Risig cykel, då blir det för mycket bil

Nu kan Pelle njuta av cyklingen. Och lite mindre bil blir det.

Igår sålde jag en mina gamla cyklar, en fin Trek 21-växlad herrhybdrid. En stabil och lättrampad hoj, som jag nu skiljs ifrån då det är dags för förnyelse i cykelstallet (mer om detta senare).

Köpare en kompis Pelle, som nyligen passerat pensionärssträcket. Han cyklar gärna, men de senaste åren har han trampat runt på en lågpriscykel. Och det var ingen höjdare, har jag förstått. Han har sett lite osäker när han kommit trampande, och när jag berättade att det vara dags att sälja min Trek, blev han väldigt intreserad. Den gamla hojen har varit ganska ostabil och jobbig att cykla på, förklarade han.

Han blev snabbt övertygad efter att få provat Treken. 

Och som han konstaterade:

“Nu blir det mindre bilåka. Jag har åkt alldeles för mycket bil de senaste åren, eftersom min cykel varit så kass.”

Sannolikt är det många bilister som har det som Pelle. De har en cykel som de köpt billigt, för billigt ska det vara, åtminstone om man köper en cykel lite ogenomtänkt. Men med lågprishojen blir cyklande allt annat än lustbetonat, och den blir stående. Jag cyklar nästan dagligen genom ett radhusområde här på Arnö, och där står ett antal sådana hojar, halvt bortglömda, lite rostiga och med platta däck.

Men vänder man sig till parkeringen i radhusområdet är det en annan syn, här finns det ett antal fina bilar minst i 300.000 kr-klassen. Så att lägga några tusenlappar extra, och få en bra cykel är tydligen svårare än att slänga upp 100.000 extra bara för att få åka med ett flottare bilmärke.

Ja, vi människor är ett märkligt släkte.