Härliga och många cyklister i Nyköping

Härligt  att se alla Nyköpingsbor som trampar runt på sina cyklar. För några dagar sedan stod jag på Stora Torget och valarbetade. Pratade med trevliga konkurrenter på den politiska arenan, och en iaktagelse var att cyklisterna här i Nyköping har blivit så många fler under de senaste åren.

Många var i alla fall cyklisterna som rullade fram över Stora Torget. Gamla, unga och medelålders. Kvinnor och män. Som förstått hur smidigt cyklingen är i staden. Och ännu smidigare lär det bli när det centrala stråket Östra Storgatan snart är omvandlad från bilgata till gång/cykelfartsområde, vilket innebär ett påtagligt dämpat trafiktempo, även om bilarna också får köra där. Det kommer att bli ett viktigt bidrag till att centrala Nyköping får ett sammanhängande och tryggt cykelstråk.

Och alla jag pratat med tror på Östra Storgatans förvandling. Att bilarna får maka på sig i delar av städerna är inte längre kontroversiellt, det är snarare en självklarhet, nu när vi inser att det är människor som skapar städer, inte bilar. Bilar har absolut sin roll, men den höjer knappast trivselfaktorn i täta städer.

Tog med mig kameran häromdagen. Tog bara bilder på cyklister, inte de vanliga kritiska bilderna som visar på behov av förbättringar. Bara som en hyllning till cyklingen och alla härliga nyköpingsbor som genom cyklingen bidrar till en trevligare stad.  

Nästa år är vi ännu fler.

17 nyanser av spännade cykelväg

Att cykla i Nyköping går för det mesta riktigt bra. Det är framkomligt och avstånden är korta. Men börjar man granska cykelmiljöerna, upptäcker man att underhåll och genomtänkta trafiklösningar knappast är prio ett.

Min egen vanliga cykelväg till stan bär vittne om hur underhållet glöms bort och hur ogenomtänkta trafiklösningar får breda ut sig. Jag har cyklat denna sträcka från Kanntorp på Arnö in till centrala Nyköping i över 15 år, och med tiden lärt mig sträckan i detalj. Jag tog med mig kameran en dag, för att dokumentera allt jag upptäckt. 17 bilder blev det på en sträcka av drygt 3,5 kilometer. Och så lade jag till en bild som visar på en rejäl förbättring, som omväxling.

Att bristerna i trafikmiljön ändå inte ställer till med så mycket, beror bland annat på att cykeltrafiken ändå är ganska gles. Det är ingen större trängsel på våra cykelbanor, därför finns det marginaler om något är på väg att gå snett. 

Men lite spännande är det allt att cykla, man lär sig att vara ordentligt vaken....

Häcken i radhusområdet Kanntorp skymmer kurvan. Vad finns bakom? Barn eller andra cyklister? Ibland har jag nytta av bromsarna här.

Asfalten på  kommunens cykelbana har passerat bäst före. Det skumpar rejält här. Ännu är den inte otjänlig som cykelbana, men snart är vi där.

Här korsar man bilvägen ned mot Sjöhagen. Från stan är sikten väldigt skymd, bilarna har svårt att se oss cyklister. Det går bra om man som cyklist är uppmärksam och om bilarna tar det lugnt. Att bilarna inte alltid tar det lugnt vet min son, som var nära att bli påkörd här, av en stressad Audi-förare. Han hade åtminstone vett att be om ursäkt för sitt slarv.

Tilläggas att här passerar många barn hem från Herrhagsskolan.

Där den kvinnliga cyklisten är finns ett rejält gupp i asfalten. Den som kommer i backen full fart ned mot detta, riskerar att tappa balansen, om man inte känner till guppet. Jag vet barn som vurpat här.

Så trampar man runt hörnet, och hoppsan. Där väntar några rejäla betonggrisar. De borde inte stå så nära hörnet.

Just här brukar småbarnen cykla ut från Nyköpingshema bostadsområde på Skolörtsgången. De ska över till skolgården och lekplanen där. Vi som känner till området vet att här finns barn, som man är på alerten. Men de andra som inte tänker på detta...

Besvärligt längsgående upphöjning i vägbanan som funnits i många år. Här kan det bli besvärligt med snön på vintern.

