Inte jobbigt alls. Elcykel från Ecoride.
Varför är det så otroligt svårt för många att börja använda cykeln till vardagsresor? Det är bil, bil och ständigt bil. Vissa personer ser man aldrig på cykel. Och skulle det vara utanför en bil, så är det med en bilnyckel dinglande i handen. De ser lite vilsna ut, när de inte är innanför plåtskalet.
Varför gör de inte en övergång till cykel, ibland åtminstone?
En aspekt som troligen hindrar eller bromsar många att ta steget till cykeln är att de helt enkelt är i ganska dålig form. Många års dagligt åkande med bil och en i övrigt ganska stillasittande livsstil gör att konditionen är i botten, och att man är muskulärt försvagad.
Att då ge sig ut på en cykeltur innebär andra upplevelser än lust. Snarare blir resultatet olust för den otränade. Det går tungt i uppförsbackar och motvinden är kämpig. Man blir lätt andfådd, och känner sig ganska vissen efter cykelturen.
Här i Nyköping finns det backar, inte jättebackar, men ändå ganska långa och sega backar som känns och nog upplevs som ett hinder av många. För att inte tala om motvinden, som är precis lika jobbig här som i andra städer (fast lika ofta har vi medvind här!)
Så den “trevliga” cykelturen kanske inte blir en upplevelse som direkt lockar till mer cykel.
Pratade om detta med en av mina gubbkompisar häromdagen. Han är ändå en sådan som cyklat till jobbet rätt mycket genom åren. Jag vet också att han rätt ofta tar långa promenader. Han är alltså inget vrak, men längre än 3-4 km med cykeln ville han helst inte cykla, sedan blev det jobbigt.
Detta säger en del om hur många upplever cyklandet. Det är helt enkelt lite för ansträngande, för att det ska upplevas som värt besväret.
Det krävs alltså en rätt bra fysik för att det ska vara riktigt kul att cykla. Min tro att andra ska kasta sig över cykeln med liv och lust är lite bränd. Som vältränad, älskar att springa riktigt långt, är jag absolut inte typisk, inser jag. Ibland har jag väldigt stöddigt tyckt att det ska väl inte vara någon utmaning börja cykla till vardags. Men cykling är en utmaning, åtminstone om man är som de flesta faktiskt är. Lite för mycket stillasittande, ganska lite träning....
För att då komma igång med att cykla kräver ordentlig motivation, alltså en egen inre drivkraft som manar på. Vad som kan få igång en person varierar. En insikt om att det behövs en rejäl uppryckning? Lätt att tänka, men så svårt att förverkliga.
Det är inte säkert att mer vältränade cyklister är lösningen. Jag har svårt att se att folk i gemen skulle orka rycka upp sig. Vi är som vi är. Vi är bortskämda med diverse motordrivna bekvämligheter. Men det är kanske från det hållet cyklingen kan få hjälp. Med en liten elmotor på cykeln går allt så mycket lättare.
El-cykel, eller den elassisterade cykeln som det officiellt heter, är verkligen inte vanlig i Sverige. Kanske rullar det 10.000 sådana i Sverige, men numera är det en utvecklad och mogen teknik, som börjar sprida sig....
(Mer om elcykelns potential i en kommande bloggpost)
