tisdag 8 mars 2011

Nyköping åter till cyklisterna (del 5)

VILL POLITIKERNA VERKLIGEN FÅ SNURR PÅ CYKLINGEN?



Det är här inne det avgörs, om det ska satsas ordentligt på cyklisterna!

Det krävs politiker som tänker och agerar för cyklar för att få igång en riktigt omvandling av Nyköping till en verklig cykelstad. Måttliga satsningar på att förbättra cykelvägnätet verkar absolut inte vara politiskt kontroversiellt. Sakta men säkert så har cykelvägnätet byggts ut och förbättras i Nyköping. 2010 byggdes 3 kilometer cykelväg i Nyköping, och ambitionsnivån för 2011 är hela 8,65 km, enligt ett dokument från kommunen. Detta innebär en rejäl uppväxling i byggtempo jämfört med tidigare när man legat på ett årligt snitt på runt 2 km sedan 80-talets mitt.

Men samtidigt som det har byggts cykelbanor i Nyköping har inte trampandet ökat. Snarare visar kommunens mätningar att cykeltrafiken minskat något, samtidigt som bilarna blivit fler på vägarna.

Så det är inte säkert att bättre cykelbanor ger så mycket fler cyklister. åtminstone inte konventionella cykelbanor. Av allt att döma måste man också jobba med attityder och påverkan, för att få fler Nyköpingsbor att välja cykeln. Men då blir det svårt, för vi måste nästla in oss i folks tänkande och medvetande, så att vi tänker cykel när vi ska förflytta oss, istället för att direkt gå till bilen.

Riktigt vad politikerna vill går inte att få reda på med mindre än att vi avlyssnar deras hjärnor. Det är lite över gränsen inser jag, när nu FRA-lagen om granskning av e-post gav sådana svallvågor. Men vi kan ju titta på partiernas program inför det senaste valet, och eventuellt andra aktiviteter som visar cykelambitioner.

Vi riktar strålkastaren först på de styrande majoriteten i Nyköpings stadshus, som har makten över hur innehållet i den kommunala kassakistan fördelas. Idag styrs stan av socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet.

Lite oroväckande är att varken socialdemokraterna eller vänstern inte ens nämner cyklar eller cykelbanor i de dokument på nätet som jag skannat av. Föga oväntat så har miljöpartiet cykelfrågor i sitt valprogram. Man vill göra det enklare att cykla genom att bygga ut cykelbanenätet. Man vill förbättra gatubelysningen med prioritet på cykel- och gångstråk. Miljöpartiet förespråkar en omvandling av Östra Storgatan till gågata/gårdsgata, vilket kan betecknas som en cykelåtgärd.

Hos den borgerliga oppositionen finns cykelfrågorna nämnda inför valet. Kristdemokraterna vill fortsätta bygga ut gång och cykelvägnät. Moderaterna vill samma sak, och uppger att cykelanvändningen ska stimuleras, dock utan att förklara hur det ska gå till. Folkpartiet vill bygga cykelvägar till Bergshammar, Ärila/Ryssbergen och mot Stigtomta.

Centern tycks vara det borgerliga parti som sticker ut tydligt i cykelsammanhang. Nyligen lämnade man in en motion till kommunfullmäktige med hela 16 punkter med olika förslag som skulle kunna göra livet lättare för cyklisterna. Den är undertecknad av ordförande Eva Andersson och tre andra centerpartister. Det tyder på en viss vilja.

Vi har alltså en situation där vi har ett cykelvänligt parti i den sittande majoriteten. I den borgerliga oppositionen finns ett parti som vill cykelprofilera sig och andra som åtminstone nämner cykelfrågorna.

Om socialdemokraterna och vänstern visar så måttligt intresse för cykling, som valmanifesten antyder, ser det ut som att det rödgröna maktskiftet gjort att cykelpolitiken står och stampar. Miljöpartiet borde dock kunna agera tufft i förhandlingar om cykelfrågorna, eftersom både socialdemokrater och vänster är beroende av miljöpartiet. Utan mp:s stöd hade man ju inte kommit till makten, så de är alltså tvungna att lyssna lite.

Sannolikt är det dock inte så illa så att viljan kring cykeltrafiken minskar. Men det kan finnas ett politiskt motstånd mot att höja ambitionsnivån rejält, vilket krävs om vi verkligen ska få Nyköping på 2 hjul.

Politiker som känner tveksamhet över en höjd ambitionsnivå borde dock läsa kommunens infrastrukturplan (antagen i kommunstyrelsen oktober 2010). Där finns en rad så kallade inriktningsmål: Det sägs att gående, cyklisterna och kollektivtrafikanternas anspråk på tillgänglighet ska prioriteras före bilisternas. Kommunen ska verka för hållbara transportsystem för att uppnå en begränsad klimat- och miljöpåverkan. Gång och cykeltrafiken ska öka i absoluta tal. Kollektivtrafikens andel av resandet ska öka. Valfriheten mellan trafikslagen ska ökas.

Det är ganska tydligt, att här ska det satsas ordentligt på cykel, och andra alternativ till bilar. Då blir det väl så?

PS. Läsarna bör vara medveten att undertecknad bloggare är aktiv miljöpartist, vilket kan påverka bedömningen av andra partiers vilja och ambitioner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar