen oftare, för de vet att det egentligen vore önskvärt. Jag får känslan av att resvaneundersökningen inte riktigt gått i klinch med det faktum det inte räcker med bra cykelbanor, tydligare skyltning, bättre belysning och allt vad som önskas av fysiska förändringar. Att börja cykla är också en utmanande mental omställning, där väl inövade bilvanor ska bytas mot nya obekanta cykelvanor. Att etablera dessa nya vanor kräver en ordentligt vilja och stöd utifrån. Någon form av uppmuntransprojekt kanske, med personligt stöd till dem som vill ha.

Bland åtgärdsförslagen hittar man några sådana som bygger på uppmuntran:
•Som friskvårdsförmån för cykling till jobbet, med tidskompensation för en del av cykelrestiden.
• Testresenärsprojekt för cykling till anställda. Den anställde kan erbjudas låna en bra cykel under en begränsad tid.
Båda förutsätter engagerade arbetsgivare.

I resvaneundersökningens handlingsplan finns förslag på åtgärder, några med kampanj-inriktning vilken kan sägas vara uppmuntran. Det är typ informationskampanj och tävlingar typ hälsotramp. Ligger mer på kommunens ansvarsområde.

Jag ser fram emot vilka slutsatser Nyköpings kommun drar. Vilka av förslagen i undersökningen är tillräckligt lockande, för att kommunens politiker ska våga satsa?


torsdag 20 december 2012

32 procent cykelresor i Nyköping? Knappast


Nyköpings kommun har nu redovisat en stor resvaneundersökning vid de tio största arbetsplatserna i kommunen, samt ett antal inpendlare från andra kommuner. 1520 personer har svarat på frågorna, så det finns säkert en del användbara slutsatser.

Här finns undersökningen:

Undersökningen utgår mycket från vad som krävs för att minska bilåkande, och få över fler resor till cykel, kollektivtrafik och gång.

Intressant är slutsatsen att stor del av de lokala arbetsresorna redan sker med gång och cykel. Cykel står för 32 procent av resorna och gång 11 procent. Bilarna står för 48 procent.

Kan detta verkligen stämma? Stan är ju totalt dominerad av biltrafiken i jämförelse med andra trafikslag. Att nästan en tredjedel skulle cykla till jobbet, tror jag inte alls på. Det är bara att ställa sig vid en väg med intilliggande cykelled, och jämföra antalet bilar med cyklar. T ex Arnöleden som är totalt dominerad av bilar morgon och kväll. Kanske det går 1 cykel på 5 bilar i bästa fall. 

I Köpenhamn cykelpendlar cirka 37 procent till jobbet. Köpenhamn är fullkomligt dränkt i cyklar, men det är ändå inte Nyköping trots att nästan lika stor andel cyklar här, åtminstone enligt undersökningen.

Kolla in hur mycket cyklar, och fina cyklister, som befolkar den härliga cykelstaden Köpenhamn (på Copenhagen cycle chic). Tror nog vi i Nyköping behöver vi lite fler....

En annan slutsats som känns lite märklig är att det behövs bättre vinterväghållning på gång- och cykelbanor. Jag upprepar det igen, har skrivit fler gånger om det på bloggen, att cykelbanornas vinterväghållning faktiskt är riktigt hygglig. Framkomligheten som regel god. 
Problemet för oss cyklister är snarare när vi cykelbanan tar slut och vi hamnar på bilgatorna i centrala Nyköping, där kan det vara spårigt och jobbigt. Snarare att det behövs bättre vinterväghållning på gatorna!

Men undersökningen har många intressanta slutsatser som jag ska återkomma till.

fredag 14 december 2012

Önskar cykelleder genom stan med prioriterad snöröjning


Nu har jag cyklat en del i ett snöigt Nyköping och tror mig ha en bra idé hur stan ska kunna bli framkomligare och säkrare för cyklister även under vintern. 

Cykelbanorna sköts i stort sett riktigt bra, för oss vintercyklister. Man plogar och sandar så att det är acceptabelt. Inte som på sommarhalvåret, men det vore löjeväckande att kräva sommarväglag.

Men inte gatorna. När man kommer inåt stan tar dock cykelbanorna slut och vi cyklister hamnar på bilgatorna. Och där det ofta slirigt och moddigt värre, på just sådana gator som vi måste välja för att komma antingen till centrum eller genom centrum.

Då föreslår jag följande. Det har funnits ett förslag från kommunen om genomgående cykelleder som passerar centrum. Genomför detta cykellednät, och skylta upp tydligt, och med målning på gatan. Ploga och sanda sedan detta centrala cykelvägnät mycket bättre än övriga centrumgator, så att de håller samma standard som rena gång/cykelbanor.

Det skulle kunna bli ett riktigt lyft för vintercyklingen.


I kommunens cykelstrategi 2010 kan man hitta ett förslag på prioriterade cykelleder i Nyköping (illustrationen här intill). Därifrån kommer illustrationen. Den kan man ha som utgångspunkt för att pussla ihop ett sådant prioriterat cykellednät. 

Så då kan det vara dags att gå från cykelstrategi till handling. Från vackra ord på ett papper, till faktiska förbättringar ute på stan. Hallå, var är ni politiker i stadshuset?

torsdag 13 december 2012

Cykla går ju, men parkera?

Vintern har tagit ett fast grepp om Sverige, och det lär nog gå några månader nu innan vi får se barmark. Det är bara att gilla läget som cyklist. Och här kommer ytterligare lägesrapport från vinterland Nyköping, när nu snön legat ett tag utan stor påfyllning oppifrån.

Kommunen och andra väghållare har sålunda haft gott om möjligheter att röja upp på gator och cykelbanor. Lite bättre har det blivit på gatorna, inte fullt så spårigt. Men det beror nog mer på att snön packats av bilarna, än att kommunen har röjt.

En orsak till att snöröjningen tar tid i centrala Nyköping är att många gator är belamrade med parkerade bilar. Bilarna som används av vissa för att öka den personliga framkomligheten, gör att kommunen får svårt att fixa framkomligheten för det stora kollektivet.

De flesta cyklister har givit upp, att döma av det fåtal cyklister jag såg. Det är inte lika lättvindigt att ge sig ut nu. Men å andra sidan är det inte heller omöjligt, om man kan acceptera att det tar längre tid att komma till sitt mål, om man är beredd på att färden blir lite skakig, och förstår att den ibland är lite vingligt. Men fram kommer man.

Men när man kommer fram, var ställer man cykeln? Cykelparkeringarna är ett lite knepigare kapitel. Ett par jag kollade verkade närmast bortglömda (se bilderna). Avsaknaden av snöröjning signalerar "lämna cykeln hemma".

Var är snöröjningen? Kanske är det upptagen med att rensa upp bland de illa parkerade bilarna?

Ja, det är väl bara att pulsa på i drivorna och trycka in cykeln i stället. För inte ger man upp så lätt, inte jag i alla fall.


Busstationen i Nyköping. Nytt fint cykelställ har kommit upp
i år. Inte snöröjt. Å andra sida förstår jag svårigheten att snöröja
ett cykelställ belamrat med cyklar, men detta är långt ifrån fullt.

Cykelparkeringen vid Rosvalla sportcenter. Inte alls snöröjt. Ser snarare
ut som en dumpningsplats för snö att döma av de stora drivorna. 



fredag 7 december 2012

Och där kom vurpan

Med den plötsligt rikliga tillgången på snö kommer utmaningarna att cykla. Nyköpings kommun tycks sköta plogande av cykelbanorna riktigt bra, som tidigare år. Men nu går inte cykelbanorna överallt.  In mot stan hamnar man förr eller senare ute på en bilgata. Och då är det inte roligt vill jag lova.

Grova däck är ett måste.
Moddigt och slirigt värre, trots att jag har grova däck på min mountainbike. Framhjulet sladdrar än hit och dit, vilket gör att färden känns aningen oberäknelig. Ska jag hamna i en snödriva? Vingla omkull mitt i gatan? Eller?

Vurpa blir det. Där Arnöledens cykelbana korsar gatan vid Lidl har det tryckts/plogats upp rejält med snö. Spårigt är det också. Plötsligen sticker framhjulet okontrollerat iväg, och jag åker i gatan. Farten var låg så jag hamnar inte ens i kategorin lindrigt skadad. Lite ont i ett knä efteråt.

Det tycks omöjligt att ploga bilgatorna så att det blir bra för oss cyklister. Så här har det alltid varit vid mycket snöande. Den livliga biltrafiken gör att snön snabbt trycks ihop och det blir spårigt och gropigt. När sedan snöplogen kommer, om den kommer, så hasar den ovanpå det komprimerade snölagret.