Hej vad det går ut för denna backe efter skogen. 30 km/tim är inga probem att komma upp i. Och så kommer den avslutande vänsterkurvan, där man inte ser bakom kröken, eftersom kommunen inte röjt bort växtligheten. Vad händer när man möter en gående familj, eller någon som vinglar på fel sida? Bra bromsar brukar rädda situationen....

Här är det riktigt illa, för att tala i klarspråk. Man kommer uppifrån skogen har just rundat kurvan (föregående bild) i god fart. Cykelbanan är feldoserad år höger och lutar utåt mot lyktstolparna. Flytta åtminstone lyktstolparna till andra sidan, så landar man mjukt om man tappar väggreppet när det blir halka.

Cykelöverfart vid vägen intill äldreboendet Myntan. Korsningen är ganska trång och knixig eftersom det är små kurvor strax innan. Det är svårt att möta andra cyklister och gående här om man har god fart. Cykelöverfarten borde åtminstone ha varit bredare.

Stålräcken är bra på många ställen. Men ibland blir det tokigt. Som när räcket är mycket hårdare och värre att köra in i, än det som cyklisten ska skyddas från. Här strax innan Kilaån är det ett helt ofarligt dike som försetts med ett hårt stålräcke. Kanske är det farliga brännässlor i diket?

 En av Nyköpings mer trafikerade cykel och gångbanor över Kilaån. Ibland är det rätt rörigt här med gående och cyklister, huller om buller i olika riktningar. Dags att dela upp i separata gång- och cykelkörtfält?

Här har kommunen ställt en bänk precis intill cykelbanan. Men vem vill sitta här? Den vilande flanören riskerar ju att få fötterna överkörda. Eller att cyklister vinglar in i bänken? Med tanke på kommunens iver att sätta upp stålräcken (se tidigare punkt), så tycker jag att man nog sovit lite här.

Och här var det god sikt, åtminstone på reklambudskapen. Byggdes verkligen cykelbanan främst för att ge tittare åt reklamen. Eller var det för att cyklisterna skulle slippa se vad som döljer sig längre fram? Fel blev det i alla fall. För övrigt är den ena skylten för Autoexperten, en bilfirma, så jag tror målgruppen cyklister är ju inte riktigt genomtänkt.

Toppen. Beröm. För några år sedan var cykelbanan här i ganska dåligt skick, åtminstone på vintern, så blev det väldigt moddigt och spårigt här. Men här har kommunen lagt ny fin asfalt. Allt är förlåtet.

Ett missplacerat räcke till, utanför NA Svensson. Jag kör hellre ned för en lilla slänten, än smäller in i det hårda stålräcket. Men det fyller ju ändå en funktion, som p-plats för en havererad cykel. Och stålverken får avsättning för sin produktion. 

Bagaregatan in mot stan. Men nu är det slut med cykelbanor för oss som kommer från Arnö. Det går väl an med barmark, eftersom trafiken är måttlig här. Men blir det en snöig vinter, så brukar gatorna i stan vara väldigt besvärliga för oss cyklister. Spåriga och läskiga tack vare biltrafiken. 

Här finns utrymme att anlägga en riktig cykelbana, om man exempelvis enkelriktar gatan, eller tar bort gatuparkeringen. Då får cyklisterna egna körfält, som dessutom kan vinterväghållas på ett sätt som fungerar för cykling. 

Här tar bilgatan slut och övergår i gång/cykelfartsområde. Men övergången är defintivt inte bra. Den lilla smala infarten duger inte för ett säkert möte mellan cyklister. Hamnar man snett, så hamnar man i kantstenen. Det kan en av mina söner vittna om. Jag fick hämta honom och cykeln med bil. Gör om, och gör bättre!

Elcykeln nära genombrottet

2014 kan nog sägas vara det år då elcykeln får ett genombrott. Numera ser jag elcyklar dagligen här i Nyköping, och inte bara en gång, utan ibland flera elcyklar per dag. Så har det definitivt inte varit tidigare år, då elcyklarna var ganska sällsynta.

Och när nu elcyklarna börjar bli hyfsat vanliga, så lär spridningen ta fart ordentligt. Fler och fler lär få upp ögonen för elcykelns möjligheter.

I Tyskland lär det finnas cirka 1,2 miljoner elcyklar, och de står för cirka 15 procent av nyförsäljningen. Sannolikt har vi den utvecklingen i Sverige om några år.

Vissa partier gillar cykeln

Baksidan på valboden kan vara lite avslöjande. Tydligt att vissa partier gillar cykeln mer än andra.
Ni som läser bloggen förstår nog vilket parti jag är engagerad i.

Valbodarna Stora Torget Nyköping 12.36 30 aug 2014

Nu satsar Nyköping på cykel, målar några symboler på gatan...

Oj, tydlig cykelbana med symboler och allt.
Men tyvärr bara i rondellen. Sen är det slut.

Nu är det tydligen dags är en tydlig cykelsatsning, var min tanke när jag kom hojande in i rondellen på Repslagargatan nära Culturum. Nya körfält för cyklar målade på gatan och med tydliga cykelsymboler. Häftigt att man tar itu med Repslagargatan, och gör en tydligare cykelbana här. Tidigare har det varit si och så med den saken, kan man sammanfatta läget.

Ordentlig målning och cykelsymboler på asfalten borde ju göra det uppenbart att det är en cykelbana, dels för att markera för cyklisterna, dels för att fotgängarna ska vara medvetna om oss. Bra för alla, tänkte jag.

För att kolla det samlade resultatet tog jag en liten avstickare in på Repis, som egentligen inte var målet. Väldigt snabbt blev det uppenbart att cykelsatsning var väldigt blygsam. Det vara bara i rondellen som fått nya cykelfält med symboler. Delar av gatan hade också fått målade linjer ut mot körbanan, men ingen uppdelning mellan cykel och gångtrafik, och inga cykelsymboler annat än vid rondellen.

Jag begär inte mycket. Jag vet att kommunen har en begränsad investeringskassa. Jag kräver inte supercykelvägar, jag kräver inte ens ombyggda cykelbanor med särskild beläggning för gående (så skillnaden mot cykelbanan blir tydlig.

Men ett antal liter vägmarkeringsfärg har väl kommunen råd med, så att man åtminstone skiljer cyklister och gående längs Repslagargatan, som redan gjorts på Fågelbo-vägen. 

Om man ska säga något positivt, så är det i alla fall tydligheten, i att den aktuella rondellen också är till för oss cyklister.

PS. I bästa fall kanske bara jobbet är halvgjort, man kanske målar vidare när semestrarna är över. Vi får se!

Biltrafiken minskar i Nyköping (och övriga landet). Ökar det cyklandet?

Biltrafiken fortsätter att krympa, visar siffror från SCB/RUS som sprids via Statoil i pressmeddelande. För hela landet minskade biltrafiken med cirka 0,8 procent under 2013 mätt i antalet körda mil.

http://www.mynewsdesk.com/se/statoil_fuel_-_retail_sverige_ab/pressreleases/bilkoerningen-minskar-foer-fjaerde-aaret-i-rad-1032521

I Nyköping har antalet körda mil minskat med hela 2,2 procent. Snittbilen rullade 1195 mil under 2013, året innan var 1219. Det är minus 24 mil. Detta är  något av en smärre sensation. För antalet innevånare och antalet bilar ökat i Nyköping, ändå så minskar bilkörandet. Och Nyköping är sedan länge en känd “bilstad” bland annat då Saab haft verksamhet här. Bilinnehavet i snitt för riket var 467  bilar per 1000 innevånare, i Nyköping var siffran 518 bilar under 2013.

Nyköping är alltså på rätt spår, om vi strävar efter en mindre bilberoende mer attraktiv stad. Det finns en mängd orsaker och förklaringar till att vi minskar bilresandet:

• Jag tror faktiskt det stora fokuset på cykling kanske är den tyngsta förklaringen. Allt fler upptäcker hur smidigt det är att cykla, och att Nyköping i mångt är en bra cykelstad (som kan bli ännu bättre). Cyklingen har helt enkelt tagit över en del resor från bilarna.

Full fart på Västra Kvarngatan,
tyvärr inte någon bra cykelgata.

Fler förstår att som cyklist är man bara vinnare. Man tar sig snabbt och bekvämt till de stora målpunkterna i stan. Man behöver aldrig fundera över p-platser, p-avgift och p-böter. Man slipper lägga sin surt förvärvade slantar på bensin och dyr bilservice.

