Höga bilhastigheter inskränker cyklisternas livsrum

Lagom bilhastighet i stan. 

För ett tag sedan läste jag en intressant bloggpost om bilhastighetens betydelse för cyklisterna säkerhet och trygghet. Erik Stigell, som är forskare vid gymnastik- och idrottshögskolan argumenterade övertygande om att trafikverket bör sänka bashastigheten i tätorter till 30 km/tim. Idag är den 50 men föreslås sänkas till 40, men Stigell vill få ned bilhastigheten ytterligare till 30.

Hans huvudargument är att 30 minskar riskerna betydligt för olyckor, då bilisternas reaktions- och bromssträcka minskar påtagligt, och att krockvåldet vid en kollision blir betydligt lindrigare vid 30 än vid 40 eller 50.

Det råder redan 30 i stora delar av centrala Nyköping, vilket i princip fungerar utmärkt åtminstone ur bilisternas perspektiv. De kommer fram och vad jag vet finns det inga invändningar, utom på en punkt. Helt enkelt så att många bilister struntar eller missar att det är 30. Trots att det varit 30 i flera år, verkar det inte ha satt sig i många bilisters huvud att det är 30. De gasar på ordentligt så fort chansen gives. Och det gäller tyvärr väldigt många bilister, så ibland känns 30 som ett slag i luften.

Men gissningsvis så har ändå bilarnas medelhastighet sjunkit en del, för det är trots allt sällsynt med allvarliga trafikolyckor i staden, där bilister allvarligt skadat gående eller cyklister.

Men om städerna ska ges tillbaka till de oskyddade trafikanterna, så är ändå en sänkning av bilhastigheten till 30 den enda vägen. Bilar i höga hastigheter är en kraftig inskränkning av oskyddade gående och cyklisters livsrum och rörelsefrihet. Bilisterna sitter i skyddande plåtkostymer och behöver inte oroa sig för benbrott och krossade pannben, åtminstone inte vid småkrockar. Vi cyklister har ingenting som skyddar, förutom i en del fall hjälm. Den obalansen i styrkeförhållande och krockskydd mellan olika fordon måste helt enkelt motverkas. Det är fullständigt barockt att en trafikantkategori får breda ut sig på en annans bekostnad.

Att gå vidare med en bashastighet till 30 i tätorter är därför en självklarhet i mina ögon, med cyklistens väl och ve som högsta prioritet.

Med bilar som svischar förbi i hög hastighet känner sig många osäkra, och väljer att avstå från cykeln. Och för unga cyklister, som ännu inte klarar trafiken fullt, så är bilarnas hastighet, defintivt en fara.

Men 30 på skyltningen är en sak. Det räcker uppenbarligen inte alltid. Många gånger är gatorna så inbjudande att inget hindrar att stampa på gaspedalen. Trafikmiljön säger något snabbare än 30. En gata måste alltså vara utformad så att 30 känns som en motiverad och rätt hastighet. Det kan vara knixar, schikaner, gupp och andra delar i trafikmiljön, som ger en känsla av att man bör hålla igen. Det tillämpas redan idag, och tycks fungera bra. Så ska 30 fungera, så krävs också ombyggda gator åtminstone där cyklister och gående korsar och finns i gatumiljön. 


Att farbror blå skulle överraska med fartkontroller är väl för mycket begärt. De har väl fullt upp med att inte klara av alla möjliga “vardagsbrott”.


Planen att göra Östra Storgatan till gåfartsgata är ett exempel på en ambitiös plan för att återta gatumiljön till cyklister och gående. Det skulle innebära en radikal ombyggnad av gatan. Bilarna skulle visserligen inte försvinna, men de skulle få anpassa sin framfart till övriga trafikanter. Nu tror jag det dröjer innan denna ombyggnad blir verklighet. Kommunens kassa är inte så välfylld, så att den klarar alla önskvärda investeringar. Troligen satsar man hellre på nya skolor och äldreboenden, vilket är väl så viktigt.