Att vinterväghålla cykelbanorna till hyfsad standard tycks vara enklare. Cyklarna är inte tunga nog och tillräckligt många för att trycka ihop snön, så det är ingen större utmaning att ploga bort den.



tisdag 4 december 2012

14 minusgrader! Riktigt skönt efteråt

Bloggaren redo för vinter på 2 hjul. Kallt är det,
men samtidigt en märklig njutning.
Raskt blev det ordentlig vinter. Det stod 14 minusgrader på termometern när jag tog cykeln i går kväll. In till stan och tillbaka, cirka 4 km i vardera riktningen.

Jag inser att de flesta har givit upp tanken med att cykla vid 14 minusgrader. Men ska man förespråka cykling gäller det att veta var gränsen går. Och den går inte vid 14 minus, det krävs ännu lägre temperatur....

Men 14 minusgrader kräver definitivt att man tänkt igenom valet av kläder. Så här gör jag:
• På överkroppen rejäl fleecetröja och en bra skaljacka.
• På huvudet en toppluva. Jag fäller upp kapushongen på skaljackan, vilket hindrar fartvinden att kyla ned ansiktet.
• Rejäla dubbla tumvantar.
• Kängor på fötterna.


Kallt? Ja. Outhärdligt? Inte alls! Och efteråt? En märklig skön känsla i kroppen när det varma blodet återtar de mest utsatta kroppsdelarna. Riktigt häftigt.

tisdag 27 november 2012

Cykla i detta väder? Jo, faktiskt sonen vill

Ibland är inte vädret riktigt lockande till cykling. Just nu är det väl sämsta tänkbara cykelväder, när det regnar kraftigt och kvicksilvret bara några streck ovanför nollan. Då är buss eller promenad ett bra alternativ, i nödfall bil.

Men sonen Jarl 19 år ger sig inte. Han har cyklat mycket i år, bland annat då han inte tycker sig ha råd att ta bussen till skolan. Inte ens denna dag med totaluselt väder gav han upp. Inget gnäll om att bli skjutsad till skolan. Han ville cykla. Vi fick rota fram extra regnkläder åt honom, och så lite goda råd.

Kul att se att se hur man kan bli inbiten cyklist, när man väl fått smak för att cykla. Jag har inte ens lobbat särskilt hårt för detta, så cykelnördig som jag är. Dock har jag sett till att han fått en riktig bra cykel, en Gary Fisher Wahoo, som är hur skön som helst. En riktigt bra hoj är ju grunden för att det ska vara roligt att trampa iväg.

Att han lärt sig att det funkar att cykla nästan jämt är en bra grund att stå på. Att man kan ge sig ut i skitväder och faktiskt komma fram, även om man blir lite blöt och kall. Men det går över... Och när kan kommer hem har tänder vi braskaminen,

Ser i omgivningen hur en del föräldrar daltar med sina tonårsbarn, det är ett ständigt skjutsande till precis allt. Till skolan, träningen, till kompisar. Hur ska de klara sig på egen hand, när de aldrig fått upptäcka att man faktisk kan själv. Barn kan få behöva pröva sina egna vingar (förlåt flygmetaforen på en cykelblogg), det lär dem att flyga på egen hand.

torsdag 22 november 2012

Och så "felanmälan", så blir det riktigt bra

Bygg- och tekniknämnden har beslutat att två cykelpumpar ska placeras ut, förutom den som finns vid Stora torget. En pump blir det vid järnvägsstationen och en vid Rosvalla.

Bra beslut.

Att kunna fylla på luft i däcken när man är ute på stan med cykeln är en uppskattad service. Hoppas bara att kommunen kan sköta pumparna, så att de fungerar som de ska. Jag har vid tillfällen varit med om att det inte gick att få in luft i däcken.

Ett sätt att hålla hög service på cykelpumparna är att underlätta för felanmälan. Förslagsvis förser kommunen alla tre cykelpumparna med ett telefonnummer, där man kan felanmäla. Då ringer man direkt och berättar om problemet. Att i efterhand leta upp telefonnummer till felanmälan och ringa blir knappast gjort.

måndag 19 november 2012

Oj, cykelställ vid två hållplatser om året


Så återkommer jag till frågan om behovet av ordentliga cykelställ i anslutning till busshållplatserna här i Nyköping. Man måste ju kunna ta cykel till bussen, och låsa den säkert. Det vore absolut en plusfaktor för såväl cykel som kollektivtrafik.

Först det positiva. Både bussstationen och järnvägsstationen har fått nya och klart bättre cykelställ i år. Nu törs man lämna cykeln där över dan, eftersom man kan låsa fast cykel ordentligt i ramen. 

Vi kan ta detta med ansvarsfrågan. Det är inte Länstrafiken, som kör bussarna, som har ansvaret för hållplatserna och deras standard. Det är väghållaren, alltså Trafikverket eller respektive kommun.

Jag kontaktar kommunen för att höra hur kommunens planer kring att rusta upp hållplatserna med cykelställ. Jag pratar med kommunens ansvarige för kollektivtrafikfrågorna. Och han betonar att man absolut ser vikten av att buss och cykel kan kombineras. Men när det kommer till konkret upprustning av hållplatserna har han inte mycket att komma med. Målsättningen är upprustning med cykelställ på två hållplatser om året! 2!!! Oj, jag vilken ambitionsnivå.
Grönsaksvägen. Törs man lämna
cykel i detta cykelställ?

Nu är det dock inte tjänstemännen som sätter nivån, utan politikerna som ger de ekonomiska ramarna. Hallå miljöpartiet, socialdemokrater och vänstern, som styr Nyköping! Är ni inte mer angelägna om att få en bättre samverkan mellan buss och cykel?

Det kan vara bra för våra politiker att känna till vad som sägs i kommunens cykelstrategi från 2010. Bland annat följande om hållplatser:

På sida 21: I de mindre tätorterna ordnas cykelparkeringar vid de mest använda busshållplatserna (bytespunkter) så att kombinationsresor cykel – buss underlättas. 
På sid 36 under “Checklista för åtgärder:  
Cykelparkeringar
  • Cykelparkeringar med möjlighet att låsa fast cykeln byggs vid resecentrum, längs Ö Storgatan och vid gymnasieskolorna. 
  • Bytespunkter där behov av att parkera cyklar lokaliseras och förses med cykelställ. 
  • Cykelställ finns vid busshållplatser i de tätorterna utanför Nyköping.
  • Cykelparkeringar under tak ordnas bl a vid Resecentrum.

Örstigsleden. Ganska nyrustad hållplats. Fick inget cykelställ.
Lägg till detta följande, ur Svensk Cyklings Sifo-undersökning om cykelvanor som publicerades i september:

• 16 procent säger att de skulle cykla mer om de kunde ta med cykeln i kollektivtrafiken
• 24 procent skulle cykla mer om det dessutom fanns möjlighet att parkera cykeln i anslutning till kollektivtrafiken.
• På landsbygden är behovet av att ta med sig cykeln i kollektivtrafiken som störst. Hela 35 procent skulle cykla mer om de kunde parkera cykeln eller ta med den i kollektivtrafiken.


Riktigt bra låsbara cykelställ är alldeles uppenbart en åtgärd som skulle gynna både cykling och bussåkande. För övrigt så är det en ordentlig uppryckning av busstrafiken i länet på gång, med nya linjer och nya turer. Att följa upp den med ordentliga cykelpakeringar, inte minst på landsorten, skulle säkert kunna få många bilister att ompröva sitt val av färdmedel.

onsdag 14 november 2012

Inte ens pistolmynningen mot huvudet förmår oss sluta

Än en gång möts vi av nedslående nyheter som pekar mänsklighetens oförmåga att stoppa de skenande utsläppen av koldioxid. På DN.se kan vi läsa om att koldioxid-utsläppen når nya rekordnivåer. De ökar. De minskar inte, som måste vara det absoluta målet om vi ska undvika en klimatkatastrof. Det är åtminstone den rådande uppfattningen bland klimatforskarna, och jag ser inte direkt någon anledning att betvivla det påståendet. Skulle det visa sig att de har fel, så får vi vara väldigt tacksamma för det. Har de rätt... Så..... Ja, resten får ni räkna ut själva. Det är inte kul.

En del undrar förstås vad detta har på en cykelblogg att göra. Andra förstår. Jag säger inte att cykeln ska rädda världen från en klimatkatastrof, men cykeln istället för bil är definitiv en av alla pusselbitar som behövs för att få ned koldioxidutsläppen. Det räcker inte med miljöbilar, som jag mest uppfattar som ett alibi för att fortsätta att köra som förr. Det vill säga, inte ändra några av sina klimatskadliga vanor.

