400 ppm co2. Inte cyklisternas fel.

Nyhetsmedia berättar att koldioxidhalten i atmosfären nått 400 ppm, vilket är en historiskt hög nivå. Forskarssamhället är övertygade om att stigande koldioxidhalter kan leda fram till enorma störningar av klimatet med okontrollerad ökning av jordens temperatur. Vi vet också att det ordnats ett antal globala konferenser, där politiker samlats för att få fram effektiva bindande klimatavtal, för att bryta denna oroväckande utveckling. Tyvärr har inte politikerna lyckats något vidare, utveckling och utsläpp stiger i en oförminskad takt. Kortsiktig politik och kortsiktigt syn på ekonomi, där ekonomisk tillväxt prioriteras istället för att ställa om energisystemet.

Kan bara konstaterar att vi cyklister har väldigt liten skuld i denna sorgliga utveckling. Förmodligen finns det inget mer energieffektivt och koldioxidsnålt sätt att förflytta sig. Så trampa på nu cykelvänner, och visa vilket fantastiskt smart val av transportmedel vi gjort. Och det gäller verkligen inte bara miljönyttan. Det gäller i stort sett på alla områden. 

Vad jag tycker om bilisterna val av transportmedel, i beaktande av denna alarmerande utveckling, tror jag att jag avstår att delge er. Vill inte bidra till att sprida mer näthat.

30 km/tim i Nyköping. Få bryr sig...

Östra Storgatan. 30 på skyltarna. I verkligen gäller andra gränser för många.

Som cyklist och cykel-bloggare kan man synpunkter på bilisterna i Nyköping. Det är lite märkligt hur hänsynsfullt de bromsar och släpper över oss vid övergångsställen som korsar bilvägarna, trots att bilarna inte har någon väjningsplikt i detta fall. Men när det gäller hastighetsanpassning är det raka motsatsen, här gäller hänsynlösheten. Väldigt många bilister struntar totalt i fartgränserna 30 och 40 som gäller inne i stan.


Under de senaste dagarna har jag vistats vid Östra Storgatan ett antal gånger. Och det är märkligt hur fort det går för vissa. Så fort de passerat en korsning år det plattan i botten, för att sedan hänga på bromsen i nästa korsning. Vissa saktar inte ens in i korsningarna utan brakar bara på.

Jag gissar att det är en och annan med ett överskott av hästkrafter under huven vill visa vad bilen går för. På Storgatan tänker de sig nog lite publik, då här finns en och annan gående. Men vi som går på trottoarer eller rullar på cyklar är inte minsta imponerade av det hejdlösa gasandet. Snarare suckar man, ännu ett pucko utan liv, som behöver klä ut sig i kaross, 4 hjul och motor, för att bli någon. Östra Storgatan som skulle kunna vara en rätt trevlig gata, känns mer som en racerbana.

Polisen syns inte till, de finns på annat håll. Självklart är det olagligt att köra i 120 km/tim på motorvägen, men det är betydligt mer angeläget att stoppa 40-körare där det står 30 på skyltarna. För fartgränsen 30 är satt på platser där det vistas människor, och då är 30 en väl avvägd hastighet. Enligt NTF så överlever överlever nio av tio gående om de blir påkörda av en bil vid 30 km/h, men vid 50 km/h överlever bara två av tio gående.

Den som struntar så grovt i hastighetsbegränsningen i en befolkad stadsmiljö alltså en potentiell dräpare. De tanken tycks dock inte infinna sig i många bilisters skallar.

Skulle vara intressant att höra hur polisen ser på detta, varför man ser deras fartkontroller så sällan inne i stan. Tror jag ska ringa lite imorgon.

Här cyklar vi nog hellre på bilvägen...

Här får cyklisterna stå ordentligt på bromsen.

Nyköpings kommun fortsätter sin hållbara tillväxt (obs, ironi, det finns ingen hållbar tillväxt). Nya bostadsområden, nya gator med påföljande justering av cykelbanor. På bilden ovan ser vi en av rondellerna på Byfjärdsvägen på Arnö. När de nya Bo Klok-husen (skymtar på bilden) byggdes blev kommunen tvungen att dra om cykelbanan i de två små rondeller som finns i området.

