Telefon ringer, det är hustrun. “Björn jag har cyklat omkull, och måste till vårdcentralen”. Det blir till att väcka liv i den gamla bilen för att ta hand om henne och den kraschade cykeln.
Nu visar det sig att det är hustrun som är mest illa däran. Cykeln har klarat sig. Men Maria har fått sig en del smällar, som dock Stadsfjärdens vårdcentral snabbt kan plåstra om. När hon kommer haltande visar det sig att ena knät fått en rejäl kyss i kontakten med det asfalten, båda händerna har fått ordentliga smällar, och så har hon ett plåster på hakan.
På hjälmens front är det ett litet hål, av allt att döma hade en liten vass sten trängt in där. Men alldeles tydligt har hjälmen gjort sitt jobb, för hennes ansikte har uppenbarligen varit farligt när gatan, hon berättar att hon hade smuts på näsan. Så nära vara det alltså. Utan hjälmen hade det nog varit en betydligt allvarliga olycka. Nu haltar hon och har rejält ont på en antal ställen. Men inget brutet och krossat, och ingen hjärnskakning.
Hur gick det då till? Cykelbanan längs Hamnvägen (mitt emot Slottet södra sidan) är inte så bred. Framför henne går två äldre damer med käppar, vilket tar en stor del av cykelbanans bredd. Maria håller full fokus på damerna, för hon är osäker på vilken sida hon ska passera dem. Hon noterar inte att det är en rejäl samling grus (efter vinterväghållningen) i cykelbanans kant. Så när hon svänger för de breda tanterna, ut i gruset, så släpper det rejält. Och omkullkörningen är ett faktum.
Olyckan berodde alltså på två faktorer. Just rullgrus som inte sopats upp efter vintern är en närmast klassisk olycksorsak. Även faktor två, blandningen gående och cyklister på smala cykelbanor är, är en återkommande olycksorsak.
Nu är det bara att hoppas att kommunen snabbt sopar upp allt löst grus på cykelbanorna. Veckorna fram till att gruset är borta är en osäker tid för oss cyklister. Bredare cykelbanor, med separata fält för gående och cyklister får vi nog vänta längre på - många år tyvärr. Och ännu längre får vi nog vänta på gående som inte vimsar kring i cykelbanan, troligen kommer det aldrig att inträffa, vi är ju bara människor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar