De vågade släppa ratten i vår

Försommar. Rapsåkern syns från cykelbanan. Härligt!

Det är vår eller försommar. Och faktiskt jag möter en och annat cyklist som jag annars betraktar som bilister. Några damer som bor här på gatan, som låter bilen stå kvar hemma framför villan har jag noterat. Vackert så att de ibland kan släppa ratten någon gång ibland.

Observera att det är damer, inte herrar. Tror kvinnor har lite lättare att våga lämna bilen ibland.

Att de väljer cykeln just nu är fullt förståeligt. Det är fantastisk tid med skir grönska, som varar några veckor, som man verkligen vill uppleva på nära håll. Cykelturen in till stan, cirka 3-4 km, blir en fantastisk energikick  som sätter prägel på hela dagen.

Men resten av året då? Sträckan 3-4 km är ju ingenting för de allra flesta, om inte regnet vräker ned, eller snöstormen står på för fullt. Riktigt vidrigt väder är det ju ganska få dagar.

Ja, det är märkligt hur lätt det blir svårt att cykla till jobbet, även om det i mina ögon ser ut som en enkel match. Men vi är olika, för många är 3-4 km, en ganska lång sträcka, och då är det ju rätt enkelt att bara sätta sig i bilen, om det finns någon liten antydan till tveksamhet kring cyklingen.

Hur ska vi då få dessa tveksamma cyklister, att bli övertygade året runt cyklister? Åtminstone så att de cyklar hela året, de dagar vädret är hyfsat. En novemberdag där de gråa skyarna tömmar sig över Nyköping kan de väl få åka bil, eller buss. Det handlar om motivation, inte så mycket om fina cykelbanor. Svåra grejor, sådant som händer i våra huvuden. Jag måste nog tänka lite innan jag fortsätter....