Snorhalt!

Förra året avslutades med en bloggpost om isiga cykelbanor som var läskigt hala. Så blir det även 2013. Dagens tur på cykeln avslöjade hur det står till med vinerväghållningen. Bilvägarna fria från halka, åtminstone de större. Här har man kört med saltspridare. Cykelbanorna belagda med is, inte alls samma halkbekämpning.

Visserligen har kommunen sandat cykelbanorna men det vara några dagar sedan, och hjälper inte mycket. Sanden sjunker ned i isen och gör inte så mycket nytta. Dessutom sandas inte alla cykelbanor.

Saltning är i och för sig en tveksam metod eftersom saltet förstör kringliggande miljö, så man ska vara restriktiv. Men varför endast salt på de stora bilvägarna, det finns också cykel- och gångbanor som har mycket trafik. En cyklist som halkar eller sladdar är ju mycket mer utsatt en bilisten, som är skyddad av sitt plåtskal. Så lite salt kan vi väl få?

Hur kunde cykelbanan bli så här fel?

Så här ser denna cykelbana ut från cyklistens perspektiv, med mina kommentarer.

Egentligen skulle det inte blir mer bloggande i år, men nu fanns det tid, och detta kom över mig.

Snart har ett år gått sedan cykelbanan från Arnö in mot stan fick ny sträckning (alltså den del som går från Herrhagsskolan ned mot Arnöleden genom skogen). Redan när den byggdes om tyckte jag att det var en ganska kass förändring, eftersom en tidigare raksträcka i nedförsbacken försvann och ersattes med en lång kurva som slutade i en 90-graders korsning vid anslutningen med cykelbanan längs Arnöleden. Det jag då - i våras - främst reagerade mot var att man som cyklist tappade fart, jämfört med den gamla vägsträckningen.

Men nu har jag cyklat där rätt många gånger och upptäckt att det egentliga problemet är mer allvarligt än så. Eller problemen, för de är flera.

1/ Cykelbanan tycks feldoserad. Den lutar helt enkelt utåt. Lutningen finns där för att regnvatten ska rinna av, men det lutar utåt istället för inåt som är det normala i kurvor.

2/ Belysningstolparna står i kurvans yttre del. Nu är det vinter och det är ibland isigt i kurvan, och det finns risk för sladd. Kommer man från Arnö mot stan ned för backen i god fart hamnar man i en feldoserad kurva. Sladdens riktning lär då bli mot lyktstolparna.

3/ Dessutom är kurvan ganska skymd av ett buskage. Detta är främst ett bekymmer när man kommer från Arnö mot stan i hög fart ned för backen.  Buskaget borde beskäras.

Hur kunde det bli så fel här?

Gott slut ändå: Nu kommer cykel-kampanjerna

Cykelvägen mot Bergshammar.

Jag har länge efterlyst (tjatat upprepade gånger!!!) kommunala satsningar kring attityden och för uppmuntran till cykling här i Nyköping. Det räcker inte bara med bättre cykelvägar för att locka bilisterna, de upptäcker ju ändå inte fördelarna med cykel, förrän de verkligen provat.

Nu finns det i alla händelser kommunala cykel-kampanjer på gång. 

Planer finns på att kommunen arrangerar ”Cykelvänlig arbetsplats” enligt Göteborgs modell. Det kan även bli aktuellt med deltagande i i European Cycle Callenge; en cykeltävling för europeiska städer, där det gäller att trampa ihop så många kilometer som möjligt.

Den förstnämnda är antagligen för kommunens anställda. Den andra riktar sig nog till medborgare i allmänhet.

Riktigt hur konkreta just dessa kampanjer är för Nyköpings kommun, är vet jag inte, men uppgifterna ovan kommer från säker källa. Så framåt våren 2014 lär nog saker röra på sig.

Från samma källa får jag uppgifter om andra tänkbara möjligheter att främja  cykling bland kommunens personal. Det undersöka om man kan erbjuda en pott pengar den kommunanställde kan ha specifikt till cykelkostnader, samt en pott för vinterutrustning. Besluten är dock inte fattade.

Så när jag avrundar cykelåret 2013 med denna sista bloggpost tycks det bli ett gott slut. Men framför allt ser jag framför mig ett gott nytt cykel-år 2014.

Buss och cykel

Hållplats Grönsaksvägen, på Arnö. Trafikeras av linje 2
som går mot stan och Brandkärr.

Möjligheten att cykla till busshållplatsen har jag tagit upp tidigare i bloggen.

Kan man cykla till hållplatsen och låsa fast cykeln där, sänks ribban att välja bussen för de dagliga resorna. Cykeln ger ju en rejäl tidsvinst från hemmet till hållpatsen.

Men ska det kännas tryggt att lämna cykeln vid hållplatsen, så ska det vara riktiga cykelställ. Inte de här betongblocken (se bilden) som kommunen förmodligen köpte upp från något land i öster efter järnridåns fall.

Det är helt enkelt dags för upprustning av många av Nyköpings busshållplatser, vad gäller möjligheten att kombinera cykel och buss.

Borlänge satsar på vintercykling - men Nyköping?

Bloggaren redo för en tramptur i det vita.
Skaljacka och kraftiga handskar.
Jag föredrar breda däck före dubbar.

Vintern är här. För oss cyklister väntar bistrare tider. Så bistert att ändå många parkerar cykeln för gott i väntan på våren.

Men vänta lite, ska det vara nödvändigt? Nyköpings kommun har faktiskt varit rätt duktiga på vinterväghållning av cykelbanorna. Man plogar och sandar cykelbanorna vid snöfall och halka. och för det mesta är vinterväglaget klart framkomligt (men det finns undantag, som jag återkommer till längre fram).

Bra framkomlighet är en faktor, som kommunen kan påverka. 

En annan viktig faktor är rätt klädsel. Du får själv försöka hitta en mundering som utestänger kylan och snön, och med bra vinterklädsel så är sällan vintern något problem.

Cykeln då? En del vill ha dubbar för att känna sig säkra på snöiga cykelvägar. Men dubbdäck gör cykeln tungtrampad, vilket minskat motivet till att cykla. En halvvariant är att släppa ut lite luft ur däcken, så de blir bredare och anpassar sig bättre till spårighet och ojämnheter.

Så vardagscykling i stan på vintern är fullt möjligt. Om man vill. Och om man tror att det fungerar. Då fixar man det.

Men många är nog ändå av uppfattningen att cykling inte är något för vintern. I synnerhet de som alltid sätter sig i en bil, där man är skyddad av plåt, varmluftsfläktar och annat som hindrar närkontakt med väder och vind. Rent instinktivt avvisar de tanken på cykling. 

Ändå går det att locka folk till att cykla på vintern. Numera är det ingen nyhet att många cyklister fortsätter även vintertid. En förklaring här är kommuner som satsar på kampanjer för vintercykling.

Borlänge kommun skulle kunna vara en förebild för Nyköping.

Där kör man för tredje säsongen projektet Vintercyklisten. Hundra cyklister får vinterutrustning på sin cykel mot att de förbinder sig att cykla minst tre kilometer minst tre dagar i veckan fram till 20 april.  237 personer har ansökt om att få vara med i år, berättar DT.se

Av utvärderingarna att döma så har projektet gett mycket positiva resultat. För två år sedan cyklade deltagarna i genomsnitt 55 mil var under fyra vintermånader, vilket var långt över de 20 mil de förbundit sig till.

Varför Nyköping inte genomför liknande kampanjer kan man ju undra. Det räcker uppenbarligen inte bara med välplogade cykelbanor. De är ganska glest trafikerade just nu, det finns plats för fler.

97 procent positiva till elcykel (i Jönköping)

Det finns intresse för elcyklar i Nyköping.
Men inget kommunalt projekt för att sprida el-
cyklar. Bilden tog under den europeiska trafikant-
veckan i år. Cykel är från svenska ZET. 

Någon riktig knallsuccé har inte elcyklarna blivit i Sverige. Försäljningen ökar, men det är långt ifrån var och varannan cykel som säljs. Till skillnad från en del länder nere på kontinenten där elcykeln tagit rejäl plats i försäljningen. Jag har uppgifter om att i Schweiz så ligger elcyklarna på 30 procent av försäljningen.

Jag tror verkligen på elcykeln, som ett fordon som kan få många att avstå från många kortare bilresor, kanske främst för jobbpendling i städer. Att den går lite trögt att få ut, beror nog på den större prislappen än på en vanlig cykel.

Om nu elcykeln ännu är lite okänd, behöver den puschas lite för att nå ut brett till många. Den som får testcykla ordentligt ser snart värdet, vilket kanske gör det lättare att motivera en cykel som är dyrare än en trampcykel.

Här tror jag på prova-på-aktiviteter, typ att få låna/hyra elcykel under en vecka. Det finns kommuner som kört sådana aktiviteter. Lite kort om dessa.

Växjö

Ett sådant projekt är ELMOSsom beskrivs så här. Projektet lånar ut elcyklar via intresserade arbetsgivare till anställda som vill prova elcykel som alternativt färdmedel till och från jobbet, i tjänsten och på fritiden. Elcyklarna lånas ut i tre-veckors intervaller. Totalt under projektet kommer ca 500 personer att få låna och prova en elcykel under tre veckor. Det ska pågå fram till september 2014.

Jönköping

I Jönköping kör man kampanjen “Inga onödiga bilresor” där man tidigare i höstas rapporterar att Över 400 ansökningar om att bli testpilot på elcykel, för cykelkärra eller på kollektivtrafiken har kommit in. Totalt kommer drygt 200 personer att ha testat elcykel i en vecka och 24 att ha testat cykelkärra. 

Responsen har varit mycket positiv från både deltagande testpiloter och allmänhet. Det gäller både kampanjens budskap om mindre bilåkande och möjligheten att testa hållbara alternativ.Intresset särskilt för elcyklarna blev oväntat stort och de som testat är väldigt entusiastiska. Hela 97% är övervägande positiva till elcykel som färdmedel i Jönköping.

Motala

Även i Motala kör man under innevarande år ett liknande projekt, där kommunen lånar ut elcyklar. Det är ännu inte avslutat och utvärderat, men projektledaren rapporterar att utlåningen varit väldigt populär, och att cykelhandlare uppgivit att de sålt elcyklar till flera provcyklare.

Nyköping

- ?

“Bikes vs cars” blir av som film

Dokumentärfilmen Bikes vs cars är i hamn finansiellt. Filmprojektet har dragit in tillräckligt med pengar via Kickstarter.

Ska bli spännande att se om denna film blir lika betydelsefull som den förra filmen Bananas som Fredrik Gertten gjorde. Han uppmärksammade då de vidriga arbetsförhållanden som råder vid de plantager där våra bananer odlas. Han blev stämd för förtal av en stor fruktkoncern. Resultatet blev istället att allmänheten fick inblick i hur illa ställt det är för arbetarna, och fick till följd att försäljningen av rättvisemärkta och kravmärkta bananer fick en skjuts.

Bikes vs cars kommer att handla om hur bilindustrin och vissa politiker fortfarande tror att bilar är lösningen, i en värld som redan idag bångnar under alltför mycket bilar. Men det finns en motrörelse, cyklingen.

Kanske får Fredrik Gertten bilindustrin på sig denna gång också, som kanske kommer att anklaga honom för osaklighet. I bästa fall kan filmen leda till en bra diskussion och viss tillnyktring hos dem som fortfarande tror att mer vägar och fler bilar är lösningen på våra transportbehov. Sådana krafter finns fortfarande, vi behöver bara vända oss mot Stockholm där man fortfarande planerar vidare för den enorma vägsatsningen Förbifart Stockholm, som på många sätt är kontroversiell, eftersom den innebär en jättesatsning på bilsamhället.

För övrigt firas “Bilens dag” i dag av Motorbranschens Riksförbund, MRF. Är det något att fira, att våra städer präglas totalt av biltrafik och parkeringsplatser, och att Sveriges största källa till koldioxid-utsläpp är biltrafiken? Katastrofer är inget att fira.

Och ute på gatan hördes sorlet från fredagsfirarna...

Östra Storgatan avstängd för bilarna. Så här såg det
ut i slutet av augusti vid Portobello Road. Gående och
cyklister tog över. Trivsamt folkliv istället för bilar.

Var på miljöpartiets lokal i fredags kväll, Grön scen heter arrangemanget, där vi lyssnar på käkar, umgås, lyssnar på musik och underhållning, under avslappnade former.

Denna lokal ligger vid Östra Storgatan, och vanligen brukar biltrafiken klart störande. Visserligen är det 30 km/tim inne i stan, men det hindrar inte en del bililster från att stampa gasen i botten mellan de korsande gatorna, för att tvärbromsa vid hörnen. Det kan bli brutalt jobbigt med ilsket vrålande motorer. Som i vissa fall sätter lokalens stora fönster i dallring.

Men i fredags var det tyst, tack vare att Östra Storgatan är avstängd och håller på att få vattenledningsrören renoverade. Bilarna får ta andra vägar. Så otroligt skönt med en lugn och stillsam gata utanför. Och med öppen dörr, kunde man höra det glada snacket från fredagsfirarna som befolkade stan. 

Nu var jag bara tillfällig besökare på Östra Storgatan och njöt. Hur skönt måste det då inte vara med denna avstängning dem som bor här i lägenheter? 

Mycket av bilbullret orsakas tyvärr av en minoritet bilister. Det är förare med attityden att gasa hårt ofta med trimmade motorer. Sedan en del gamla sunkiga raggarbilar. Och så rullande ljudanläggningar med feta umpa-umpa-högtalare. 

Bilister som kör sin normala svennabanan-bilar med jämt gaspådrag i lagstadgad fart är ett mindre bekymmer. 

Det är inte bara undertecknad som upptäckt att bilfritt är skönt. Läste idag en krönika i Fastighetsnytt, som bland annat bevakar frågor kring utveckling av städer och stadsmiljöer.

Det handlade om Barack Obamas besök i Stockholm i september, när staden stängdes av för trafik. Stockholmarna väntade sig kaos, men tydligen hände något annat, enligt krönikören. Det gled i stället över i en upplevelse av att det var skönare än vanligt att röra sig staden.

Fastighetsnytt redovisar att till och med fanns undersökningar som bekräftade denna bild. Det var bygg- och bostadsföretaget Veidekke som hade gjort en opinionsundersökning vid presidentbesöket, den visade att 64 procent av de tillfrågade stördes av trängseln i Stockholms innerstad och hälften ville att politikerna på lång sikt skulle jobba för en bilfri innerstad.

Nu är inte Stockholms trafiksituation den samma som Nyköping, men helt klart så innebär även biltrafiken i Nyköping sämre trivsel i stan. Den bullrar, det ger avgaser, den skapar oro, och den skapar barriärer, den kräver parkeringsplatser och gatuutrymmen. Kort sagt så inkräktar bilarna den en hel del på stadens kvaliter, och för dem som bor i Nyköpings centrala delar, så törs jag bestämt säga att trafiken drar ned livskvaliten.

Bilfritt tror jag inte riktigt på, men att kraftig begränsa biltrafiken i Nyköpings centrala delar vore högst rimtligt. Det ser jag som ett sätt att göra stan attraktiv och trivsam, och att återta staden till gående och cyklister, och framför allt till dem som bor där.

Sluta småskvätta! Dags för några rejäla cykelprojekt!

När jag blickar ut i landet, bortom Nyköpings kommungränser, kan jag se ett antal kommuner och städer som ambitiöst och målmedvetet satsar på att öka cyklingen. Härom dagen läste jag om Örebro vars kommunstyrelse beslutade om en handlingsplan för ökat cyklande. Bland annat har man satt som delmål att var tredje resa inom kommunen ska ske med cykel år 2020.

Folkkungavägen, ny cykelbana med en
trevligare belysning. Vackert runt cykel-
banan är förstås en faktor som lockar.

Riktigt samma fokus på ökad cykling tycks inte finnas från Nyköpings kommun och dess politiker. Visserligen har Nyköping en ordentlig och genomarbetad handlingsplan för cykling som togs 2010, och en del av planen har betats av, så det görs framsteg. En cykelbana här, en cykelbana där, nya cykelställ, och lite annat. Men ändå, det samlade intrycket man får som vardagscyklist i Nyköping, är ändå att det inte är någon riktig tryck i ambitionerna att få fart på cyklingen. Det händer inte så mycket, och syns inga tydliga strategiska projekt som visar på att cykeln ska få en mer framskjuten plats i trafiken. Nu sker förbättringarna lite i smyg, och det blir knappast uppmärksammat av bilisterna att Nyköpings succesivt blir en allt bättre cykelstad.

Min uppfattning är att Nyköpings handlingsplan från 2010 är  alltför diffus på ambitionerna om cykeltrafikens utveckling. Så här är det formulerat:

“Långsiktigt mål föreslås vara att cykeltrafiken ökar med 30 % fram till 2020 jämfört med 2009. Ett etappmål kan vara att cykeltrafiken vid de årliga mätningarna ökar med 3-5 % per år.” 

Det är bara ett förslag till en ökning av cykeltrafiken, man sätter inte upp bestämda mål. Det känns väldigt tamt, även om ett bestämt mål kanske bara just är ett mål som kanske inte nås, men då är det ändå tydligt att man vill öka cyklingen.

Här skulle behövas både tydligare och tuffare mål. Jag väljer också att ifrågasätta siffran 30 procent. Det räcker inte, då cykeltrafiken står för en ganska liten andel av Nyköpings trafik, så innebär en 30 procentig ökning inte någon lavin av nya cyklister. Ett mål likt Örebros mål, att var tredje resa ska vara en cykelresa, känns vassare.