Jag tror att detta är uppenbart för de flesta av oss, att vi lever en totalt ohållbar livsstil sett ur klimatbelastning. Ändå så är de flesta av oss oförmögna att göra minsta lilla ändring, för att minska vår klimatbelastning. Idag är hotet gigantiskt. Det är som att någon buse tryckt upp en stor magnumrevolver mot din skalle, men du låtsas som det regnar. Uppenbart att de flesta av oss struntar i vilken värld vi lämnar efter till barn och barnbarn. Vi slutar inte, trots att larmrapporterna talat klarspråk länge.

Sitter vi så totalt fast i karusellen av jobb, pengar och konsumtion, att vi inte kan kliva av. Det bara snurrar på, och vi hänger på. Samtidigt tror jag många av oss mår jävligt dåligt innerst inne, vi skäms inför oss själva att vi inte gör något åt våra klimatskadliga liv. Men varför leder inte det tillståndet till förändring. Den som kunde svara på det.

tisdag 13 november 2012

Robert Holmér har många idéer för en bättre cykelstad

Robert Holmér i cykelverkstan.
Cykelhandlaren Robert Holmér har mycket funderingar hur Nyköping skulle kunna bli en bättre cykelstad. Många uppslag får han från möten med kunder, men mycket är egna iaktagelser från cykelsadeln. Den nästan insomnade Trafikantveckan, och stans farligaste cykelkorsning, är frågor som engagerat honom.

Vi försöker träffas ordentligt årligen för att summera utvecklingen av Nyköping som cykelstad. Det blir en lunch på Nyköpings klassiska Ambrosia, som drar ut rätt långt på tiden. Det är ganska lugnt i butiken på Västra Kvarngatan i det kylslagna november, och Robert har mycket att avhandla, stort som smått, om hur cyklingen i Nyköping fungerar.

Det kanske inte blir så mycket diskussion om vad som redan fungerar bra, utan han dyker ner i sådana cykelfrågor där kommunen skulle behöva tänka och agera annorlunda. Det blir alltså inte ett vanligt blogginlägg, utan mer av en intervju av cykel-engagerad Nyköpingsbo.

Han kommer in på en del märkliga utformning av av några nyanlagda cykelmiljöer, där planerarna inte lyckats alls. Till att börja med vid utfarten hyreshuset Bovieran i Oppeby (bilden nedan). Vid korsningen av utfarten har kommunen lagt cykelbanan i en tvär knix som tvingar cyklisterna nästan stanna till vid passagen.
Omväg för cyklisterna. En del väljer hellre att ge 
ut i vägbanan till vänster. 

- En nackdel att vi måste bromsa in till knappt styrfart, säger han och berättar att många cyklister istället väljer det farligare alternativet att ge sig ut bland bilarna på stora vägen (53:an) för att komma fram snabbt.

Alldeles intill växer det fram en ny burgare-restaurang och en mack. Här kommer cykelvägen att korsa utfart och infart, och Robert konstaterar att här har utformning av cykelvägen gjorts så den tvingar cyklisterna att bromsa och sakta in, inte bilisterna.


Tokig cykelmiljö


- Återigen tvingas cyklisterna vika för bilarna. Vem har har utformat de här tokigheterna, säger han och riktar misstankarna mot kommunen, och kommer snart över på behovet av att involvera cyklisterna mer i utformningen av trafikmiljön. Han tror en del mindre lyckade cykeltrafikmiljöer skulle kunna undvikas.

- Vi skulle kunna ha ett cykelråd med ett gäng cyklister, dit kommunen skickar planförslagen inför ombyggnader på remiss, menar han.

Något liknande har varit på gång tidigare i höstas då kommunen bjöd in till en fokusgrupp med intresserade cyklister som skulle få föreslå förbättringar av cykelmiljön. Robert tog kontakt med kommunen i god tid i hopp om att få vara med i gruppen, men blev aldrig inbjuden, vilket han tycker är synd.



Visa större karta

Samtalet glider tillbaka mot dåliga cykelmiljöer. Kanske är det stans farligaste korsning där Västerleden (även kallad Västra viadukten) går in till höger mot Fruängsgatan (se bilden ovan). Här fortsätter många cyklister rakt fram mot gågatan och korsar därmed trafiken. Cyklister tycks missa att ge akt på bilar som kommer snett vänster bakifrån och kör rakt ut. Robert är ordentlig upprörd att inte den korsningen mellan bilväg och cykel (samt gående) ändras. 

- I somras lunchade jag på uteserveringen precis intill och såg ett ett par cyklister från Västra Viadukten mot stan som var hårsmån från att smälla med bilar, säger han berättar att det tidigare under året inträffat två allvarligare cykelolyckor på platsen.

Det är inte helt enkelt att åtgärda denna cykelfälla. Det skulle kunna vara att stänga av för bilar från Västra Viadukten förbi Teaterparken. Då tvingas de ta till vänster ut men hamnar istället i stans mest överlastade korning när de ska ut vänster på Järnvägsgatan.

Trafikantveckan ett sorgebarn


Årets Trafikantvecka i september, där cykelintressenter, Länstrafiken, kommunen och andra trafikaktörer brukar visa upp alternativ till bilen, beskriver han som ett sorgebarn. I år blev det inte mycket av det på Stora Torget, som tidigare år.

- Det snoddes lite av Pål Ljungshage, beskriver han. Där var ett det stort bilevenemang. Jag var själv där som cykelhandlare, vilket var lite märkligt. Jag hade hellre varit på Torget som tidigare.

Vi diskuterar Trafikantveckans tänkbara fortsättning. Ett tänkbart annorlunda upplägg är ett ambulerande evenemang, där Trafikantveckan som komplement till Torget dyker upp på olika befolkade platser runt om i Nyköping på eftermiddagarna; som exempelvis Rosvalla, Gumsbacken, ICA Arnö, ICA Oppeby, Pål Ljungs hage eller Brandkärr. Helt enkelt för att kunna möta fler och andra personer än de som passerar Stora Torget.

Höstens belysningskampanj, som drivs av polisen och NTF, är något som Robert har synpunkter på. Den kördes första veckan i november, vilket han tycker är alldeles för sent. Då är det redan rejält mörkt.

- Redan i slutet av september och början oktober är det så mörkt att det börjar bli dags att se över cykelns belysning. Det är också då man ska köra en kampanj, nu kom den alldeles för sent.

Cykelförsäljningen har var lite tveksam under 2012, får vi höra av Robert. Det myckna regnandet har gått ut över cykelförsäljningen. Mest svårsålt har det varit med enklare standardcyklar med få växlar.

- Sådana kunder har inte cyklat mycket i år. Men jag har ökat på verkstadsbiten säger Robert som alltså driver sin verksamhet som Jacks Cykel.

Elcyklarna?


En annan iaktagelse kring cykelförsäljningen i Nyköping är att elcykeln har svårt att slå igenom här. Jacks säljer en handfull sådan cyklar varje år, men det ökar inte. Robert konstaterar att elcykeln blivit ordentligt utbredd i en del större städer. Det tycks handla om att uppnå en kritisk massa med elcyklar, sedan sprider det sig, och många börjar inse fördelen med elmotor som hjälp när det är tungt att cykla. Till elcykelns kritiska massa har alltså inte Nyköping kommit ännu.

torsdag 8 november 2012

30? Högerregeln? Finns det i Nyköping?

Här på bloggen brukar jag hävda att Nyköpings bilister överlag är hänsynsfulla mot oss cyklister. Det gäller i många situationer att bilisterna bromsar och släpper fram oss cyklister, på ett riktigt hyggligt sätt.

Men det finns definitivt några undantag där bilisterna inte fattar eller uppför sig som de borde. Ett är bristen på respekt för högerregeln, ett annat är bristen på respekt för 30-gränsen på många av centrala Nyköpings gator. En snudd på dödlig kombination.


Visa Kanntorpsvägen på en större karta
Från vänster kommer den röda bilen. Enligt högerregeln ska den släppa fram mig som cyklist. Undrar om den gör så, bäst att ta det lite lugnt!

 Typisk situation kan se ut så här (bilden ovan ur cyklistens perspektiv). Jag kommer från Arnö ska in till stan. Jag kommer då på Bagaregatan och måste då passera Kungsgatan, en gata där 30 gäller. Bilisterna på Kungsgatan som kommer från vänster ska släppa fram mig enligt högerregeln. Men alltför sällan gör de så, och dessutom struntar var och varannan bil i 30-gränsen.

