Är den inte tungtrampad eller vinglig?

Golfen från 95 närmar sig skroten. Tanken är att Bulliten
ska mycket av vardagstransporter, som inhandling av maten.

Veckan efter midsommar hämtade jag min Bullit lastcykel i Stockholm. Det kunde ju vara läge för en rapport om mina intryck. 

Planen är att kunna sköta det mesta av vardagstransporterna inom Nyköping med en cykel helt enkelt. Kunna köra hem mat, hämta paket och frakta större saker. Bilen är 19 år och går troligen inte igenom nästa besiktning i vinter. Någon ny bil känns inte som en lockelse, så tanken är att Bulliten ska få dra det stora lasset i vardagen. Buss och vanlig cykel bör kunna funka övrig förflyttning inom stan. Sedan blir det väl hyrbil ibland, för att inte tala om taxi, ett underskattad transportmedel.

Lastcyklar är än så länge väldigt sällsynt här i Nyköping, det finns en handfull tror jag, så man är lite av pionjär här i stan. Folk kollar förstås lite nyfiket på detta nya ekipage. De undrar förstås hur den är, om den är tungtrampad eller vinglig...

Till att börja med vill jag bara säga att jag är 100-procentig nöjd med Bulliten. Jag har svårt att tro att en 2-hjulig lastcykel kan bli så mycket bättre än denna. Den känns oerhört stadig trots sin längd, och speciellt tungtrampad är den inte med sina 25 kilo. Visst kräver den mer kraft i tramptaget än en vanlig cykel, men det behövs inte jätteansträngning för att hålla normal cykelfart, och vill man braka på fort så går det också. Jag valde en modell med 27 växlar, då jag vet att många växlar verkligen gör trampandet mer njutbart. Detta innebär också att jag grejar rejäla uppförsbackar med mycket last, dock givetvis med måttlig hastighet. En förutsättning är också att man är någorlunda vältränad och van cyklist, för det innebär tvivelsutan att cykelmusklerna får jobba en del. 

Att frakta hem en ordentlig storhandling från matbutiken är ingen större utmaning. Som mest har jag nog haft 30-35 kilo på lastytan, vilket bara gjorde att cykeln kändes stadigare. Konstruktionen ska kunna klara 100 kilo plus föraren, och vi får väl se hur roligt det blir när jag fraktar hem 5 ölbackar och 4 jordsäckar samtidigt...

För den som vill kunna frakta riktigt tungt utan att slita ut sig, finns Bulliten med elassist, men det innebär närmare 10000 kr extra. Den utrustning jag valde, 27 växlar och bottenplatta för last, innebär en prislapp på drygt 25000 kr. 

Just stabiliteten är ett ämne för sig. Känslan i styret lite annorlunda än på en vanlig cykel. Man måste vakta lite mer på vart cykeln är på väg, är min uppfattning. Det kan kännas som den vill sticka iväg lite i fel riktning, om man inte är observant. Inget stort problem, man vänjer sig vid detta och kommer dit man ska. Men första tiden kändes detta lite ovant, jag vågade inte släppa ena handen från styret, men nu efter några veckor märker jag att detta inte är något problem.

Överlag är det väldigt mycket cykelkänsla i denna dansk-tillverkade hoj. Det känns verkligen som en cykel, inte som ett större transportfordon, vilket man kan förledas tro av storlek och utseende. Tillverkaren LarryvsHarry har verkligen gjort ett gott jobb, att få till en välbalanserad konstruktion.

Det finns några saker som tycker är lite knepiga, som dock inte har med Bulliten att göra, utan är mer generella för en lastcykel.

• Att korsa gator med biltrafik är svårare. Dels är en tung lastcykel inte lika smidig och kvick som en vanlig cykel, dels kan det vara svårt att få plats på refugen i mitten av gatan, om man vill stanna där. Jag försöker undvika cykelöverfarter i den täta nyköpingstrafiken, och väljer hellre rondellkörning som bilar.

• Att parkera och låsa i cykelställ är lite svårare. Jag vill backa in mot cykelstället för att kunna låsa dyrgripen med en kätting, vilket kan vara lite bökigt om det är många cyklar parkerade och trångt.

• Svängradien är mycket större än en vanlig cykel, vilket man främst märker av när man går och vill vända Bulliten på en liten yta. Det behövs mer utrymme än vanligt för att komma runt.