Det är nog bra att grunda den fortsatta utvecklingen på handlingsplanen från 2010, men att toppa med några rejäla projekt som uppmärksammar cykeln. Det skulle kunna bli en vitamininjektion som lyfter fram cyklandets möjligheter. Ett visst hopp den till planerade ombyggnaden av Östra Storgatan, till gå och cykelfartsgata, kan bli ett sådant projekt. Genomförs det blir det en tydlig markering att cykling är viktigt för staden.

Till det skulle jag vilja se en rejäl cykla-till-jobbet-kampanj, eller annan tävling typ “mina löjligaste bilresor”, som ska peka mot cykling. Kring detta behövs smart marknadsföring, så att också lokalpressen hakar på och bevakar cykelfrågorna bättre. Nu är cykelfrågorna mer en fråga för insändarsidan, där några öser galla på vissa cyklisters framfart.

Stötta "BIKES vs CARS"

Det är inte bara i Nyköping det finns aktivister som ser cykeln som ett redskap för förändring av våra städer, och som ser biltrafiken som det stora problemet.
Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten jobbar på en dokumentär som ska berätta om denna globala rörelse av cykelaktivisters kamp möjligheterna att ta sig fram i städer, och att återta en del utrymme som ockuperats av bilarna.

Fredrik vill ha hjälp med finaniseringen av filmen. Jag har bidragit, kanske också du.

Så här presenteras detta:

Swedish:
Om du anser att cykeln kan vara ett redskap för förändring så tror jag att du kommer att gilla Fredrik Gerttens nya dokumentär BIKES vs CARS. Filmen planeras bli färdig under 2014 och undersöker hur bilindustrin påverkar våra möjligheter att ta oss runt i städer utan bil. BIKES vs CARS följer personer på olika platser i världen som valt cykeln som transportmedel. Deras erfarenheter från livsfarlig trafik har gjort dem till aktivister som kräver cykelbanor och säkrare trafik. Kolla in trailern så kommer du att förstå: http://www.kickstarter.com/projects/fredrik-gertten/bikes-vs-cars-we-are-many Skänk gärna en slant, varje krona räknas då många supporters visar att vi är många som vill se en förändring.

Ta cykeln till evenemang, bli en vinnare

Läser igenom förslag från den fokusgrupp cyklister som Nyköpings kommun engagerat. Här finns en hel bra idéer, som denna:

"Uppmana till att ta cykeln till stora evenemang. Konsekvent uppmana

till cykling i all marknadsföring om större evenemang."

Varför inte prova?

Det finns en rad evenemang som faktiskt lockar så mycket folk med bilar, att den usla framkomligheten helt eliminerar den eventuella vinsten som bilresan innebar. 

Skolavslutningarna på Vallarna vid slottet är ett sådant exempel. Barnen går dit från ett antal skolor och föräldrarna och andra besökare tar gärna bilen dit. Gator och parkeringar i området runt slottet, Spelhagen och hamn är nedlusade med bilar, och det är allmänt knökigt att ta sig fram, åtminstone med bil. 

Bilträffarna i hamnen på onsdagarna i hamnen. 1000-tals människor vill kika på gamla bilar, och flanera och mingla. Gatorna runt hamnen bångnar av alla bilar. Visserligen är många av besökarna bilentusiaster, men man kan väl njuta av att cykla även om man är bilfantast. 

Samma sak ibland borta vid Rosvalla sportcenter. Visserligen finns här stora parkeringar som kan sluka åtskilliga bilar. Men det kan bli väldigt knökigt att ta sig ut efter en match eller evenemang. Det kan bli lång väntan med tomgångsbrummande motorer och mycket avgaser. Den som cyklar har mycket att vinna här.

Vad ska vi med alla dessa bilar?

Fler och fler bilar, som dock rullar färre kilometer.
Buskvägen i Nyköping, ofta full av bilar som
står lite halvslarvigt parkerade.

Biltrafiken och körandet krymper, men inte antalet bilar, visar Trafas statistik för fjärde året i rad. Det blir  till och mer fler.

Det märks på min hemmagata, en villagata i Nyköping (se ovan). Ibland en massa parkerade bilar som man måste åka slalom mellan. Vad ska folk med alla dessa bilar, om de används allt mindre, och bara står och skräpar? 

En stilla undran är om inte nästa steg i "peak car" är att även bilägandet minskar. Det kan ju inte vara någon vits att äga bilar som används allt mindre. 

Ett tydligt alternativ till ägandet är bildelning. På många håll, främst i storstäder, kommer nu denna företeelse starkt. Det här bilpooler och hyrbilar, som många upptäcker är ett riktigt bra alternativ. 

Detta lär nog spridas sakta men säkert, i synnerhet när yngre generationer växer upp. Jag tror inte unga idag är särskilt intresserade av själva bilägande, de är nog glada om de kan ha tillgång till en bil när det ibland uppstår bilbehov. 

Förklaringar då till att bilkörandet minskar, men inte antalet bilar? Observationer från min omgivning tyder faktiskt på cyklar. Noterar faktiskt en del bilister som gränsar cyklar och trampar, åtminstone till jobbet. Och jag har en känsla av att detta tilltagit under året.

Men ännu tycks cyklande bilister inte riktig redo att släppa tryggheten i en bil. Ännu står andrabilen kvar hemma framför garaget, som en fallskärm att utlösa den dag vädergudarna är på uselt humör. Men om de funderar några steg till så finns lösningar som gör att de kan kapa bojorna helt. Det finns ju fantastiska friluftskläder som skyddar mot det mesta av busväder, och det finns ju fungerande busstrafik. Eller kanske lift med en granne.

Så det är nog bara en tidsfråga innan också bilarna blir färre.

KÄLLA:
TRAFAS PRESSMEDDELANDE
http://www.trafa.se/sv/Press/Pressmeddelanden/2013-03-27-Bilkorningen-okar-inte-langre/

Höjda p-avgifter för cykling

Kommunen ska höja parkeringsavgifterna på gatu-parkeringarna i centrala Nyköping. Det finns många skäl till denna höjning, bland annat finns en tanke om att fler ska undvika ta bilen, och istället välja andra rese-sätt. Inte minst vill kommunen få fler att ta cykeln till stan.

I stora drag är det rätt tänkt. Det finns en del studier som visar att marknadsmässiga avgifter på p-platser vid arbetsplatser, gör att en hel del bilister väljer att avstå från bilen. När det kostar att parkera bilen vid jobbet, så börjar många fundera över nödvändigheten att köra, och hittar så andra sätt att ta sig till jobbet.

Rimligen borde det samma gälla i centrala Nyköping, att de låga avgifterna har lockat en del att ta bilen till stan, fast det egentligen finns alternativ.

En del oroar sig för att p-avgifterna ska få bilisterna att välja att åka till andra städer, eller hellre välja att göra sina ärenden i handelsområden i stans utkanter. Min bedömning är att det redan idag är väldigt många som tar bilen till Gumsbacken, Gustavsbergs handelsområde, och Påljungs hage. Men det är skillnad på shopping på de externa områdena, och att besöka stan. Centrala Nyköping har många värden som inte finns i de externa områdena, man väljer helt att besöka stan av helt andra skäl, än att man åker till Gumsbacken. Man kanske vill gå på krogen, sitta på ett mysigt kafé, kolla lite folkliv, klippa håret eller köpa en skjorta. Och vi är olika som människor, en del tycker helt enkelt att shoppinglador utanför stan är en ganska sorlig historia, och undviker dem. Då spelar inte några kronor i p-avgifter någon roll.

Dessutom om vi får bort en del onödig biltrafik från stan tack vare p-avgifter, så borde stan bli attraktivare och därmed locka. En stad med färre bilar är även en trevligare stad, även för bilister, åtminstone när de är utanför sina bilar. Så de kanske väljer cykeln istället ibland, eller varför inte bussen, eller fötterna man fått. De kan så mycket mer än att gasa och bromsa.

Nu blir det reklam (för elcykel)

I år hade kommunen ansträngt sig lite för den årliga europeiska trafikantveckan, där man runt om i landet och Europa lyfter fram mer miljövänliga rese-alternativ än konventionella bilar. I år var det en del elfordon på Stora Torget under fredagen. Bland annat syntes elcyklar som representerades av tillverkaren Zet, som står för zero emission transport, som hade två elcyklar på plats.

Kjell Andersson, från den svenska
elcykeltillverkaren Zet.

Den som visas på bild är intressant, då den är formgiven för att vara så lik en konventionell cykel som möjligt. Den enda avslöjande detaljen är batteripacken som hänger under sadeln, som knappast kan kallas iögonfallande.

De som tidigare tvekat inför elcyklar då de är lite klumpiga och fula (inte minst på grund av en stort batteri som måste pressas in i konstruktionen)  har nu fått ett intressant alternativ. Elcykeln på bilden har en räckvidd på cirka 25 km på fullt laddat batteri, vilket är lite kortare än konventionella elcyklar. Men för dagligt pendlande till och från jobbet bör det räcka. Och enligt Kjell Andersson, från Zet, så ska cykeln vara lättrampad även om batteriet är urladdat.