Skulle jag som cyklist ha hållit på min rätt, hade jag varit död för länge sedan. Eller svårt skadad och handikappad för livet. Men nu har jag lärt mig en del om hålen i huvudet hos Nyköpings bilister. Defintivt är det tomt under många pannben, där högerregeln och 30-gränsen borde suttit.

Så det har gå bra för mig. Och tydligen för de flesta cyklister, för allvarliga olyckor är sällsynta.

Men det är något tokigt när bilisterna iklädda skyddande plåtkarosser kan fara fram som de vill och utan att tänka, tack vare att vi cyklister ängsligt hela tiden måste kolla runt gathörnen, stilla undrande om bilisten ska släppa fram oss eller inte, trots att rättsläget är glasklart enligt högerregeln.



onsdag 31 oktober 2012

Äntligen! Cyklister prioriteras vid cykelöverfart


Jag har kikat på Kent Johansson statliga cyklingsutredning som blev offentlig på onsdagen. Han betonar att han inte föreslår så många förändringar av trafikregler och författningar. Han konstaterar att det redan med dagens regelverk finns många möjligheter att främja cyklingen och höjda säkerhet.

Men här är några intressanta förslag som jag vill lyfta fram. Jag säger bara “äntligen”, när han föreslår att reglerna vid obevakade cykelöverfarter ändras så att en bilförare får väjningsplikt mot cyklande och förare av moped klass II som färdats ut på eller just ska färdas ut på cykelöverfarten. Cyklisterna ska kunna färdas ut på en cykelöverfart, men måste förstås sakta ned och ta hänsyn till biltrafiken. Detta förslag är verkligen välkommet som lag. För idag det lite rörigt med reglerna‚ som att bilisterna ska väja för gående vid övergångsställen, men inte för cyklister som korsar vägen på samma ställe. Men i praktiken väjer ofta bilisterna för cyklister,vilket skapar osäkerhet för oss cyklister. Det vore bra om samma väljningsplikt gäller mot gående och cyklister eftersom det i princip är samma överfarter/övergångsställen vi använder.

Förslaget innebär även att vägmärke för cykelöverfart tas fram. Kent Johansson nämner att det kommer att ställas krav på cykelöverfartens utformning så att cyklisternas framkomlighet inte går ut över trafiksäkerheten.

Jag säger också “äntligen” om förslaget på att kunna inrätta cykelgator. En viss väg eller vägsträcka ska genom särskilda trafikregler kunna förklaras vara cykelgata. Med cykelgata ska avses en väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift ska vara cykelgata och som är utmärkt med vägmärke för cykelgata. 

På cykelgatan ska motorfordon anpassa hastigheten efter cykeltrafiken. En del andra regler föreslås, som att fordon som vill in på cykelgatan måste ha väjningsplikt mot fordon på cykelgatan. 

Denna möjlighet har inte funnits tidigare, att med lagens stöd inrätta en cykelfartsgata där cyklarnas tempo bestämmer farten. Det öppnar för en ny trafikkultur där cyklisterna blir kungar. Ett hett tips är att Östra Storgatan blir den första cykelgatan i Nyköping. Om det nu blir en sådan lag, det är ju ännu förslag.

Här finns utredningen som pdf.

söndag 28 oktober 2012

Framtiden, en stad där cyklisten är kung


Under många år har bilen satt sin prägel på hur staden planerats och utformats. Vi har fått en bilstad helt enkelt, som inte är riktigt bekväm, för dem som föredrar andra sätt förflytta sig på andra sätt. Sannolikt är den epoken av bilanpassade  stadsplaneringen nära sitt slut, eller rättare sagt den är över.

Jag har haft förmånen att få inblick i framtagande av en ny fördjupad översiktsplan för Nyköpings tätort. Den är ännu på idé-stadiet, men är tydligt den i mycket är inriktad på att förtäta och bygga nytt i centrala lägen. Det finns förvånansvärt många ytor och platser där man kan bygga i stan, utan att man behöver bre ut sig, och utan att man behöver förstöra grönområden.

Farväl bilstad.
Sannolikt kommer vi att få en mer kompakt stad de närmaste decennierna. De nya bostäderna kommer främst att ligga i centrala lägen, på högst några få kilometers avstånd från centrum. På sikt kan mycket väl dubbelt så många bo i dessa lägen jämfört med idag.

Blir det en befolkningstillväxt i Nyköping lär den till största delen hamna i stan. Småorterna runt Nyköping har svårt att locka och behålla sin befolkning. Tyvärr är bilen en delförklaring till den tynande landsbygden. Bilens rörlighet har gjort det lätt för landsbygdsborna att åka iväg, till jobb, till handeln, till fritid någon annan stans än i Vrena, Jönåker, Nävekvarn. Rörligheten har dragit undan underlaget för service, försörjning och nöjen på landet. 

Men nu till staden, där bilen blir allt mer överflödig, när vi dras till det urbana livet. För det är i staden vi vill bo, när landsbygden slokar. Det är där det finns människor, nöjen, utbud, jobb - ja, allt som gör livet värt att leva. 

Med allt fler boende i centrala lägen, kommer det att bli allt bökigare att använda bilen till allt, som en tyvärr utbredd vana bland nyköpingsbor. Med säg en fördubblad befolkning i stans centrala lägen, och med fortsatt hög bilanvänding, kommer stan att bli outhärdlig. P-platser kommer att bli en verklig bristvara, om vi inte gör om stan till en stor p-plats, vilket jag tror endast de riktiga bil-fanatikerna tycker är önskvärt. Ofta kommer det att vara trängsel på gatorna, i rusningstrafik ofta väldigt mycket stillastående trafik. Trafiksituationen blir så bökig att många helt enkelt kommer att överge bilåkandet i ren självbevarelsedrift, de upptäcker att vardagen kan bli så mycket smidigare på cykel.

Jag hör redan mummlet, från de som invänder att visst kan Nyköpings vägnät anpassas för att svälja dubbelt så många bilar. För övrigt vore det bra med fler bilar, det skapar ju tillväxt och välstånd, eftersom bilar omsätter en massa pengar. Det är service, reparationer, reservdelar, verkstäder, bränsle, försäkringar osv, som står för en rejäl del av BNP. Jo, de som som invänder föreslår förstås att vi bygger parkeringsplatser och p-hus, och ser till att anlägga fler vägar, ja varför inte en motorväg runt staden, som vi kan fräsa fram på istället för att knuffas på dagens vägnät. Det mina vänner skulle skapa tilllväxt och arbetstillfällen. Och skulle kosta en förfärlig massa pengar, som kommunen knappast har att investera. Så glöm det.

Min prognos är att cykeln och gåendet blir grunden i Nyköpings persontransporter. Framför allt cykeln ger kombinationen rörlighet och snabbhet över de ganska korta avstånd som finns i en stad. Gående förstås på kortare sträckor. Troligen kommer den lokala busstrafiken att fortsätta att vinna marknadsandelar, dock inte i de mer centrala delarna av staden, utan mot ytterområden typ Arnö, Harg/Oppeby.

Det som verkligen kommer att ställa bilsamhället på sin ända är den sinande oljetillförseln. Många knotar idag över höga bränslepriser, som är höga trots att det är lågkonjunktur. Blir det fart igen på ekonimin, vilket dock ser tveksamt ut under överskådlig, framtid  kommer bensin och dieselpriserna snabbt att åka iväg upp mot 20 kr-nivån. Om det ens räcker, vi kan till slut hamna i en situation där det uppstår brist, att de fossila bränslena måste ransoneras.

Elbilar är en vacker tanke, men ännu syns inte att något riktigt teknikgenombrott är i sikte som kan pressa inköpspriset till rimliga nivåer. Elbilar är helt enkelt för dyra för vanligt folk. Och oavsett, så löser inte elbilen trängselproblematiken. Alltför många bilar gör stan odräglig att leva i, även om de drivs med el.

När cykel och gående allt mer tar över stadens resor, måste också transportsystemet anpassas på olika sätt. Inte minst måste vi skapa en trafikmiljö där barn ska kunna klara sin dagliga resor på egen hand, till skolan och till fritidsaktiviteter. Då måste trafikregler anpassas och trafikmiljöerna byggas om.

Östra Storgatan, snart cykelfartsgata?

30-gräns i stadsmiljöer är fullt tänktbart. Reglerna måste ändras så att bilister ovillkorliga ska lämna företräda till cyklister och fotgängare, över allt i gatunätet. Inte bara vid övergångsställen, utan överallt. Det kommer innebära att cyklisternas hastighet blir riktmärket för bilarnas hastighet i många trafikmiljöer. Hela Nyköpings innerstad lär omvandlas till cykelfartsgata. Inte så att bilarna förbjuds, men de måste hålla en riktigt låg hastighet.

Med tanke på den tekniska utvecklingen så är det mycket sannolikt att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan räkna med bilar, som inte kan bryta mot den fastställda fartgränsen. Då blir 30 inte mer än 30, inte som idag där många gasar friskt ändå. Genom lagstiftning borde man kunna införa gps-baserade system i bilarna som håller rätt på den aktuella fartgränsen, och som spärrar mot högre hastigheter. 

Inget konstigt med en sådan begränsning egentligen, även om det kommer att knorras från hästkraftsdyrkarnas läger. Vi har fartgränser och de är väl tänkta att respekteras. Då är logiskt att införa och lagstifta teknik som hjälper bilisterna att hålla rätt hastighet.

Trångt i cykelställen lär det bli.
En annan aspekt är att en mindre bilberoende stad kan innebära lite lägre hyror. Dagens byggnorm tvingas byggherren att anlägga ett visst antal p-platser per byggd lägenhet. Med färre bilar och fler cyklar skulle politikerna kunna minska kravet på p-platser i ny hyreshus. P-platser kostar en del att anlägga, och med färre minskar byggkostnaderna. I Malmö finns ett område, Fullriggaren, där har man sänkt kraven på antalet p-platser från 1,2 per lägenhet till 0,7. Här har boendet kompletterats med en bilpool, så bilar finns även om man inte behöver äga sin egen.


På sikt lär vi ett Nyköping vars boende- och trafikmiljö kommer att se väldigt annorlunda. En stad där cyklisterna är kungar, och där cykeln är utgångspunkten för trafikplaneringen.

lördag 27 oktober 2012

Gäller inte lagen racercyklar?

Har vid ett antal gånger blivit omkört av smygande racercyklister. Stört mig på att de inte använder cykelns ringklocka för att varna att de kommer bakifrån.

Lagen säger att en cykel ska ha ringklocka. Så är det i alla beskrivet på Transportstyrelsens hemsida.

Men jag får en känsla av att väldigt många racercyklar saknar ringklocka. Har de dispens från lagen? Eller skiter de i lagen, de som tillverkar och säljer racercyklar. Eller är det köparna som plockar bort denna, denna lilla onödiga, i deras ögon, manick?

Någon som vet varför detta oskick fått breda ut sig?

onsdag 17 oktober 2012

“Hänsyn till terrängen” - i klartext mer backar


Återkommer till den nyinvigda cykelbanan till Bergshammar. När den invigdes framhöll projektledaren att dragningen av cykelbanan tagit hänsyn till terrängen på ett helt nytt sätt.

Det kan man lugnt säga. För när bilvägarna dras kan det grävas, schaktas och sprängas alldeles väldiga för att vägen ska passa bilisternas behov. Den ska löpa fint och mjukt genom terrängens alla hinder.

Men “hänsyn till terrängen” för en cykelbana betyder något annat. I det här fallet innebar det att man grävde så lite som möjligt, med resultat att cykelbanan följer geografins vindlingar upp och ner.

Vad det innebär kan ni se på bilden nedan, som visar den nya cykelbanan i höjd med Kungsladugården. Cykelbanan har en betydligt kraftigare uppförsbacke än bilarna. 




Hur smart är det att ge cyklisterna en kraftigare lutning uppför? Cyklisterna har inte hästkraftstinna motorer, där det räcker med ett lätt tryck på gaspedalen, så är backen fixad trots att bilen väger 1,5 ton. 

För oss cyklister är en rejäl uppförsbacke betydligt mer uppenbar, trots att cykeln bara väger 15 kilo. Vi får klämma i med benmusklerna och lägga rejält med tryck på tramporna.

Visst, de flesta cyklar för att vi tycker om att röra på oss. Men vi gillar inte onödiga backar. Och det finns absolut personer, som håller sig borta från cyklar för att man blir svettig. Rejäla uppförsbackar är defintivt en orsak till att svetten flödar. 

Tänk annorlunda nästa gång. 

måndag 15 oktober 2012

Mörkt på cykelbanan? Men skaffa lyse på cykeln också.

Läste häromdagen i lokaltidningen SN om några cyklister som var upprörda över att den nya cykelbanan mot Bergshammar inte fått belysning. Förstår deras irritation över att cykelbanan ligger helt mörk, men samtidigt tycker jag ändå påståenden om "livsfarligt" och att olyckor kan hända när som helst, minst sagt är att ta till i överkant.

För hur ser det ut på bilvägarna utanför stadsgränsen. Väldigt långa sträckor utan gatubelysning. Och det fungerar rätt bra, då bilarna har lampor i fronten som lyser upp vägbanan.

Och samma gäller väl på cykel. Har man en normal cykelbelysning  ska det funka att cykla på en cykelbana i mörker. Då ser man vad som finns framför, och andra mötande cyklister med belysning syns.

Kanske vi närmar oss problemet, cyklister som inte har ordning på sitt lyse. Ja, då kan det bli livsfarligt och man cyklar i kolmörker mot Bergshammar. Men då är det väl lite magstarkt att gnälla över att det saknas cykelbanebelysning...

Men självklart vore det ändå toppen med cykelbanebelysning på vägen mot Bergshammar. Att döma av SN-artikeln har det hela blivit fördröjt då länsstyrelsen anser att cykelbanan passserar Kungsladugården som är en s k känslig miljö. Då kan en normal cykelbanebelysning på höga stålstolpar vara rätt missprydande.

Men det finns belysning-alternativ som är lite mer diskreta, som kanske vore något att pröva här. Jag har tidigare bloggat om rörelsestyrd cykelbane-belysning som prövats på en del orter, bland annat i Västerås med gott resultat. Här kan ni läsa mer om detta. Av allt att döma mer energisnål än traditionell belysning som står på nätterna igenom, och till en lägre investeringskostnad.




lördag 13 oktober 2012

Äntligen ny asfalt, men varför tog det så lång tid?

Så här kunde det se ut tidigare.
Det var kanske fem år sedan jag första gången ringde kommunen, och talade om hur illa det var med cykelbanan utanför nuvarande Tempo-butiken längs med Arnö-leden. På vintern, i synnerhet när temperaturen höll sig runt noll, bildades stora pölar som sen frös till is. Och det blev spårigt och riktigt läskigt att cykla. Risken att cykla omkull ökade påtagligt.

Men åren gick, och inget hände. Varenda vinter samma sak. Is, snö och tö, och isiga spår. Jag bloggade om det i januari 2011, och hörde av mig till kommunen. Men det verkade som att mina synpunkter bara försvann in i någon pärm.

Så det var verkligen ingen trevlig cykelbana för de cyklister som känner sig lite osäker på cykeln. Så var nu inte heller  cykelbanan nedlusad med vintercyklister till och från Arnö.

Minst fem års väntan. Men nu är det ny asfalt.

Men så äntligen för några veckor sedan, så fanns där ny fin asfalt på cykelbanan. Jag säger bara äntligen!

Synd bara att det tog så lång tid att få detta cykelproblem. Det ska inte behöva ta flera år att rätta till ett så pass allvarligt fel som detta var. Det är något illavarslande när kommunen inte någorlunda snabbt förmår att fixa rena farligheter i cykelmiljön. Förmodligen en resursfråga, man har inte pengar, eller rättare sagt man har en massa bilvägar som också kräver underhåll. Och bilisterna som grupp är större och mer högljudd än vi cyklister, så de får sina vägskador snabbare reparerade. Kan det vara så?







tisdag 9 oktober 2012

Trevlig stadsmiljö med ny cykelbana, men konstigt i korsning

Trevlig gatubelysning och snygg stenläggning.
Folkungavägen känns mer lockande efter ombyggnaden.

Den nya gång/cykelbanan längs med Folkungavägen i centrala Nyköping är ett lyft på flera sätt. Nu finns en sammanhängande cykelbana längs gatan i stort sett från centrum ned till hamnen. Genom snygg stenläggning ut mot gatan, och en ny typ av belysningsarmaturer har gatan också fått en mer inbjudande miljö. Det känns helt enkelt lite mer stadsmässigt än tidigare. Inte som någon trist förortsgata.

En inbjudande gatumiljö bidrar sannolikt till att fler går och cykla, så det är rätt tänkt.

Men så kommer invändningar, för det hade kunnat bli ännu bättre.