25000 kr kan tyckas ett rejält pris för en cykel, men det är genomgående hög kvalitet på utrustning och tillbehör. Jag räknar med många år av ganska obekymrat trampande.

Är någon Nyköpingsbo sugen på att testa? Hör av er, jag ställer gärna upp för en demo och provtur!

Cykelställsfrågor, är det verkligen struntfrågor?

Massor med cyklar, så många att cykelstället inte syns.
Visar kanske hur viktiga cykelställsfrågan är.

Uttrycket cykelställsfrågor syftar på långa diskussioner och beslut kring struntsaker, som exempelvis var cykelstället ska stå. Titt som tätt här man lite föraktfulla kommentarer, att något är en cykelställsfråga, ungefär som den är oviktig. 

Som politiker och beslutsfattare vill man förstås inte förknippas med struntsaker, man vill ta stora långsiktiga beslut som ger tydliga avtryck, allra helst någon monumental byggnad. Så vad blir då resultatet, jo man tassar försiktigt kring cykelställ och annat cykelrelaterat. Inte vill man väl bli förknippad med sånt strunt.

Åtminstone har det varit så länge, frågor kring cyklingen har ju länge negligerats, för att istället prioritera det mesta som gynnar biltrafiken. Men under senare år har det trots allt skett en tydlig omsvängning, det vet vi. Idag tycker jag snarare cykelställsfråga borde symbolisera något modigt och visionärt, något som bryter mot något etablerat (att gynna biltrafiken ensidigt).

Trots allt lever uttrycket cykelställsfråga med sin ursprungliga betydelse. Jag som är intresserad av cykling blir lite störd, det påverkar mig, jag får känslor av man ser ned på mig lite för mitt intresse, att jag bara bryr mig om något som är rätt oviktigt.

Vi som brinner för cykling får nog reda upp här. Vi får gå till mottack, förklara att cykelställ idag tvärtom är något av det viktigaste, för att underlätta för den fantastiska uppfinningen cykeln, så att vi får tillgängliga och trevliga städer. Då ska det bli rätt och inte halvmesyrer.

Eller så ställer vi näbbiga frågor, när uttrycket dyker upp, för att markera hur felaktiga signaler det sänder idag.

Den som vill prata om struntsaker kan väl i framtiden ägna sig på p-platser och p-hus. Det om något är väl struntsaker...

Risig cykel, då blir det för mycket bil

Nu kan Pelle njuta av cyklingen. Och lite mindre bil blir det.

Igår sålde jag en mina gamla cyklar, en fin Trek 21-växlad herrhybdrid. En stabil och lättrampad hoj, som jag nu skiljs ifrån då det är dags för förnyelse i cykelstallet (mer om detta senare).

Köpare en kompis Pelle, som nyligen passerat pensionärssträcket. Han cyklar gärna, men de senaste åren har han trampat runt på en lågpriscykel. Och det var ingen höjdare, har jag förstått. Han har sett lite osäker när han kommit trampande, och när jag berättade att det vara dags att sälja min Trek, blev han väldigt intreserad. Den gamla hojen har varit ganska ostabil och jobbig att cykla på, förklarade han.

Han blev snabbt övertygad efter att få provat Treken. 

Och som han konstaterade:

“Nu blir det mindre bilåka. Jag har åkt alldeles för mycket bil de senaste åren, eftersom min cykel varit så kass.”

Sannolikt är det många bilister som har det som Pelle. De har en cykel som de köpt billigt, för billigt ska det vara, åtminstone om man köper en cykel lite ogenomtänkt. Men med lågprishojen blir cyklande allt annat än lustbetonat, och den blir stående. Jag cyklar nästan dagligen genom ett radhusområde här på Arnö, och där står ett antal sådana hojar, halvt bortglömda, lite rostiga och med platta däck.

Men vänder man sig till parkeringen i radhusområdet är det en annan syn, här finns det ett antal fina bilar minst i 300.000 kr-klassen. Så att lägga några tusenlappar extra, och få en bra cykel är tydligen svårare än att slänga upp 100.000 extra bara för att få åka med ett flottare bilmärke.

Ja, vi människor är ett märkligt släkte. 