Och lösningen är inte något som kommer att uppmuntra cyklisterna att välja cykelbanan. För i cykelbanan har formats så man tvingas ta en skarp sväng för att korsa gatan. Det innebär inbromsning och tappad fart, vilket är en minuspost för oss cyklister. I synnerhet om man kommer uppifrån backen där man får fin rull, blir det ju en ordentlig inbromsning.

Kommunen har säkert tänkt rätt, åtminstone ur perspektivet att cyklisterna ska rulla riktigt sakta när de korsar bilvägen. Men det är en öppen miljö och bilisterna bör ha god uppsikt över cykelbanan och vägen de kör ut på, så en något mindre fartdämpande dragning (mindre tvära svängar) av cykelbanan hade nog inte varit otänkbart.

Och konsekvensen av denna konstruktion? Nog är det troligt att många cyklister som kommer uppifrån backen snart upptäcker att bilvägen är mycket framkomligare och inte innebär alls samma  inbromsningar. Med andra ord väljer de då bilvägen. Än så länge är Byfjärdsvägen här sparsamt trafikerad, så det är bara att trampa på.

Men det hade inte behövt bli så här. Det är möjligt att konstruera cykelöverfarter vid rondeller där man som cyklist inte behöver tvingas till krypfart. Vid Arnöleden i Spelhagen, alldeles intill Lidl, finns en rondell som fungerar alldeles utmärkt att passera. Detta är en plats med oändligt mycket mer biltrafik, men ändå har kommunen vågat göra en cykelvägspassage där vi kan rulla på ganska fort. Visst det innebär större krav på omdöme och ansvar på oss cyklister. Och självklart också på bilisterna, vilket jag tycker nästan alla tar. Det är ytterst sällan som bilisterna missar oss cyklister här, jag kan personligen inte minnas någon sådan incident alls (men säkert har det hänt andra).

Inte så farligt med några betonghinder tydligen

Den 16 april bloggade jag om betonghindren vid cykelbana till Arnö, som står så olyckligt placerade. Jag mailade kommunens tekniska förvaltning och felanmälde, och fick beskedet att mailet skulle vidarebefordras till gatuchefen Magnus Pirholt.

Därifrån har jag inte fått svar. Jag har mailat igen och bett om svar. Jag har försökt ringa Pirholt ett antal gånger, men han är som uppslukad.

Och betonghindren står kvar. Tydligen inte så allvarligt om någon cyklist skulle köra i dem, enligt kommunens bedömning. Själv ligger jag på bromsen varje gång jag närmar mig dem uppifrån backen, och ryser när jag tänker på vilken smäll det skulle kunna sluta i.

Fotnot/uppdatering: 1,5 timme efter att jag bloggat ringer Magnus Pirholt. Han får förklara varför räcket står där det står. Det är regler som styr, regler från trafikverket, som anger att det ska vara räcken och skydd  vid vissa lutningar på diken och slänter. Att bara nöja sig med färgglada plastkoner går inte, menade han, för det finns alltid någon som vill leka med dessa.

Jag klargjorde för honom, att oavsett regler så är just detta räcke väldigt illa placerat, och en klar olycksrisk.

Ska försöka ta reda på vad det är för regler, så får vi se. Tydligen ganska fyrkantiga regler när de ger ett sådant resultat.

Cyklister är mjuka, betonghinder är hårda

Cykelbanan från Arnö in till Nyköping håller på att byggas om. I slutet av den långa nedförsbacken, där man lätt når drygt 30 km/tim, så möter man denna syn. I utkanten av kurvan är ett rejält räcke utplacerad, det är konstruerat av betong och grova stålrör. Själva grundtanken är nog god, detta ska hindra cyklister från att åka rakt fram ut i leran.

Men här man uppenbarligen inte tänkt hela vägen ut, för vad händer om cyklisten fångas upp av betong/stålräcket? Jag skulle uppskatta att konsekvenserna blev mycket värre att krocka med det hårda räcket, än att hamna i det leriga diket. Alltså, här har kommunen satt upp ett skydd, som är kontraproduktivt, det kan snarare vara upphovet till en allvarlig olycka med svåra personskador. Och just detta ställe är riktigt olyckligt, för man kommer i hög fart nedför backen, och det är lite trångt vid svängen, vilket kan göra att man vinglar till om man får möte med annan cyklist. Jag har själv upplevt sådana situationer, riktigt obehagligt.

Så dessa betong-hinder måste bort så fort som möjligt.

För att varna för cykelbanans nya sväng räcker det med sådana orange varnings-grunkor som redan finns där (se bilden).  Sätt upp några till, så är det tydligt att vägen svänger.

Papperskorgen vriden, men räcker det?

Faktiskt min felanmälan (se länkad bloggpost nedan) till kommunens tekniska förvaltning om en farligt monterad papperskorg nära cykelbanan fick saker att hända. Jag har fått mailsvar om att papperskorgen har vridits så att den sitter mindre farligt för cyklisterna.

Jo, jag har noterat förändringen, det har blivit bättre, men frågan om det är bra? Jag är inte säker på det. Fortfarande står en lyktstolpe med en kantig papperskorg i en innerkurva där man som cyklist gärna vill gena för att inte tappa fart.

Vägen är dock inte helt klar. Kanske man lägger asfalten så att man tvingar ut cyklisterna här. Å andra sidan tappar vi då fart eftersom vi måste bromsa i kurvan som blir tvärare.

Nej, flytten av cykelbanan var inte genomtänkt.

Länk till förra bloggposten:
http://pa2hjulinykoping.blogspot.se/2013/03/hur-var-det-med-sakerhetstanket-har.html

Hur uselt kan en cykelväg vinterväghållas?

Kunde skötas bättre!

Vid Arnö industriområde vägen mot Oxelösund finns en brant backe med en viadukt över järnvägen. Här är för närvarande väglaget minst sagt ruttet. På en sträcka av 30-40 meter i utförsbacken är det bara is. Ingen sand eller grus, för att bättra på väglaget för cyklisterna. Bara is och i en kraftig nedförsbacke.

När jag kom för att dokumentera med kameran var det en ung kvinna som kom stapplande på isen. Igår såg jag ett gående pensionärspar som klättrade på drivorna för att komma förbi. Några av cyklisterna som kom brakade rätt på och klarade sig. En annan cyklist valde att kasta sig ut på bilarnas körbana när han såg den glänsande lätt gropiga isen.

Problemet med platsen är att den ligger i skugga större delen av dagen. Det tar alltså lång tid för gumman tö att göra sitt jobb. Dessutom lutar det så att smältvattnet rinner ut på cykelbanan och så fryser det på kvällen.

En cykelbana i detta enbarmliga skick är ju en garanti för att osäkra cyklister håller sig borta. Det blir bilen istället, om man inte är entusiast eller vanecyklist. Och ett är så säkert, här ute vid industriområdet är det mycket bilåka.

Denna cykelbana verkar lätt bortglömd av kommunens tekniska förvaltning. Sand eller grus finns, men den har legat där länge och sjunkit ned i isen och gör ingen nytta. Någon ny sandning har det antagligen inte varit sedan senaste snöfallet, och det var ju en tid sedan.

Det går att hitta ett antal liknande ställen på cykelbanorna runt om i Nyköping. Det är platser som ligger i skugga eller inne i skogen, där töandet går långsamt och solen inte torkar upp. Där finns det is och snö flera veckor efter att övriga cykelbanor fått barmark. Och där behövs lite extra skötsel med sand eller skrapning.

Det skulle inte vara så svårt för kommunens tekniska förvaltning att en gång för alla kartlägga dessa utsatta sträckor, och sedan varje år i mars/april göra några extra insatser där. Så skulle mycket vara vunnet för att locka fler att börja cykla åtminstone på våren. 

Och framför allt skulle olyckor kunna undvikas. Läser en rapport från VTI just nu (Cyklisters singelolyckor VTI rapport  779), och framgår att bland svårt skadade cyklister så är bristande drift och underhåll den vanligaste orsaken. 27 procent av olyckorna kan relateras till drift och underhåll, och ishalka pekas här ut som den vanligaste enskilda problemet.

Här struntar alltså kommunen i att försöka förebygga den absolut vanligaste orsaken till allvarliga cykelolyckorna. Inget som direkt tyder på att kommunen tar cyklisternas behov på allvar.

Härmed hoppas jag att detta var säsongens sista bloggpost om slarvig vinterväghållning. Nu ska väl ändå våren komma igång?