Skarp kant avslutar cykelbanan i korsningen.
Man tappar farten.
För det första så är det en blandad och gång och cykelbana, utan separering av dessa olika trafikslag. Cyklister och gångtrafikanter rör sig med helt olika hastigheter, så de bör hållas isär. I synnerhet om antalet cyklister och gående ökar kan det bli trångt. Kanske målar kommunen upp separering i vägbanan senare. Fast jag misstänker att så inte blir fallet, för sådan separation finns knappast alls i Nyköping.


Det krävs en rejäl högersväng för att komma
upp på cykelbanan igen. 

Andra missen är korsningen Folkungavägen/Östra Kyrkogatan. Utformningen känns inte som den är gjord för cyklisternas framkomligt och säkerhet, Om vi exempelvis kommer från hamnen mot centrum (norrut) så slutar cykelbanan med en kant ut i gatan, ingen mjuk övergång. Utformningen gör så att man tvingas ut konstigt bland bilarna, och när man ska upp på cykelbanan efter korsningen så måste man köra upp snett till höger från gatan. 

Korsningen är gjord så att konfliktrisken med bilar ökar, och dessutom tappar man fart ordentligt, vilket cyklister hatar eftersom de driver sig framåt med muskelkraft. Jag har sett definitivt sätt bättre cykelkorsningar här i stan.

tisdag 2 oktober 2012

Nyköpings biltrafik - en jättelik förlustaffär

Här rullar bilar framåt, och kronorna rullar bakåt.


Många bilister gnäller över att det är dyrt att köra bil. Med all rätt, det svider ordentligt i plånboken. Men frågan är om det inte borde svida ännu mer i plånboken, om bilisterna fick betala de verkliga kostnaderna för bilkörandet.

Tack vare bloggen Cykelsmart kom jag en del intressanta uppgifter om kostnader för bilar och cyklar på spåren.

Man hänvisar till Köpenhamn som har försökt att räkna ut de totala kostnaderna för att transportera sig med bil och med cykel. Då är det inte bara kostnaderna för fordonet, utan man tar hänsyn till en mängd kringkostnader som är kopplad till valet av bil eller cykel. 


Man hänvisar till ett bakomliggande dokumentet. Men jag blir inte riktig klok på kopplingen, för där hittar jag inte ovanstående siffror. Men det hela pekar på att man alltså räknat på en totalkostnad, där man inkluderar en mängd faktorer som tidsåtgång, livslängd, hälsa, trafikolyckor, luftföroreningar, klimatbelastning, trängsel.

En del av dessa faktorer är inte så tydliga vid valet av fordon, varför det individuella valet mellan cykel och bil blir otydligt, om man ska utgå vad som är bäst för individen. En sådan dold vinst för cyklisten är att trampandet ger bättre hälsa och ökad livslängd. Där har man i Köpenhamn räknat ut att för varje cyklad kilometer så vinner man i förväntad  ökad livslängd till ett värde av 2,66 DKK!!!

En snabb överslagsberäkning på Nyköping, vad bilarna kostar samhället.
Jag hämtar siffror från myndigheten Trafikanalys.

2011 körde Nyköpings bilar i snitt 1199 mil per bil. I slutet av året fanns 26724 bilar inom kommunen. De körde över 32 miljoner mil; 32.042.076 mil.

Om vi tar de siffrorna i valutan DKK för bilkostnaden och översätter till svenska förhållanden. 0,69 DKK per km motsvarar cirka 0,79 SEK. Varje mil med bil ger alltså en förlust på 7,90 kronor.
Förlusten för biltrafiken i Nyköping blir 253.132.400 kr. Alltså drygt minus 253 milj kr.

Det brukar sägas att bilarna bidrar till tillväxt och välstånd. Men sådana påståenden bygger uppenbart på mer tro än vetande. Det är bara påståenden gripna ur luften gjorda utan något som vettigt underlag.

Att översätta siffrorna från Köpenhamn är naturligtvis kanske inte helt rättvisande, förmodligen skulle en liknande undersökning explicit för Nyköping ge lägre en lägre förlust, eftersom vi inte har storstadsproblem av biltrafiken. Men det ger ändå antydningar om att biltrafiken kostar, och att det är förlustsiffror som inte är särskilt synliga. Snarare väldigt dolda.

Jag bryr mig inte om att försöka översätta de positiva cykelsiffrorna till Nyköping, då det saknas officiell statistik över cykeltrafiken. Men jag kan konstatera att varje gång jag cyklar till stan, cirka 3,5 km, så ger det samhället en vinst på 4,27 DKK. Drygt fem svenska kronor. 

fredag 28 september 2012

Även Expressen gillar 30

När Expressens ledarsida konstarerar instämmer i behovet av 30 km/tim i städer, och konstaterar att bilens särställning i stadstrafiken är ohållbar. Ja, då finns det nog även ett visst folkligt stöd för 30 i städer.

Sista kapitlet är inte skrivet här.



30 på Nyköpings gator? Dags att testa?

30! Det handlar om cyklister och gåendes säkerhet, inte om bilarnas framkomlighet.
För övrigt är redan bilarnas framkomlighet väldigt bra.

Den 25 september kom nedanstående pressmeddelande (jag har kortat det lite) från Lunds Tekniska Högskola, som fick en del genomslag i media.

Det pekar på vilka vinster man skulle få med 30 km/tim i staden. Inte minst för att skapa en bra cykelmiljö.

Noterar att forskarna söker en stad villig att göra ett storskaligt försök med 30. Nyköping varför inte?

Men samtidigt inser jag att det är en väldig utmaning att få bilisterna att respektera 30 och andra lägre fartgränser som 40. Det gör man ofta inte, vilket jag ser flera förklaringar till. Dels att det är så många olika fartgränser i Nyköping idag, man har svårt att hålla reda på vad som gäller. Dels att gatumiljön inbjuder till högre farter. Men också att en del bilister helt enkelt skiter i fartgränser.

Möjligen kan det bli enklare att få respekt för 30 om det genomförs i hela staden. Men å andra sidan blir 30 orimligt på vissa ställen. På större trafikleder, som Arnöleden eller Lennings väg, blir det löjeväckande för bilisterna att puttra fram i 30. Det kommer inte att respekteras.

Förmodligen går det inte att ha 30 överallt och konsekvent, men på många fler gator än idag. Och så krävs en gatumiljö som dämpar lusten att köra fort. Det tar tid och kostar att skapa, men det går.
På sikt kommer säkert större 30-zoner. Under senare år har det ju hänt mycket för att skapa säkrare trafikmiljöer i städer, med lägre hastigheter och anpassningar av trafikmiljön. Det arbetet kommer att fortsätta. 30 vore en logisk utveckling.


För övrigt kom organisationen Svensk Cykling idag med en Sifo-undersökning kring vad cyklister anser i en del cykelrelaterade trafikfrågor. Enligt denna vill 61 procent av landets cyklister vill införa hastighetsbegränsning på 30 km för bilar i städer.

Frågan är förstås vad bilisterna skulle tycka? Fast skulle man fråga bilisterna skulle de väl främst önska fri fart, gratis parkering överallt, och väck med cyklister, gående, traktorer, barnvagnar, bussar, lastbilar, och allt annat som hindrar deras framfart.
PRESSMEDDELANDET/ Bilar ska inte köra fortare än 30 km i timmen i staden. Denna slutsats gör trafikforskare i Lund efter att ha analyserat och sammanställt de senaste årens forskning om hastigheter och hållbarhet. De har också analyserat fotgängarolyckor. Någon liknande sammanställning har tidigare inte gjorts. 
– Hela staden skulle vinna på lägre hastigheter, samtidigt som nackdelarna är minimala. Under 30 km/h är dödsrisken nära noll. Vid 50 km/h är risken för att dö eller skadas allvarligt ca 20 gånger större. Förra året dog 52 personer på gator med hastighetsbegränsning 50 km/h, säger Andras Varhelyi, trafikforskare vid Lunds Tekniska Högskola och den som gjort analysen tillsammans med kollegorna Åse Svensson och Christer Hydén. 
Deras rekommendation gäller i tätortsmiljöer där fotgängare och cyklister interagerar med bilar. Då handlar det om långt mer än att sätta upp 30-skyltar - dessa ger ingen större effekt - utan om ett nytt sätt att använda stadens ytor och att anpassa fordonen, så att samspelet mellan olika trafikanter fungerar bättre än idag. 
 I grunden handlar det om ett systemskifte. Särskilt känsliga för krockar vid hastigheter över 30 km/h är personer över 60 år. Tidigare trodde man att skaderisken för gångtrafikanter som krockar med ett fordon var oberoende av den skadades ålder, men nya resultat visar att varje åldergrupp har sin egen kurva. 
Andra studier visar att vid 30 km/h och därunder interagerar bilister med cyklister och gångtrafikanter på jämnare villkor, men att detta samspel kraftigt försämras vid 50 km/h. Enligt forskarna är sådan här interaktion avgörande för en fungerande trafikmiljö. 
 – Bilförares benägenhet att väja gentemot cyklister är starkt hastighetsberoende. 70 procent väjer vid 30 km/h och under. Det finns ingen väjningsplikt för bilförare vid cykelöverfarter, men vid låga hastigheter uppstår de spontant, säger Andras Varhelyi och tillägger: 
– Vid låga hastigheter kan man plocka bort de flesta trafiksignaler, då människan är mycket effektivare i samspel med varandra än med styralgoritmer. Vidare tar bilarna mindre plats eftersom de behöver kortare avstånd mellan varandra. Dessutom minskar bullret proportionerligt. Utsläppen kan på sikt bli väsentligt lägre när väl fordon tas fram med en prestanda som är anpassade till stadens krav på låga hastigheter. Den enda minusposten är att det tar något längre tid att färdas. 
 – Skillnaderna är dock marginella. Den genomsnittliga reshastigheten i stadskörning är idag ca 25 km/h. Att topphastigheten sänks på ett antal sträckor där det skulle gå att köra fortare än 30 km/h påverkar knappt restiden, eftersom man ändå måste sakta in och stanna vid trafiksignaler och vid interaktion med andra trafikanter, säger Christer Hydén.  
Läs hela pressmeddelandet här.

måndag 24 september 2012

Peak car? Fler bilar, men ändå färre kilometer


I fjol var den genomsnittliga körsträckan per bil i Sverige 12 180 km per bil, en minskning med 2,7% på bara ett år. Cykelfrämjandet, Föreningen Sveriges Regionala Energikontor och Gröna Bilister är positiva till minskningen, skriver man på hemsidan Europeiska Trafikantveckan. Siffrorna ovan gäller för 2011 i jämförelse med 2010, och kommer från myndigheten Trafikanalys

Där finns siffror för alla kommuner. Även i Nyköping finns med, men först på plats 200 av landets 291 kommuner. Antalet körda kilometer har minskat 2,2 procent, vilket är en minskning, men mindre än genomsnittet. Vi är alltså inte särskilt framgångsrika, relativt sett, på att minska bilberoendet. Många andra kommuner klarar detta mycket bättre.

Dock har antalet bilar ökat med hela 651 stycken. Men statistiken är utformad så att den totala körsträckan är multiplicerad med antalet bilar. Minskning i Nyköping är alltså i realiteten större än 2,2 procent. Enligt statistiken minus 57 mil per bil. Jag uppskattar det till att körsträckan per bil minskat med cirka 5 procent.

Om detta lett till mer användning av hållbara trafikslag som cykel, går inte att utläsa av statistiken. Men vi kan anta det. 

Enligt Trafikantveckan så är det tredje året som bilarnas totala körsträcka minskar. Bilsamhället är alldeles uppenbart på reträtt, så även i Nyköping. Att "peak car" är en realitet blir allt tydligare vilket våra beslutsfattare måste ha i huvudet när man planerar trafikinvesteringar, vilket kan innebär val mellan satsning på cykel och kollektivtrafik, eller på mer bilvägar. När bilåkandet minskar så blir det verkligen stora frågetecken i det kloka i stora väginvesteringar. Här i Nyköping har det ju under decennier funnits idéer om den s k Hamnvägens förlängning, till en prislapp på cirka 150 milj kr. Och så förslaget om att bygga ett stort p-hus nära Västra Viadukten för en väldig massa miljoner. 

Nyss var jag på ett miljöpartimöte, där jag fick information om kommunens investeringsbudget. Till min glädje hörde jag att just Hamnvägens förlängning och Västra Viaduktens p-hus åkt ned långt på listan över prioriterade investeringar i Nyköpings kommun. Låt dem vara där för all framtid, längst ned på listan, för det kommer att vara bortkastade investeringar, nu när vi håller på att ställa om trafikapparaten till mindre bilberoende och mer hållbara transportslag.

söndag 23 september 2012

Trafikantveckan - gäsp...


Inga aktiviteter för att locka till mer cykling i Nyköping. Inte möjlighet att testa elcykel eller annat trevligt på två hjul. 


Så är den Europeiska Trafikantveckan (16- 22 sept) till ända, vars syfte varit att gynna hållbar rörlighet i städer. “På 2 hjul i Nyköping” tänker sig att försöka en sammanfattning hur den genomförts i Nyköping, och jämföra lite med vad andra kommuner.

Enligt http://www.trafikantveckan.nu så deltog 116 kommuner i årets trafikantveckan. Rekord beskriver man det som. Nyköping är en av kommunerna som deltog, att döma av den trafikantvecka man berättar om på hemsidan. Vad hände då? En cykelbana har invigts. En fokusgrupp för cyklister har dragits igång av kommunen. NTF har gjort en cykelmätning.

Det är väl egentligen allt som skett i Nyköping. Känns aningen magert, inget riktigt drag under galoscherna. Ingen särskild aktivitet för att locka till mer cykling, typ “I stan utan min bil”. Ingenting på Torget, typ testa en elcykel, eller något annat trevligt två-hjuligt. 

Jag kikar lite på vad andra kommuner hittat på. Ett lite fräckt grepp hittade jag i Gävle och Östersund, de båda städerna tävlade vilken stad som kunde locka flesta prova-på-resenärer på bussarna. Kunde man visa en bilnyckel fick man åka gratis.

Ronneby uppmanar de kommuninnevånare som har möjlighet att ställa bilen. Prova att ta bussen till jobbet eller cykel till träningen! På fredagen höll man en trafikantdag på torget, med miljöbilar, elcyklar, elvespor m m-

Var inne på Norrköpings kampanjsida. Där berättade man att biltrafiken i centrala staden inte längre ökar. Det tycks som att ordentliga satsningar på den lokala kollektivtrafiken och bättre cykelmiljö givit tydlig utdelning. Från 2011 har cyklandet ökat med 16 procent på de 12 mätpunkter som finns i staden.

Norrköping är ett tydligt exempel på att det går att locka över bilister till cykel. Men det krävs genomtänkta och långsiktiga åtgärder. 

Samma sak måste gälla i Nyköping. Men då måste man ut och möta trafikanterna. Tala om att det finns cykelbanor och cyklar. Tala om hur bekvämt det är att cykla i Nyköping. Är det något som kan locka bilisterna, borde det väl vara bekvämlighet. Som att man kan parkera cykeln nästan var som helst (gratis). Att man kommer dit man skall, inte till närmsta p-plats.

Nästa år måste det vara lite mer drag i kampanjen!

fredag 21 september 2012

Grattis Bergshammarbor, nu kan ni cykla tryggt

Snart på återväg till Bergshammarsskolan.

Lite jippon skadar inte. Det kan ge uppmärksamhet, åt nånting som inte verkar så märkvärdigt, men som egentligen kan ha stor betydelse. Denna gång gällde det att Bergshammar och Enstaberga nu har en sammanhängande cykelbana in till Nyköping. I går förrättades den officiella invigning av utbyggnaden från Gumsbacken ut till Vallsund (halvvägs till Bergshammar). Denna sista bit var viktig för att få till goda cykelförutsättningar till Bergshammar som ligger på behagligt cykelavstånd från Nyköping (cirka 4 km).

Därmed läggs grunden för att verkligen få fler att cykla, människor som garanterat kommer må lite bättre, vara lite gladare, och dessutom minimera sin belastning på miljön.
Miljöpartiets Johannes Krunegård
är en riktig klippare.

På plats var miljöpartiets kommunalråd Johannes Krunegård för att tala och att klippa band, som sig bör när saker invigs. Lokaltidningen SN var på plats med fotograf och reporter, förstås. Även Trafikverkets representant hittade hit, och några kommuntjänstemän. För att inte tala om klass 5-6 från Bergshammarskolan. Många av dem kommer nog snart att cykla till stan för att gå i högstadiet.

Noterade att i princip alla deltagare cyklade hit ut. Endast tidningen tog bilen, vad jag kunde se. 

Men bra kan bli ännu bättre. Det finns fler sträckor nära stan där en ny cykelbana verkligen behövs. Främst tänker jag på sträckan från Arnö gård ut till Ärila och Ryssbergen, där saknas knappt 1 km cykelbana längs med Nävekvarnsvägen. Ryssbergen och Ärila är populära utflyktsmål och ligger på cykelavstånd från stan. Men att cykla längs den smala Nävekvarnsvägen är ingen höjdare.

