“Tänk när det var fri fart på våra vägar...”

Så här ska det vara tycker en del. Mycket bilar
och inga cyklister inom synhåll helst.

Märkligt hur fästade en del människor är vid sina bilar och deras framkomlighet. Kliver de aldrig ur dem, och kan inte se att verkligheten är så mycket större än den som kan beskådas genom vindrutan? Att det faktiskt finns ett liv där ute...

Dessa reflektioner kommer efter kommunstyrelsens beslut om att gå vidare med projektering av Östra Storgatan i Nyköping till en gåfartsgata. Detta rapporterade SN.se och snart var debatten igång på kommentarsfälten. Ett flertal inlägg positiva, men några andra blev helt vansinniga och öste på med alla möjliga invändningar, om politiker som inte lyssnar, och drömmar om en stad utan hinder för bilarna.  Rubriken ovan är för övrigt hämtad från ett av inläggen (fast jag undrar, det kanske var ett ironiskt inlägg, jag vet inte). Ett nostalgiskt återblickande mot 60-talet, då man kunde gasa på utan gräns på vägarna. Att över 1000 dog i trafiken, kanske drömmaren glömt.

Visst innebär en gåfartsgata att bilisterna får backa lite grann, och cyklister och gående får flytta fram sina positioner. Helt klart ytterligare en indikation på en lånsiktigt utveckling där bilarnas får maka på sig i städerna. Det har ju blivit mer fartgränser, gupp och avstängningar, som drar ner på framfarten. Vi har fått zebralagen för att göra livet säkrare för gångtrafikanter. Allt detta har gjorts för att skapa säkerhet för gående och andra oskyddade trafikanter. 

Men det handlar om något mer. Vem som har makten och rätten att utöva den. Denna förändring kan givetvis upplevas som maktförskjutning där bilisterna får sin roll ifrågasatt som vägens oinskränkta kungar. Det är en del bilister som vuxit upp med en föreställning om bilen som status och makt, och som därför förväntar sig att bilen ger företräde och övertag mot andra grupper i trafiken. Och den som får sin makt inskränkt känner sig förstås ifrågasatt.

Klart att vissa individier i en kostym av plåt vägandes minst ett ton, med en hästkraftsstinn motor under huven, kan känna viss makt och överlägsenhet, i jämförelse med cyklister och gående, som bara är oskyddade människor. Så har de levt länge, och nu får de känna att detta ifrågasätts, och istället andra “svaga” trafikantgrupper allt mer tar över. Då är det inte konstigt att de reagerar, känner sig motarbetade och överkörda. Ilskan riktas mot politiker som tagit dessa beslut. Miljöpartiet och vänstern fick bli måltavla i SN:s kommentarsfält. Kanske lika bra att nämna att socialdemokraterna också står bakom denna politik.

Förmodligen är dessa kränkta personer, sådana som redan idag är rätt maktlösa. Kanske är gatan och bilen det sista stället där de får känna sig stora. Genom att få vara kung på gatan har de någon arena där de känner att andra respekterar dem.

Inom samhällsplaneringen finns det en utbredd insikt att cykeln är en viktig del för att vi ska nå ett hållbart samhälle och hållbara attraktiva städer. Men det finns ändå politiker som försöker skära pipor i vassen, och gulla med gruppen kränkta och maktkastrerade bilister. De börjar prata om att vi ska ta bort farthinder och annat som hindrar bilarnas framkomlighet. Tror vi hittar dessa politiker bland partier som har krympande opinionssiffror. Partier som inte är riktigt i takt med tiden och vad allmänheten vill. Deras inställning till trafiken bara visar hur dålig koll de har.

Ett steg närmare gåfartsgata Östra Storgatan

Bilar som trängs. Jobbigt och osäkert för cyklister. Blir det en enkelriktad
gåfartgata är snart sådana här situationer historia.

Östra Storgatan är idag en viktig länk för cyklister som ska genom centrala stan. Men om det är någon stans i stan man blir utsatt av stirriga bilister så är det här. Gatan är ganska smal och saknar cykelkörfält. Har vid ett flertal gånger blivit trängd av bilister som gjort tvära och vettlösa omkörningar, för att vinna några sekunder, som de tvingas bromsa bort vid nästa gatuhörn.

Den usla trafikmiljön på Östra Storgatan gör säkert att en och annan osäker cyklist avstår från färd här. Som förälder skulle jag inte rekommendera Östra Storgatan för yngre barn.

Men snart lär det bli  ändring på det. För om några dagar ska kommunstyrelsen besluta om utreda kostnaderna för att bygga om den till ett s k gångfartsområde.

Det betyder inte att bilarna helt försvinner.  Gatan ska utformas så att det bli tydligt att fotgängarna har företräde och biltrafiken minskar. Tanken är att Östra Storgatan ska enkelriktas så att man kan utöka gångytor, skapa plats för uteserveringar och dubbelriktad cykeltrafik.  