Kan ingen stoppa denna onödiga miljonrullning

På gårdagens kommunfullmäktige beslutade om en detaljplan för förlängningen av Hamnvägen, som visar hur den ska korsa järnvägen TGOJ-banan. Planen är en är en plankorsning, vilket i och för sig är ett mindre kostsamt alternativ än att bygga en tunnel eller en bro över järnvägen. Problemet är dock att trafikverket starkt ogillar plankorsningar, varför allt talar om att verket kommer att sätta käppar i hjulet för detaljplanens förverkligande. Kommunen lär då landa i en situation där man tvingas till en dyrare lösning för att uppfylla trafikverkets krav. Prislappen för en bro över järnvägen lär visst ligga på cirka 150 milj kr.

Att kommunen nöjer sig med en plankorsning beror väl främst på att det helt enkelt börja bli viss brist på investeringsmedel, och man nog inser att det finns annat än vägar att satsa på. Men varför då inte släppa tanken på Hamnvägens förlängning för tillfället, och istället invänta vad som händer med trafiken och framkomligheten, eftersom det sker andra förändringar i vägnätet. 

Snart blir här en rondell, vilket lär öka flytet på
genomfartsgatorna i centrala Nyköping. Det lär även
minska behovet av Hamnvägens förlängning.

Jag får intrycket av att KF-politikerna inte verkar vilja ta hänsyn till de förändringar och förbättringar för trafiken som som faktiskt görs. Den nya rondellen vid Västra Viadukten lär ge bättre flyt i trafiken när den står färdig i höst. Och vad händer när busstationen så småningom försvinner och flyttar till resecentra - då försvinner ju trafikljuset vid bussutfarten som idag hindrar framkomligheten?

Dessutom räcker det med att några få procent av bilisterna sätter sig på cykel, eller tar buss, för att flytet i trafiken ska bli bättre. Möjligheten att de väljer cykel har ökat påtagligt, då allt fler börjar inse att elcykeln är ett väldigt bra fordon för smidig framkomlighet i stadtrafik. Tror att elcykeln om en 5-6 år kommer att ha förändrat synen på cykling rätt rejält.

Så Hamnvägens förlängning i Nyköping kan bli vad Förbifart Stockholm håller på att bli, nämligen en stor galen onödig satsning på mer biltrafik, när det mesta talar för att trafiken istället borde minska (klimatbelastning och resursförbrukning).

Östra Storgatan för mer mänskliga möten

Blir färdigt i höst. En gata främst för cyklar och gående.

Östra Storgatan här i Nyköping är just nu en arbetsplats, oframkomlig för bilarna, eftersom den håller på att byggas om till gångfartsområde. Körbanan ska höjas upp så att det blir en känsla av torg. Gatan ska få moderna betongplattor som ska ge ett bättre intryck. Cyklar och fotgängare ska få företräde och hastigheten hos bilarna ska vara låg är tanken.

Denna förvandling av en av stadens centrala gator har diskuterats i många år, men äntligen har alltså stans politiker vågat ta ett framåtsyftande beslut. Att beslutet först kom i år - 2014 - hänger tydligt ihop med den diskussion, som allmänt förs om att städer ska befolkas av människor, inte bilar. 

Ett sådant beslut hade man inte tagit för tio år sedan, då var fortfarande bilen normen för planeringen. Men en rad faktorer har förändrat synen på våra städer och hur vi ska resa. 

Vi har en urbanisering, där folk flyttar till städer, och ju mer människor det är i städer, desto omöjligare blir trafiken om bilen är normen för hur vi förflyttar oss. Vi har en ökad miljömedvetenhet, där allt fler förstår att biltrafik knappast är något särskilt hållbart sätt att resa, inte ens med miljöbilar. Vi har också ett ökat intresse för vardagsmotion (gärna på cykel), allt fler som förstår hur illa det är för hälsan av att motorer ska göra allt fysiskt arbete, och människan ingenting. 

Till detta kommer ytterligare en faktor. Närhet och täta städer bidrar till ökad produktivitet. Denna slutsats har dragits av nationalekonomen Johan P Larsson vid vid Internationella Högskolan i Jönköping. 

Min slutsats är förstås att en gata där människor möts och kan ha kontakt är förstås mycket mer utvecklande än en gata där bilar bara strömmar förbi.

