Ny asfalt på Arnöleden, men inte i Kanntorp

Nyköpings kommun har som målsättning att förnya 3 procent av de asfaltbelagda ytorna årligen. Det innebär ny asfalt vart 30 år. Så står det åtminstone i den kommunala cykelplanen från 2010 (någon senare cykelplan finns inte).

Ny asfalt Arnöleden.

Det är möjligt att det varit väntan på 30-årsdagen som fördröjt asfalteringen av delar av cykelvägen längst med Arnöleden. Jag har i flera år hört cyklister som varit irriterade på den slitna och spåriga cykelbanan innan man kommer till Myntan (se från Arnö). Senast i onsdags dök det upp en Arnöbo, och tog ett snack med undertecknad som just behovet av asfalt på denna sträcka.


Så när jag cyklar där några dagar senare, blir verkligen förvånad. Positivt förvånad. För nu ligger ny asfalt från avfarten till Myntan och söderut. Så här rullar man lätt och säkert.

Överårig asfalt nära Kanntorp på Arnö.

Värre är det i Kanntorp, en del av Arnö. Där bör cykelbanan passerat 30-årsdagen, med tanke på när området byggdes, kring 1983-84 tror jag. Här har cykelbanan blivit både gropig och spårig, och det skakar och hoppar rejält i cykeln på den sträcka jag fångat på bild. Inget stort jobb, men det är definitivt dags för ny asfalt.

Dags att skaffa sig ett bättre liv...

Egentligen ska man ju inte snylta på andras bloggar, men den här killen (Teknikpappan) förklarar varför du ska skippa bilen till jobbet. Det handlar inte om miljön, det handlar inte om att rädda världen, det handlar inte om att bilar är svindyra i drift. Det handlar om att skaffa sig ett bättre liv....

https://teknikpappan.wordpress.com/2016/06/16/bilister-det-ar-dags-nu/

1000 nya cyklister, Nyköping skulle tjäna 3,6 milj kr om året.

Många bilar är utanför Nyköpings alla arbetsplatser, som här i 

Spelhagen. Med andra ord, det finns mycket pengar att spara

om dessa bilister blev cyklister.

Inte nog med att man personligen sparar pengar på cykel istället för att äga och använda bil. Samhället tjänar stora pengar på att folk cyklar. Framför allt genom att cyklisterna har bättre hälsa, åtminstone om man jämför de som har bilen som huvudsakligt transportmedel. Den dagliga motionen som cyklingen gör cyklisten betydligt friskare.

Jag hittar uppgifter i boken ”Cykla” av Lina E Johansson och Maja Lagerkrantz. De hänvisar till humanbiologen Peter Schantz som studerat flera tusen cykelpendlare, och som kom fram till att det ekonomiska värdet av hälsovinsten var cirka 13.000 kr i minskad risk förtida dödlighet.

Andra vinster som det bör gå sätta en prislapp på är minskade luftföroreningar, mindre buller, mindre behov av vägar och parkeringar. Om fler cyklar istället för att vanemässigt åka bil till allt, så blir framkomligheten på vägarna bättre för kollektivtrafik, nyttotrafiken och de som verkligen behöver bilen. Det bör ingå i cyklingens pluskonto.

Räkna även med att personer som cyklar presterar lite bättre på jobbet. Min egen erfarenhet är att en stunds cykling på morgonen, gör mig i betydligt bättre skick att ta itu med dagens jobbutmaningar (i synnerhet om man har ett stillasittande jobb, vilket de flesta har).

Vad kan då cyklingen vara värd, och vad kostar allt bilåkande?

Jag har på bloggen tidigare redovisat siffror från en beräkning från Köpenhamn. Där fann man var samhället sparar 1,50 kr per kilometer när någon cyklar. När man kör bil så är det istället en kostnad på 1,40 kr kilometer.

Nu kan inte att dessa siffror från den danska huvudstaden direktt överföras till Nyköping, antagligen är vinsterna av cykling mindre här, och kostnad för bilåkande lite mindre. Men kostnaderna och vinsterna finns definitivt också här, eftersom en stor del av den ekonomiska effekten beror hälsovinsten cyklisten får genom vardagsmotionen. Säg att Nyköping sparar 1 kr per kilometer cykling, och att kostnaden för bilkörningen är 1 kr per kilometer.