- Beslutet om att gå vidare med att utveckla framkomligheten är ett viktigt steg för att underlätta för de som väljer att cykla eller gå , menar miljöpartiets kommunalråd Malin Hagerström, i ett pressmeddelande.

Kan detta projekt förverkligas betyder det mycket för att cyklisterna ska få bättre framkomlighet i genom centrala Nyköping, och ett mer sammanhängade cykelnät.

Eftersom bilarna trots allt har ett sammanhängande vägnät, så vore det väl inte mer än rättvist att cyklisterna också får det, i synnerhet som vi är lite utsatta, och skulle kunna bli så många fler.

Dessutom lär Östra Storgatan bli mycket trivsammare, med färre bilar och som kör långsammare. Sakta men säkert får bilarna maka på sig. För varje bil som försvinner blir Nyköping allt mer en stad för människor. Det vill vi väl ha?

Siffrorna som visar på “peak car”

Biltillverkarna har det inte lätt i dessa dagar. Enligt DN har det aldrig sålts så få bilar sedan 90-talets början i Europa. Vilken snyftis... Tittar man ut på vägarna, ser vi dock inte ut att lida av bilbrist. Rätt många ändå, men lite färre kanske.

http://www.dn.se/ekonomi/volvo-pv-faller-mer-an-europasnittet

Tappet förklaras förstås med den knackiga konjunkturen, men den som har koll på underliggande trender vet att “peak car” också är en del av förklaringen. Alltså att samhället är mättat, rent av övermättat, på bilar, och att bilanvändningen börjat minska i många länder.

Stöd för peak car skulle ju kunna vara att cykelförsäljningen ökade i fjol. Enligt Svensk Cykling så såldes 540.000 cyklar förra årets cykelsäsong, vilket är en ökning med cirka 8 procent jämfört med året innan.

Det kan också noteras Kollektivtrafiken har de senaste tre åren ökat sin marknadsandel av det motoriserade resandet från 24 till 26 procent. Det framgår av den årliga, nationella undersökningen Kollektivtrafikbarometern.

http://www.bussmagasinet.se/2013/02/okad-marknadsandel-for-kollektivtrafiken/

Bilarna backar. Andra transportmedel tar över.

Särintresset bidrog till bilkaoset

Egentligen är det en cykelblogg, men nu får det vara en trafikblogg, efter det trafikkaos som igår inträffade på Arnö. 

Först av allt vill jag återframhålla hur totalstoppet i biltrafiken visar hur smidig cykeln är i stadstrafik. Cyklarna rullade obehindrat mot stan från Arnö, medan alla bilister satt fast i en jättelik trafikpropp orsakad av en krock som blockerade den enda tillfartsvägen till Arnö. Så cykla på för framkomlighet...

Alla kan inte cykla, så vi får försöka hitta en lösning till de stackare som känner sig tvingade att åka bil. Men hittills har stans politiker valt att lyssna på den lilla men högljudda opinion som lyckats blockera lösningar, som skulle kunna öppna för alternativa tillfartsvägar.

Jag tar exemplet från Arnö Strandväg. Den har varit under planering långt mer än i ett decennium, men boende i området intill har på alla sätt överklagat och motsatt sig vägen då de inte vill ha biltrafik utanför sina hus. Ett önskemål man visst kan ha viss förståelse för. Men...

Visa större karta

Sjöhagen. Här har de boende lyckats få stopp på eventuell biltrafik in mot stan via Strandvägen (bygget syns på bilden). Istället får bilarna ta andra vägar.

Till slut började kommunen bygga Arnö Strandväg, den är dock inte helt färdig och farbar. Det är en lokalgata, men de sista 100 metrarna enbart för gående och cyklister. 

De boende i några hus (cirka 10) i området Sjöhagen slipper biltrafik på baksidan, men resultatet är allt annat än bra för helheten. De bilar som hade kunna välja Strandvägen måste ta andra vägar för att nå stan. De tvingas ut på Arnö Allé förbi villorna och förbi ett område med Bo Klok-hus. De korsar två övergångsställen med cykelbanor, som också används av många skolbarn på väg till Herrhagsskolan. Ut på Örstigsleden måste passera ett par övergångsställen och busshållplatser vid Herrhagen och infarten till ICA. De får dessutom längre körsträcka.

För att några få boende i Sjöhagen helt ska slippa bilar, ska andra som redan har många bilar utanför husknuten, få ännu fler bilar.

Här har alltså omsorgen om ett litet särintresse fått få gå före det bästa för helheten. Politikerna har fallit för den ilskna opinion som funnits i Sjöhagen. Hade man haft övriga Arnöbors bästa för ögonen så hade Strandvägen öppnats även för bilar.

För övrigt så behöver inte Strandvägen bli en motorväg där bilarna brakar fram i ohejdad hastighet. Man kan göra det till en 30-väg med fartbegränsning och fysiska åtgärder. De boende i Sjöhagen kan få dämpning från bilbuller, genom att man planterar häckar mot gatan. 

Trafikkaos. Endast cyklarna kom fram på Arnö.

Foto: Jarl Åslund

Två bilar krockade vid 7.30 tiden på mitt emot pizzerian på Örstigsleden ute Arnö. Inte helt oväntat blev det riktigt tjockt för övriga bilister, när de krockade bilarna skulle bärgas. Som synes är gatorna blockerade av Arnöbornas bilar som sniglar sig fram.

Men på cykelbanan var det fritt fram visar bilden tagen av min son, som helst cyklar oavsett väder.

Av denna olycka kan man dra två slutsatser. Den självklara är att cykel är ett smidigt och framkomligt transportmedel i de flesta situationer.

Den andra slutsatsen handlar om hur illa det är ställt med framkomligheten och känsligt trafiksystemet till Arnö är, beroende på det stora bilberoendet. Stadsdelen är klappar ihop om inte biltrafiken fungerar, eftersom majoriteten använder bil till i princip allt en bil kan användas till.
Med bara en fungerande tillfart till stadsdelen och tvärstopp där, så finns ingen annanstans att ta sig till och från.

Andra möjliga vägar finns dock, dessa har dock blockerats av olika anledningar. Vid Mejramsvägen, som är vändhållpats för bussen, har det tidigare funnits en genomfart för bussarna. Där är det nu helt stoppad för all trafik, bland annat då man inte vill slippa genomfartstrafik på gatan utanför. Istället blir det desto mer trafik på Örstigsleden förbi Herrhagen där det också rör sig en del människor. Och en hel del omväg för biltrafik som ska mot Oxelösund och Arnö industriområde.

Strandvägen, som inte är färdigbyggd,  är inte heller avsedd för biltrafik skulle kunna vara en alternativ tillfart till Arnö. Men det verkar inte bli så, det ska bli en cykelväg till Arnö, som inte riktigt är färdigbyggd.

Att inte biltrafik släpps fram på denna blivande lokalgata, har att göra med att boende i området inte vill ha trafik utanför husen. Istället tvingas bilarna köra på andra gator en längre sträcka, och störa andra boende.

I båda dessa fall är det vissa boende som skonas från biltrafik, medan andr får stå ut med desto mer trafik. Förefaller som någon slags ogenomtänkt suboptimering. Med följden att Arnö bara har en tillfart och väldigt sårbart för trafikstopp.

Ambulans och brandbilar? Jo, förmodligen kan de forcera de hinder som finns uppsatta vid Mejramsvägen och Strandvägen, men har de otur fastnar de i det bilkaos som snabbt kan uppstå om det vill sig illa.

Fortsatt satsning på bilarna, om vissa politiker får drömma

En del politiker fortsätter att drömma om storslagna satsningar på bilarna. Tidningen NY, som Nyköpings kommun ger ut, har låtit de lokala partierna berätta om sina politik och vad de vill. Centern, kristdemokraterna och moderaterna listar Hamnvägens förlängning som ett beslut de vill ta under mandatperioden. Som tur är sitter de inte den styrande majoriteten, ska man väl tillägga.

Kristdemokraten Curt Eriksson hör till de verkligt visionära ;-) Han vill ha bort "onödiga trafikplaneringsåtgärder som bland annat tar sig uttryck i att stadens gator görs smalare". Är inte det närmast en krigsförklaring mot gående och cyklister?

Här har vi tydligen politikerna som inte riktigt hänger med vad som händer i omvärlden. I andra städer försöker man öka kollektivtrafik och cykling, och lyckas rätt bra med det. Biltrafiken har minskat lite i våra städer under senare år, så även i Nyköping, det visar siffrorna från Trafa.

Att då fortsätta drömma om en mångmiljonsatsning på ökad framkomlighet för bilarna känns som ett eko från en förgången tid. Som ett rop från 1960-talet då man verkligen trodde att bilen var framtidens transportmedel och det planeras för stora trafikleder överallt. Nu är vi i framtiden, och har upptäckt vilken katastrof till stadsbebyggelse vi hade fått tack vare alla drömmar om bilar.

Uppenbarligen finns fortfarande många som tycker bilen är det bästa som hänt mänskligheten, och ser rött när de möter åsikter som mina. Som gärna vill ha fri fart, raka vägar, gratis parkering och ohämmad bilism.  Center, kd och moderaterna är där och fiskar röster. Tyvärr har de inte så mycket för det. De flesta Nyköpingsbor är smarta nog att förstå att Hamnvägens förlängning inte är den viktigaste framtidssatsningen just nu.

Tänk framtid, tänk cykling istället.