Visst går det att cykla till träningen! Här har vi Julia Ström och pappa Peter som anländer till Arnö IF:s basebollträning. Julia har hunnit ta av sig hjälmen när bilden togs.
Snart börjar skolorna igen, och det kan vara läge att titta på ämnet barn och cykling.
Nyköping har inte direkt någon cykelkultur. Inte ens bland ungdomar cyklas det särskilt mycket. Möjligen till och från skolan, är det en del ungdomar som tar hojen. Och så till en och annan nöjeskväll. Men inte så mycket mer.
För här i stan finns en utbredd skjuts-kultur. Det är bilar i massor som pilar fram och tillbaka med en ensam förare och bredvid ett barn (eller fler) på väg till olika aktiviteter. Till gitarrlektioner, till scouterna, till ridning, till fotbollsträning på Rosvalla, m m. Och sedan någon timme senare, ut igen, och hämta barnet.
För den som älskar bilkörning är inte detta ständiga skjutsande särskilt kontroversiellt, men med minsta skeptiskta ansats börjar man ana bekymmer. Skjutsandet alstrar åtskilligt med extra biltrafik, som bland annat gör tillvaron lite osäkrare och oroligare för oskyddade trafikanter, alltså oss cyklister. Stressigt också för föräldrarna, som måste ut och flänga efter barn, när de istället kunde vara hemma, på jobbet, eller på egna aktiviteter.
Men varför skjutsar man då när avstånden är korta - under fem kilometer oftast - när många barn och ungdomar rimligen borde klara detta själva. För så korta avstånd klarar man väl på cykel?
Visst - det kan inte förnekas - föräldrar vill att barnen ska färdas tryggt till och från aktiviteter. Och visst ger en bils tjocka plåt mer skydd än vad man får på en cykel. Men den som skjutsar bör vara medveten om allt skjutsande som skapar mer trafik som ökar farorna i trafiken. Så delvis är lösningen upphoven till problemet.
Funderar ibland om det inte är ett socialt tryck att göra just så, att skjutsa barnen är att visa att man är en engagerad förälder som visar att man ser till att barnen kommer iväg på ordentliga aktiviteter. Om barnen tar sig själva till och från aktiviteten, syns man inte som förälder, vilket skulle kunna tolkas att man är en frånvarande och icke engagerad förälder. Vilket givetvis är riktigt skämsigt i Sverige, där vi satsar tidigt på att barnens aktiviteter, kanske inom sport eller musik.
Jag kan förstå föräldrar som vill åka iväg till träning tillsammans med mindre barn, men med stigande ålder blir de så pass trafikmogna att de bör klara att cykla i staden, åtminstone på de sträckor där det finns cykelbanor. Och cykelbanor finns det gott om i Nyköping. Men ibland tar cykelbanan slut eller en väg måste korsas. Med min erfarenhet från Nyköpings trafik är att det inte något man behöver oroa sig över. Nyköpings bilister över lag hänsynsfulla mot oss cyklister, det är min erfarenhet som vuxen cyklist. Erfarenhetsmässigt är bilisterna ännu mer försiktiga när det är barn och ungdomar i trafiken, då tar man ännu större hänsyn, bromsar in och släpper fram med goda marginaler.
Exakt vilken ålder när ett barn är moget att cykla på egen hand är svårt att säga. På NTF:s hemsida skriver man att åldern bör vara 12-13 år innan de cyklar i trafik. Men trafikmognad är inte bara en fråga om ålder. Det är en fråga om erfarenhet. Ett barn som ständigt har skjutsats runt instängd i bil, får ju aldrig chansen att möta trafiken och dess utmaningar. Därmed blir han eller hon mer vilsen och oerfaren när de väl hamnar ute i trafiken, och riskerna därmed förstås högre. Så skjutsandet är delvis en otjänst om man vill lära barnet att självständigt och säkert ta sig fram på egen hand i staden.
Vill man grundlägga trafikvana och säkerhet redan i lågstadieåldern bör man sig ut med barnen i trafiken, åtminstone på cykelbanor för att lära dem. Som förälder har man då chansen att diskutera och förklara hur trafiken fungerar, om risker och situationer. Men ett dilemma är förstås att väldigt många föräldrar i Nyköping inte har någon större erfarenhet av cykel, efter alla år bakom ratten. Så vad har man att komma med till sina ätteläggar? Kanske alltså dags att greppa styret Nyköpingsföräldrar och ge er ut på cykelbanorna, så att ni har något att berätta för era barn. Kan hända att ni upptäcker att Nyköping är en bra cykelstad. Kan hända att ni börjar cykla på kuppen.
En väsentlig fråga är om det är farligt att cykla för barn och ungdomar, trots den intenvisa biltrafiken i städerna. Allvarliga olyckor mellan cyklande barn och fordon är tack och lov sällsynta. Hittar uppgifter från 2010 från Barnolycksfallsfonden som visar att cirka 1000 cyklande barn i hela landet skadas i trafiken så allvarligt att de måste läggas in på sjukhus. Årligen omkommer 2-3 barn.
Kollisioner med personbilar är antagligen det föräldrar oroar sig för, när man pratar om att släppa ut barnen i trafiken. Men det står dock för en mindre andel, cirka 5 procent av olyckorna. Andra cyklister är en större fara, de står för 8 procent av olyckorna.
- De flesta olyckor sker inte i trafiken, utan nära hemmet i miljöer som upplevs som säkra, parkeringsplatser och gatan i bostadsområdet, uppger en utredare Myndigheten för samhällskydd och beredskap.
Slutsatsen är att barnen skärper sig i trafiken när det blir allvar. Och att bilisterna har bra koll på barn som rör sig i trafiken. Olycksriskerna för cyklande barn ser inte avskräckande ut. För övrigt, hur bra för hälsan är alternativet att sitta stilla inklämd i en bil så fort en förflyttning ska företas. Knappast så att kroppen jublar, när den går misste om den dagliga motionen. Något som på sikt ger tydliga utslag i hälsan.
Så säkert skulle fler barn kunna cykla mer och längre - ibland till aktiviteter några kilometer bort. Om föräldrarna vågar släppa ut dem, och dessutom lär dem cykla säkert. Och på med hjälm, den räddar många om det smäller.
Till sist är det bara att konstatera. Bilen sägs ge frihet. Men jag undrar för vem, när barnen inte kan röra sig någorlunda fritt i trafiken. Bilen ger frihet, för bilister, men för andra sätter den gränser! Så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar