Första året med lastcykeln - blev det bra?

Veckan innan midsommar förra året hämtade jag min lastcykel av typ Bullit i Stockholm. Färden gick först med pendeltåg till Gnesta, sedan blev det fem mil i blåst och regn, men ju närmre jag kom Nyköping desto mer sken solen. 

Och så har första året med lastcykeln varit. Ju längre jag haft den, och ju mer jag använt den så inser jag vilket fantastiskt fordon jag skaffat mig. Den har verkligen lyst upp tillvaron.

Avsikten med köpet var förstås att kunna frakta tyngre, större och mer än med en vanlig cykel. Den långsiktiga planen var att lastcykeln ska ersätta bilen, som började få ålderkrämpor. Jag vill ha ett fordon som är miljövänligt, snabbt, praktiskt, snyggt och billigt att äga. 

En stor motortrimmer, plus utrustning.
Smidig rullar jag ut på motionsspåret
när det är dags att röja.

Som synes på bilden, så har Bulliten en öppen lastplattform, ingen stängd låda, vilket gör lastutrymmet väldigt flexibelt. Den enda uppenbara begränsningen är den angivna maxvikten 100 kilo last plus förare.

Bulliten har klarat en mängd transporter som inte en vanlig cykel fixat. Bör väl sägas att vi bor i stadsmiljö i Nyköping. Vi bor i villa i stans utkanter i stadsdelen Arnö. Det är väl försett med cykelbanor och avstånden är måttliga. Andra ändan av stan ligger 7-8 km bort.

• Ett otal gånger har jag rullat till förpackningsinsamlingen, med papper, plast, glas och metall. Självklart har den också fraktat hem en hel från ICA, Coop m fl butiker
• Den har fraktat hem en inköpt dator, kattsand och stora färgburkar. 
• Tyngsta lasset var nog fyra säckar plantjord, nästan 80 kilo. 
• Har kört hem ett stort akvarium i glas. Säljaren var rätt skeptisk när jag sade att jag skulle cykla hem det. Men allt gick bra.
• Den har använts på campingutflykt till Nävekvarn (cirka 2 mil). Tog ett campingbord, ett stort tält, sovsäckar, och annat smått och gott.
• En stor motortrimmer, plus utrustning, när jag ska sköta motionsspåren på Arnö tar den enkelt (se bilden). Dessutom kan jag cykla ut sand (som jag lägger i stora hinkar) på motionsspåret.
• Cykeln är perfekt när jag ska på bolaget inne i stan. Har en stor låda på ölkärra med mig in butiken. Fyller den med burkar och boxar, rullar ut och bara lastar på Bulliten som kan parkeras nära entrén (inget tjafs med p-avgifter för oss cyklister).
• Ett par säckar med löv till kommunens trädgårdsavfallsinsamling.
• Fjolårets julgran åkte Bullit hem.
• Den har fungerat som rullande valbod för miljöpartiet.
• Sist men inte minst så har Bulliten fungerat som uppmärksamhetsmagnet. Många kommer gärna fram och frågar. Och det är bara positiva kommentarer. 

Alltså att jag klarat frakta alla dessa saker, säger kanske inget om för och nackdelar med en lastcykel av typ Bullit.

Vi börjar med det jag uppskattar. För det första är det cykelkänslan, det är lite annorlunda jämfört med en vanlig cykel, den kräver viss koncentration när man startar, så att man får balans. Men har man väl fått upp farten är det inget konstigt och osäkert. Snarare tvärtom, att man känner att detta är en stadig och säker cykel, som går dit man vill.

Den är förvånansvärt lätt att få upp i fart. Det är först i uppförsbackar och med mycket last, som skillnaden mot en vanlig cykel är uppenbar. Skulle hävda att Bulliten är både snabbare och har bättre cykelkänsla än de flesta normala cyklar, efter som körställningen är lite framåtlutad och sportig. Det är lätt att få ut benens kraft i trampandet. Trots att min Bullit saknar elassist, susar jag om de flesta på cykelbanorna, förutom lycramännen med bockstyre.

Skivbromsarna är grymt effektiva, vilket behövs när lasten är tung.

Tätt stegade växlar (27) är bra för att hitta en optimal kadens. Dock saknar jag en riktigt låg växel, för branta backar och tung last.

Den har gått i princip felfritt första året. Inget krångel what so ever. Men med en prislapp på cirka 25000 kr ska det vara kvalitet, och där har Bulliten levt upp till förväntningarna.

Sammanfattningsvis, Bulliten funkar så otroligt bra för mina behov, så den är en verklig humörhöjare. Jag börjar nog bli tjatig där hemma, med mina lovord över denna cykel.

Sedan finns några minustecken, egentligen småsaker. Cykeln är förmodligen stöldbegärlig, med tanke på värdet. Så var det den vita färgen ”Milk Plus”. Det finns definitiv klatschigare färger, men jag slog till på köpet denna cykel som fanns i lager med rätt typ av växlar.

Den har några knepiga egenheter som ger lite minus för trafiksäkerheten. Längden gör det svårt att stanna på refuger mitt i gatan, när man ska korsa tätt trafikerade gator. Den drar också till sig blicken så till den milda grad, att bilister och andra trafikanter, kan missa andra cyklister i närheten.

Något jag sätter frågetecken för är vintercyklingen. Bulliten fick vila under de veckor det var is och snö på gatorna, eftersom jag bedömer att dubbat framdäck är nödvändigt, för säker färd på is och snö. Men till kommande vinter, så ska sådant däck monteras.

Bilen har gått väldigt lite under det senaste året, och den 30 april rullade den till skroten. Har nu klarat två månader utan en endast kilometer bil. 

Tilläggas att hustrun har en elcykel, till vilken en lätt lastkärra kan kopplas. Så vi är väl rustade för det bilfria livet. Den första tiden har det funkat över förväntan. Om inbitna bilister skulle hålla med om det har jag väl mina tvivel om, det krävs nämligen också en mental omställning, en inställning att man klarar det dagliga livet utan bil. Den omställningen kan vara nog så svår, inser jag.