Tog upp detta behov med Trafikverkets representant. Hans nedslående besked är att en sådan cykelbana ska bekostas till hälften av Trafikverket och hälften av kommunen, men Trafikverket har inte mer än 6 milj kr om året för cykelbanor i till Sörmlands alla kommuner. Och det finns mängder av önskemål, där 6 milj kr inte förslår långt. Så denna dröm lär dröja innan den omvandlas till verklighet.


onsdag 19 september 2012

Cirkulationsplats säker även för cyklister

Cirkulationsplats Spelhagen. Inte bara säkrare för bilarna. Även för cyklister.

Som cyklist är man oskyddad, och det händer tyvärr en del olyckor. Jag tittade nyligen i kommuens cykelplan från 2010, och där finns ett avsnitt om cykelolyckorna. Här finns en del intressanta fakta och slutsatser som faktiskt pekar på vad som kan eliminera olyckor.

Jag tror definitivt att vi måste jobba olycksförebyggande, eftersom vi lever i ett samhälle med väldigt hög medvetenhet kring olyckor och risker. Inte minst föräldrar är väldigt säkerhetsmedvetna och jag befarar att många håller sina barn och ungdomar borta från cyklar, då de är oroade för olyckor. Visst finns det en olycksrisk med cykeln, men å andra sidan det ständiga bilskjutsandet ger en tillväjning vid att alltid åka bil, som ju på sikt ger negativa hälsoeffekter som är långt mycket allvarligare än cykelns olycksrisker.

Men upplevelsen av osäkerhet på cykeln är mer uppenbar, än ett framtida diffust hälsohot på grund av ett överdrivet bilmissbruk. Så det som ger trygghet och minskar olycksrisken är jätteviktigt för att göra cyklandet attraktivt.

Jag väljer följande intresseväckande citat ur cykelplanen:

Om man betraktar cykelolyckorna i var de sker kan man konstatera att de
flesta olyckor sker på gator med blandtrafik eller i korsningar. Cykelolyckor i
cirkulationsplatser är ovanliga. En slutsats av detta är att man bör bygga fler
cykelbanor längs vägar med mycket biltrafik och förbättra trafiksäkerheten i
korsningarna, gärna genom att bygga cirkulationsplatser eller andra
hastighetsdämpande ombyggnadsåtgärder. 

Intressant att cirkulationsplatser även är bra för cyklister. Enligt statistiken är det ytterst få olyckor där. Det jag dock undrar över är om analysen syftar på cyklister inne i biltrafiken i cirkulationsplatser, eller på cykelbanorna i anslutning till cirkulationsplatserna. Det är nämligen en väsentlig skillnad i antalet cyklister här. Väldigt få cyklar bland bilarna i själva cirkulationsplatsen. Nästan alla väljer cykelbanan. Då är det knappast underligt om det blir få cykelolyckor. Det är alltså lite svårt att tolka statistiken här. Denna distinktion kan behöva klargöras ordentligt.

Å andra sidan upplever man som cyklist att cirkulationsplatser är bra, eftersom bilisterna tvingas ta ned farten. Så cykelöverfarter intill cirkulationsplatser är förmodligen ganska säkra.

Men det är skillnad på cirkulationsplatser och cirkulationsplatser. Många av stadens cirkulationsplatser är ganska små och har endast ett körfält, vilket tvingar bilisterna att dra ner tempot rejält. Sedan finns det tvåfiliga diton, där man som bilist kan ta sig igenom i god hastighet, säkert i 50 km/tim, vilket förstås inte är lika bra för oss oskyddade trafikanter. De två-filiga  byggs för att det är så pass många bilar och intensiv trafik i Nyköping. Så fler bilar och mer trafik (mer tillväxt som är nutidens mantra) är defintivt inte bra för cyklisterna.

måndag 17 september 2012

Kommunens cykelpump versus OKQ8:s

Nu är det Trafikantveckan en upplysningskampanj som äger rum i september varje år och som går ut på att motivera medborgarna att cykla, gå och använda kollektivtrafik i så stor utsträckning som möjligt.

 Då ska allt var i topp för oss cyklister i Nyköping. Kan jag tycka.

Var på stan i kväll med min Scott MTB. Framdäcket börjar lite väl mjukt, så det var var dags att trycka in lite luft. Jag trampar till Västra Storgatan till Torget där kommunen har satt upp en cykelpump. Resultatet av försöken med kommunens pump, är ännu lägre lufttryck. Den funkar inte alls. Luften pyser ut istället för in.

Nu är däcket rejält svampigt. En tänkbar lösning är en mack, närmast OKQ8 vid busstationen. Där finns det luft för bildäck. Och det fungerade hur bra som helst. På några sekunder fick däcket önskvärt tryck.

Nu rullar cykeln så där löjligt lätt igen. Helt enkelt galet kul att cykla på Scotten.

Men är det inte ödets ironi att jag måste gå till en mack för att fixa luft. Till bilisterna lilla bönehus eller kapell, eller vad man nu ska kalla det för. Medan kommunen som ska underlätta för cyklisterna fixar att tömma däcket. På just den vecka när allt borde vara bra för oss cyklister. 

Ridå!

söndag 9 september 2012

När krockskyddet blir olycksrisken

Stålräcke. Jag väljer hellre slänten om jag kommer ur kurs. 

Säg att du cyklar i 20 km/tim och så tappar du kursen och riskerar hamna utanför cykelbanan. Vad väljer du då? Att köra in i ett kraftigt stålräcke, eller nedför en brant slänt eller ett dike?

En vägledning för valet kan vara att stål är hårt, och att diket blött. Blött dike mot tvärstopp i hårt stål. Vad väljer man?

Problemet är att du inte alltid kan välja diket. För Nyköpings kommun sätter gärna upp dessa kraftiga stålstaket utmed cykelbanan på valda ställen. I en del fall är det absolut motiverat, ut med tätt trafikerade bilvägar, längs broar och vattendrag. Men på andra ställen är de väldigt tveksamma, rent av kontraproduktiva. De skyddar mot en fara som knappast finns. Och eftersom de är riktigt otrevliga att cykla in i så är det så illa att olycksskyddet blir olycksrisken.

Jag har tack och lov sluppit närkontakt ett stålräcke under cyklandet, men för några veckor sedan blev det lite läskigt. Skulle köra om en fotgängare på cykelbana, som oväntat började röra sig i sidled oväntat när jag kom. Plötsligen ändrades kursen och jag var på väg mot just ett sådant räcke i god cykelfart. Jag hann dock räta upp riktningen, men det var klart obehagligt, med tanke på vilken rejäl smäll det kunde blivit. Just på den platsen, intill Arnöleden, är dessutom räcket väldigt omotiverat. Bakom räcket är det i stora drag bara en slänt knappt värt namnet. 

Ett nytt sådant farligt räcke har dykt upp intill Boverian i Oppeby under sommaren. Visserligen skyddar det från en slänt, men jag skulle definitivt välja slänten framför räcket.

Det är sorgligt att se hur kommunen lägger resurser på att skapa en bra cykelmiljö, och istället gör den farligare. De här räckena måste placeras ut med större urskiljning, bara där de verkligen behövs och gör nytta. Dessutom skulle jag önska en annan typ av räcken, där man inte riskerar att haka i stolparna. Det måste finnas en smartare konstruktion än dagens, ett räcke som gör att eventuell närkontakt inte innebär risk för tvärstopp.

För biltrafiken har det länge varit en bärande princip att rensa bort allehanda farliga föremål och konstruktioner längs vägarna, vilket ska göra att en avkörning inte blir så våldsam. Man tar bort träd, spränger bort berg och byter till stolpar som ger efter vid påkörning. Man har också räcken/vajer som är just anpassade efter biltrafik.

Man kan ju fundera varför bilarna fått en “krockvänlig” miljö, medan samma omsorg inte ägnas åt cyklisterna. Kan det helt enkelt vara så att det saknas kunskap och forskning kring förlåtande cykelmiljöer, eftersom det tydligen inte är lika högt säkerhetstänkt kring cykelbanorna. Eller som vanligt, att beslutsfattarna är bilister, och därför i första hand har bilisterna väl och ve för ögonen. 

Jag kan även noterat att de räcken som används på Arnöleden för att skydda bilarna från att köra av har en baksida mot cykel/gångbanan, som inte alls är trevlig. Mot bilvägen är de släta så att man inte ska haka i, mot cykelbanan metallstolpar som man definitivt vill undvika. Hur kunde det bli så fel?