Nyköping åter till cyklisterna - del 4

VISST KAN CYKELTRAFIKEN ÖKA...

I tidigare bloggposter har jag nog andats viss försiktighet om möjligheterna att få nyköpingsborna upptäcka cykeln. Min erfarenhet är att nyköpingsborna är väldigt fästa vid sina bilar, och som bekant är det svårt att lära gamla hundar att sitta...

Men blickar vi ut i vår omvärld är det inte svårt att hitta fakta och exempel som antyder att det säkerligen kan vara betydligt större andel cykel i Nyköpings trafik. Det går att hitta städer med hög andel cykeltrafik.

Ett tungt argument för att vi rent allmänt skulle kunna cykla mer är det faktum att många bilresor är korta. Olika forskningsprojekt visar att cirka 50 procent av bilresorna är kortare än 5 kilometer – ett avstånd som lätt kan cyklas av de flesta, enligt GCM-handbok som är utgiven av Sveriges kommuner och landsting/Trafikverket. I denna bok refereras till undersökningar som visar att cirka 20 procent av korta arbets- och fritidsresor med bil kan ersättas.

Dessa siffror talar för att i Nyköping har goda förutsättningar, för att en del av biltrafiken skulle kunna omvandlas till cykeltrafik. I Nyköpings tätort är det sällan mer än 4 kilometer från ytterområdena in till centrum. I och för sig reser vi inte bara till centrum, men denna siffra visar att väldigt mycket av stadens funktioner ligger inom cykelavstånd för de flesta nyköpingsbor.

I ett antal svenska städer går det att hitta en hög andel cykeltrafik. Märkligt nog i lite större städer, där avstånden är större och biltrafiken stökigare. Att andelen bilar är högre i småstäder har antagligen att göra med att det är lätt att dumpa bilen i en småstad, det finns gott om p-platser till låga avgifter. Men de höga cykelsiffrorna visar ändå att cykeln ändå inte är ett omöjligt och otänkbart alternativ. Det går inte att sänka höga cykelambitioner, med “det går inte”.

I Linköping sker 30 procent av resorna med cykel, visar uppgifter från kommunens hemsida. I Linköping fortsätter 70 procent av sommarcyklisterna att cykla även på vintern. Även i Malmö sker 30 procent av resorna med cykel.

Mölndal är en kommun som satsat en del på cykling genom åren. Numera är man en del av EU-projektet Nordiske cykelbyer, som inkluderar fem svenska städer.

Under 2000-talet har man byggt ut kommunens cykelbanor, men även jobbat med påverkan och attityder, berättar Ulf Bredby vid kommunen. Man har försökt sporra barns cykling, arbetat mot företag, haft cykelutmaningar och utsett hälsopendlare (f d bilister som ska börja cykla till jobbet).

Trafikmätningarna 2002-2009 visar på en långsiktig ökning av cykeltrafiken med cirka 14 procent i Mölndal. De senaste två åren har dock en minskning noterats, vilken Ulf Bredby kopplar till lågkonjunkturen som minskade allt resande.

En annan kommun med uttalade mål att öka cyklingen är Växjö (cirka 57000 innevånare i tätorten), som fastslagit att man vill öka andelen cykelresor i staden från 16 procent år 2005 till 20 procent 2010, och till 25 procent 2020.

Jag ringde upp Åsa Nilsson vid Växjö kommun för att höra hur det går. Det mätbara resultatet hittills tycks har uteblivit, trots att man målmedvetet satsar och bygger ut cykelvägnätet. I år är anslaget 4 milj kr till utbyggnad. I mycket riktar man det mot att bygga ett huvudcykelvägnät från stadsdelarna mot centrum.

- I våra cykelräkningar har cyklingen minskat, så vi har inte nått målen, säger hon, men misstänker att kommunens cykelräkning, mätslangar på fem punkter några veckor om höst och vår, inte riktig visar sanningen.

- Vi misstänker att vi har missat en del cykeltrafik på nya cykelbanor, konstaterar hon. Vi borde ha fler mätpunkter på mer strategiska och genomtänkta platser helst året runt.

Åsa Nilsson konstaterar att cykelräkning är svårt, och att kommunen måste utveckla cykelräkningen för ett säkrare resultat.

Biltrafiken då i Växjö? Mätningarna visar att den ökat i takt med befolkningsökningen på de större infartsgatorna. Men på centrumgatorna ligger den på samma nivå som på 80-talet. Kanske en effekt av cykelsatsning ändå?