Inte så farligt med några betonghinder tydligen

Den 16 april bloggade jag om betonghindren vid cykelbana till Arnö, som står så olyckligt placerade. Jag mailade kommunens tekniska förvaltning och felanmälde, och fick beskedet att mailet skulle vidarebefordras till gatuchefen Magnus Pirholt.

Därifrån har jag inte fått svar. Jag har mailat igen och bett om svar. Jag har försökt ringa Pirholt ett antal gånger, men han är som uppslukad.

Och betonghindren står kvar. Tydligen inte så allvarligt om någon cyklist skulle köra i dem, enligt kommunens bedömning. Själv ligger jag på bromsen varje gång jag närmar mig dem uppifrån backen, och ryser när jag tänker på vilken smäll det skulle kunna sluta i.

Fotnot/uppdatering: 1,5 timme efter att jag bloggat ringer Magnus Pirholt. Han får förklara varför räcket står där det står. Det är regler som styr, regler från trafikverket, som anger att det ska vara räcken och skydd  vid vissa lutningar på diken och slänter. Att bara nöja sig med färgglada plastkoner går inte, menade han, för det finns alltid någon som vill leka med dessa.

Jag klargjorde för honom, att oavsett regler så är just detta räcke väldigt illa placerat, och en klar olycksrisk.

Ska försöka ta reda på vad det är för regler, så får vi se. Tydligen ganska fyrkantiga regler när de ger ett sådant resultat.

Cyklister är mjuka, betonghinder är hårda

Cykelbanan från Arnö in till Nyköping håller på att byggas om. I slutet av den långa nedförsbacken, där man lätt når drygt 30 km/tim, så möter man denna syn. I utkanten av kurvan är ett rejält räcke utplacerad, det är konstruerat av betong och grova stålrör. Själva grundtanken är nog god, detta ska hindra cyklister från att åka rakt fram ut i leran.

Men här man uppenbarligen inte tänkt hela vägen ut, för vad händer om cyklisten fångas upp av betong/stålräcket? Jag skulle uppskatta att konsekvenserna blev mycket värre att krocka med det hårda räcket, än att hamna i det leriga diket. Alltså, här har kommunen satt upp ett skydd, som är kontraproduktivt, det kan snarare vara upphovet till en allvarlig olycka med svåra personskador. Och just detta ställe är riktigt olyckligt, för man kommer i hög fart nedför backen, och det är lite trångt vid svängen, vilket kan göra att man vinglar till om man får möte med annan cyklist. Jag har själv upplevt sådana situationer, riktigt obehagligt.

Så dessa betong-hinder måste bort så fort som möjligt.

För att varna för cykelbanans nya sväng räcker det med sådana orange varnings-grunkor som redan finns där (se bilden).  Sätt upp några till, så är det tydligt att vägen svänger.

Papperskorgen vriden, men räcker det?

Faktiskt min felanmälan (se länkad bloggpost nedan) till kommunens tekniska förvaltning om en farligt monterad papperskorg nära cykelbanan fick saker att hända. Jag har fått mailsvar om att papperskorgen har vridits så att den sitter mindre farligt för cyklisterna.

Jo, jag har noterat förändringen, det har blivit bättre, men frågan om det är bra? Jag är inte säker på det. Fortfarande står en lyktstolpe med en kantig papperskorg i en innerkurva där man som cyklist gärna vill gena för att inte tappa fart.

Vägen är dock inte helt klar. Kanske man lägger asfalten så att man tvingar ut cyklisterna här. Å andra sidan tappar vi då fart eftersom vi måste bromsa i kurvan som blir tvärare.

Nej, flytten av cykelbanan var inte genomtänkt.

Länk till förra bloggposten:
http://pa2hjulinykoping.blogspot.se/2013/03/hur-var-det-med-sakerhetstanket-har.html

Hur uselt kan en cykelväg vinterväghållas?

Kunde skötas bättre!

