Så här ser denna cykelbana ut från cyklistens perspektiv, med mina kommentarer.
Egentligen skulle det inte blir mer bloggande i år, men nu fanns det tid, och detta kom över mig.
Snart har ett år gått sedan cykelbanan från Arnö in mot stan fick ny sträckning (alltså den del som går från Herrhagsskolan ned mot Arnöleden genom skogen). Redan när den byggdes om tyckte jag att det var en ganska kass förändring, eftersom en tidigare raksträcka i nedförsbacken försvann och ersattes med en lång kurva som slutade i en 90-graders korsning vid anslutningen med cykelbanan längs Arnöleden. Det jag då - i våras - främst reagerade mot var att man som cyklist tappade fart, jämfört med den gamla vägsträckningen.
Men nu har jag cyklat där rätt många gånger och upptäckt att det egentliga problemet är mer allvarligt än så. Eller problemen, för de är flera.
1/ Cykelbanan tycks feldoserad. Den lutar helt enkelt utåt. Lutningen finns där för att regnvatten ska rinna av, men det lutar utåt istället för inåt som är det normala i kurvor.
2/ Belysningstolparna står i kurvans yttre del. Nu är det vinter och det är ibland isigt i kurvan, och det finns risk för sladd. Kommer man från Arnö mot stan ned för backen i god fart hamnar man i en feldoserad kurva. Sladdens riktning lär då bli mot lyktstolparna.
3/ Dessutom är kurvan ganska skymd av ett buskage. Detta är främst ett bekymmer när man kommer från Arnö mot stan i hög fart ned för backen. Buskaget borde beskäras.
Hur kunde det bli så fel här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar