Klimatet-omställningen är igång. Cykeln är en del av förändringen.

I årtionden har det pratats om att mänskligheten måste begränsa utsläppen av fossil koldioxid. Det har slutits klimatavtal som än så länge inte givit något riktigt tryck i avvecklingen av den fossila energin. 

Trots all debatt och vilja har inte mycket hänt, tills förrän nu.

Det tycks som att 2015 håller på att bli året då utvecklingen äntligen vänder, när vi på allvar börjar ta itu med avveckling av den smutsiga energin, och utvecklingen av den rena förnybara.

Det finns en mängd tecken på att utvecklingen nu tar fart, och då är det ökande cykelintresset bara ett av alla nödvändiga steg mot en mer hållbar energi-användning.

Numera är det ganska tätt mellan tydliga konkreta beslut mot en mer hållbar energiframtid. Men den fossila eran är långt ifrån slut, så det gäller med alla medel knuffa vidare den fossilfria utvecklingen. Den här bloggen är förhoppningsvis en liten kugge i det maskineriet.

Fler cyklar på gatorna,
en del av omställningen.

I dagsläget tror jag det är väldigt viktigt att sprida kunskapen om alla de beslut som tagits mot fossilfri energi, så att allt fler förstår att den förnybara energin nu är på allvar; att den fungerar och att den kan konkurrera. För ännu finns skeptiska bakåtsträvare, vars förvridna verklighet måste bemötas med fakta och berättelser om hur den förnybara omställningen kommit igång. För vi behöver ytterligare få upp tempot i omställningen, och sätta ännu högre mål, för att så snabbt som möjligt 

förpassa olja, kol och naturgas till historien.

Detta blogginlägg kommer inte handla mycket om cykling, mer än att jag kan konstatera att vi som cyklar i Nyköping, är en del av denna omställning, och att vårt cyklande bidrar till att sända signaler om att vi vill ha en värld utan CO2-utsläpp. För varje ytterligare cykel på gatorna blir det ytterligare en signal till bilister (fossilberoende sådana) att alternativen finns och fungerar. 

Vad är det då som hänt? Jag drar en del exempel:

• I början av augusti presenterade president Obama en omfattande plan för att minska användningen av kol för elproduktionen. Utsläppen från kolkraftverk kommer att behöva minska med 32 procent till år 2030 jämfört med 2005.
• I Svenska Dagbladet släpptes i juli nyheten att Kina planerar att införa ett system med utsläppsrätter, vilket alltså sätter ett prislapp på utsläppen. Bedömare anser att det kan vara ett viktigt steg mot att skapa ett globalt pris på CO2-utsläppen, något som länge efterfrågats av klimatexperter.  Källa: http://www.svd.se/analytiker-kinas-utslappsratter-paverkar-sverige
• Investeringarna i fossil elproduktion inom EU har stannat av, istället är det till den förnybara energin som investerarnas pengar hittar. Under 2014 stod vind- och solkraft för 73 procent av all ny effekt inom EU, enligt källan Svensk Vindenergi.
• En rapport från FN:s miljöprogram UNEPT visar att ungefär hälften av den nya elproduktionen under 2014 globalt sett kom från förnybara energikällor. Förnybar energin beräknas stå för totalt 9,1 procent av världens energiproduktion.
• Under 2014 ökade Kina produktionen från förnybar el med 200  TWh, samtidigt som elproduktionen med fossila bränslen minskade med 30 TWh.
• Dyker vi ned på det lokala området kring Nyköping, så kan det ju nämnas att Länstrafikens gröna bussar (som körs av Nobina) från årsskiftet ska ha förnybart bränsle i tankarna. Äntligen får man väl lov att säga, för den svenska lokala kollektivtrafiken har kommit mycket längre än Länstrafiken. Stora SL har hög andel förnybara bränslen, och numera börjar energieffektiva hybridbussar rulla i allt fler städer (första gången jag åkte sådan vara i juli i Karlskrona).
• Fortsätter vi på spåret kollektivtrafiken och energin tycker jag det är värt att nämna att Kina tydligen planerar en jättesatsning på elbussar, vilket visar att denna teknik börjar bli mogen och fungerar. Källa http://www.bussmagasinet.se/2015/08/jatteinvestering-i-elbussar/

Så här kan jag fortsätta rabbla exempel som visar att produktion och användning av förnybar energi börjar få upp farten ordentligt. Men det är ändå bara begynnelsen av den nödvändiga klimatomställningen, tempot måste skruvas upp ordentligt, på många områden.

