Dagens cykeltur slår nog personligt rekord i irritation över medtrafikanter.... Och farliga.
Det var dags för en motionstur på cirka en timme. Jag ville ut och bränna loss lite för att få flåsa och svettas på 2 hjul, istället för allt nötande på löpardojorna. Siktet var inställt på en tur från Arnö till Oxelösund tur och retur, cirka 2,5 mil.
Hann inte mer än ut från hemmagatan, och runt ett hörn, och mot mig kommer en liten grabb 7-8 år i full fart. Problemet bara att han körde rakt mot mig (på höger sida) och hade huvet snett bakåtvänt, han tyckte en av Länstrafikens bussar var skojigare än den mötande cykelgubben. Tvärnit och gapskrik, då vaknade han och med nöd och näppe vinglande han förbi mig. Puh....
Vid Stjärnholm upptäcker jag en skugga till vänster om mig, och strax därefter glider han förbi. Vältränad äldre herre på racercykel. Inte ett ljud, inte ett pling från ringklockan.
Samma sak på hemvägen på ungefär samma ställe, en annan racerfantom med bockstyre, färglada trikåer och fullt press på pedalerna. Jag hoppar till och svär irriterat, över att det ska vara så omöjligt att plinga lite. Det är omöjligt att höra cyklar bakifrån i denna hastighet på grund av vindbruset.
Efter ytterligare några kilometer en tredje memil ("middle-aged-men-in-lycra") som alltså blivit ett begrepp står för medelålderns herrar som shoppat loss på svindyra racerhojar och dito utrustning och lycrakläder . Nu tappar jag tålamodet över oskicket att inte plinga, och hojtar något lagom ilsket och oövertänkt (det får ni inte läsa här). Cyklar man borde man förstå att vindbruset dränker det diskreta svischet från en hoj som kommer bakifrån.
Detta vara mest irritation. Riktigt farligt blev det i Oxelösund på hemvägen. Jag cyklade nu på bilvägen på den smala vägrenen. Strax framför har jag en korsning där det går att svänga till höger, men jag ska rakt fram. Hör en bil bakom mig, och vänder mig om och ser att blinkern visar högersväng. Men bilen kryper snabbt in på, riktig nära och svänger. Jag skriker högt och väjer ut åt höger. Då vaknar föraren och väjer, och får stopp på bilen. Jag kunde lika gärna ha hamnat under bilen.
Fullkomligt obegripligt hur hon vid ratten kunde undvika att se mig. Ljust ute, och jag har färgglada kläder (lycra troligen, typ träningskläder, fast löparkläder egentligen).
Rädd och irriterad börjar jag vifta åt föraren, för att få en reaktion. Men hon undviker mig, gör ingen ansats att kliva ur bilen eller förklara. Lägger bara in en växel och försvinner....
Det jag såg innanför bilens rutor var en rätt sliten och härjad medelålders kvinna. Lite fylltant, tänkte jag. När hon bilen rullar iväg spanar jag in genom kombins bakruta. Där ligger tre papplådor öl, typ såna man köper på finlandsbåtarna.
Inga bevis. Men lägger man ihop 1+2+3, så luktade det rattfylla lång väg. Jag tog hennes reg nummer....
Cykelturerna i Nyköping brukar vara betydligt lugnare än så, det är sällan incidenter. Fast även i går (1maj) var det en bilist som helt fräckt prejade mig på cykelbanan när den korsade bilvägen. Han kan omöjligt ha missat mig, eftersom han kom snett bakifrån. Bromsar och väjer mig ur även denna gång.
Är det cykelhatarna som tycker vi brer ut oss? Vi blir ju fler och fler. Eller har jag bara haft otur?
Håller du på att vingla fram och tillbaka på cykelbanan?
SvaraRaderaVarför ska man plinga fall man cyklar om,håll till höger så är det väl inga problem.
Sen har man inte ringklocka på en racer.
Du är bättre än mig för jag kan inte se hur mycket än racer kostar när jag ser en.
Nu var det inte jag som cyklade men jag brukar inte plinga eller ropa,fall dom inte går över hela gång/cykelvägen.