Elcykeln - en bildödare?

Motvind, vad är det med denna hoj?

För några veckor hade jag en bloggpost, som landade i elcykeln, som jag tror har förutsättningen att bli en riktig bil-dödare. Eller orsak till en riktig cykel-boom. För åtminstone i våra mindre städer, som Nyköping, har den traditionella cykeln svårt att locka till sig bilisterna, trots alla dess fördelar.

Nu utvecklar jag tankarna kring elcykeln...

Elcykeln, som egentligen kallas elassisterad cykel, har en elmotor på upp till 250 watt. Den träder in när du börjar trampa, och kan dra upp cykeln i 25 km/tim. Det krävs knappt någon trampkraft alls. Utan ansträngning övervinner du den vanliga cykelns tillkortakommanden, du svischar upp för sega uppförsbackar utan flås och mjölksyra i benen. Motvind är inte längre något att fasa för. 

Att ladda batteriet kostar mindre än en krona, och en laddning räcker 3-5 mil, beroende på belastning. Elkostnaderna är mininala.

Däremot är elcykeln betydligt dyrare än en vanlig cykel. En vanlig kvalitetscykel kostar 5000-6000 kr, men en hyfsad elcykel kostar minst det dubbla. 

Dagens elcykel har sådana egenskaper och sådana kapacitet, att den för väldigt många skulle fungera för de flesta vardagsresor i stadsmiljö (upp till en mil). Till jobbet, till träningen, till skolan, till affären (om man inte ska storhandla förstås), till alla möjliga småärenden. Om man tänker rationellt så borde rätt många familjer kunna avstå en andrabil, och ersätta den med en elcykel eftersom den har eliminerat flera av den vanliga cykeln svagheter, som gör att många avstår från den.

Ännu är elcykeln sällsynt här i Sverige. Den har inte hittat hit på samma sätt som i cykelländerna på kontinenten. I Tyskland, Danmark och framför allt Holland har elcykeln blivit en stor hit. I Holland säljs väldiga mängder elcyklar - 2010 låg försäljningen på 165.000 enheter, och överträffar kategorin “city bikes” i antalet sålda. Vad som talar för att Sverige kommer att följa dessa cykel-länder, är att vi använder cykeln på ett liknande sätt, för just vardagsresor inom städer.

Enligt sajten Bike Europe såldes 2010 över en miljon e-cyklar inom de 27 EU-staterna. Prognosen är att 2015 kommer marknaden ha vuxit till 3 miljoner.

Min bedömning är att det i Sverige rullar högst 10.000 elcyklar, den siffran sätter jag efter kontakter med cykelhandlare och leverantörer. Men försäljningen ökar stadigt, och med allt fler elcyklar i trafik, kommer även bilister allt oftare att stöta på elcyklister i sin omgivning. Och de flesta som testar den blir imponerade och begeistrade, en sådan vill jag ha! Sedan är tyvärr prislappen så pass hög, att en del avskräcks. Men elcykeln är så mycket mer än en vanlig cykel, vilket en del förstår, och accepterar därmed en större högre inköpskostnad. 

Jag tror att elcykelns spridning kommer att ske som en social smitta. Ungefär som att du tittar över mot grannens parkering, och du ser en Volvo. Då tycker du också att en Volvo vore något att ha. När vi istället upptäcker att många i omgivning och grannskap tar sig fram på elcyklar blir vi nyfikna och börjar fundera. Det som möjligen kan tala emot denna sociala spridning, är att elcykeln är så pass diskret. Den är tyst, och det enda som märkbart skiljer ut i dess utseende är batteriet.

Om grannen har en sån, vill jag ha!

Kommuner och företag som vill ha en grön profil kan bli en dragkraft för att sätta fart på spridningen. Redan idag finns elcyklar i många kommuner, de är tänkta för anställda för kortare tjänsteresor, inom exempelvis hemtjänsten. Då har varje elcykel många användare, som får chans att upptäcka dess fördelar. Och nöjda användare berättar säkert om sina erfarenheter, och det snacket sprida sig i dessa personers omgivning. Tyvärr har ännu inte Nyköpings kommun några elcyklar som tjänstecyklar, men det ska väl inte vara omöjligt att sådana hittar hit snart, då vi har miljöpartiet i den nuvarande majoriteten.

Väldigt mycket talar ändå för att elcykeln snart kommer att få ett genombrott i Sverige. Vi har en stark cykeltrend rent allmänt (även om den är måttlig i Nyköping). Många svenskar tar miljöfrågor på allvar, och jag tror att väldigt många bilister har viss insikt hur ohållbart allt bilåkande är, men man har svårt att avstå då man tycker det saknas bra alternativ (vanlig cykel är lite för jobbigt, för en som alltid har åkt bil). Många börjar inse hur osmidig bilen är i stadsmiljö, och det sker också en anpassning av städerna där bilarna får backa, och andra färdmedel får mer utrymme. 

Till sist några reflektioner kring elcykeln fyrhjuliga kusin, elbilen.

Elbilen har det ju talats om i flera decennier, som bilens framtida miljövänliga hopp. Men elbilens genombrott ligger alltid framför oss och vi tycks aldrig nå dit trots oerhörda ansträngningar från bilindustrin. Dock ska erkännas att biltillverkarna äntligen lyckats bygga hyfsat användbara elbilar, men de handikappas ändå av två besvärande svagheter. Inköpspriset är hysteriskt högt, och batteriernas räckvidd fortfarande en begränsning. En långtur i en elbil är otänkbart. Så elbilen lär nog länge förbli bilindustrins gröna alibi, utan särskilt mycket verklig grön effekt.  

Elcykel har lämnat utvecklingsstadiet. Men den kan förstås inte fullt ut jämföras med en bil, den är dock ett fullt fungerande elektriskt fordon, sådana som vi hoppas så mycket på. Den har ett lågt pris jämfört med elbilen, och den är dessutom inte alls lika beroende av batteriet och laddning. Ett tömt batteri är inget bekymmer, det är bara att ta till tramporna om strömmen tar slut.

Så ett billigt och verkligen fungerande elfordon, kan nog locka många. Kanske till och med en och annan inbiten bilist.

Björn Åslund