Nyköping åter till cyklisterna... (del 3)

HUR FÅ NYKÖPINGSBORNA ATT VÄLJA CYKELN

Nu kommer vi till den verkliga utmaningen, hur får vi Nyköpingsborna att lämna bilen och sätta sig på cykeln. Min bil är min borg, så är det för många Nyköpingsbor (egentligen, min bil är min boja, som jag är fast vid). Sålunda räcker det knappast med att bygga fler cykelvägar, det kommer inte att bli en lavin av nya cyklister. För valet cykel som färdmedel börjar inte på en ny cykelbana, valet cykelresa börjar som en aktivitet i ditt huvud. Idag är de grå oftast bara kapabla till tanken att bara sätta sig i bilen. Förmodligen är det inte ens en tanke, man bara ska uträtta ett ärende och tar då bilen utan att reflektera. Det är en vana, som man lagt sig till då den i stora drag fungerar. Därför omprövar man den inte.


Cykelinspiration från Malmö. Bilden är hämtad från bloggen Malmö/Lund Cycle Chic.

När man på allvar börjar omforma Nyköping till en cykelstad, så måste det tydligt in i folks medvetande, så att tanken på cykeln blixtrar till ordenligt då och då. Då måste vi jobba med marknadsföring och attityder på många plan för att förändringen ska komma. Antagligen är det frånvaron av sådana insatser som gjort att kommunens cykelsatsningar hittills gett så magert resultat.

Det är Nyköpings Tekniska division som bygger och underhåller vägnätet och ansvarar för den cykelvision som finns. Där tar man upp information och marknadsföring, men det känns inte särskilt visionärt, när man ska öka cykeltrafiken med kampanjer för hjälmar och hälsa. Hälsa är i och för sig en positiv egenskap, men det för tankarna lite åt präktighetshållet, åt rårivna morötter och sallad, vilket knappast lockar fler till cykling.

Cyklingen är laddad med andra värden på plussidan, som nog känns lite roligare att lyfta fram; det handlar om frihet, bekvämlighet, framkomlighet och oberoende. Sånt som verkligen kan locka. Cykling i sina bästa stunder kan vara riktigt häftigt, när du susar fram i ett lätt nedförslut, med vinden i nacken, vårblommarna kantar vägen och du har solen i ansikten. Kanske på väg till någon du tycker om. I kontrast till allt detta känns kampanjer för cykelhjälmar väldigt platt, det lockar inte fler att cykla - definitivt inte - snarare tvärtom gör tvång och krav på hjälm bara tröskeln högre.

Jag citerar bloggen Cycleville

Glöm siffror från undersökningar och glöm vad experter säger om de konkreta fördelarna med cykling. Skjut in dig på känslor. Visa dem en ny värld inte utifrån siffror utan med bilder, texter och berättelser om människor som lever med cykeln i en miljö där den är en del av kulturen.
Det går långt mycket djupare än hårda fakta. Kom ihåg att vi människor i högre grad än vi är medvetna om fattar beslut utifrån våra känslor.

Jag vill alltså se härliga positiva livsbejakande bilder av cyklister, som kan sprida den härliga känslan av cykeln när det är som bäst. Kanske med väldigt korta texter som berättar om den enskilda cyklisten. Själv hoppas jag kunna bidra med sådana vittnesmål här på bloggen.

Med en seriös satsning på cykelinfrastruktur och cykelkultur är det nog inte förmätet att skapa epitetet Cykelstad Nyköping, som man arbetar in. Tänk stortavlor med bilder vid Nyköpings (bil)-infarter och inne i stan som ska göra folk uppmärksammade på att här är cyklisten kung. En snygg och tuff logo som kan användas när man vill.
Vad har vi då mer, som kan få cykeln att synas och hamna högre i Nyköpingsbornas medvetande så högt att den överskuggar bilen?

En verkningsfull metod att verkligen få folk att välja cykeln, är att lyfta fram den livsstil som följer med cykeln. Det handlar om enkelhet, det handlar om att känna sig fri och oberoende, visar erfarenhter från Danmark.


