måndag 26 augusti 2013

En levande stad. En stad där människor cyklar och går.

En levande stad, mycket folk i rörelse. Människor trivs tillsammans
 med andra människor. Inte med bilar. Så här såg det ut
i lördags på Östra Storgatan som är avstängd för bilar vid Stadsbron.

Städer är mötesplatser. Vi dras dit för vi vill ha kontakter med andra människor. Det är i möten med andra vi mår bra och växer som människor. Då ska vi bygga sådana städer som underlättar mänskliga kontakter. 

Men är det biltrafik som ger sådana städer? Somliga påstår ju att bilar ger frihet genom rörlighet. Visst kan du smidigt förflytta dig, åtminstone så länge inte trafiken är nedkloggad med andra bilar. Det underlättar vissa typer av kontakter, du kan färdas från punkt A till B. Men bilresan ger knappast några möjligheter till spontana kontakter, till att växla några ord med oväntade besök, någon bekant eller kompis du inte sett på länge. 

I helgen har det varit folkliv på stan. Det har varit en mängd aktiviteter, Portobello road på Öster, hertig Karls marknad, SN-löpet och så det fina vädret, fyllde stan med människor. Inte nog med det, Östra Storgatan är avspärrad för biltrafik då man ska gräva för vattenledningar. Folk som går fram och tillbaka på gatorna. Ingen biltrafik som bullrar och skapar oro. Det är en skönt avslappnad atmosfär.
Jag tror vi Nyköpingsbor verkligen gillar en sådan stad som lever upp. Och att vi vill ha mer av en levande stad, även resten av året.

Men samtidigt agerar vi motsägelsefullt inför en sådan utveckling, för i vårt dagliga värv agerar vi snarare mot en stad med rikt folkliv. Problemet är mångas övertygelse om bilen som lösningen på alla behov av resor och förflyttningar; till jobbet, till besöket, till ärendet, till kärlek och till nöjen. Vilket gör att stora delar av staden kan vara rätt folktom, framför allt på kvällarna då gator är så gott som döda, förutom bilar som svischar fram. Egentligen ska man väl inte skuldbelägga de bilberoende, det kan vara svårt att inse att man är en liten del i en stor kraft, som faktiskt gör staden till en sämre plats.
Men faktum är att samhällsutvecklingen är summan av alla våra små val i vardagen. Den som väljer att cykla, gå eller ta bussen bidrar mer till att skapa en levande stad.


Runt om i landet pågår mycket arbete för att utveckla våra städer. Här i Nyköping vill man bli årets stadskärna. Våra politiker vill locka till sig nya innevånare, man hoppas på hela 700 nya Nyköpingsbor varje år. Då måste vi ha en levande stad, där attraktion är mer än möjlighet att köra och parkera bilar. Det ska vara en stad där människor vill mötas och vara, utan att sitt instängda i plåtskal. Jag tror denna insikt finns, på många håll bland politiker och bland stadsplanerare. Man kan se det uttryckt i den fördjupade översiktsplanen för Nyköping som håller på att tas fram, där talas mycket om förtätning, mer bebyggelse i stans mer centrala delar. En sådan stad lär bli lite mer befolkad av människor, eftersom den fungerar bättre med cykel och till fots.

1 kommentar:

  1. Det är Lysande skrivet Björn ! Och det funkar också i praktiken det som du beskriver.
    Men cyklar inte folk rätt mycket ? dom som kan.
    Och varför gör dom inte det i så fall ?
    Köra barn till skolan, som "man" har valt på andra sidan stan.
    Sen till jobb i bil.Bilen till köpcentret. Sen bilen till aktiviteten. osv osv.
    Det handlar om politik och samhällsplanering. Vi väljer. Jag vet, du fattar allt det där. Jag nominerar Björn Åslund till kommunalråd sedan till miljöminister, till slut Statsminister. Hälsar Lars i Västerås. ps Kvotera ut Bensinkuponger Nu.

    SvaraRadera