Istället färdas man med värdighet genom stan, i närkontakt med sin omgivning. Möter man en kompis är det bara att bromsa in och växla några ord. När gjorde du så sist, instängd i en bil?

• Fler och fler bilister inser det orimliga i att förstöra hälsan genom det eviga stillasittandet bakom ratten. Då byter de till färdsätt som innebär att kroppen får sig en genomkörare, som cykeln.

Många bilister är även rätt trötta på att ständigt bidra till miljöförstöring, trafikfaror och trängsel på gatorna. Med insikt om bilismens alla avigsidor, kommer till slut en insikt, att det är dags att göra slut på detta. Man väljer andra färdsätt, så mycket det går.

• Den lokala kollektivtrafiken bussarna fungerar hyfsat. Det som inte lockat fler bilister, är nog tågtrafiken, som ju drabbats av en hel del störningar.  

En tydlig slutsats av den minskade biltrafiken är att Nyköpings politiker verkligen måste se över hur de planerar för den framtida trafiken. Att satsa stort på nya trafikleder och p-hus känns ju väldigt 60-tal, då bilismen stod för framtiden. Nu har 50 år gått, och nu är det cykling och bra kollektivtrafik som är framtiden, när vi ska skapa hållbara städer.

Elcykel, ett sånt fördärv!

Herr Åslund gör sig beredd att möta värmen.
Knappt en droppe svett med elassist på hojen.

Jag har tidigare hyllat elcykeln här på bloggen som det ultimata fordonet för att locka bilister att parkera för gott. Det står jag för fortfarande, men jag undrar om det inte är ännu värre...

Jag har tidigare bara provkört elcyklar lite korta sträckor, men nu fått ta mig några ordentliga rundor, då hustrun skaffat sig en elcykel. Hon är bortrest, så nu är det fritt fram att låna. Det varma vädret har gjort att den vanliga trampcykeln känts mindre lockande, man vill ju inte komma fram som en svettdrypande kamin när det är 28 grader ute. 

Trots att jag bara använde effektläge 2 och 3 av 5, så var jag totalt oberörd av cyklandet i hettan. Jag använde knappt hälften av effekten på den nästan löjligt lilla motorn, på 250 watt (en tredjedels hästkraft). Men ändå så pinnar man på fint, med ett mindre bidrag från benmusklerna.

Efter dessa rundor befarar jag det värsta, elcykeln är ju rent av ett  hot mot vanliga hojar. Man glider fram så tyst, bekvämt och snabbt, att det är en fröjd. Motvind, inga bekymmer. Långa branta backar, inga bekymmer. Långt att cykla, inga bekymmer. Ingen bekymmer alls. 

Cykelns totala smidighet, men utan den fysiska insats som cyklandet normalt kräver. Det blir svårt att låta bli elcykeln i fortsättningen...

Jag kan inte tänka mig ett bättre fordon för kortare resor. Hyfsad snabb, 25 km/tim. Kommer fram i stort sett överallt. Kan dra en kärra, eller en hel del last. Ingen skatt, inga krav på försäkring, inga p-avgifter, inga dyr bensin, miljöbelastningen nästan noll. Energiförbrukningen är nästan löjligt låg. Mellan tummen och pekfingret, beräknade jag att 1 kWh el räcker 100 kilometer, om man trampar lite också. Den energimängden i en bensinbil räcker högst ett par kilometer.

Räckvidden i batteriet är tillräckligt för ordentliga vardagsresor. Klarar 4-5 mil om man belastar den hårt, säkert dubbelt så långt om man låter motorn arbeta lite mindre. Och tar elen slut, går det bra att trampa vidare.

Jag har också studerat hustrun och ena sonen, som fått testa. De ser märkvärdigt nöjda ut. I synnerhet hustrun som lyckades åka ifrån mig trots att jag pinnade på ordentligt på min mountainbike. Hur det nu gick till, den ska ju maxa i  25 km/tim? 

Det här med elcyklar kan bli hur stort som helst, om folk börjar förstå. Tror till och med en och annan normal cyklist byter upp sig, vilket kanske inte är så lyckat, med tanke på alla gratis-motion. Men framför allt så är detta verkligen en killer-applikation mot inbitna bilister, som tycker att vanlig trampcykel är lite väl tungt och svettigt.