Fick en liten provtur. Hur trevligt som helst att få lite hjälp av en motor ibland. Dock avstår jag elcykel av personliga skäl, jag behöver verkligen röra på mig mycket för att må bra....

Kan då elcykeln slå igenom på bred front, som ett alternativ för en del kortare bilresor. Visserligen ökar försäljningen i Sverige, men från en ganska låg nivå. Men om den får spridning kan det bli stort. Ett hett elcykelland är Schweiz, kanske på grund sitt kuperade landskap. Jag har hittat uppgifter om att cirka 30 procent av cyklarna som sälj i detta alp-land är elcyklar.

Alternativ till bilen? Jag pratade med en av Nyköping elcyklister på torget under fredagen. Han berättade att det blev elcykel främst under vintern. Cirka 4 av 5 dagar blev det elcykel till jobbet, en sträcka på cirka 4 kilometer. Den 5:e dagen blev det bil. Vanlig cykel hade han svårt att tänka sig. Valet stod mellan bekväm elcykel eller bil. Kanske många bilister resonerar som så.

Så kanske elcykeln det som krävs för att bilisterna på allvar ska dra ned på alla korta vardagsresor i Nyköping.

Nyköping 6:e cykelstaden. Något är skumt...

Cykelfrämjandet har låtit göra en undersökning hur stor andel av resorna olika transportmedel har. Cykel, bil, kollektivtrafik och gång.

Nyköping placerar sig på en hedrande 6:e plats, i den listning som görs över kommuner med över 40000 innevånare. Undersökningen har kommit fram till att 19 procent av alla personresor sker med cykel. Toppar gör Landskrona med 24 procent.

Statistiken tyder på att vi cyklar riktigt mycket i Nyköping.

Men verkligheten, som jag tolkar den, tyder på att vi inte cyklar särskilt mycket.

När jag studerar Nyköpings trafik, där bilen dominerar starkt, blir jag verkligen undrande till siffran hur korrekt siffran 19 procent. Så väldigt många cyklister ser man inte i Nyköping. Och framför allt inte den kallare årstiden. Den här siffran 19 procent kanske gäller en solig augustidag när skolorna börjat, då är det rejält mycket cyklister i rörelse.

Jag råkar känna till Uppsala hyfsat, då min far bor där. Där cyklar man otroligt mycket märker jag på plats. Men i Cykelfrämjandets statistik så når Uppsala bara 18 procent. Att Uppsala som är en känd cykelstad ligger sämre till än Nyköping gör mig smått misstänksam.

I alla händelser, 19 procent eller något annat, Nyköping kan bli en bättre cykelstad, men framför allt skulle nyköpingsborna kunna cykla mycket mer.

2 bilar eller 1 bil + cykel, hyrbil, taxi, buss

På väldigt många villauppfarter här i Nyköping står det två bilar. Som behövs för att få vardagen gå ihop, för köra de några få kilometer till jobb, fritid, små ärende och lite annat. I en del fall tror jag det är alldeles sant att man behöver två bilar, men verkligen inte alltid.

Men eftersom vi sitter fast i biltänkande, så har många svårt att få kännedom om alla alternativ som skulle göra den ena bilen onödig. Tack vare att vi köper många bilar så är det bil-branschen som sitter på pengarna, som kan styra media, marknadsföring och opinion. Därför får alla alternativ till mass-bilismen också svårt att få fäste i våra medvetande.

Räcker med en bil - om man
har koll på alternativen.

Jag är ganska säker att många familjer skulle kunna sälja sina ena bil, om de verkligen satte sig i vilka alternativen kan och hur de fungerar. De skulle slippa pynta ut minst 2000-3000 kr i månaden på en andra bil. Fast de skulle förstås ha utgifter för alternativen, men knappast i den storleksordningen.

En bra cykel med många växlar kanske kostar ett par tusenlappar kr om året, om man räknar inköp och service. Den klarar lätt resor på upp till en halvmil. Alltså det mesta inom Nyköpings stad.

En elcykel kostar kanske 10000 kr i inköp, och är ett bekvämt alternativ för den tidigare bilburne som kanske inte riktig orkar trampa en vanlig hoj, och som vill trampa lite längre utan att komma fram svettig.

Vi har en hyfsad busstrafik här i stan. Passar inte alla, och inte till allt. Men till en del resor alldeles utmärkt. Enstaka biljetter är rätt dyra, men utnyttjar man rabattkort och lär sig biljettsystemet, så går det att spara pengar. En ungdom som åker buss, för ett par hundra kronor i månaden, vad är det mot att du ständigt måste skjutsa denna till olika aktiviteter.

Kunde vi få hit några bilpoolsföretag till Nyköping, så kunde säkert pool-bilen vara ett bra alternativ för många andra-bilar. Något som närmar sig bilpool, är hyrbilar. Det finns säkert ett tiotal företag här i stan som hyr ut åkdon.

Taxi då. Säljer man sin andrabil så kan det nog inte svida att åka taxi 4-5 gånger i månaden, när man verkligen behöver en snabb motoriserad transport. Du har fortfarande pengar över till några flaskor champagne varje månad. Och slipper bekymret med bil nr 2.

Det är nog inte bristen på alternativ till två bilar som sätter käppar i hjulet, för den som vill leva lite mer bil-snålt. Det är nog bristen på fantasi. Eller kanske bristen på vilja. Man kanske vill ha två bilar, för att visa upp, så det är tydligt att man har det gott ställt och har råd. Fast det där med bilen som status-symbol, är inte det lite ute? För en del börjar istället kroppen bli status-symbol, alltså att man är vältränad och ser fräsch ut. Då är knappast bil ständigt förstahandsvalet....

Separering av cyklar och gående. Äntligen!

Fågelbovägen, 14 sept, kl 12.12. 

Äntligen så har Nyköping fått gång- och cykelbanor som delats upp med målade markeringar och symboler för "gående" respektive "cyklister". Först ut verkar vara på Fågelbovägen som är en väl frekventerad väg mot stans östra delar.

Cykelturen där under lördagen gav fler iaktagelser, som kan vara värda att notera.

• Riktigt bra att gående och cyklister nu tydligt delas upp i separata fält. Det lär minska konflikterna och riskerna för sammanstötningar.

• Det verkar också fungera i praktiken. De gående och cyklister jag såg befann sig på "rätt" sida om den vita mittranden.

Lite i smalaste laget. Svårt att köra om.

• Men tyvärr, inget gott som inte har något ont också. På bilden intill syns två cyklister som jag närmade mig bakifrån. Men att komma om dem var lite trickigt, trots att jag "plingade" som varning att jag ville om. Kvinnan verkade inte våga väja över mittlinjen för att släppa fram mig. Det blev helt enkelt rätt trångt. Det visar sig att cyklarnas körfält är lite i smalaste laget, omkörningarna kan bli lite knepiga. Och köra om behövs ju ofta när man är ute på två hjul, en del skyndar ju långsamt, en del fräser på i bra fart.

• Cykelbanan vetter direkt mot körbanan. Eftersom den markerade cykelbanan är rätt smal, så kommer man tämligen nära parkerade bilar. En liten känsla av obehag när man cyklar förbi parkerade bilar - kommer en dörr att slås upp?

• Ändå. Ett bra initiativ av kommunen, som jag hoppas tillämpas på fler cykelbanor med många gående och cyklister. Den mot Arnö till exempel (egenintresset, japp).

Gående lika farliga som bilar för cyklister

Fotgängare är lika farliga för cyklisten som bilisten är. Det visar forskning från Chalmers, som refereras hos DN.se. 

Forskarna vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg har filmat cyklister, för att se orsaker till olyckor och farliga situationer. Fotgängarna sticker ut, som en återkommande orsak till olyckor. Det behöver inte vara sammanstötningar mellan cyklist och fotgängare, det kan vara en fotgängare som tar lite snedsteg och tvingar cyklisten att väja, som dock krockar med något annat, träd exempelvis.

Det här är verkligen ett lurigt problem, där cyklister och fotgängarna färdas på en gemensam gång och cykelväg. Fotgängarna är ju till sin uppenbarelse inte särskilt hotfulla, vilket nog gör att vi cyklister inte riktigt tar dem för trafikfaror. Men deras uppträdande kan bli hotfullt, förstås helt omedvetet. De kan gå flera i bredd, lite hur som helst livligt pratande på gång/cykelbanan, och som cyklist vet inte riktigt vilken sida man ska passera. De kan röra sig oväntat i sidled vilket tvingar en väja och bromsa. Rätt ofta tycks de gående inte riktig samspela med andra trafikanter, känns lite som att de inte är riktigt trafikmedvetna. Förstås är barn värst, men även en del vuxna uppträder mer som yra höns.