Om då en bilburen Nyköpingsbo börjar cykla, så borde det alltså ge 2 kr per kilometer, dels genom minskad bilkostnad, och genom ökad hälsa. Säg att denna person cyklar 8 kilometer (till och från stan) 5 gånger i veckan. Det ger en vinst på 80 kr per vecka. På ett år blir det cirka (säg 45 veckor, man kan ju ta vara bortrest ibland) blir det 3600 kr. 

Om vi sedan tänker oss att 1000 vanebilister i Nyköping blir vanecyklister, så tjänar samhället 3,6 milj kr per år. Och det varje år. Efter tio års cyklande har de sparat 36 milj kr.

Lägg till detta, att dessa nya cyklister mår lite bättre och faktiskt också blir lite gladare. Det finns ett otal berättelser om människor som börjat cykla, och vittnar om ett bättre humör. Och det är väl ingen nyhet att vardagsmotion lindrar psykisk ohälsa.

Ekonomiska argument brukar ju bita rätt bra! Så varför gör då inte Nyköpings kommun mer för att locka till cykling?

(Obs, detta är alltså ett hypotetiskt räkneexempel. Vinsten kan vara både större och mindre för Nyköping, men att det är en påtaglig vinst med många cyklister går inte att ifrågasätta)

Cyklisterna mest farliga för sig själva

Trafikregler för cyklister? Så onödigt, resonerar
nog denna cyklist i detta ögonblick.

Tidigare i somras skrev jag insändare till lokaltidningen SN, då det utbrutit en hätsk debatt kring de ”farliga” cyklister på Nyköpings gator. Jag ryckte ut till cyklisterna försvar, och skrev att cyklisterna i trafiken inte är något jätteproblem i jämförelse med allt som biltrafiken ställer till.

Självklart fick jag svar på tal. Andra skribenter som ansåg att jag menade att jag tyckte cyklisterna kunde strunta i trafikreglerna. 

Jo, självklart ska vi cyklister hålla oss till regler. Och så ska vi visa hänsyn. Men hänsyn nog ännu viktigare än att slaviskt följa reglerna.

Mitt budskap är ändå att cyklisternas som struntar i reglera inte är något stort problem för andra i praktiken. Snarare är det ett problem för cyklisterna själva. De flesta cykelolyckor är singelolyckor, och drabbar främst cyklisterna själva. Av alla cyklister som söker akutsjukvård har

åtta av tio skadats i en singelolycka, enligt en rapport VTI (Väg och Transportstyrelsen). Ur denna kan jag citera följande:

”Av 1 274 svårt skadade cyklister i singelolyckor under åren 2007–2011, kan 27 procentrelateras till drift och underhåll, 20 procent till vägutformning, 27 procent till cyklistens interaktion med cykeln, 15 procent till cyklistens beteende och tillstånd och 11 procent till samspelet med övriga trafikanter.”

”Den olycksorsak relaterad till drift och underhåll som oftast förekommer är ishalka, följt av omkullkörning på rullgrus, ojämnt underlag och tillfälliga föremål. Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kanstenar och fasta föremål som exempelvis bommar och betongsuggor. I cyklistens interaktion med cykeln sker olyckor främst vid av- och påstigning, då det blivit något fel på cykeln, då något föremål kommit in i cykelhjulet eller då handbromsen tagit för hårt. Hög fart har på ett eller annat sätt bidragit till olyckan i 8 procent av de svåra singelolyckorna.” 

Men jag kan förstå att folk retar sig på vimsiga cyklister, som kör lite hur som helst. Det är störande och irriterande. 

Ska vi minska olyckor med cyklar, så hänger åtskilligt på drift och underhåll, och utformning av cykelvägar. Sedan borde en del cyklister byta ut sina gamla skrothojar. En modern kvalitetscykel är både säkrare och mycket roligare att åka på.