Nyköpingshem bryr sig om cykelförvaringen

Tog en tur på stan med kameran, för att dokumentera bra cykelförvaring. I Brandkärr har kommunägda Nyköpingshem uppenbarligen tänkt till, hur cyklar ska förvaras på ett tryggt sätt. På flera ställen hittade jag låsbara förråd ute på gårdarna, som dessutom ligger så till att det är insyn, vilket försvårar för eventuella vandaler.

De får inte vara för stora, för då får väldigt många tillgång till dem, och det blir enklare för cykeltjuvar och andra med tveksamma avsikter.

Nog verkar det som att Brandkärrsborna kan låsa in sina cyklar, och kan räkna med att de finns kvar även nästa dag.

Här vågar boende i Brandkärr nog låsa in sin cykel! Fast just här fanns bara två mopeder.

Inte världens snyggaste cykelförråd, men cykeln är säkert inlåst.

Cykelförrådet - hyreshusets skämsrum?

I en ny undersökning genomförd av Sveriges BostadsrättsCentrum, fick svenskar rangordna skicket på gemensamma utrymmen i fastigheter. Högst betyg fick innergårdar, lägst fick soprum och cykelförråden.

I SBC undersökning framgår dock vilka utrymmen som svenskarna tycker håller sämst skick där 17 respektive 16 procent anser det vara soprummet och cykelförrådet.

Dålig cykelförvaring i hyreshus och bostadsrättsföreningar är antagligen en bortglömd fråga. Jag har sett alltför många exempel på cykelrum som känts risiga och bortglömda. Där är dammigt och där ligger en hög med gamla risiga övergivna hojar. Känslan av usel säkerhet är uppenbar. Inget ställe där man tryggt förvarar sin hoj som man ska ha för sina dagliga transporter. 

En del av oss släpar istället upp cykeln i lägenheten, eller ställer den i trapphuset. Inte så bra och bekväma lösningar. Det senare inte så bra om byggnaden måste utrymmas snabbt. Eller så avstår man från cykel, tar bussen, eller i värsta fall tvingas åka bil fast man egentligen vill cykla.

I kommande bloggposter ska jag titta mer på detta bekymmer här i Nyköping, och förhoppningvis hitta en del bra exempel, men även dåliga.

Framtidens bilist är cyklist - och fotgängare

Någon gång kan det relevant att försöka spegla cyklingen och dess roll i trafiken i ett större perspektiv, inte bara utifrån vad som händer i Nyköping utan i samhället i stort. Jag har tagit hjälp av bloggaren Christer Ljungberg, som är trafik- och samhällsplanerare och VD för Trivector Traffic AB. Jag har helt enkelt lånat text av Christer, då jag tyckte den gör en del tänkvärda iaktagelser kring hur cyklingen kan tänkas utvecklas. 

Och cykeln tycks också få spela en allt större roll i stadens trafiksystem. I den bild av framtidens cyklist som jag med researchhjälp av kollegorna Annika Nilsson och Björn Kaijser på vårt Stockholmskontor, presenterade på cykelkonferensen i Vårgårda i fredags pekade jag på fyra trender:

 1) Vi får fler cyklister som cyklar längre sträckor. Vi ser en tendens att cyklister accepterar allt längre pendlingsavstånd och att cykelplanerare börjar anpassa sig efter det. I Stockholms stads nya cykelplan läggs en stor del av den planerade budgeten på pendlingsstråk mellan ytterstaden och innerstaden. Ett annat exempel är den kommande supercykelvägen mellan bland annat Malmö och Lund. 

2) Cykling börjar ses som ett alternativ för kortare delsträckor av resor. Detta syns bland annat i de satsningar på lånecykelsystem som görs runt om i landet samt i de satsningar som görs på smidiga bytesmöjligheter. Att ta bussen eller tåget den långa sträckan, och sen cykeln sista sträckan blir allt vanligare. I Stockholm planeras man exempelvis för bättre cykelparkeringsmöjligheter vid viktiga bytespunkter som Odenplan och Slussen. 

3) Spridningen i olika typer bland framtidens cyklister kommer att vara större än idag  Vissa kommer att använda cykeln som ett transportalternativ för långa resor (därav ökat fokus på bättre pendlingsstråk) medan andra kommer att använda den för kortare delsträckor (därav fokus på lånecyklar etc). Av den anledningen ökar även betydelsen av bredare cykelvägar som gör det möjligt för olika typer av cyklister att samsas på samma utrymme. 

4) Framtidens nya cyklister är snarare bilist än kollektivtrafikant. Detta eftersom cykeln är mer lik bilen än kollektivtrafiken (flexibel, privat). Eller som anhängare till bilen brukar säga: ”kollektivtrafiken tar dig från en plats där du inte bor till en plats dit du inte ska, på tider som du inte valt och med personer som du inte känner”. Men det gäller inte cykeln.

Christer Ljungbergs blogg kan rekommenderas, ofta många tänkvärda iaktagelser kring hur man kan bygga trafiksystem och resmönster som är mindre beroende av bilar.
http://ljungbergsblogg.blogspot.se/ 

 

Trist cykelväg, då väljer vi bilen?

Trevlig cykelväg? Kanske lite gröna buskar ut med Arnöledens cykelbana skulle göra det lite trevligare att trampa här. 

Vintern är väck och det går inte längre att skylla på snö, is och halka, för dem som har svårt att grensla cykeln. Det har varit några härliga soliga vårdagar, där känslan kring cyklandet mest varit lust. Jag har känt mig stark, energisk och till detta de varma livgivande strålarna från vår sol.

Men som cyklist drabbas man ändå av irritationsmoment som åtminstone kan få mer tveksamma att välja andra färdsätt. Somliga saker kan man göra något åt, annat är bara att finna sig i. Det jag vill peka på känns lite som i-landsproblem, alltså struntsaker man kan leva med. Men vi lever ju i ett i-land, och där kan i-landsproblem vara orsaken till att vissa avstår från att cykla. Så man kanske ändå bör titta på det, kanske det kan åtgärdas...

Något som inte går att göra mycket åt direkt, är det jobbiga damm som vårtid alstras till följd av vinterns sandning av vägar och cykelbanor. Det kan dock vara värt att notera att det inte är cyklarna som river upp dammet. Utan det är bilar och tyngre fordon, som skapar luftdrag som virvlar upp alla små partiklar. Återigen ett miljöproblem främst orsakat av bilarna. Och för all del också lastbilar och bussar, som kan skapa riktiga virvelstormar av damm om föraren vinglar ut i vägkanten där allt grus ligger nu.

Dammet är riktigt jobbigt, framför allt känslan av att andas in de där gråa små partiklarna, som av allt döma innehåller en hel del tungmetaller och annan onyttig skit. Ofta ligger ju cykelbanorna intill bilvägarna, så vi cyklister får ofrånkomligen i oss en dos. Och dammet kommer att virvla runt tills dess att kommunen hunnit sopa bort det, förhoppningsvis inom en månad. Mer går inte att göra.

Något som rimligen borde gå att göra något åt är tråkiga cykelvägar.

För det är verkligen skillnad på cykelvägar och cykelvägar. Ibland färdas man i en susande skog och hör talgoxens vårsång (låter som en cykelpump) och livet känns rätt gott. Ibland färdas man intill en hårt trafikerad gata, och det hela känns bara sorgligt. Det är monotont, bullrigt och i värsta fall har du också motvind. Hoppet står till att man snart kommer till just den där cykelvägen igenom skogen.

Tvivelsutan betyder den omgivande miljön en del för hur lockande det är att cykla. En riktigt trevlig cykelväg borde locka över en del bilister. Så vad kan man göra med alla cykelbanor som ligger vid bilvägar? Går det att göra dem lite trevligare ur cyklistens perspektiv? Skulle man exmpelvis kunna göra den ganska trista cykelbanan längs hårt trafikerade Arnöleden (bilden ovan) lite mer attraktiv? 

Inplantering av träd mellan väg och cykelbana är ett alternativ, men jag tror faktiskt mer på buskage på upp till 1,5-2 meter. Dessa skulle mer effektivt dämpa bilbuller, och många gånger även kunna fånga upp motvinden som bromsar cyklarna. Just den idén ska prövas på den planerade “cykelmotorvägen” mellan Malmö och Lund. Kanske något även för vissa utsatta cykelbanor här i Nyköping?

Men det kanske finns någon orsak till man sällan ser några skyddande buskage längs våra cykelvägar. Av allt att döma blir det svårare att röja slänterna mellan vägarna.

En som tittar närmre på dessa frågeställning är Örebroforskaren Lina Wahlgren. I höstas var hon färdig med sin doktorhandling som bland annat tittar på vad som lockar pendlare att cykla och vilka hinder leder till att de istället tar bilen?

Bilvägarna dränks i skyltar, cykelvägarna kanske kunde få cykelräknare (del 3)

Cykelräknare i Halmstad. Kanske något för Nyköping också? (Foto: Halmstads kommun)

Skyltning vore bra för att peka ut Nyköpings cykelleder. Har ytterligare ett önskemål på skyltning, som är lite speciellt, men kanske inte helt betydelselöst. Cyklisterna blir ju fler och fler här i Sverige, och den utvecklingen har också nått Nyköping. Då gäller det med alla medel visa att vi är många och att vi blir fler.

Ett sätt att visa det är med cykelräknare, med stora tydliga skyltar ute i trafikmiljön med lysande siffror som uppdateras i takt med att cyklar passerar.  Först i landet med sådana lär vara Halmstad, som har sådana skyltar på fyra ställen i stan. De räknar cyklisterna året om dygnet runt och man kan även följa räkningen i realtid på kommunens hemsida.

Smart på flera sätt.

Skyltarna blir en illustration på att det på en viss plats dagligen passerar en stor mängd cyklister. Cykelräknarna ska placeras strategiskt där cykelvägen går invid en billed, för att bli en påminnelse att cykeln är ett alternativ. 

Dessutom lär kommunen på sikt få en bättre statistik över cyklandet, eftersom de räknar året runt, inte bara två dagar om året som Nyköpings kommun hittills gjort.


Lite mer info om hur Halmstad räknar.
Även i Kalmar ska cyklarna räknas.