17 nyanser av spännade cykelväg

Att cykla i Nyköping går för det mesta riktigt bra. Det är framkomligt och avstånden är korta. Men börjar man granska cykelmiljöerna, upptäcker man att underhåll och genomtänkta trafiklösningar knappast är prio ett.

Min egen vanliga cykelväg till stan bär vittne om hur underhållet glöms bort och hur ogenomtänkta trafiklösningar får breda ut sig. Jag har cyklat denna sträcka från Kanntorp på Arnö in till centrala Nyköping i över 15 år, och med tiden lärt mig sträckan i detalj. Jag tog med mig kameran en dag, för att dokumentera allt jag upptäckt. 17 bilder blev det på en sträcka av drygt 3,5 kilometer. Och så lade jag till en bild som visar på en rejäl förbättring, som omväxling.

Att bristerna i trafikmiljön ändå inte ställer till med så mycket, beror bland annat på att cykeltrafiken ändå är ganska gles. Det är ingen större trängsel på våra cykelbanor, därför finns det marginaler om något är på väg att gå snett. 

Men lite spännande är det allt att cykla, man lär sig att vara ordentligt vaken....

Häcken i radhusområdet Kanntorp skymmer kurvan. Vad finns bakom? Barn eller andra cyklister? Ibland har jag nytta av bromsarna här.

Asfalten på  kommunens cykelbana har passerat bäst före. Det skumpar rejält här. Ännu är den inte otjänlig som cykelbana, men snart är vi där.

Här korsar man bilvägen ned mot Sjöhagen. Från stan är sikten väldigt skymd, bilarna har svårt att se oss cyklister. Det går bra om man som cyklist är uppmärksam och om bilarna tar det lugnt. Att bilarna inte alltid tar det lugnt vet min son, som var nära att bli påkörd här, av en stressad Audi-förare. Han hade åtminstone vett att be om ursäkt för sitt slarv.

Tilläggas att här passerar många barn hem från Herrhagsskolan.

Där den kvinnliga cyklisten är finns ett rejält gupp i asfalten. Den som kommer i backen full fart ned mot detta, riskerar att tappa balansen, om man inte känner till guppet. Jag vet barn som vurpat här.

Så trampar man runt hörnet, och hoppsan. Där väntar några rejäla betonggrisar. De borde inte stå så nära hörnet.

Just här brukar småbarnen cykla ut från Nyköpingshema bostadsområde på Skolörtsgången. De ska över till skolgården och lekplanen där. Vi som känner till området vet att här finns barn, som man är på alerten. Men de andra som inte tänker på detta...

Besvärligt längsgående upphöjning i vägbanan som funnits i många år. Här kan det bli besvärligt med snön på vintern.

Hej vad det går ut för denna backe efter skogen. 30 km/tim är inga probem att komma upp i. Och så kommer den avslutande vänsterkurvan, där man inte ser bakom kröken, eftersom kommunen inte röjt bort växtligheten. Vad händer när man möter en gående familj, eller någon som vinglar på fel sida? Bra bromsar brukar rädda situationen....

Här är det riktigt illa, för att tala i klarspråk. Man kommer uppifrån skogen har just rundat kurvan (föregående bild) i god fart. Cykelbanan är feldoserad år höger och lutar utåt mot lyktstolparna. Flytta åtminstone lyktstolparna till andra sidan, så landar man mjukt om man tappar väggreppet när det blir halka.

Cykelöverfart vid vägen intill äldreboendet Myntan. Korsningen är ganska trång och knixig eftersom det är små kurvor strax innan. Det är svårt att möta andra cyklister och gående här om man har god fart. Cykelöverfarten borde åtminstone ha varit bredare.

Stålräcken är bra på många ställen. Men ibland blir det tokigt. Som när räcket är mycket hårdare och värre att köra in i, än det som cyklisten ska skyddas från. Här strax innan Kilaån är det ett helt ofarligt dike som försetts med ett hårt stålräcke. Kanske är det farliga brännässlor i diket?

 En av Nyköpings mer trafikerade cykel och gångbanor över Kilaån. Ibland är det rätt rörigt här med gående och cyklister, huller om buller i olika riktningar. Dags att dela upp i separata gång- och cykelkörtfält?

Här har kommunen ställt en bänk precis intill cykelbanan. Men vem vill sitta här? Den vilande flanören riskerar ju att få fötterna överkörda. Eller att cyklister vinglar in i bänken? Med tanke på kommunens iver att sätta upp stålräcken (se tidigare punkt), så tycker jag att man nog sovit lite här.

Och här var det god sikt, åtminstone på reklambudskapen. Byggdes verkligen cykelbanan främst för att ge tittare åt reklamen. Eller var det för att cyklisterna skulle slippa se vad som döljer sig längre fram? Fel blev det i alla fall. För övrigt är den ena skylten för Autoexperten, en bilfirma, så jag tror målgruppen cyklister är ju inte riktigt genomtänkt.

Toppen. Beröm. För några år sedan var cykelbanan här i ganska dåligt skick, åtminstone på vintern, så blev det väldigt moddigt och spårigt här. Men här har kommunen lagt ny fin asfalt. Allt är förlåtet.

Ett missplacerat räcke till, utanför NA Svensson. Jag kör hellre ned för en lilla slänten, än smäller in i det hårda stålräcket. Men det fyller ju ändå en funktion, som p-plats för en havererad cykel. Och stålverken får avsättning för sin produktion. 

Bagaregatan in mot stan. Men nu är det slut med cykelbanor för oss som kommer från Arnö. Det går väl an med barmark, eftersom trafiken är måttlig här. Men blir det en snöig vinter, så brukar gatorna i stan vara väldigt besvärliga för oss cyklister. Spåriga och läskiga tack vare biltrafiken. 

Här finns utrymme att anlägga en riktig cykelbana, om man exempelvis enkelriktar gatan, eller tar bort gatuparkeringen. Då får cyklisterna egna körfält, som dessutom kan vinterväghållas på ett sätt som fungerar för cykling. 

Här tar bilgatan slut och övergår i gång/cykelfartsområde. Men övergången är defintivt inte bra. Den lilla smala infarten duger inte för ett säkert möte mellan cyklister. Hamnar man snett, så hamnar man i kantstenen. Det kan en av mina söner vittna om. Jag fick hämta honom och cykeln med bil. Gör om, och gör bättre!