Trevligt tillsammans på cykeln. Bilden är hämtad från bloggen Malmö/Lund Cycle Chic.

Om vi lyckas få Nyköpingsborna i gemen att sätta sig på cyckeln kan vi få en radikalt förvandlad stad, jag tror en gladare och vänligare stad. Det ger förändringar som lär uppskattas av de flesta. När cykeln ersätter bilen så ändras tempo och atmosfär i staden. Med cyklar blir det mindre avstånd mellan människor. När vi cyklar hinner vi ser våra medtrafikanter, ibland cyklar vi tillsammans med vänner och bekanta som vi stöter på. Vi får tid att småprata.

Det finns ett begrepp kallat social spridningseffekt, alltså att många beteenden sprider sig genom att vi kopierar vad andra göra. Kan tänka mig att den utbredda bilanvändningen är en effekt av social spridningseffekt. Vi ser att grannen åker bil till alla sina ärenden, vilket visar att det är ett social accebtabelt sätt att transportera sig. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig vad som händer om de flesta grannar cyklar, eller kanske tar bussen. Det skulle naturligtvis sprida sig, kanske inte till alla för en del behöver verkligen bilen, men när många cyklar kan det mycket väl leda till att fler blir inspirerade att hänga på.

Att få igång den här sociala spridningen är förstås en utmaning. Det ska ju till en rejäl förändring för att cyklisterna ska bli synliga, så att de blir många, och drar med sig fler. Det går inte av sig själv. En tänkbar väg är att försöka locka fram cykelambassadörer på arbetsplatser, i föreningar och andra sammanhang. Att försöka hitta personer som är villiga att börja cykla, och helst också prata cykling lite med sin omgivning, så att det blir tydligt. Det bästa vore att cykelambassadörerna är mer eller mindre halvkända nyköpingsbor. Kanske våra cykelhandlare kunde sponsra ett antal cykelambassadörer, de borde vara intresserade av det som kan sätta Nyköping på 2 hjul.



Vem kan motstå att cykla? Bilden är hämtad från bloggen Malmö/Lund Cycle Chic.

Det vore också bra med en tydlig vision vad en tydlig omvandling från bilstad till cykelstad kan innebära. För att få en föreställning vilken omställning det blir och vad det kan innebära, kanske i första hand vinster. Den ska spridas till alla som är med och utformar staden, till alla som har inflytande över stadens utveckling. De måste vara medvetna om att Nyköping - om vi så vill - är på väg att bli en riktig cykelstad. Med den i bakhuvudet ska kan den påverka en mängd stora och små beslut, kring etablering av handel, utformning av byggnader och gemensamma anläggningar (kanske det blir riktigt bra cykelparkeringar).

Denna vision om vinsterna och förändringar måste kommuniceras från kommunen, om man vill att visionen ska bli verklighet. Kommunalråd och andra kommunpolitiker måste lyfta denna positiva stads- cykelvision i alla relevanta sammanhang. Tala om den, diskutera den, för det kommer att bli frågor, och säkert en tämligen upprörd debatt eftersom det finns många som kommer att rycka in till bilens försvar.

En rejäl satsning Nyköping som cykelstad kräver kraftfulla initiativ från politiskt håll. En omvandling till cykelstad är inget som startar i tomma intet. Det krävs politisk vilja, det krävs pengar, det krävs en vision och det krävs en mängd beslut. Numera styrs staden av socialdemokrater, vänstern och miljöpartiet i majoritet. Att miljöpartiet finns med i stadens styre, borde ju öka chansen att besluten går i en mer cykelvänlig riktning...

Om nu kommunen vill göra Nyköping till en cykelstad, behöver vi också någon eller några personer som kan driva på den här visionen med allt vad det innebär. Tänk er några driftiga och entusiastiska personer i ledning för projektet, med en hyfsad projektbudget, och räkna med att det kan synas handling. Inte som hittills när cykelvisionen sköts av någon med vänsterhanden på tekniska förvaltningen (nu överdrev jag lite, men tamt känns det hittills).