I Sverige tycks den stora utmaningen vara att ställa om personbilar och lastbilar till icke fossila drivkällor. Där går det ännu mycket trögt, trots att tekniken finns, åtminstone för personbilar. Den svenska supermiljöbilspremien räcker inte långt för att locka till köp av el- eller hybridbilar. Och frågan är om premien ens är det mest effektiva styrmedlet för att minska CO2-utsläpp. Det finns andra styrmedel som ger mycket större CO2-reduktion till lägre kostnader. Så regeringen har anledning att verkligen se över denna del av transportpolitiken, vilket också görs. Men det tycks som att regeringen tassar fram väldigt försiktigt, i förhållande till det ambitiösa målet en fossiloberoende fordonsflotta är 2030. Idag bara är några få förändringar som är aviserade, trots att frågan om en fossiloberoende fordonsflotta är ordentligt utredd genom statens försorg av professor Thomas B Johansson. Det som idag utreds är ett så kallat bonus malus-system, som genom ekonomiska styrmedel ska straffa energislukande fordon och premiera de energieffektiva. Men det är sannolikt otillräckligt om målet 2030 ska nås. Nästan alla bilar som säljs idag är beroende av fossila bränslen och drivs dessutom av ineffektiva explosionsmotorer, och merparten av dessa lär rulla om 15 år. 

Det räcker dock inte med fossiloberoende fordonsflotta i Sverige, om vi nu väljer det svenska perspektivet. Det är en mängd andra aktiviteter som belastar klimatet, främst genom fossil koldioxid.

Vi behöver omställning mot hållbarhet på ett antal områden; inte minst mot mer energieffektiva byggnader, mindre utsläpp från maten, och en del industrier (stålproduktion exempelvis).

Men vi behöver också en mental omställning, för att få upp tempot på omställningen. Vi behöver en ny berättelse om det som behöver prägla utvecklingen. I början av det förra seklet handlade samhällets berättelse om att utrota den extrema fattigdomen och att arbetarna ville ha rimliga arbetsvillkor. Efter mitten av förra seklet handlade det om att vi skulle skapa en välfärd till alla. 

Under de senare decennierna, har berättelsen handlat om att skapa jobb (utrota arbetslösheten) och att sätta fart på tillväxten (som ska lösa alla våra problem, som skapats av tidigare hög tillväxt och stor aktivitet i ekonomin). Jobb och tillväxt, jobb och tillväxt, jobb och tillväxt, har mantrat varit, utan att tydligt peka ut vad man vill använda resurserna till, som ökad välfärd eller ett lyckligare folk.

Den nya berättelsen ska handla ett konkret mål, för hur vi ska använda vår rikedom och tillväxt. Berättelsen som beslutsfattare och inflytelserika måste börja sprida, ska handla om allt som krävs för att rädda klimatet. Den stora majoriteten är uppriktigt oroad över klimatet, och vill se kraftfull handling, vilket också kräver en tydlig berättelse om det nya målet för samhället. Börjar exempelvis politiker prata allvar om klimatet så lär nog käbblet om en del förändringar avta. Då kanske många förstår att 50 öre dyrare bensin inte är ett hot mot landsbygdens bilister, utan en av många beslut som krävs för att ställa om till klimatsmart energi. 

Det är till med så att omställningen lär skapa både jobb och tillväxt, så vad väntar vi på?

Vi som cyklar är redan en del av omställningen. Vår uppgift är att visa att vi redan har klimatsmarta fordon, och hjälpa andra att upptäcka det. Men glöm inte, att cykla är kort och gott härligt!