Återkommer till den nyinvigda cykelbanan till Bergshammar. När den invigdes framhöll projektledaren att dragningen av cykelbanan tagit hänsyn till terrängen på ett helt nytt sätt.
Det kan man lugnt säga. För när bilvägarna dras kan det grävas, schaktas och sprängas alldeles väldiga för att vägen ska passa bilisternas behov. Den ska löpa fint och mjukt genom terrängens alla hinder.
Men “hänsyn till terrängen” för en cykelbana betyder något annat. I det här fallet innebar det att man grävde så lite som möjligt, med resultat att cykelbanan följer geografins vindlingar upp och ner.
Vad det innebär kan ni se på bilden nedan, som visar den nya cykelbanan i höjd med Kungsladugården. Cykelbanan har en betydligt kraftigare uppförsbacke än bilarna.
Hur smart är det att ge cyklisterna en kraftigare lutning uppför? Cyklisterna har inte hästkraftstinna motorer, där det räcker med ett lätt tryck på gaspedalen, så är backen fixad trots att bilen väger 1,5 ton.
För oss cyklister är en rejäl uppförsbacke betydligt mer uppenbar, trots att cykeln bara väger 15 kilo. Vi får klämma i med benmusklerna och lägga rejält med tryck på tramporna.
Visst, de flesta cyklar för att vi tycker om att röra på oss. Men vi gillar inte onödiga backar. Och det finns absolut personer, som håller sig borta från cyklar för att man blir svettig. Rejäla uppförsbackar är defintivt en orsak till att svetten flödar.
Tänk annorlunda nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar