söndag 27 juli 2014

Nu satsar Nyköping på cykel, målar några symboler på gatan...

Oj, tydlig cykelbana med symboler och allt.
Men tyvärr bara i rondellen. Sen är det slut.
Nu är det tydligen dags är en tydlig cykelsatsning, var min tanke när jag kom hojande in i rondellen på Repslagargatan nära Culturum. Nya körfält för cyklar målade på gatan och med tydliga cykelsymboler. Häftigt att man tar itu med Repslagargatan, och gör en tydligare cykelbana här. Tidigare har det varit si och så med den saken, kan man sammanfatta läget.

Ordentlig målning och cykelsymboler på asfalten borde ju göra det uppenbart att det är en cykelbana, dels för att markera för cyklisterna, dels för att fotgängarna ska vara medvetna om oss. Bra för alla, tänkte jag.

För att kolla det samlade resultatet tog jag en liten avstickare in på Repis, som egentligen inte var målet. Väldigt snabbt blev det uppenbart att cykelsatsning var väldigt blygsam. Det vara bara i rondellen som fått nya cykelfält med symboler. Delar av gatan hade också fått målade linjer ut mot körbanan, men ingen uppdelning mellan cykel och gångtrafik, och inga cykelsymboler annat än vid rondellen.

Jag begär inte mycket. Jag vet att kommunen har en begränsad investeringskassa. Jag kräver inte supercykelvägar, jag kräver inte ens ombyggda cykelbanor med särskild beläggning för gående (så skillnaden mot cykelbanan blir tydlig.

Men ett antal liter vägmarkeringsfärg har väl kommunen råd med, så att man åtminstone skiljer cyklister och gående längs Repslagargatan, som redan gjorts på Fågelbo-vägen. 

Om man ska säga något positivt, så är det i alla fall tydligheten, i att den aktuella rondellen också är till för oss cyklister.



PS. I bästa fall kanske bara jobbet är halvgjort, man kanske målar vidare när semestrarna är över. Vi får se!

torsdag 24 juli 2014

Biltrafiken minskar i Nyköping (och övriga landet). Ökar det cyklandet?

Biltrafiken fortsätter att krympa, visar siffror från SCB/RUS som sprids via Statoil i pressmeddelande. För hela landet minskade biltrafiken med cirka 0,8 procent under 2013 mätt i antalet körda mil.


I Nyköping har antalet körda mil minskat med hela 2,2 procent. Snittbilen rullade 1195 mil under 2013, året innan var 1219. Det är minus 24 mil. Detta är  något av en smärre sensation. För antalet innevånare och antalet bilar ökat i Nyköping, ändå så minskar bilkörandet. Och Nyköping är sedan länge en känd “bilstad” bland annat då Saab haft verksamhet här. Bilinnehavet i snitt för riket var 467  bilar per 1000 innevånare, i Nyköping var siffran 518 bilar under 2013.

Nyköping är alltså på rätt spår, om vi strävar efter en mindre bilberoende mer attraktiv stad. Det finns en mängd orsaker och förklaringar till att vi minskar bilresandet:

• Jag tror faktiskt det stora fokuset på cykling kanske är den tyngsta förklaringen. Allt fler upptäcker hur smidigt det är att cykla, och att Nyköping i mångt är en bra cykelstad (som kan bli ännu bättre). Cyklingen har helt enkelt tagit över en del resor från bilarna.
Full fart på Västra Kvarngatan,
tyvärr inte någon bra cykelgata.
Fler förstår att som cyklist är man bara vinnare. Man tar sig snabbt och bekvämt till de stora målpunkterna i stan. Man behöver aldrig fundera över p-platser, p-avgift och p-böter. Man slipper lägga sin surt förvärvade slantar på bensin och dyr bilservice.
Istället färdas man med värdighet genom stan, i närkontakt med sin omgivning. Möter man en kompis är det bara att bromsa in och växla några ord. När gjorde du så sist, instängd i en bil?

• Fler och fler bilister inser det orimliga i att förstöra hälsan genom det eviga stillasittandet bakom ratten. Då byter de till färdsätt som innebär att kroppen får sig en genomkörare, som cykeln.
Många bilister är även rätt trötta på att ständigt bidra till miljöförstöring, trafikfaror och trängsel på gatorna. Med insikt om bilismens alla avigsidor, kommer till slut en insikt, att det är dags att göra slut på detta. Man väljer andra färdsätt, så mycket det går.

• Den lokala kollektivtrafiken bussarna fungerar hyfsat. Det som inte lockat fler bilister, är nog tågtrafiken, som ju drabbats av en hel del störningar.  

En tydlig slutsats av den minskade biltrafiken är att Nyköpings politiker verkligen måste se över hur de planerar för den framtida trafiken. Att satsa stort på nya trafikleder och p-hus känns ju väldigt 60-tal, då bilismen stod för framtiden. Nu har 50 år gått, och nu är det cykling och bra kollektivtrafik som är framtiden, när vi ska skapa hållbara städer.



onsdag 23 juli 2014

Elcykel, ett sånt fördärv!

Herr Åslund gör sig beredd att möta värmen.
Knappt en droppe svett med elassist på hojen.

Jag har tidigare hyllat elcykeln här på bloggen som det ultimata fordonet för att locka bilister att parkera för gott. Det står jag för fortfarande, men jag undrar om det inte är ännu värre...

Jag har tidigare bara provkört elcyklar lite korta sträckor, men nu fått ta mig några ordentliga rundor, då hustrun skaffat sig en elcykel. Hon är bortrest, så nu är det fritt fram att låna. Det varma vädret har gjort att den vanliga trampcykeln känts mindre lockande, man vill ju inte komma fram som en svettdrypande kamin när det är 28 grader ute. 

Trots att jag bara använde effektläge 2 och 3 av 5, så var jag totalt oberörd av cyklandet i hettan. Jag använde knappt hälften av effekten på den nästan löjligt lilla motorn, på 250 watt (en tredjedels hästkraft). Men ändå så pinnar man på fint, med ett mindre bidrag från benmusklerna.

Efter dessa rundor befarar jag det värsta, elcykeln är ju rent av ett  hot mot vanliga hojar. Man glider fram så tyst, bekvämt och snabbt, att det är en fröjd. Motvind, inga bekymmer. Långa branta backar, inga bekymmer. Långt att cykla, inga bekymmer. Ingen bekymmer alls. 

Cykelns totala smidighet, men utan den fysiska insats som cyklandet normalt kräver. Det blir svårt att låta bli elcykeln i fortsättningen...

Jag kan inte tänka mig ett bättre fordon för kortare resor. Hyfsad snabb, 25 km/tim. Kommer fram i stort sett överallt. Kan dra en kärra, eller en hel del last. Ingen skatt, inga krav på försäkring, inga p-avgifter, inga dyr bensin, miljöbelastningen nästan noll. Energiförbrukningen är nästan löjligt låg. Mellan tummen och pekfingret, beräknade jag att 1 kWh el räcker 100 kilometer, om man trampar lite också. Den energimängden i en bensinbil räcker högst ett par kilometer.

Räckvidden i batteriet är tillräckligt för ordentliga vardagsresor. Klarar 4-5 mil om man belastar den hårt, säkert dubbelt så långt om man låter motorn arbeta lite mindre. Och tar elen slut, går det bra att trampa vidare.

Jag har också studerat hustrun och ena sonen, som fått testa. De ser märkvärdigt nöjda ut. I synnerhet hustrun som lyckades åka ifrån mig trots att jag pinnade på ordentligt på min mountainbike. Hur det nu gick till, den ska ju maxa i  25 km/tim? 


Det här med elcyklar kan bli hur stort som helst, om folk börjar förstå. Tror till och med en och annan normal cyklist byter upp sig, vilket kanske inte är så lyckat, med tanke på alla gratis-motion. Men framför allt så är detta verkligen en killer-applikation mot inbitna bilister, som tycker att vanlig trampcykel är lite väl tungt och svettigt.

Massaker på cyklisterna?

(denna text av mig publicerades idag i lokaltidningen SN, http://www.sn.se/asikter/insandare/1.2508296)

I lördagen SN konstateras att antalet dödade och skadade i trafiken ökar kraftigt bland oskyddade trafikanter, och att Nyköping hör till landet sämsta inom trafiksäkerheten.
Artikeln pekar ut cyklister och fotgängare, som särskilt utsatta eftersom antalet dödade och skadade ökat, som det påstås i texten. Tyvärr har nog inte tidningen kollat NTF:s statistik särskilt noga, där finns nyanser som inte framgår av texten.

• Från 2007-2013 har endast en (1) cyklist omkommit i Nyköpings trafik, det var 2011. Inga fotgängare omkom under perioden.

• Allvarligt skadade cyklister har minskat. Värst var 2010 med tio skadade, 2013 var det endast två. För fotgängare är antalet ungefär konstant, förutom en topp med 17 skadade 2011.

• Det som ökat är lindrigt skadade, vilket i och för är en väckarklocka. 

Så någon riktig massaker är det inte på Nyköpings gator. SN:s braskande rubriker skapar onödig oro kring trafiksäkerheten. Detta skymmer de många positiva aspekterna av att vi cyklar eller går, istället för att ta bil. Trängseln minskar på våra gator, den personliga hälsan och orken blir bättre.

Varför ökar då de lindrigt skadade? De flesta cykelolyckor är singelolyckor, så det är nog inte bilisternas fel. En trolig orsak är att vi blivit fler cyklister på gatorna, vilket förstås ger fler olyckstillfällen. Men siffrorna kan också vara ett utslag av bättre rapportering. 

Nyköpings cykelvägnät kan förstås bli bättre på en rad punkter, vilket jag kan berätta om i en kommande insändare.


Björn Åslund, cyklist

lördag 19 juli 2014

Farligare att cykla och gå? Eller bättre olycksrapportering?

NTF har presenterat sina siffror över trafikolyckorna, och det ser ju inte direkt bra ut för Nyköpings cyklister och gående, åtminstone om man tittar på kategorin lindrigt skadade. Alla diagram är skärmdumpar som jag gjort utifrån NTF:s databas. 




Statistiken för cyklisterna lindrigt skadade från 2007 t o m 2013, visar en uppåtgående trend.




Statistiken för gående lindrigt skadade från 2007 t o m 2013, visar en dramatisk ökning. 



Dock när det gäller allvarligt skadade är utvecklingen lite annorlunda. Här syns inte någon dramatisk ökning.


Svårt skadade cyklister.




Svårt skadade fotgängare.


NTF tolkar det naturligtvis som att det blivit farligare att cykla och gå, att trafiksäkerheten är eftersatt. Att NTF varnar för faror i trafiken är naturligt, eftersom deras affärsidé är just att trafiken är farlig. 
Men varje olycka är en olycka för mycket, så  NTF behövs nog rätt länge till. Men har det verkligen blivit farligare att cykla, att olycksrisken ökat? Ökningen är för lindrigt skadade är ju så pass kraftig att det finns anledning att granska den ordentligt. Det finns andra orsaker än sämre säkerhet som kan ha spelat in.

I diskussioner på sociala medier finns de som hävdar att statistiken förbättras, så att fler olyckor helt enkelt kunnat kategoriseras och läggas in i statistiken. Det är helt enkelt fler olyckor som rapporteras via sjukvård och polis.

En annan förklaring är att antalet cyklister och gående blivit fler. Rent allmänt ökar ju cyklingen tydligt i många städer, och då skulle ju detta kunna dra upp olycksantalet. Jag har haft tillgång till cyklingsstatik från Nyköpings kommun för tidigare år, den har visat på fler antal cyklister, dock en ganska måttlig ökning. Hur det ser ut för 2013 vet jag dock inte. Men jag har väldigt svårt att tro att antalet cyklister i Nyköping fördubblats från 2007 till 2013 som statistiken över lindrigt skadade antyder.

Å andra sidan finns det teorier om att fler cyklister ger säkare cykling. Det kan göra att bilisterna blir mer medvetna om cyklisterna och tar mer hänsyn, så då borde vi få en minskning om cyklingen ökat. 
Men fler cyklister i Nyköping har inte lett till någon egentlig standardhöjning av cykelbana-nätet, så det skulle kunna vara att fler cyklister ökat trängseln på cykel och gångbane-nätet, vilket rimligen ökat risken för sammanstötningar. Det finns ett antal cykel och gångbanor som är klart underdimensionerade, dessutom är Nyköping väldigt dåliga på att separera cyklister och gående på samma vägbana.

Att antalet svårt skadade cyklister ändå minskat visar dock på att säkerheten ändå i viss grad blivit bättre. Och att just svårt skadade cyklister minskat är ju en stor lättnad, för svåra skador kan ju innebära livslånga handikapp.

Men ökningen av lindrigt skadade är ändå en väckarklocka, som borde få kommunens trafikansvariga att göra en ordentlig analys, för att se om det går att hitta någon systematik, som eftersatt underhåll, brister i vägnätet, etc. För en så tydlig ökning kan skapa oro, som motarbetar mål om ökad cykling. Det skapar en onödig oro om cykelrisker, det är ju trots allt stora hälsovinster med cyklingen som uppväger riskerna.

Dödade cyklister. Endast 1 (en), som omkom 2011. Totalt dog 19 personer i trafiken från 2007 till 2013 enligt NTF:s statisik.

söndag 13 juli 2014

Är den inte tungtrampad eller vinglig?


Golfen från 95 närmar sig skroten. Tanken är att Bulliten
ska mycket av vardagstransporter, som inhandling av maten.

Veckan efter midsommar hämtade jag min Bullit lastcykel i Stockholm. Det kunde ju vara läge för en rapport om mina intryck. 

Planen är att kunna sköta det mesta av vardagstransporterna inom Nyköping med en cykel helt enkelt. Kunna köra hem mat, hämta paket och frakta större saker. Bilen är 19 år och går troligen inte igenom nästa besiktning i vinter. Någon ny bil känns inte som en lockelse, så tanken är att Bulliten ska få dra det stora lasset i vardagen. Buss och vanlig cykel bör kunna funka övrig förflyttning inom stan. Sedan blir det väl hyrbil ibland, för att inte tala om taxi, ett underskattad transportmedel.

Lastcyklar är än så länge väldigt sällsynt här i Nyköping, det finns en handfull tror jag, så man är lite av pionjär här i stan. Folk kollar förstås lite nyfiket på detta nya ekipage. De undrar förstås hur den är, om den är tungtrampad eller vinglig...

Till att börja med vill jag bara säga att jag är 100-procentig nöjd med Bulliten. Jag har svårt att tro att en 2-hjulig lastcykel kan bli så mycket bättre än denna. Den känns oerhört stadig trots sin längd, och speciellt tungtrampad är den inte med sina 25 kilo. Visst kräver den mer kraft i tramptaget än en vanlig cykel, men det behövs inte jätteansträngning för att hålla normal cykelfart, och vill man braka på fort så går det också. Jag valde en modell med 27 växlar, då jag vet att många växlar verkligen gör trampandet mer njutbart. Detta innebär också att jag grejar rejäla uppförsbackar med mycket last, dock givetvis med måttlig hastighet. En förutsättning är också att man är någorlunda vältränad och van cyklist, för det innebär tvivelsutan att cykelmusklerna får jobba en del. 

Att frakta hem en ordentlig storhandling från matbutiken är ingen större utmaning. Som mest har jag nog haft 30-35 kilo på lastytan, vilket bara gjorde att cykeln kändes stadigare. Konstruktionen ska kunna klara 100 kilo plus föraren, och vi får väl se hur roligt det blir när jag fraktar hem 5 ölbackar och 4 jordsäckar samtidigt...

För den som vill kunna frakta riktigt tungt utan att slita ut sig, finns Bulliten med elassist, men det innebär närmare 10000 kr extra. Den utrustning jag valde, 27 växlar och bottenplatta för last, innebär en prislapp på drygt 25000 kr. 

Just stabiliteten är ett ämne för sig. Känslan i styret lite annorlunda än på en vanlig cykel. Man måste vakta lite mer på vart cykeln är på väg, är min uppfattning. Det kan kännas som den vill sticka iväg lite i fel riktning, om man inte är observant. Inget stort problem, man vänjer sig vid detta och kommer dit man ska. Men första tiden kändes detta lite ovant, jag vågade inte släppa ena handen från styret, men nu efter några veckor märker jag att detta inte är något problem.

Överlag är det väldigt mycket cykelkänsla i denna dansk-tillverkade hoj. Det känns verkligen som en cykel, inte som ett större transportfordon, vilket man kan förledas tro av storlek och utseende. Tillverkaren LarryvsHarry har verkligen gjort ett gott jobb, att få till en välbalanserad konstruktion.
Det finns några saker som tycker är lite knepiga, som dock inte har med Bulliten att göra, utan är mer generella för en lastcykel.

• Att korsa gator med biltrafik är svårare. Dels är en tung lastcykel inte lika smidig och kvick som en vanlig cykel, dels kan det vara svårt att få plats på refugen i mitten av gatan, om man vill stanna där. Jag försöker undvika cykelöverfarter i den täta nyköpingstrafiken, och väljer hellre rondellkörning som bilar.

• Att parkera och låsa i cykelställ är lite svårare. Jag vill backa in mot cykelstället för att kunna låsa dyrgripen med en kätting, vilket kan vara lite bökigt om det är många cyklar parkerade och trångt.

• Svängradien är mycket större än en vanlig cykel, vilket man främst märker av när man går och vill vända Bulliten på en liten yta. Det behövs mer utrymme än vanligt för att komma runt.

25000 kr kan tyckas ett rejält pris för en cykel, men det är genomgående hög kvalitet på utrustning och tillbehör. Jag räknar med många år av ganska obekymrat trampande.


Är någon Nyköpingsbo sugen på att testa? Hör av er, jag ställer gärna upp för en demo och provtur!