Trist cykelväg, då väljer vi bilen?

Trevlig cykelväg? Kanske lite gröna buskar ut med Arnöledens cykelbana skulle göra det lite trevligare att trampa här. 

Vintern är väck och det går inte längre att skylla på snö, is och halka, för dem som har svårt att grensla cykeln. Det har varit några härliga soliga vårdagar, där känslan kring cyklandet mest varit lust. Jag har känt mig stark, energisk och till detta de varma livgivande strålarna från vår sol.

Men som cyklist drabbas man ändå av irritationsmoment som åtminstone kan få mer tveksamma att välja andra färdsätt. Somliga saker kan man göra något åt, annat är bara att finna sig i. Det jag vill peka på känns lite som i-landsproblem, alltså struntsaker man kan leva med. Men vi lever ju i ett i-land, och där kan i-landsproblem vara orsaken till att vissa avstår från att cykla. Så man kanske ändå bör titta på det, kanske det kan åtgärdas...

Något som inte går att göra mycket åt direkt, är det jobbiga damm som vårtid alstras till följd av vinterns sandning av vägar och cykelbanor. Det kan dock vara värt att notera att det inte är cyklarna som river upp dammet. Utan det är bilar och tyngre fordon, som skapar luftdrag som virvlar upp alla små partiklar. Återigen ett miljöproblem främst orsakat av bilarna. Och för all del också lastbilar och bussar, som kan skapa riktiga virvelstormar av damm om föraren vinglar ut i vägkanten där allt grus ligger nu.

Dammet är riktigt jobbigt, framför allt känslan av att andas in de där gråa små partiklarna, som av allt döma innehåller en hel del tungmetaller och annan onyttig skit. Ofta ligger ju cykelbanorna intill bilvägarna, så vi cyklister får ofrånkomligen i oss en dos. Och dammet kommer att virvla runt tills dess att kommunen hunnit sopa bort det, förhoppningsvis inom en månad. Mer går inte att göra.

Något som rimligen borde gå att göra något åt är tråkiga cykelvägar.

För det är verkligen skillnad på cykelvägar och cykelvägar. Ibland färdas man i en susande skog och hör talgoxens vårsång (låter som en cykelpump) och livet känns rätt gott. Ibland färdas man intill en hårt trafikerad gata, och det hela känns bara sorgligt. Det är monotont, bullrigt och i värsta fall har du också motvind. Hoppet står till att man snart kommer till just den där cykelvägen igenom skogen.

Tvivelsutan betyder den omgivande miljön en del för hur lockande det är att cykla. En riktigt trevlig cykelväg borde locka över en del bilister. Så vad kan man göra med alla cykelbanor som ligger vid bilvägar? Går det att göra dem lite trevligare ur cyklistens perspektiv? Skulle man exmpelvis kunna göra den ganska trista cykelbanan längs hårt trafikerade Arnöleden (bilden ovan) lite mer attraktiv? 

Inplantering av träd mellan väg och cykelbana är ett alternativ, men jag tror faktiskt mer på buskage på upp till 1,5-2 meter. Dessa skulle mer effektivt dämpa bilbuller, och många gånger även kunna fånga upp motvinden som bromsar cyklarna. Just den idén ska prövas på den planerade “cykelmotorvägen” mellan Malmö och Lund. Kanske något även för vissa utsatta cykelbanor här i Nyköping?

Men det kanske finns någon orsak till man sällan ser några skyddande buskage längs våra cykelvägar. Av allt att döma blir det svårare att röja slänterna mellan vägarna.

En som tittar närmre på dessa frågeställning är Örebroforskaren Lina Wahlgren. I höstas var hon färdig med sin doktorhandling som bland annat tittar på vad som lockar pendlare att cykla och vilka hinder leder till att de istället tar bilen?