måndag 20 juni 2016

Köpenhamn kan. Då kan vi.

Härom dagen presenterade Miljömålsberedning sin analys och sina slutsatser om hur det Sveriges möjligheter att snabbt pressa ned CO2-utsläppen. Debattartikeln på DN.se undertecknades av representanter från 6 av riskdagens 7 partier. Brett stöd bakom alltså.

Det stora bekymret är uppenbart, att transporternas utsläpp inte minskar. Idag står utsläppen för trafiken för nästan hälften av CO2-utsläppen, av de utsläppen som står utanför handelssystem med utsläppsrätter.

Miljömålsberedningen har i uppdrag av regeringen att utveckla förslag till ett klimatpolitiskt ramverk och att utveckla strategier med mål, styrmedel och åtgärder som en grund för Sveriges framtida klimatpolitik. Parallellt med klimatuppdraget skall beredningen också presentera förslag till en samlad luftvårdsstrategi.

Än så länge bara en debattartikel, men som ändå pekar på vilka områden, där man behöver ta krafttag. Sannolikt väntar beslut och politik som kommer att påverka oss lokalt i Nyköping, när det gäller trafiken.

Miljömålsberedningen föreslår att utsläppen från trafiken ska minska med 70 procent till 2030 i jämförelse med 2010 års nivå. Ett riktigt ambitiöst mål, men miljömålsberedningen menar att målet är möjligt att uppnå med styrmedel och tack vare teknisk utveckling.

Man säger det inte rakt ut, men budskapet är ändå rätt tydligt, vi kan inte fortsätta att ständigt transportera oss i bilar. Man konstaterar också att det krävs åtgärder i samhällsplaneringen om utsläppen ska kunna tryckas ned.

Man föreslår att gång- cykel och kollektivtrafik görs till normgivande i planeringen i större tätorter samt att resor med buss och tåg underlättas vid planering av infrastruktur mellan tätorterna.

Här får man nog säga att miljömålsberedningen underskattar utmaningen, åtminstone på kort sikt. Det är idag självklarheter att städer ska utformas för cykel och kollektivtrafik, en betydligt tuffare utmaning är att städerna tidigare byggts ut med bilen som norm. Alltså ganska glesa städer, med långa avstånd, för att nå service, handel och jobb. Gator, hus och stadsdelar ligger där de ligger, det går inte att göra så mycket åt detta i det korta perspektivet. Omvandlingen av städernas geografiska struktur och uppbyggnad är en alldeles för långsiktig process, för att den ska kunna bidra till den snabba klimatomställningen som behövs.

Miljömålsberedningen knyter stora hopp till elbilar och riktigt energisnåla bilar. Men att byta ut dagens hela fordonspark på 14 år (om 70 procent ska nås) innebär också en enorm miljöbelastning med stora utsläpp när alla nya bilar ska tillverkas. Vad återstår då, om det verkligen snabbt kunna minska utsläppen?

Svaret är färre resor med egna bilar. I kombination med förnybara bränslen. Problemet är dock att förnybara bränslen inte finns i de väldiga mängder som behövs till Sverige 4,5 miljoner bilar. Vi hamnar åter åtgärden färre resor med egna bilar. Ännu färre....

Bloggen ska handla om Nyköping och hållbar trafik. Så vad kan vi göra lokalt, för att stötta en utveckling med färre bilresor.

Bilar, bilar, bilar och så en buss. Nyköpingsborna
klamrar sig fast i fossildrivna transporter.
Frågeställningen är i princip ny. Visserligen har det lokalt i Nyköping tagits beslut som kan tyckas som inskränkningar av biltrafiken. Och det finns också styrkdokument, nyligen antog kommunfullmäktige en transportstrategi, som syftar till en omställning av transportsystemet. Trafikslagen ska prioriteras i följande ordning; gång, cykel, kollektivtrafik och bil. Det pekar ju helt klart i en hållbar riktning, men om det verkligen innebär en riktig omställning av trafiksystemet återstår att se. För man har ju inte riktig intrycket av att Nyköpings politiker driver detta med hållbar trafik särskilt engagerat (förvisso finns det många andra angelägna frågor). Det finns ingen politiker som talar i klartext, att Nyköpings trafiksystem mycket tydligare måste inriktas på gång och cykling. Och att bilarna får maka på sig.

Det som hittills gjorts i Nyköping är alltså ingenting i jämförelse med de förändringar som behövs, om klimatet får råda. Under senare år har bilåkandet begränsats något i centrala Nyköping, främst för att göra stan mer trivsam och framkomlig för andra än bilister. De åtgärderna har inte inneburit något trendbrott mot minskad biltrafik totalt sett.

Självklart kan inte den lokala politiken lösa klimatutmaningar, det krävs tuffa styrmedel på riksplanet. Men samtidigt måste vi jobba lokalt för att förenkla för cyklister och kollektivresenärer. Det finns mycket kvar att göra.... Hårda åtgärder med asfalt och betong för cykel och kollektivtrafik, mjuka åtgärder med information och påverkan.

Då krävs att politiken och stadsbyggandet drivs av nya principer: 
I Köpenhamn har man gjort det enkelt att cykla.
Och Köpenhamnsborna cyklar. Räknat till antal
fordon så dominerar cyklarna.
 
- Bromsa stadens tillväxt utåt. Nya hus i perifera lägen bidrar till ökad biltrafik. Exempel på sådana är Oxbacken, Malmbryggshage och Örstig. Det finns stora planer på att bygga i Buskhyttan, drygt en mil utan för stan. 
 Visst ska landsbygden leva, men så länge vi inte kan ordna klimatsmarta transporter, så ska vi inte locka nya innevånare att hamna i stans utkanter. Även om det går bussar, kommer de flesta att färdas i fossildriven bil.

-Det går inte fortsätta att låta handeln etablera sig i stans utkanter. Det är oerhört trafikdrivande, när allt fler butiker hamnar i lägen som Pålljungs hage.  

-Istället för att bygga ut vägkapacitet, nya bilvägar och fler parkeringar, så måste nästan all ny utbyggnad av trafikinfra handlar om förbättrade villkor för cykling. Bilarna har redan fått tillräckligt av framkomlighet med vägar och p-platser. Nu är det cykelns tur, och gångtrafiken förstås. 

-Men framför allt, kommunen måste jobba mycket mer aktivt med att locka Nyköpinsborna att cykla, åtminstone i tätorten. Det finns enormt mycket att göra, för att uppmuntra och påverka till mer cykling och hållbart resande. Andra kommuner som driver olika projekt några tydliga framgånger. Det kan vara låna elcyklar/lastcyklar, cykla till jobbet-tävlingar, kampanjer typ ”min löjligaste bilresa”, och provåkarperioder med buss. 

Att få en högre andel cyklister i trafiken, är inte heller någon rocket science, åtminstone om man jobbar långsiktigt. Har man varit i Köpenhamn, och sett den enorma mängden cyklister, detta i en storstad, så förstår man att kraftigt ökad cykling är fullt möjligt. Det gäller dock att satsa långsiktigt och målmedvetet, och ha en tydlig vision om att cykeln ska var förstahandsvalet i den lokala trafiken. Den visionen saknas i Nyköping. 
 Köpenhamn, utanför Hovedbanegården.
Kanske en syn utanför Nyköpings
framtida resecentra?


Här behövs politiska krafttag och visioner, vilket jag tyvärr inte ser mycket av. Vi borde lägga oss på ambitionsnivån Köpenhamn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar