Åkte vi bil om en räknedosa styrde landet?

Att bilen kostar pengar, rejält med pengar, är väl de flesta bilägare varse om. 35-40 kr kr försvinner ur din privata plånbok för varje mil du kör.  Men till detta bör man rimligen också addera de kostnader eller den vinst/nytta som bilarna skapar för det omgivande samhället.

En sådan undersökning har gjorts för Köpenhamn, vilket naturligtvis inte gör att den kan appliceras direkt på Nyköping, eftersom förutsättningarna skiljer en hel del. Men samtidigt säger undersökningen saker som vi ändå borde vara observanta på.

Nämligen. Studien visar också att om man tittar på samhällets kostnader/nytta så kostar en kilometer med bil 0,15 Euro (1,40 kr), medan samhället tjänar 0,16 Euro (1,50 kr) på varje kilometer som cyklas. 

Studien för Köpenhamn har gjorts av Stefan Gössling från Lunds universitet tillsammans med Andy S. Choi från University of Queensland. Studien baserar sig på kostnad-nytta-analys som Köpenhamns kommun använder för att bedöma om ny cykelinfrastruktur ska byggas. 

Källa

http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2015/04/14/sex-ganger-dyrare-om-du-valjer-bilen/

Varje mil med bil i en tät stadsmiljö kostar alltså minst 50 kr, om man räknar på både bilägarens och samhällets kostnader. Och det är väl rimligt att få en prislapp på luftföroreningar, klimatpåverkan, buller, vägslitage, markbehov för vägar, trängsel i trafiken, med mera.

Har Nyköping råd med fler bilister?
Vad skulle de kosta om alla dessa cyklar
ersattes med bilar, in till centrala stan?

Det värsta är att samhällskostnaderna för bilarna får bekostas av alla, även av oss som cyklar. Bilkostnaderna kommer på olika sätt, genom sjukvårdskostnader, högre skatt och genom sämre livskvalitet på en del områden.

Det intressanta är cyklingen är en rent vinst för samhället, åtminstone i Köpenhamn. Det är rimligt att denna vinst, finns även i mindre städer, som Nyköping. 

Det är inte den första undersökningen som visar stora vinster cykling innebär jämfört med bilresorna. Vinsterna är så pass stora, att om landet regerades av en räknedosa, så skulle skattesystemet se helt annorlunda. Nu är det politiker som styr skattesystemet, och som förstås är ängsliga att stöta sig med den mängd bilister. Men politiker har också ett ansvar att ta beslut som kanske kortsiktigt är obekväma, men som gynnar helheten. 

I Danmark, där cyklingen tas på allvar, börjar det åtminstone bubbla tankar som att också uppmuntra cyklisterna, om de är en sån vinst. Det är danska Cyklistförbundet som har uppmärksammat att skattesystemet sakar bidrag som uppmuntrar cyklisterna.

En rundringning som förbundet har gjort till 763 folketingskandidater visar att 57 procent är positiva till förslaget. Men Sveriges infrastrukturminister Anna Johansson (S) är skeptisk till ett svenskt dito. 

Se artikel i Sydsvenskan

http://www.sydsvenskan.se/skane/mindre-skatt-for-cyklisterna/

Om politikerna nu inte vågar låta bilisterna betala för sig, så kan vi väl vända på steken. Och istället se till att cykling uppmuntras, lämpligen genom någon form av skatteavdrag för cykling till arbetet. Eller något helt annat, något radikalt annorlunda (jag har lite idéer, men de måste finslipas).

Östra Storgatan snart enbart för gående och cyklister?

Östra Storgatans omvandling gångfartsgata har väl sina för- och nackdelar. På det hela taget känns omgörningen som en riktigt positiv uppryckning av en gata som verkligen behövde moderniseras. Gatan känns helt klart som en miljö mer för cyklister och gående tidigare...

Men säg inte det som kan bli ännu bättre. Trots allt är det fortfarande en hel del biltrafik, och bilarna håller definitivt sällan ett gåfartstempo. Och det är ofta påtagligt trång när bilar och cyklister möts. Vad jag vet har dock inga allvarliga olyckor skett. Men som cyklist känner man sig trängd ibland




För att inte tala om hur det kan se ut när bilisterna inte vet var de ska parkera sina kära kärror.

Den här gatan är inte riktigt gjord för bilar längre. Och jag undrar om inte det var tanken med omgörningen, att bilisterna inte ska känna sig välkomna.


Så nästa steg kan nog bli att bilarna får maka på sig helt (förutom varutransporter och räddningstjänst). Det finns trots allt en del tvärgator där de kan färdas på, i den händelse att man har ett ärende på Öster. Att man får gå några 100 meter från parkeringsplatsen fram till målpunkten ser jag inte som någon allvarlig inskränkning för bilisterna. Resultatet skulle dock vara en rejäl vinst för gående och cyklister.

Nu är det bara att vänta, så kommer nog stans trafikplanerare och politiker att ta nästa steg. Jag har ju en del insikt i politiken, och jag vet att ökad cykling står högt på agendan.

Cyklister bra för centrumhandeln

I Facebookgrupper och andra debattforum lyfts ibland frågan om de stadskärnor som pressas av konkurrens från externa handelscenter. En inte alltför sällsynt åsikt är att städerna måste öppnas upp för bilarna mer för att locka fler kunder (bilburna) in till städerna. Med ökad tillgänglighet för bilar, alltså väldigt gott om gratis p-platser, så skulle det locka nya besökare till stadskärnorna. Då ska det förstås vara p-platser, så att bilisterna nästan kan kliva in i butikerna, menar förespråkarna.

Många självutnämnda experter uttalar sig tvärsäkert; självklart ger fri parkering fler besökare i bil, vilket innebär större tryck för handeln i centrum. 

Men det finns åtskilliga faktorer som pekar på att det inte skulle gynna städerna, snarare skulle fler bilar i städerna göra städerna mer motbjudande. Tänk Nyköpings centrum med ett antal p-hus och dubbelt så många bilar som idag. Ständig trängsel på gatorna, svårt att komma fram. Inte ens bilisterna kommer att trivas i sådan stadsmiljö.

Täta städer och stadscentrum är inte till för bilar, de är platser för möten mellan människor, för handel, restauranger, service. Städernas centrum ger en helt annan upplevelser än externa handelsområden, så det är utsiktslöst att konkurrera genom att erbjuda fria p-platser. Städerna lockar med andra värden än bara billig shopping och gratis parkering, det handlar möjligheter upplevelser och möten, och ett socialt sammanhang. Snarare bör väl centrum locka med att den är mer eller mindre bilfri, och just därför en oas i en stad vars trafikapparat domineras av bilar.

Hur man än vrider och vänder på det har jag svårt att se fler p-platser och bilar som lösningen på stadskärnornas problem. Det finns så många andra möjligheter att gör stan tillgänglig för de flesta. Självklart ska det finnas parkeringsmöjligheter på rimliga gångavstånd från centrum. Men framför allt tror jag på en stad som är väldig tillgänglig via cykel (och kollektivtrafik förstås).

Om nu köpkraft är ett bra mått på vem som är välkommen till stan, så kan det vara värt att notera att det inte är någon större skillnad mellan vad cyklister och bilister shoppar på besök i stan, visar en undersökning som gjordes av Handelns Utredningsinstitut (HUI) i Växjö för några år sedan (citat ur rapporten):

• Sammanräknat bidrar cyklisterna årligen med 340-380 miljoner kronor tilldetaljhandeln och café-/restaurangnäringen i Växjö centrum. Så myckethandlas/konsumeras alltså då cykeln används som färdmedel. 

• Cirka 40-60 miljoner kronor inhandlas i dagligvaruhandeln i Växjö centrum varje år då cykeln används som färdmedel. 

• Cirka 270-290 miljoner kronor inhandlas i sällanköpsvaruhandeln i Växjö centrum varje år då cykeln används som färdmedel. 

• Cykeln används också som transportmedel vid besök på café och restaurang samt vid konsumtion av kultur och nöjen. Antalet svar i konsumentundersökning är något för lågt för att det ska gå att göra en någorlunda säker bedömning av inköpens omfattning. En försiktig bedömning är ändå att cyklisterna bidrar med åtminstone 40 Mkr till café och restaurangnäringen. 

• Resultaten visar att cyklisterna är en viktig kundgrupp för handeln i Växjö centrum.
Resultaten visar också att cyklisterna spenderar mer pengar än de som går eller åker busstill centrum och endast något mindre än de som åker bil. Antalet cyklister till centrum bör därför kunna öka utan att handelns försäljning påverkas negativt, skriver HUI.

Nej, vi cyklister är inte fattiglappar. Vi cyklar sällan för att vi har taskig ekonomi. Vi cyklar för att det är smidigt och bekvämt. Och som belöning har vi låga transportkostnader, och därmed pengar över till roligare saker. Värre är det för bilisterna, som tvingas lägga fler 1000 varje månad av sina surt förvärvade slantar.

Detta med spendersamma cyklister bör också gälla i Nyköping och andra mindre städer. Så att göra staden tillgänglig för bilister skulle vara en investering med dålig utdelning, i jämförelse med att underlätta för cyklister. Jämför priset att bygga en p-plats med ett cykelställ.

Så det finns all anledning för Nyköpings kommun att fortsätta med att underlätta för cyklisterna, att ta sig till stan. Mycket är redan bra, men det finns åtskilligt att förbättra centrum ur tillgänglighetsynpunkt. När får exempelvis Arnö separerad cykelväg sista vägen in till stan? Och på många gator tvingas vi cyklister dela körbana med bilarna, som flåsar oss i bakhjulet. Det kan vi gott slippa.

Billig bensin, gyllene chans att avveckla den

Oljepriset är nu historiskt lågt. Det kan tycks som en möjlighet att tanka billigt och köra mycket bil. Men den något oväntade slutsatsen är att det öppnar tydliga möjligheter att avveckla och minska behovet av diesel och bensin.

Kostnaden att tanka har sjunkit med flera kronor per liter. Blir detta långvarigt kommer det att sända signaler att bensin/diesel är billigt, och alternativ som elbil dyrt. Om inget görs så riskerar detta att övergången till klimatsmartare trafik att bromsas upp.

Det låga oljepriset tycks kunna bestå under ett antal år, att döma debattartikeln av Marian Radetzki, professor i nationalekonomi. 

http://www.dn.se/debatt/darfor-kommer-oljepriserna-att-stabiliseras-pa-lag-niva/

Min uppfattning är att det därför finns utrymme för politiska ingrepp, i klartext att höja skatten eller koldioxid-avgiften på fossila bilbränslen. Visserligen finns det en liten högröstad minoritet som kommer att skrika högt, men majoriteten av bilisterna tycks ju klara 15 kr/litern som bränslet tidigare kostade. Så det finns utrymmet för skattehöjningar utan att folket går på knä.

Vi kan konstatera att de tidigare höga bränslepriserna har ju gjort att bilarna blivit allt mer energisnåla, och den utvecklingen måste pressas vidare. En modern dieselbil drar kanske en halvliter per mil. Bränslekostnaden är kanske 6-7 milen då, vilket är en ganska liten del av bilens totala milkostnad på över 40 kr. Några kronor mer spelar liten roll för den totala bilkostnaden.

En skattehöjning på några kronor per liter skulle ge staten ordentliga inkomster, vilket skulle kunna användas till styrmedel som gynnar elfordon, kollektivtrafik, bättre förutsättningar för cykling m m. 

Det märkliga är alltså att det låga oljepriset ger oss en gyllene chans att ytterligare befria oss från beroendet av fossil och miljöskadlig bensin och diesel. 

Och med lägre efterfrågan på oljan så sjunker världsmarknadspriserna troligen ytterligare, vilket i sin tur ger ytterligare möjligheter/nödvändigheter att höja skatter/CO2-avgifter, som i sin tur kan gå till alternativen.

Snösvängen bättre än väntat

Igår var jag missmodig på bloggen inför möjligheterna att ge ett bra väglag på cykelbanorna till måndagen. Kladdig snömodd i kombination med kallgrader riskerade ju att frysa till ett hårt, knaggligt och dessutom halt vägunderlag.

Men nattens snöröjning tycks ha fått bort det mesta. Var ute en sväng på cykel här på Arnö på förmiddagen. Det såg förhållandevis bra ut, även om det inte var långt ifrån sommarväglag. Men ändå acceptabelt. Då ska man veta att jag inte har dubbdäck på cykeln, men väl ganska kraftiga däck då jag trampar en mountainbike.

Hur det ser ut i resten av stan vet jag inte, det får jag besked om framåt kvällen, då jag ska ut igen. Men utgångspunkten får väl bli att snösvängen skött jobbet bättre än jag väntade mig. Bra så!

Vågar du cykla till jobbet på måndag?

Var ute och sprang långpass söndag förmiddag, mest på stans cykel- och gångbanor. Nattens nederbörd har förvandlats till en blöt snögegga, som gjorde det ganska tungsprunget. Överallt syntes avtryck efter gående och cyklister i den blöta snömodden.

Inte en snöplog syntes på cykelbanorna. Och i natt väntar minusgrader. Det krävs ju inte något avancerat tankearbete, för att våga sig på att måndagsmorgonen blir ett litet helvete för dem som vill cykla. När den upptrampade snösörjan fryser kommer det att bildas en väldigt guppig och spårig yta på cykelbanorna. Det blir både obehagligt och farligt, eftersom spårigheten gör att man lätt får kast på cykeln. Cyklister med dubbdäck lär väl komma fram, men alla är inte så utrustade. För oss övriga är nog cykelbanorna i princip ofarbara?

Var var då snöröjning på söndagen? Kanske var det helt enkelt för lite snö som fallit för plogning, eftersom det krävs ett visst antal centimeter innan de ger sig ut? Men jag antar att arbetsledarna för plogningen (vid Nyköpings kommuns tekniska förvaltning) bör ha lite framförhållning på väderprognoser, och då borde kunna dra vissa slutsatser om cykel- och gångbanorna.

Hoppet står till att det kommer ett ordentligt snöfall innan det fryser till, då kommer plogtraktorerna snabbt. När detta skrivs så har det börjat dala flingor...

Plogning är en ädel konst...

Plogningen av Nyköpings cykelbanor sköts i stora drag bra. Man plogar snabbt efter att snötäcket blivit några centimeter, så cykelbanorna är oftast farbara. Betydligt sämre är det med villagatorna, som vi cyklister också måste färdas på innan vi kommer till cykelbanorna. Det kan se bedrövligt ut här på Buskvägen när jag tittar ut genom fönstret. Inte alls lockande till att cykla. Men jag har lärt mig att några 100 meter bort väntar en välplogad cykelbana. Och jag blir lika förvånad varje gång det fungerar så här bra på cykelbanorna.

Men det blir ändå en tydlig plump i protokollet för cykelbanorna.

Problemen är där cykelbanan korsar annan väg, som plogas senare. Plogarna på den korsande vägen kör upp en vall som lägger sig tvärs över cykelbanan, och sedan fryser eländet och det blir spårigt. 

Ett typiskt sådant ställe är cykelbanan längs Arnöleden, där den korsar vägen intill äldreboende Myntan. Cykelbanan plogas först, och senare plogas då vägen in till Myntan. Resultatet blir en rejäl hög med snö över cykelbanan, där cyklister och gående trampar upp spår. Sedan fryser det och blir riktigt besvärligt.

I går kväll när jag kom trampande från stan snöade det. Och jag kom till Myntan-korsningen, tog det riktigt lugnt då jag visste om faran. Ändå får jag ett otäckt kast på cykeln när framhjulen sticker iväg åt fel håll. Denna gång gick det bra, men jag kunde lika bra ha vurpat.

Budskap till Nyköpings kommun, tekniska förvaltningen. Plogar som korsar cykelbana måste ha i uppdrag att inte lämna snö på cykelbanan. Med en snöskyffel i traktorn är problemet bortskyfflat på en minut.

Plogning är en ädel konst, och det krävs en del eftertanke för att resultatet ska bli riktigt bra.