Min Bullit och så hembygget. |
Del slarvparkerade lastcykeln var något slags trehjuligt hembygge gjord av någon som tydligen var händig med svets. Ägaren syntes inte till, så att jag kunde leverera de känslor som uppstått när stod där med alla matkassar i julstressen.
Dessa lastcyklister. Som de breder ut sig här i stan. Nu känner jag till fem stycken i Nyköping. Verkligen härligt att de börjar synas även här i stan. Nästa år är vi dubbelt så många och syns dubbelt så mycket. Så småningom lär det bli en vanlig syn här i stan. Åtminstone de delar av stan som inte har tunga backar. Och så lär de nog vara med elassist. För det går inte att förneka, att en lastcykel är lite mer tungtrampad, åtminstone när det bär i väg uppför.
Själv har jag nu haft min tvåhjuliga Bullit i snart ett halvår. Och när det något jag är med denna cykel, så är det nöjd. Lättrampad (utom i backarna då), stabil, lastvillig (kan klara de mest variande former och storlekar på lastytan), smidig och snygg. Jag kan faktiskt inte komma på något som stör mig.
Hur löste det sig med slarvparkeringen. Inga problem, med en smidig cykel. Lite trixande fram och bakåt, och efter några sekunder kunde vi rulla vidare med alla matkassarna.
Kan det bli bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar