Att “komma ut” som cyklist

Att ta steget till att göra cykeln till ett dagligt transportmedel, kan vara en rejäl utmaning för en inbiten bilist. Det finns en rad hinder och murar som ska forceras och övervinnas.

Ett inte oväsentligt hinder kan vara normen hur man ska transportera sig.   Jag tror inte många protesterar om jag konstaterar att bilen är normen i i de flesta transportsammanhang. Inte för alla människor, men för väldigt många. Vi tillhör och definierar oss till olika grupper, och då omfattar vi också de värderingar som finns i dessa grupper. Som medelålders etnisk svensk i en småstad som Nyköping finns det nog en viss förväntning att du att du utför din transporter med bil. Då är det säkrast att välja bilen, då vet man inte gjort fel, och blivit en normbrytare. Ses man ständigt på cykel är det något misstänkt, något fel, något problem, man är en avvikare, inte riktigt att lita på. 

Det är enkelt att konstatera, att de flesta män, och för all del väldigt många kvinnor, sitter väldigt mycket bakom ratten här i Nyköping. Det är en norm att färdas i bil. För en del är enda gången man lämnar bilen, är när man ska på fest eller krogen. Då vinglar man hem på cykeln. 

Jag har ändå en bestämd känsla av att en del hindrar sig själva att cykla mer frekvent, helt enkelt genom att de är osäkra på hur det uppfattas. De är lite rädda för vad omgivningen ska tänka. “Han tar cykeln, har han inte råd med bil?” 

Jag tänker lite på hbtq-folket, som varje år visar sig på pride-paraden (såg den i stockholm den gångna helgen). Där stöter man på begreppet “att komma ut”, att våga visa sitt rätta jag och bli accepterad för den man är. Ett stort steg och svårt för många, men när det väl är gjort blir man i allmänhet också respekterad.

Hur inbitna många bilister är det inte som sitter fast i bilnormnen, rädda för att ta steget till cykeln fast de inser hur mycket de har att tjäna på cyklandet. De kanske lutar åt att lämna bilen, men det känns lite svårt, det är ju ett rätt stort steg om man varit bilberoende i många år. 

Ta nu steget, våga “komma ut” som cyklister. När det väl är gjort, och ni har skaffat er cykelvanor, kommer säkert reflektionen “Varför gjorde jag inte detta tidigare”?