Vid Arnö industriområde vägen mot Oxelösund finns en brant backe med en viadukt över järnvägen. Här är för närvarande väglaget minst sagt ruttet. På en sträcka av 30-40 meter i utförsbacken är det bara is. Ingen sand eller grus, för att bättra på väglaget för cyklisterna. Bara is och i en kraftig nedförsbacke.

När jag kom för att dokumentera med kameran var det en ung kvinna som kom stapplande på isen. Igår såg jag ett gående pensionärspar som klättrade på drivorna för att komma förbi. Några av cyklisterna som kom brakade rätt på och klarade sig. En annan cyklist valde att kasta sig ut på bilarnas körbana när han såg den glänsande lätt gropiga isen.

Problemet med platsen är att den ligger i skugga större delen av dagen. Det tar alltså lång tid för gumman tö att göra sitt jobb. Dessutom lutar det så att smältvattnet rinner ut på cykelbanan och så fryser det på kvällen.

En cykelbana i detta enbarmliga skick är ju en garanti för att osäkra cyklister håller sig borta. Det blir bilen istället, om man inte är entusiast eller vanecyklist. Och ett är så säkert, här ute vid industriområdet är det mycket bilåka.

Denna cykelbana verkar lätt bortglömd av kommunens tekniska förvaltning. Sand eller grus finns, men den har legat där länge och sjunkit ned i isen och gör ingen nytta. Någon ny sandning har det antagligen inte varit sedan senaste snöfallet, och det var ju en tid sedan.

Det går att hitta ett antal liknande ställen på cykelbanorna runt om i Nyköping. Det är platser som ligger i skugga eller inne i skogen, där töandet går långsamt och solen inte torkar upp. Där finns det is och snö flera veckor efter att övriga cykelbanor fått barmark. Och där behövs lite extra skötsel med sand eller skrapning.

Det skulle inte vara så svårt för kommunens tekniska förvaltning att en gång för alla kartlägga dessa utsatta sträckor, och sedan varje år i mars/april göra några extra insatser där. Så skulle mycket vara vunnet för att locka fler att börja cykla åtminstone på våren. 

Och framför allt skulle olyckor kunna undvikas. Läser en rapport från VTI just nu (Cyklisters singelolyckor VTI rapport  779), och framgår att bland svårt skadade cyklister så är bristande drift och underhåll den vanligaste orsaken. 27 procent av olyckorna kan relateras till drift och underhåll, och ishalka pekas här ut som den vanligaste enskilda problemet.

Här struntar alltså kommunen i att försöka förebygga den absolut vanligaste orsaken till allvarliga cykelolyckorna. Inget som direkt tyder på att kommunen tar cyklisternas behov på allvar.

Härmed hoppas jag att detta var säsongens sista bloggpost om slarvig vinterväghållning. Nu ska väl ändå våren komma igång?

Hur var det med säkerhetstänket här, Nyköpings kommun?

Papperskorgen på bilden ovan må vara en liten detalj, utmed cykelbanan. Men dess placering visar hur illa det kan vara med säkerhetstänket kring cykelbanorna.

Den är nyligen uppsatt på en lyktstolpe vid cykelbanan från Arnö mot stan, den lilla bit av cykelbanan som man nyligen flyttade. Den sitter vid slutet av lång nedförsbacke, där cyklister in mot stan ska svänga höger (åt vänster på bilden), vilket för med sig att de stryker ganska nära papperskorgen. Vill man inte tappa fart så måste man gena i kurvan, och ju mer man genar desto närmare kommer man papperskorgen. Och tappa fart är något som cyklister instinktivt försöker undvika. Så här kommer många att susa alldeles intill.

Det behövs nog ingen större fantasi för att förstå vilken smäll en cyklist med otur skulle drabbas av här. Den insikten fanns nog inte när papperskorgen monterades av någon anställd vid kommunen. Jag avstår från någon utläggning om denna persons kunnande och insikt om säkerhet kring cykelbanor. Tycker att placeringen får tala för sig själv.

