Och där kom vurpan

Med den plötsligt rikliga tillgången på snö kommer utmaningarna att cykla. Nyköpings kommun tycks sköta plogande av cykelbanorna riktigt bra, som tidigare år. Men nu går inte cykelbanorna överallt.  In mot stan hamnar man förr eller senare ute på en bilgata. Och då är det inte roligt vill jag lova.

Grova däck är ett måste.

Moddigt och slirigt värre, trots att jag har grova däck på min mountainbike. Framhjulet sladdrar än hit och dit, vilket gör att färden känns aningen oberäknelig. Ska jag hamna i en snödriva? Vingla omkull mitt i gatan? Eller?

Vurpa blir det. Där Arnöledens cykelbana korsar gatan vid Lidl har det tryckts/plogats upp rejält med snö. Spårigt är det också. Plötsligen sticker framhjulet okontrollerat iväg, och jag åker i gatan. Farten var låg så jag hamnar inte ens i kategorin lindrigt skadad. Lite ont i ett knä efteråt.

Det tycks omöjligt att ploga bilgatorna så att det blir bra för oss cyklister. Så här har det alltid varit vid mycket snöande. Den livliga biltrafiken gör att snön snabbt trycks ihop och det blir spårigt och gropigt. När sedan snöplogen kommer, om den kommer, så hasar den ovanpå det komprimerade snölagret.

Att vinterväghålla cykelbanorna till hyfsad standard tycks vara enklare. Cyklarna är inte tunga nog och tillräckligt många för att trycka ihop snön, så det är ingen större utmaning att ploga bort den.