Här i Nyköping är i princip alla gång- och cykelvägar mixade, enklast så. Men inte bäst.
Ett någorlunda enkelt recept mot denna konfliktsituation är tydlig delning av gång och cykelbanor, med gående på ena hälften och cyklisterna på en annan. 

Nu är väl denna här belysta konflikt om olycksrisk mellan cyklister och gående inte någon direkt nyhet. Det nya är jämförelsen att gående och bilar tydligen är rätt likställda som ett hot mot cyklisternas säkerhet. Jag tror de flesta cyklister ser bilarna som det stora hotet. Nu har vi två stora hot mot cyklisterna. 

Trist när olika trafikangrupper ställs mot varandra. Men vi är verkligen olika, med olika behov, och olika uppträdande. Då kanske vi ska behandlas olika. Och ha olika körfält.

Ett rejält kliv mot en trevligare stad

Kommunstyrelsen i Nyköping har beslutat att Östra Storgatan ska göras om till ett gångfartsområde. Gatan byggs om ordentligt, ska få karaktären av ett avlångt torg, där verksamheter som krogar, kaféer och butiker ska kunna ta delar av gatu-utrymmet. Den nya formen på gatan innebär att hela vägbanan blir i en nivå, utan vanliga trottoarer. Utformningen ska göra det mer lockande för cyklister och gående. Visserligen ska bilar få färdas, men i mycket låg hastighet och bara i en riktning.

Ett rejält kliv framåt mot en stad för cyklister och gående. Östra Storgatan har länge varit obehaglig att cykla på, ofta med stressade bilister i nafsande i hasorna. Om planerna håller, så ska man framåt nästa sommar tryggt kunna cykla här utan att oroa sig för oönskad närkontakt med bilar.

En del bilister knorrar förstås en del när deras revir och framkomlighet beskärs. De hävdar att butikerna på Öster förlorar, men klagolåten är nog mest en omsorg om den egna sjuka mostern. Jag tror inte att butiksägare och andra verksamheter lär förlora något. Redan idag har det varit svårt att dumpa bilen hur som helst på Östra Storgatan. Den bilist som önskat  göra ärenden på Öster har varit tvungen att uppsöka p-plats, och de finns ju kvar. Och det kommer fortfarande vara möjligt att köra bil på Storgatan, fast sakta. Så vad är problemet....

Wikipedia om gångfartsområde

En levande stad. En stad där människor cyklar och går.

En levande stad, mycket folk i rörelse. Människor trivs tillsammans
 med andra människor. Inte med bilar. Så här såg det ut
i lördags på Östra Storgatan som är avstängd för bilar vid Stadsbron.

Städer är mötesplatser. Vi dras dit för vi vill ha kontakter med andra människor. Det är i möten med andra vi mår bra och växer som människor. Då ska vi bygga sådana städer som underlättar mänskliga kontakter. 

Men är det biltrafik som ger sådana städer? Somliga påstår ju att bilar ger frihet genom rörlighet. Visst kan du smidigt förflytta dig, åtminstone så länge inte trafiken är nedkloggad med andra bilar. Det underlättar vissa typer av kontakter, du kan färdas från punkt A till B. Men bilresan ger knappast några möjligheter till spontana kontakter, till att växla några ord med oväntade besök, någon bekant eller kompis du inte sett på länge. 

I helgen har det varit folkliv på stan. Det har varit en mängd aktiviteter, Portobello road på Öster, hertig Karls marknad, SN-löpet och så det fina vädret, fyllde stan med människor. Inte nog med det, Östra Storgatan är avspärrad för biltrafik då man ska gräva för vattenledningar. Folk som går fram och tillbaka på gatorna. Ingen biltrafik som bullrar och skapar oro. Det är en skönt avslappnad atmosfär.

Jag tror vi Nyköpingsbor verkligen gillar en sådan stad som lever upp. Och att vi vill ha mer av en levande stad, även resten av året.

Men samtidigt agerar vi motsägelsefullt inför en sådan utveckling, för i vårt dagliga värv agerar vi snarare mot en stad med rikt folkliv. Problemet är mångas övertygelse om bilen som lösningen på alla behov av resor och förflyttningar; till jobbet, till besöket, till ärendet, till kärlek och till nöjen. Vilket gör att stora delar av staden kan vara rätt folktom, framför allt på kvällarna då gator är så gott som döda, förutom bilar som svischar fram. Egentligen ska man väl inte skuldbelägga de bilberoende, det kan vara svårt att inse att man är en liten del i en stor kraft, som faktiskt gör staden till en sämre plats.

Men faktum är att samhällsutvecklingen är summan av alla våra små val i vardagen. Den som väljer att cykla, gå eller ta bussen bidrar mer till att skapa en levande stad.

Runt om i landet pågår mycket arbete för att utveckla våra städer. Här i Nyköping vill man bli årets stadskärna. Våra politiker vill locka till sig nya innevånare, man hoppas på hela 700 nya Nyköpingsbor varje år. Då måste vi ha en levande stad, där attraktion är mer än möjlighet att köra och parkera bilar. Det ska vara en stad där människor vill mötas och vara, utan att sitt instängda i plåtskal. Jag tror denna insikt finns, på många håll bland politiker och bland stadsplanerare. Man kan se det uttryckt i den fördjupade översiktsplanen för Nyköping som håller på att tas fram, där talas mycket om förtätning, mer bebyggelse i stans mer centrala delar. En sådan stad lär bli lite mer befolkad av människor, eftersom den fungerar bättre med cykel och till fots.

Bilresor är....

Bilresor kan knappast var ett självändamål. Bilresor är egentligen en indikation på dålig samhällsplanering, där vi tvingas att använda bilar för att kunna göra det vi vill.

Bilresor är ofta också ett exempel på vanans makt. Vi människor är vanedjur, gör många saker dag ut och dag in, för att vi tycker att vi hittat en vana som fungerar. Det rationaliserar vardagen eftersom vi inte behöver tänka efter hur vi ska utföra en vardagsrutin. Märkligt att det blev bil-åkande för nästan allt som en vana... Kanske också ett exempel på att strävan efter kortsiktig bekvämlighet är en annan vana hos människan.

Bilkörning minskar. Då satsar vi på cyklisterna.

Ännu en uppgift som visar att bilkörningen minskar, visar siffror från SCB Statistiska centralbyrån. Detta är nu en utveckling med sakta minskande biltrafik som pågått i flera år, så egentligen är det ingen riktig nyhet.

Men vi får åter igen bevis på att samhällets resurser inte ska gå till fler stora trafikprojekt för mer biltrafik, typ Förbifart Stockholm. Nu måste resurserna riktas om till andra trafikslag. Det finns oerhört mycket att göra för förbättra för cyklisterna. Och med bättre förutsättningar för oss cyklister lär biltrafiken ytterligare tappa fart. Och ingen är väl ledsen för det?

http://www.vibilagare.se/nyheter/bilkorningen-minskade-under-2012

Vad göra för att öka cykling i Nyköping (3)

Mest cyklar ska det vara. Som här på Östra Storgatan.

Att locka de bilbrukande Nyköpingsborna till cykeln är inte lätt. När de traskar ut ur huset så är det en bilnyckel som dinglar i handen. I huvudets måltavla tronar en stor bil. Det finns inte mycket utrymme kvar i huvudet för att trycka in en cykel. Så det blir bil, inte cykel. Åtminstone gäller detta lite äldre som levt hela sitt vuxna liv med bil.

Kanske är det annorlunda med yngre. Idag betyder inte bil så mycket för många unga, bilen är inte längre synonym med att bli vuxen/18 år, bilen är inte särskilt mycket status. Många unga av idag prioriterar annat än en Volvo. Men å andra sidan är dessa unga tjejer och killar uppfostrade av föräldrar som är notoriska bilmissbrukare, och har gjort vad de kan för att få barnen in på den rätta vägen. De har skjutsat, bilat, åkt, kört, och allt man har gjort utanför hemmets väggar har utgått från bilen.

Men jag tror ändå på de unga. Någon form av tonårsrevolt där visar att det går att leva ett gott liv utan egen bil. Trots det har man god rörlighet. Ibland får man skjuts av någon, ibland hyr man bil, ibland tar man bussen, men framför allt tar man cykeln. 

Rörlighet är förstås en aspekt på resandet. En annan aspekt är tillgängligheten, att det vi behöver nå finns inom rimliga avstånd och på platser vi kan nå med buss, cykel, och med bil (för dem som envisas).

Nåväl vi jobbar väl på med att göra stan cykelvänligare. Här är ytterligare några funderingar kring tänkbara förändringar som ska gynna cyklandet i Nyköping.

Skilj på cyklar och gående

• Separation av cykel/gångtrafik där det går, och ordentligt markerad cykelbana, där det går. Cykelsymboler målade på vägbanan.

