tisdag 2 juni 2015

19.28 en måndag kväll. Inte en bil...

Kl 19,28, 1 juni 2015. Ett oväntat ögonblick. Inte en bil på Arnöleden.

Se bilden ovan, inte en bil i sikte, inte en cykel eller gångtrafikant, så långt ögat når. Klockan var 19.28 i går måndags kväll. Det är Arnöleden i Nyköping, en av stans mest trafikerade gator. Tror aldrig jag varit med om en sådan stiltje på denna väg tidigare, förutom då jag cyklat här mitt i natten.

Dagtid är det en ständig ström av brummande, surrande, morrande och brusande trafik. Fram och tillbaka. Hela tiden. Det är biltrafiken som dominerar. Det tar aldrig slut.

Det finns alltid en orsak till att välja bilen, man ska till jobbet, åka och handla, gå på konsert, hälsa på någon bekant, eller kanske skjutsa något barn till träning eller aktivitet.

På cykelbanan är det betydligt lugnare, men så är det ju väldiga avstånd. Arnö ligger 3-4 km från centrum, och industriområdets mest avlägsna delar ligger max 5 km från stan. Alltså måste man åka bil, cykel flera kilometer kan ju vara lite ansträngande. Man kanske blir lite småsvettig, tvingas andas lite utöver det vanliga, lite mjölksyra. Nästan motion, det kan ju bli jobbigt. Men förbaskat bra om man vill må lite bättre.

Det är nästan fascinerande hur krampaktigt en del människor är fästade vid att använda sina bilar. Det är ständigt bil till allt. På korta avstånd, på långa avstånd. Man är totalt beroende av bilen för allt man ska göra. Man gör inget utanför dörren utan att ta hjälp av sin bil. Skulle vilja kalla det för ett beroende förhållande, ett missbruk som man har svårt att ta sig ur.

Inte så att alla är så fast i bilberoendet, men en del personers bilbeteende tyder på att bilar är starkt beroendeframkallande. Borde de inte förses med varningstext, ungefär som cigaretter och alkohol. "VARNING. Detta fordon är starkt beroendeframkallande och kan allvarlig skada din hälsa".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar