Några slutsatser från en riktig cykelstad

Nu handlar det inte om Nyköping, bloggaren har haft några dagar i Köpenhamn då jag besökt stadens årliga jazz-festival. 1200 konserter är festivalens imponerande utbud på en dryg vecka. Lyckades få biljetter till  Afenginn, som egentligen inte är jazz. Något oklart vilken musikkategori de tillhör, bastard-etno är en etikett som används. Och något ligger det väl i det. Men det häftiga är att Afenginn svänger grymt och tungt, och det svindlande vackert.

H.C. Anderssens Boulevard, 11 juli, kl 16.05

Lika imponerande som jazz-stad är Köpenhamn som cykelstad. Den brukar rankas bland världens bästa cykelstäder. I princip alla gator har ordentliga cykelkörfält separerade från bil och gångtrafiken. Och som det cyklas. På snabba, långsamma, skruttiga cyklar (många), fräcka cyklar. Lådcyklar, lastcyklar och en och annan elcykel. Gott om cykelställ och de flesta var översvämmande. Dessutom får man medföra cykel på alla danska tåg. 

Centrala Köpenhamn är totalt nedlusat med cyklister och gående, och en hel del bilar. Staden har en väl utbyggd lokal busstrafik. Jag har hört att cirka 37 procent av resorna i Köpenhamsområdet sker med hoj. Trafikinfarkt och kaos? Nej, faktiskt inte, åtminstone inte ur cyklisternas perspektiv. 

Jag avstod från cykling, var ändå där för musikens skull främst. Men det går ju att göra observationer ändå, och bilda sig en uppfattning. Något som gör att cykeltrafiken fungerar är samspelet  och man försöker hålla sig till oskrivna regler, något som betyder viss flexibilitet där man både får ge och ta, och inte alltid kan propsa på sin rätt. 

En del Nyköpingsbor gnäller över att det är rörigt med både cyklister och gående på den centrala Västra Storgatan. Har man varit några dagar i Köpenhamn så inser man Västra Storgatan är ett icke-problem. Liknande trafiksituationer uppstår ofta i Köpenhamns cykeltrafik. Men det är bara att svänga och bromsa, och vara flexibel. Det är just en av cykelns stora fördelar, den ger flexibilitet, om styrmannen så vill.

Trots detta bör vi självklart i Nyköpings trafik eftersträva att hålla isär cyklister och gående bättre än på gågatan Västra Storgatan. Cyklister och gående är olika trafikantgrupper med olika behov. Det finns ett antal cykel och gångstråk ut till Nyköpings yttre stadsdelar där det i princip alltid är blandat med cyklister och gående. Nu är inte antalet gående och cyklister så många, så ännu fungerar det någorlunda utan konflikter. Men skulle antalet cyklister öka, så måste det till en separering med tydlig skillnad mellan gående och cyklister. 

Cyklisterna måste släppa fram buss-
resenärerna som klivar av i cykelfältet.
Det tycks fungera....

Ibland läser jag om svenska bloggare som klagar över illa placerade busshållplatser som tvingar väntande och avstigande bussresenärarer att kliva ut i cykelbanan. I princip har de rätt att det är en konfliktsituation med viss olycksrisk. I varje fall om både bussresenärer och cyklister ska propsa på sin rätt, vilket jag upplever som ett svenskt drag i jämförelse med hur Köpenhamnsborna klarar detta. Här i Sverige står man på sig.... I Köpenhamn innebar i stort sett varenda busshållplats att man måste korsa cykelbanan både när man steg på eller klev av bussen. Och det tycks fungera. Som bussresenär lär du dig snabbt att vara på din vakt när du kliver ut i cykelbanan (precis som du är på din vakt när du korsar en bilväg). Cyklisterna är lika vaksamma, stannar en buss och bakdörrarna går upp vet de att någon stiger av, vilket gör att de stannar eller saktar in. 

Att detta samspel fungerar bra har säkert att göra med mängden cyklister och mängden bussresenärer. Det blir en s k safety-by-numbers effekt. Mängden av de båda trafikantgrupperna gör att man uppmärksammar varandra, och visar respekt och hänsyn. 

För att säkerheten för cyklisterna i Nyköping ska bli bättre behöver vi cyklister bli fler. Med många cyklister på rull i trafiken blir bilisterna (och även gående) mer uppmärksamma på vår existens, och det finns alltid i bakhuvudet att det kan dyka upp en cyklist. Och man agerar och kör därefter.

Avslutningsvis Köpenhamn är det bara att konstatera att denna stad knappast hade fungerat utan alla cyklister. Framför allt hade det nog varit en väldigt annorlunda stad om bilarna hade dominerat. Nu är det trots allt en storstad med mycket småskalighet, många små affärer och fik/restuaranger, servicefirmor, kultur, parker. Allt i en salig röra. Inte så mycket storskaliga shoppingcenter där allt är så genomtänkt och anpassat, och det dryper av hård kommers. Hur mycket detta är cyklisternas förtjänst låter jag var osagt, det får bli en fråga för dig som läsare att grunna över.

Några slutsatser blir:

• Att ett trafikslag som bilar (Nyköping) dominerar ger sämre trafiksäkerhet för andra. Om det någorlunda många som använder de olika trafikslagen, då blir det bättre säkerhet för alla.

• Ju fler cyklister, ju säkrare cykeltrafik.

• Fler cyklister i Nyköping kommer att kräva separation av de mest trafikerade gång och cykelstråken.

• Cykeln gynnar småskalighet i staden.