Idag är cykel och gångbanor mixade, men cyklister och gående är olika trafikslag med olika behov. En cyklist färdas cirka fyra gånger snabbare än den som färdas till fots, varför det kan bli ganska stökigt när det börjar bli många av både cyklister och gående. Märkligt nog är det dock ganska sällsynt med att cyklister och gående stöter ihop. Men det gynnar definitivt inte cyklingen om man ofta tvingas bromsa och svänga för att undvika att meja ned gående som vinglar fram lite hur som helst på vår gemensamma vägbana.

Inga pengar till utbyggda bilvägar

• Bilvägnätet kan betraktas som färdigutbyggt, det sker inte längre någon tillväxt av trafiken. Och eftersom ekonomin i stort inte längre växer som tidigare, tillväxten har gått i väggen, så ska vi inte heller bygga nya vägar för mer trafik. Sannolikt kommer vi aldrig mer att se en ekonomisk tillväxt som den vi hade på 1900-talet. Ekonomin kan inte växa i all evighet, i synnerhet inte på en planet som inte växer. Nya storskaliga trafikleder är inte lösningen, de skapar oftast bara mer trafik, och bidrar till att skapa en stad där bilen är nödvändig.

Att det ibland är trångt på Nyköpings bilgator är något vi får leva med. Några minuter i kö får bilisterna leva med. Eller kanske de sätter sig på cykeln, så är snart trängselproblematiken ett minne blott.

Ska bilvägnätet förbättras är det för ökad säkerhet för andra trafikslag, och rondeller för att få bättre flyt på en del besvärliga korsningar. Det kan förstås behövas nya lokalgator om nya bostadsområden byggs. Och bilgator kan bli mer anpassade för cyklister och gående.

Ska det läggas pengar på utbyggd trafikinfrastruktur, så är det för främst andra trafikslag än bilar. 

Låsbara cykelställ vid viktiga busshållplatser

• Cykel och buss är en bra kombo. Cykel till busshållplatsen underlättar bussresan. Men om det inte finns ett låsbart cykelställ vågar man nog inte ställa hojen vid hållplatsen.

Bygg om gator så bilisterna håller 30

•På många av stans centrala gator är hastigheten 30 eller 40. Är det något bilisterna slarvar med så är det respektera dessa fartgränser, som just är satta för att minska krockvåld mot oskyddade trafikanter om olyckan är framme. Av någon märklig anledning så tycker väldigt många bilister inte att man ska visa den hänsynen till gående och cyklister. Och därmed blir det både mer oroligt och osäkert för oss på 2 hjul.

Om inte skyltar fungerar, så fungerar det att gatorna byggs om fysiskt med kurvor, fartgupp och avspärrningar, som gör det omöjligt att braka på ohejdat. Bilisterna må tycka att sådana farthinder är både onödiga och irriterande. Men genom sin framfart har de själva bett om att få dessa. 

Nyköping har redan en del fartdämpande hinder, men mer behövs främst på de centrala gatorna.

Planerna på att göra Östra Storgatan till gåfartsgata är ett bra upplägg som kan dämpa bilarnas framfart, men fortfarande göra stan tillgänglig för dem som verkligen behöver åka bil.

Några slutsatser från en riktig cykelstad

Nu handlar det inte om Nyköping, bloggaren har haft några dagar i Köpenhamn då jag besökt stadens årliga jazz-festival. 1200 konserter är festivalens imponerande utbud på en dryg vecka. Lyckades få biljetter till  Afenginn, som egentligen inte är jazz. Något oklart vilken musikkategori de tillhör, bastard-etno är en etikett som används. Och något ligger det väl i det. Men det häftiga är att Afenginn svänger grymt och tungt, och det svindlande vackert.

H.C. Anderssens Boulevard, 11 juli, kl 16.05

Lika imponerande som jazz-stad är Köpenhamn som cykelstad. Den brukar rankas bland världens bästa cykelstäder. I princip alla gator har ordentliga cykelkörfält separerade från bil och gångtrafiken. Och som det cyklas. På snabba, långsamma, skruttiga cyklar (många), fräcka cyklar. Lådcyklar, lastcyklar och en och annan elcykel. Gott om cykelställ och de flesta var översvämmande. Dessutom får man medföra cykel på alla danska tåg. 

Centrala Köpenhamn är totalt nedlusat med cyklister och gående, och en hel del bilar. Staden har en väl utbyggd lokal busstrafik. Jag har hört att cirka 37 procent av resorna i Köpenhamsområdet sker med hoj. Trafikinfarkt och kaos? Nej, faktiskt inte, åtminstone inte ur cyklisternas perspektiv. 

Jag avstod från cykling, var ändå där för musikens skull främst. Men det går ju att göra observationer ändå, och bilda sig en uppfattning. Något som gör att cykeltrafiken fungerar är samspelet  och man försöker hålla sig till oskrivna regler, något som betyder viss flexibilitet där man både får ge och ta, och inte alltid kan propsa på sin rätt. 

En del Nyköpingsbor gnäller över att det är rörigt med både cyklister och gående på den centrala Västra Storgatan. Har man varit några dagar i Köpenhamn så inser man Västra Storgatan är ett icke-problem. Liknande trafiksituationer uppstår ofta i Köpenhamns cykeltrafik. Men det är bara att svänga och bromsa, och vara flexibel. Det är just en av cykelns stora fördelar, den ger flexibilitet, om styrmannen så vill.

Trots detta bör vi självklart i Nyköpings trafik eftersträva att hålla isär cyklister och gående bättre än på gågatan Västra Storgatan. Cyklister och gående är olika trafikantgrupper med olika behov. Det finns ett antal cykel och gångstråk ut till Nyköpings yttre stadsdelar där det i princip alltid är blandat med cyklister och gående. Nu är inte antalet gående och cyklister så många, så ännu fungerar det någorlunda utan konflikter. Men skulle antalet cyklister öka, så måste det till en separering med tydlig skillnad mellan gående och cyklister. 

Cyklisterna måste släppa fram buss-
resenärerna som klivar av i cykelfältet.
Det tycks fungera....

Ibland läser jag om svenska bloggare som klagar över illa placerade busshållplatser som tvingar väntande och avstigande bussresenärarer att kliva ut i cykelbanan. I princip har de rätt att det är en konfliktsituation med viss olycksrisk. I varje fall om både bussresenärer och cyklister ska propsa på sin rätt, vilket jag upplever som ett svenskt drag i jämförelse med hur Köpenhamnsborna klarar detta. Här i Sverige står man på sig.... I Köpenhamn innebar i stort sett varenda busshållplats att man måste korsa cykelbanan både när man steg på eller klev av bussen. Och det tycks fungera. Som bussresenär lär du dig snabbt att vara på din vakt när du kliver ut i cykelbanan (precis som du är på din vakt när du korsar en bilväg). Cyklisterna är lika vaksamma, stannar en buss och bakdörrarna går upp vet de att någon stiger av, vilket gör att de stannar eller saktar in. 

Att detta samspel fungerar bra har säkert att göra med mängden cyklister och mängden bussresenärer. Det blir en s k safety-by-numbers effekt. Mängden av de båda trafikantgrupperna gör att man uppmärksammar varandra, och visar respekt och hänsyn. 

För att säkerheten för cyklisterna i Nyköping ska bli bättre behöver vi cyklister bli fler. Med många cyklister på rull i trafiken blir bilisterna (och även gående) mer uppmärksamma på vår existens, och det finns alltid i bakhuvudet att det kan dyka upp en cyklist. Och man agerar och kör därefter.

Avslutningsvis Köpenhamn är det bara att konstatera att denna stad knappast hade fungerat utan alla cyklister. Framför allt hade det nog varit en väldigt annorlunda stad om bilarna hade dominerat. Nu är det trots allt en storstad med mycket småskalighet, många små affärer och fik/restuaranger, servicefirmor, kultur, parker. Allt i en salig röra. Inte så mycket storskaliga shoppingcenter där allt är så genomtänkt och anpassat, och det dryper av hård kommers. Hur mycket detta är cyklisternas förtjänst låter jag var osagt, det får bli en fråga för dig som läsare att grunna över.

Några slutsatser blir:

• Att ett trafikslag som bilar (Nyköping) dominerar ger sämre trafiksäkerhet för andra. Om det någorlunda många som använder de olika trafikslagen, då blir det bättre säkerhet för alla.

• Ju fler cyklister, ju säkrare cykeltrafik.

• Fler cyklister i Nyköping kommer att kräva separation av de mest trafikerade gång och cykelstråken.

• Cykeln gynnar småskalighet i staden.

Eskilstuna kan, då kan nog också Nyköping...

Eskilstuna i norra länsdelen är framåt, vad gäller miljörelaterade frågor. Så bra att man blev blev utsett till årets miljökommun av tidningen Miljöaktuellt. Då kanske det inte är så underligt att kommunen ordnar en cykla till jobbet-tävling, för att uppmuntra cyklandet i stan.

Det borde nog Nyköpings kommun också kunna få till, om man vill rikta fokus mot cyklingen. Och jag tror nog att vi kan prestera högre andel cyklister i Nyköping. Jag är tyvärr inte så imponerad av resultatet från Eskilstuna. Vinnande arbetsplats hade 4 procent cyklister under tävlingstiden. Det är inte mycket i en stad av Eskilstunas storlek, tycker man borde kunna räkna med 20-30 procent, då avstånden trots allt inte är så enorma. Möjligt att den vinnande arbetsplatsen ligger lite "off", och det därför är långt att trampa. Men då borde väl någon annan arbetsplats som ligger centralt, kunna få högre cykelandel.

Jag säger bara, lycka till nästa år Eskilstuna, hoppas ni når bättre då.


http://www.eskilstuna.se/sv/Trafik-och-infrastruktur/Buss-flyg-och-tag/Cykla/Cykla-till-jobbet-2013---tavlingen-avgjord/

Vad göra för att öka cykling i Nyköping (2)

Det kan vara svårt att omvända inbitna bilister till att äntra cykeln, men jag anar att det finns en grupp människor som gärna skulle cykla, men som avstår då de upplever biltrafiken som hotfull och närgången. 

Det finns gott om fina cykelstråk i Nyköping, men det finns också en del sträckor främst inne i stan, där man ofrånkomligen måste dela vägbana med bilar. Och att ha en 2-tons SUV( Så Utomordentligt Vansinnigt) hängande i hasorna är inte så roligt om man känner sig minsta osäker som cyklist. SUV:ens förare bara väntar på en lucka där de kan stampa gasen i botten och svischa förbi med minsta möjliga marginal.

Nu var exemplet lite tillspetsat, för de flesta bilister i Nyköping visar hänsyn mot oss cyklister. Allvarliga olyckor är sällsynta. Men jag vet många Nyköpingsbor tycker det är obehagligt att cykla på gatorna i och kring centrum, helt enkelt då gatorna är utformade för biltrafik och det inte finns någon anpassning alls för cyklister.

Detta problem är väl egentligen identiferat. Kommunens tekniska förvaltning har publicerat cykelplaner med förslag till utbyggda cykelleder genom stan.

Men förslag är en sak. Det krävs också en politisk vilja att satsa pengar på att förverkliga dessa förslag till cykelleder.

Vi närmar oss ett kommunalval 2014, då får vi se vad de lokala partierna säger om behov av förbättringar för cyklister. Om jag får peka på detaljer för bättre cykling i centrala Nyköping så gör jag följande prioritering:

Cyklist på Östra Storgatan, just omkörd av en
stor SUV. Sådan är trafikmiljön idag, men kanske
kan här bli cykel/gåfartsgata. 

1/ Östra Storgatan till cykel/gåfartsgata. Idag en racerbana för en del bilister fast det är 30. En viktig genomfartsled för cyklist men absolut ingen cykelanpassning. Kommunen har redan börjat utreda cykel/gåfartsgata, men det är oklart vad det kostar och hur det skulle kunna bli.

2/ Repslagargatan. Idag ett mischmasch av korta stumpar av gång/cykelbana av väldigt varierad bredd och standard. Det behövs en omvandling till en genomgående tydlig cykelled. Något är på gång från kommunen, men vad?

3/ Fruängsgatan vid Teaterparken. En kort sträcka helt utan cykelbana, och där biltrafiken är livlig. Cyklisterna behöver eget utrymme åt båda hållen.

4/ Cykelled Arnö in i stan. Arnö har en bra cykelväg in till stan, tills man har passerat Hamnvägen. Sedan är man ute i biltrafiken. Delvis rätt lite trafikerade gator, men ju närmare centrum man kommer desto mer måste man trängas med bilarna. Det behövs cykelbanor antingen på Fruängsgatan, Bagaregatan eller kanske Slottsgatan upp till V Kvarngatan. (möjligt att denna prioritering styrs av mitt egenintresse, då jag bor på Arnö)

Västra Kvarngatan, ingen cykelanpassning idag.

5/ Västra Kvarngatan. Denna gata kan knappast kallas cykelvänlig idag. Jag är dock lite osäker på behovet, då alternativet Västra Storgatan finns, som är en i grunden bra genomfartsled som är gång- och cykelanpassad. Dock är Västra Storgatan stundom rätt rörig med många gående besökare i stan, och i praktiken inte riktig bra. Då kan Västra Kvarngatan vara ett alternativ, fast det är tveksamt hur mycket det går att cykelanpassa gatan. Ett kvarter är gatan väldigt trångt (finns inte ens plats för p-platser),och stans bilister skulle väl bryta ihop om gatuparkeringen togs bort till förmån för cykelbana. Nu finns visst planer på att ta bort gatuparkeringen, så något kan vara på gång. Kanske en gåfarts/cykelfartsgata då, där bilarna får färdas men på cyklister och gåendes villkor. Alltså med klart begränsad hastighet.

Vad göra för att öka cykling i Nyköping? (1)

(till att börja med ursäkta, att jag bloggat så sällan, men tid för eftertanke har saknats)

När jag började driva den här bloggen blev det en hel del funderingar och analys kring orsakerna till att nyköpingsborna väljer att cykla så pass lite som de gör. Jag fann rätt snart att de fysiska förutsättningarna för cykel var och är rätt goda, även om det finns åtskilligt att göra för att göra Nyköping till en riktigt bra cykelstad vad gäller cykelbanor och framkomlighet med cykel. Det är helt enkelt ganska lätt att cykla i Nyköping. Ja, egentligen väldigt lätt att cykla jämfört med storstäderna, där cykelbanorna är fyllda, där avstånden är längre, och man dessutom riskerar att drabbas hämnden från cykelhatande bilister (här i stan här bilisterna riktigt hänsynsfulla).

Nu tänkte jag att det kunde vara dags för att blicka tillbaka lite och uppdatera min analys utifrån vad jag lärt mig och observerat under de år som bloggen funnits. I några kommande bloggposter ska jag redovisa de iaktagelser och förslag som jag tror väger tyngst för att göra Nyköping till en mer cyklande stad.

Ett tungt skäl till att det inte redan cyklas särskilt mycket hittar man i attityder och inställning till cykeln bland Nyköpingsbor, är en slutsats som jag dragit under min tid som bloggare. Man har uppfattningen att bilen är bättre, bekvämare och snabbare till det mesta, och väljer den därför.
Från Nyköpings kommun gör man inte riktigt den analysen. När Nyköpings kommun pekar på möjlighet att få fler att cykla istället för att ta bilen, så jobbar man främst jobbar vidare med att förbättra nätet av cykelbanor och andra fysiska förutsättningar för ett bekvämt och tryggt cyklande. Inget fel i det, men jag är osäker om det verkligen leder framåt mer än marginellt.

Attityden till cykling

Om nu inte själva grundproblemet är brist på cykelbanor utan mer beror på attityden till cykling, så borde kommunen ställa in siktet mer på information och attityder kring cykling. Som det känns nu har kommunen inte ens gjort några halvhjärtade försök att berätta om möjligheterna att cykla. Ingen karta över cykelvägarna till alla hushåll, ingen trevlig broschyr/folder som berättar om fördelar och möjligheter att cykla här i stan. Inga tävlingar eller jippon på stan, eller kampanjer mot arbetsplatser för att locka till cykling. Inga stortavlor ute på stan vid de hårt trafikerade vägarna, som kunde berätta om alternativet cykel, som gör att man slipper sega bilköer och att leta p-plats. Inga stora spektakulära satsningar på cykeltrafiken, som kan rikta uppmärksamheten kring att Nyköping fungerar bra som cykelstad (även om den kan bli bättre på en hel del punkter). 

Det finns mycket att göra, om kommunen vill rikta uppmärksamhet på alla fördelar som finns att cykla. Men då måste det finnas insikt, politisk vilja, en plan och finansiering. Finns det?

Avstånden måste vara korta

En annan orsak till att cyklandet inte riktigt lyfter kan också vara hur staden planeras och byggs i stort. Den har byggts med bilen som norm för rörligheten under många decennier. Den slutsatsen drar jag efter att läst om en studie från VTI, där man tittat på fyra kommuner och försökt analysera varför cyklandet inte ökat trots ambitioner att öka cyklisternas andel av trafiken.

http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/integreradplaneringforattokacykling.5.7107533313f7947d1eb6a.html

En slutsats av forskaren Åsa Aretun är att det inte får vara för långa avstånd mellan målpunkterna i det vardagliga cyklandet. Är avståndet för långt så blir det många gånger bil istället, även om man lyckats öka framkomligheten för cyklarna.

En notering är att dagens bebyggelse- och transportinfrastruktur präglas i hög grad av avstånd som är anpassade efter hastigheter med bil. I cykelplaneringen överskattas vilka avstånd och hastigheter för cykel som kan förväntas.

Ur detta kan man dra ett par slutsatser; som att Nyköping kommun är inne på rätt spår när man nu planerar för att koncentrera ny bebyggelse till stans centrala delar, och undvika att bygga i stans utkanter. Denna inriktning på bebyggelse och stadens utformning, finns tydligt i förslaget till den nya fördjupade översiktsplan (FÖP:en). Det bör kunna minska behovet av långa cykelfärder för att klara vardagens alla bestyr. 

Den lite dystrare slutsatsen är att vi också sitter väldigt fast i en bilberoende stadsutformning, med avstånd som många upplever kräver bil. Vi sitter fast eftersom vi naturligtvis inte kan flytta stadsdelar som ligger utanför bekvämt cykelavstånd (Arnö som exempel, där jag bor 3-4 km från centrum, är troligen för långt bort, då andelen cykel är förvånansvärt låg).

Det är alltså av yttersta vikt att vi så långt som möjligt undviker att bygga långt från stan. Åtminstone om perspektivet är att öka cykling. (Sedan finns det ju andra intressen som talar för och emot förtätning, dem får andra intressenter slåss för).

Dags för en rejäl cykelled genom centrala Nyköping!

På Facebook kunde man nyligen se bilder på politiker och tjänstemän vid Nyköpings kommun på cyklar vid Repslagaregatan. Texten berättar att "Trafikgruppen är ute o cyklar". De står och pekar och funderar...

Det krävdes inte någon större hjärnaktivitet för lista ut vad de funderar över. Repslagaregatan har visserligen cykelbanor, men det är något av ett osammanhängande pussel, massa olikaformade vägstumpar som fogats ihop till en sammanhängande cykelbana. Rätt rörigt, och ibland ganska trångt och smalt med risker för konflikter med fotgängare.

Det är förstås långt till en färdig ordentlig upprustad cykelbana. Men bara att politiker och tjänstemän är ute i verkligheten, måste ju innebära att planen åtminstone inte ligger längst ned i någon skrivbordslåda.

Tror verkligen att Repslagaregatan vore passande för satsning på en genomgående cykelled. Inte minst kan det bli en tankeställare för bilister som ibland fastnar i köer här, då de kan se hur smidigt man susar fram på två hjul utan bekymmer. Kan bli en tankeställare för en och annan stressad bilist, som kan få insyn i smartare transportvanor.

Köpa cykel med löneavdrag. Något för Nyköping?

I Linköping blir det snart möjligt för kommunanställda att köpa cykeln med löneavdrag. Tanken är förstås att underlätta för kommunanställda att skaffa sig en bra cykel, kanske en elcykel, för att kunna ta sig smidigt till och från jobbet utan avgaser och dessutom med lite motion som en trevlig bieffekt.

Skulle så klart också fungera i Nyköping, om det nu är möjligt i en annan stad. Verkar det svårt? Det är nog bara att kontakta Linköpings kommun, som säkert vet var i utmaningar består, och hur man ska hantera skattereglerna.

Om detta läser man i Corren:

http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/kommunanstallda-cyklar-med-avdrag-6390780-artikel.aspx

I Corren kommenteras detta av Christian Gustavsson, moderat och personalutskottets ordförande. Han nås på 013-20 50 95 / mobilnr: 0702-190597

Vad väntar vi på i Nyköping?

400 ppm co2. Inte cyklisternas fel.

Nyhetsmedia berättar att koldioxidhalten i atmosfären nått 400 ppm, vilket är en historiskt hög nivå. Forskarssamhället är övertygade om att stigande koldioxidhalter kan leda fram till enorma störningar av klimatet med okontrollerad ökning av jordens temperatur. Vi vet också att det ordnats ett antal globala konferenser, där politiker samlats för att få fram effektiva bindande klimatavtal, för att bryta denna oroväckande utveckling. Tyvärr har inte politikerna lyckats något vidare, utveckling och utsläpp stiger i en oförminskad takt. Kortsiktig politik och kortsiktigt syn på ekonomi, där ekonomisk tillväxt prioriteras istället för att ställa om energisystemet.

Kan bara konstaterar att vi cyklister har väldigt liten skuld i denna sorgliga utveckling. Förmodligen finns det inget mer energieffektivt och koldioxidsnålt sätt att förflytta sig. Så trampa på nu cykelvänner, och visa vilket fantastiskt smart val av transportmedel vi gjort. Och det gäller verkligen inte bara miljönyttan. Det gäller i stort sett på alla områden. 

Vad jag tycker om bilisterna val av transportmedel, i beaktande av denna alarmerande utveckling, tror jag att jag avstår att delge er. Vill inte bidra till att sprida mer näthat.

30 km/tim i Nyköping. Få bryr sig...

Östra Storgatan. 30 på skyltarna. I verkligen gäller andra gränser för många.

Som cyklist och cykel-bloggare kan man synpunkter på bilisterna i Nyköping. Det är lite märkligt hur hänsynsfullt de bromsar och släpper över oss vid övergångsställen som korsar bilvägarna, trots att bilarna inte har någon väjningsplikt i detta fall. Men när det gäller hastighetsanpassning är det raka motsatsen, här gäller hänsynlösheten. Väldigt många bilister struntar totalt i fartgränserna 30 och 40 som gäller inne i stan.


Under de senaste dagarna har jag vistats vid Östra Storgatan ett antal gånger. Och det är märkligt hur fort det går för vissa. Så fort de passerat en korsning år det plattan i botten, för att sedan hänga på bromsen i nästa korsning. Vissa saktar inte ens in i korsningarna utan brakar bara på.

Jag gissar att det är en och annan med ett överskott av hästkrafter under huven vill visa vad bilen går för. På Storgatan tänker de sig nog lite publik, då här finns en och annan gående. Men vi som går på trottoarer eller rullar på cyklar är inte minsta imponerade av det hejdlösa gasandet. Snarare suckar man, ännu ett pucko utan liv, som behöver klä ut sig i kaross, 4 hjul och motor, för att bli någon. Östra Storgatan som skulle kunna vara en rätt trevlig gata, känns mer som en racerbana.

Polisen syns inte till, de finns på annat håll. Självklart är det olagligt att köra i 120 km/tim på motorvägen, men det är betydligt mer angeläget att stoppa 40-körare där det står 30 på skyltarna. För fartgränsen 30 är satt på platser där det vistas människor, och då är 30 en väl avvägd hastighet. Enligt NTF så överlever överlever nio av tio gående om de blir påkörda av en bil vid 30 km/h, men vid 50 km/h överlever bara två av tio gående.

Den som struntar så grovt i hastighetsbegränsningen i en befolkad stadsmiljö alltså en potentiell dräpare. De tanken tycks dock inte infinna sig i många bilisters skallar.

Skulle vara intressant att höra hur polisen ser på detta, varför man ser deras fartkontroller så sällan inne i stan. Tror jag ska ringa lite imorgon.

Här cyklar vi nog hellre på bilvägen...

Här får cyklisterna stå ordentligt på bromsen.

Nyköpings kommun fortsätter sin hållbara tillväxt (obs, ironi, det finns ingen hållbar tillväxt). Nya bostadsområden, nya gator med påföljande justering av cykelbanor. På bilden ovan ser vi en av rondellerna på Byfjärdsvägen på Arnö. När de nya Bo Klok-husen (skymtar på bilden) byggdes blev kommunen tvungen att dra om cykelbanan i de två små rondeller som finns i området.

Och lösningen är inte något som kommer att uppmuntra cyklisterna att välja cykelbanan. För i cykelbanan har formats så man tvingas ta en skarp sväng för att korsa gatan. Det innebär inbromsning och tappad fart, vilket är en minuspost för oss cyklister. I synnerhet om man kommer uppifrån backen där man får fin rull, blir det ju en ordentlig inbromsning.

Kommunen har säkert tänkt rätt, åtminstone ur perspektivet att cyklisterna ska rulla riktigt sakta när de korsar bilvägen. Men det är en öppen miljö och bilisterna bör ha god uppsikt över cykelbanan och vägen de kör ut på, så en något mindre fartdämpande dragning (mindre tvära svängar) av cykelbanan hade nog inte varit otänkbart.

Och konsekvensen av denna konstruktion? Nog är det troligt att många cyklister som kommer uppifrån backen snart upptäcker att bilvägen är mycket framkomligare och inte innebär alls samma  inbromsningar. Med andra ord väljer de då bilvägen. Än så länge är Byfjärdsvägen här sparsamt trafikerad, så det är bara att trampa på.

Men det hade inte behövt bli så här. Det är möjligt att konstruera cykelöverfarter vid rondeller där man som cyklist inte behöver tvingas till krypfart. Vid Arnöleden i Spelhagen, alldeles intill Lidl, finns en rondell som fungerar alldeles utmärkt att passera. Detta är en plats med oändligt mycket mer biltrafik, men ändå har kommunen vågat göra en cykelvägspassage där vi kan rulla på ganska fort. Visst det innebär större krav på omdöme och ansvar på oss cyklister. Och självklart också på bilisterna, vilket jag tycker nästan alla tar. Det är ytterst sällan som bilisterna missar oss cyklister här, jag kan personligen inte minnas någon sådan incident alls (men säkert har det hänt andra).