Nu är denna placering så illa, så jag kommer att felanmäla den till kommunens Tekniska Förvaltning (mail går iväg idag till tekniska.divisionen@nykoping.se). Denna papperskorg ska flyttas, då den är en allvarlig säkerhetsrisk.

Här på bloggen kommer jag att rapportera hur kommunen hanterar detta ärende. Ska bli intressant att se hur snabbt man agerar.

Ett groteskt överdimensionerat p-garage i Åkroken.

Nu går debattens vågor höga i Nyköping kring framtiden för det centrala kvarteret Åkroken. Förslaget till detaljplan pekar ut att delar av området ska bli torg och park, men också ett rätt stort delvis underjordiskt p-garage, samt ett mindre flerfamiljshus vid Västra Kvarngatan och två radhuslängor vid Slottsgatan. 

I dagens SN (papperstidningen) finns illustrationer som ska ge en uppfattning om hur p-garaget ska gestalta sig. Det känns väl mer än tveksamt med att offra denna centrala känsliga kulturmiljö för ett parkeringshus. Det pågår en debatt kring hur det framtida Nyköping ska byggas, och nu under våren har en fördjupad översiktsplan varit ute för samråd. Där talas det om att skapa en tät stad med kortare avstånd vilket ska leda till minskat behov av bilar. Nuvarande förslag för Åkroken går inte i den riktningen, det innebär att stora delar av kvarteret Åkroken ska bli bilplatser. Det kommer ju enbart bli ett lockbete för fler att ta bilen för ärenden till stan.

Dessutom verkar garaget groteskt överdimensionerat med tanke på de boendes p-behov. 12 lägenheter och 10 stadsradshus ska det bli, i detaljplanen fastslås att 53-57 platser p-platser behövs för bostäderna (Dessutom cirka 50 för allmänheten). Det innebär ungefär 2,5 p-platser per bostad i p-norm, vilket är oerhört högt, inte minst i ett centralt läge. I exempelvis Malmö finns ett centralt område där man byggt för bilsnålt, där är p-normen 0,8 p-platser per lägenhet. Där man bland annat kompletterat med bilpooler, och då är det inte ens fullt i garagen. 

Så p-garaget i Åkroken skulle med stor sannolikhet kunna strykas, alternativt krympa riktigt ordentligt. Det kunde räcka med ett mindre antal p-platser för de boende, och inget mer.

Nyköpings kommun måste helt enkelt jobba mycket hårdare på att få Nyköpingsborna att välja cykel, gång och kollektivtrafik.

Politikerna i bygg-och tekniknämnden ska snart fatta beslut kring detta. Man har mycket att bevisa, om man ska släppa igenom detta förslag i ograverat skick.

Och alla ni andra som är måna om att bevara och göra Åkroken till en central park. Låt era bilar stå. Cykla, gå eller ta bussen, så mycket som möjligt. Tar ni bilen så stöttar ju ni den utveckling av Nyköping som ni ni vill motverka.

Biltrafiken minskar ännu ett år

Jag har tidigare bloggat om det faktum att biltrafiken inte ökar, snarare minskar. Myndigheten Trafa för statistik över trafiken och kan åter igen bekräfta det faktum att biltrafiken minskar. Inte så mycket under 2012, men ändå mätbart. Minus 0,7 procent för de sammanlagda körsträckorna för alla bilar. Per bil minskar körsträckan med minus 2 procent jämfört med året innan (det har trots allt blivit fler bilar i trafik).

Denna minskning av det totala trafikarbetet med bil, och körsträckorna har nu kunnat observeras i fyra år via Trafas statistik.

Uppenbarligen kan bilägarna, och andra för den delen, tänka sig andra sätt att resa än med bilen.

Kollektivtrafik ökar har jag kunnat se av annan statistik. Och att cykling är i ropet har väl ingen missat.

Här är pressmeddelandet från Trafa:
http://www.trafa.se/sv/Press/Pressmeddelanden/2013-03-27-Bilkorningen-okar-inte-langre/