Nackdelar finns förstås med gångfartsgatan, men jag kan bara se dem ur bilisternas perspektiv. Som att de tvingas köra lite långsammare på denna centrala gata. Men bilister är totalt sett en enormt gynnad grupp, så det finns ingen anledning att klaga. Ett exempel på gynnandet är de 522 miljarder kronor som regeringen satsar på transportinfrastrukturen 2014-2025. Mindre än tio promille, kommer att gå till cykelvägar visar den genomgång av den nationella transportplanen som trafikexperten Krister Spolander gjort med bidrag från Svensk Cykling. 

Det är långt till prioritering av cykling på statlig nivå. 

Men i Nyköping vi får trösta oss med Östra Storgatan som blir färdig i höst. Och förhoppningsvis blir det fler beslut som sätter cykel och gående i första rummet, för en stad där människor möts och kan utvecklas.

Bakom min solglasögon (är det rätt skumt ibland)

Solens bana går allt högre ju längre våren framskrider. Och med detta kommer solglasögonen fram på allt fler näsor. Så också på min.

Har också uppgraderat min solisar (modell påhäng på vanmliga glasögon), till alldeles sprillans nya, vilket borde borga för en bra uppsyn i omgivningen. Till vissa delar är det absolut till sin fördel med dessa nya glasögon, men absolut inte alltid. 

Ljuset i ryggen. Ser bra ut.

Mitt på dagen när landskapet dränks i solens strålar fungerar de alldeles utmärkt men framåt kvällen när solen står lågt och det dessutom många gånger är rätt skuggigt, är det inte alls lika bra utsikt bakom solglasen.

Saker och föremål som finns i skuggor och halvmörker är uppenbart svårare att upptäcka med solglasögonen på, i synnerhet om man har motljus. Ibland är det nästan lite otäckt hur uselt man ser. Men av med solglasögonen, så framträder omgivningen skarp och full av kontraster.

Motljus. Klart sämre. 

Var och varann bilist bär ju solglasögon. När jag var ute i går eftermiddag här på Arnö, var jag just på väg att korsa en vägbana, men hejdade mig i sista stund, då en bil närmade sig lite väl hastigt (dock ej för fort). Föraren, en ung man, körde västerut med solen i ansiktet. Solglasögon på. När bilen passerat såg jag skylten “Övningskörning” på bakluckan.

Direkt kom tankarna. Hur hade denne ovane bilist klarat detta, om jag hade gjort misstaget att fortsätta ut? Hade han i sitt förmörkade synfält överhuvudtaget noterat att en cykel var på väg? Hade han hunnit reagera relevant och snabbt (bromsa)?

 Solglasögon är nog bra. Ibland. Men inte alls alltid, ibland till och med riktig dåligt. Så bruk av solglasögon kräver lite eftertanke, kanske i synnerhet som bilförare.

Cykling kan verkligen locka

17 maj i Nyköping. Solen vräker ned från en klarblå himmel. Grönskan är skir och alla färger så klara och distinkta. Inte vill folk till Torget idag för att titta på cyklar, alltså till Cykelns Dag som kommunen med flera ordnade? Där står väl några vilsna själar som inte vet vad de ska göra av dagen, tänkte mitt pessimistiska jag.

Men oj så fel jag hade. Sällan har jag sett så mycket människor på Stora Torget i Nyköping. Alla möjliga aktörer var där för att visa upp och prata cykel. Och nyköpingsbor i mängder slöt upp för att ta del av utbudet.

Kanske det faktum att cykling blev allt mer trendigt, ändå fick en del nyfikna till Torget. Säkert fanns där en och annan bilist som tröttnat på körandet, som smög runt där för att spana in något trevligt att trampa på.

Det fanns mycket att se, inte minst olika exempel ur den mångfald av cykeltyper som finns idag, för olika behov. Självklart elassisterade cyklar. Eller som här intill en rejäl lastcykel som också finns med elmotor. Rullar hur lätt som helst även med tung last.

Eller varför inte en liggcykel, som också kunde beskådas. Hur en sådan är för praktiskt vardagscyklande vet jag inte, men ruskigt snabba är de tack var lågt vindmotstånd. Så det är kanske främst något för långturer. Att man sitter skyddad under kaross, och inte blir blöt vid regn är förstås ett plus för en eventuell vardagscyklist.