Cyklingen minskar - och ökar. Hur går det ihop?

Under senare år har det ju talats om en cykeltrend, om allt fler cyklister som syns på vägar och gator. Samtidigt kom nyligen en rapport från Trafa (myndigheten Trafikanalys), som står för officiell analys. Den pekar på en ganska tydlig nedgång i cyklingen, och även om det skett en viss återhämtning under senare år. 

Motsägelsefullt? Men så finns det också olika sätt och positioner att beskriva cyklingen. Om vi ska ta trenden ökande cyklingen, så kan den bilden hämtas från storstad och från media. I de större städerna har de facto cyklingen ökat en hel del, och i storstäderna finns medierna. De kan rapportera om mängden cyklister och trängseln på cykelbanorna som är en realitet, vilket utan större ansträngning går att tolka som en generell ökning av cyklandet. 

Medierna sätter sålunda den bilden av ökande cykling, vilket vi cyklister naturligtvis gillar, då det höjer vår status och kan öka resurserna till att göra cyklingen säkrare och snabbare. Men den del av cyklingen som minskar är inte lika synlig och blir därför inte särskilt uppenbar, åtminstone inte för storstadsfokuserad media. Det är inte heller så lätt för en vanlig cyklist att ha uppfattning om cykling ökar eller minskar, då det är långsiktiga och smygande trender.

Mycket cyklar i Nyköpings centrum.

Om jag utgår från min personliga uppfattning, så tycks det som att cyklingen ökar här i Nyköping. Många cyklar på en hel del ställen, främst i centrala delar av staden, vilket kan ge intryck av mycket cykling. Men i jämförelse med biltrafiken står ändå cyklandet för en liten del av den totala trafiken i Nyköping.

Hur har då Trafa kommit fram till att cyklingen minskar överlag?

Analysen sträcker sig över en lång tid, 1995-2014. Data för Trafas rapport kommer från de nationella resvaneundersökningar som genomförts årligen sedan 1995. Undersökningarna har i grunden genomförts på samma sätt genom att fråga ett urval av bosatta i Sverige som är 6–84 år om sina resor under en för varje urvals- person specifik mätdag. Intervjuer genomförs för varje dag under mätperioden. På så sätt täcker man in dags- och säsongsvariationer, variationer i väder och klimat, etcetera, som kan vara betydelsefulla när man studerar cykling. 

Och minskningen då?

Citat rapporten: Svenskarna cyklar i genomsnitt 5,3 miljoner kilometer per dag, vilket är en nedgång med16 procent sedan mitten av 1990-talet. Denna markanta nedgång skedde i alla de tre studerade kommuntyperna, i alla åldrar, reseärenden och för båda könen. Räknat i antal cykelresor har cyklandet minskat ännu mer: från 2,8 miljoner till 1,9 miljoner cykelresor per dag (– 34 procent). Samtidigt har befolkningen ökat med 8 procent. Räknat per invånare har alltså antalet cykelresor minskat med hela 38 procent. 

Viss återhämtning kan skönjas

Citat rapporten: Sedan millennieskiftet kan dock skönjas en viss återhämtning av cyklandet i storstäder och större städer med deras förortskommuner. Återhämtningen drivs främst av befolkningsutvecklingen, men även av att alla resor blir längre i genomsnitt. Utanför de större städerna, där det tidigare gjordes flest cykelresor, har däremot antalet cykelresor nästan halverats. Nu är det i ”större städer med förortskommuner” som det görs flest cykelresor – 44 procent av antalet cykelresor i landet. Utvecklingen har delvis att göra med utflyttning och stigande genomsnitts- ålder utanför de större städerna, samt motsvarande inflyttning till storstäder och större städer. 

Unga cyklar mindre

Barns och unga vuxnas cyklande har minskat med över 40 procent under perioden, mätt i färdlängd per invånare. Det visar sig också genom att skolresorna på cykel blivit 48 procent färre. Det kan finnas anledning att begrunda detta ur ett folkhälsoperspektiv, eftersom res- vanor grundläggs tidigt. För personer över 45 år – även personer över 65 år – märks istället en gradvis återgång av färdlängden per invånare på cykel, efter en nedgång, till de nivåer som gällde 1995–1998. 

Längre cykelresor

Den genomsnittliga färdlängden per cykelresa har i de senaste årens undersökningar ökat med 31 procent. Arbetsresorna med cykel har i genomsnitt blivit längre, vilket är en generell trend som gäller för arbetsresor och skolresor oavsett färdsätt. För alla andra reseärenden – skola, service och inköp, samt övriga ärenden – har den totala färdlängden med cykel minskat. Färdlängderna har dock inte minskat lika mycket som antalet cykelresor. 

Varför minskning?

Vad är det då som minskat antalet cyklade kilometer? Det finns förstås en mångfald orsaker till detta, men en av drivkrafter som analyseras i rapporten är de allt längre avstånden till arbete och skola, och andra målpunkter. Denna utveckling går att spåra i att cykelresorna blivit längre i genomsnitt. Inte minst de unga har många gånger fått längre till skolorna, genom det fria skolvalet som gör att man kanske inte väljer skolan i närområdet. När avstånden till resan mål blir allt längre, och minskar förstås sannolikheten för att cykel ska vara det primära resealternativet. Som jag tidigare bloggat om så är det redan vid avstånd 2-5 kilometer som många istället väljer bil.

Nedgången var också tydligast i mätperiodens inledning. Under senare år har en viss återhämtning skett, främst i större städer och dess förorter.

Barns och ungas cyklandet kraftigt minskade cyklande är alarmerande, eftersom resvanor etableras tidigt i livet. Om man ständigt blir skjutsad av föräldrar, och aldrig får uppleva friheten och lyckan att kunna cykla, minska naturligtvis sannolikheten att man ska upptäcka det senare i livet.

Något jag funderat över är om hjälmtvånget för unga under 15 år bidragit till minskningen. Dels sänder hjälmlagen signaler om att det är farligt att cykla, vilket gör att föräldrar inte uppmuntrar cyklingen, dels kan det nog vara en del tonåringar som vägrar att sätta på sig hjälm, och då förbjuds att cykla av föräldrar/avstår frivilligt.

Det kan noteras att för personer över 45 år syns en återgång av färdlängden. Det gäller främst då för arbetsresor.

Utglesningen av samhället, som pågått längre, med allt längre avstånd till skolor, service, inköp, arbete, nöjen, tycks vara en huvudorsak till att cyklingen minskat. Under senare år har det dock skett ett tydligt uppvaknande, där samhällsplanerare och politiker, förstått att städer inte kan breda ut sig alltför mycket. Det skapar bilberoende och onödigt resande. Istället talar man om förtätning av städerna, vilket sannolikt kommer bidra till mer cykel.