Massaker på cyklisterna?

(denna text av mig publicerades idag i lokaltidningen SN, http://www.sn.se/asikter/insandare/1.2508296)

I lördagen SN konstateras att antalet dödade och skadade i trafiken ökar kraftigt bland oskyddade trafikanter, och att Nyköping hör till landet sämsta inom trafiksäkerheten.

Artikeln pekar ut cyklister och fotgängare, som särskilt utsatta eftersom antalet dödade och skadade ökat, som det påstås i texten. Tyvärr har nog inte tidningen kollat NTF:s statistik särskilt noga, där finns nyanser som inte framgår av texten.

• Från 2007-2013 har endast en (1) cyklist omkommit i Nyköpings trafik, det var 2011. Inga fotgängare omkom under perioden.

• Allvarligt skadade cyklister har minskat. Värst var 2010 med tio skadade, 2013 var det endast två. För fotgängare är antalet ungefär konstant, förutom en topp med 17 skadade 2011.

• Det som ökat är lindrigt skadade, vilket i och för är en väckarklocka. 

Så någon riktig massaker är det inte på Nyköpings gator. SN:s braskande rubriker skapar onödig oro kring trafiksäkerheten. Detta skymmer de många positiva aspekterna av att vi cyklar eller går, istället för att ta bil. Trängseln minskar på våra gator, den personliga hälsan och orken blir bättre.

Varför ökar då de lindrigt skadade? De flesta cykelolyckor är singelolyckor, så det är nog inte bilisternas fel. En trolig orsak är att vi blivit fler cyklister på gatorna, vilket förstås ger fler olyckstillfällen. Men siffrorna kan också vara ett utslag av bättre rapportering. 

Nyköpings cykelvägnät kan förstås bli bättre på en rad punkter, vilket jag kan berätta om i en kommande insändare.

Björn Åslund, cyklist

Farligare att cykla och gå? Eller bättre olycksrapportering?

NTF har presenterat sina siffror över trafikolyckorna, och det ser ju inte direkt bra ut för Nyköpings cyklister och gående, åtminstone om man tittar på kategorin lindrigt skadade. Alla diagram är skärmdumpar som jag gjort utifrån NTF:s databas. 

Statistiken för cyklisterna lindrigt skadade från 2007 t o m 2013, visar en uppåtgående trend.

Statistiken för gående lindrigt skadade från 2007 t o m 2013, visar en dramatisk ökning. 

Dock när det gäller allvarligt skadade är utvecklingen lite annorlunda. Här syns inte någon dramatisk ökning.

Svårt skadade cyklister.

Svårt skadade fotgängare.

NTF tolkar det naturligtvis som att det blivit farligare att cykla och gå, att trafiksäkerheten är eftersatt. Att NTF varnar för faror i trafiken är naturligt, eftersom deras affärsidé är just att trafiken är farlig. 

Men varje olycka är en olycka för mycket, så  NTF behövs nog rätt länge till. Men har det verkligen blivit farligare att cykla, att olycksrisken ökat? Ökningen är för lindrigt skadade är ju så pass kraftig att det finns anledning att granska den ordentligt. Det finns andra orsaker än sämre säkerhet som kan ha spelat in.

I diskussioner på sociala medier finns de som hävdar att statistiken förbättras, så att fler olyckor helt enkelt kunnat kategoriseras och läggas in i statistiken. Det är helt enkelt fler olyckor som rapporteras via sjukvård och polis.

En annan förklaring är att antalet cyklister och gående blivit fler. Rent allmänt ökar ju cyklingen tydligt i många städer, och då skulle ju detta kunna dra upp olycksantalet. Jag har haft tillgång till cyklingsstatik från Nyköpings kommun för tidigare år, den har visat på fler antal cyklister, dock en ganska måttlig ökning. Hur det ser ut för 2013 vet jag dock inte. Men jag har väldigt svårt att tro att antalet cyklister i Nyköping fördubblats från 2007 till 2013 som statistiken över lindrigt skadade antyder.

Å andra sidan finns det teorier om att fler cyklister ger säkare cykling. Det kan göra att bilisterna blir mer medvetna om cyklisterna och tar mer hänsyn, så då borde vi få en minskning om cyklingen ökat. 

Men fler cyklister i Nyköping har inte lett till någon egentlig standardhöjning av cykelbana-nätet, så det skulle kunna vara att fler cyklister ökat trängseln på cykel och gångbane-nätet, vilket rimligen ökat risken för sammanstötningar. Det finns ett antal cykel och gångbanor som är klart underdimensionerade, dessutom är Nyköping väldigt dåliga på att separera cyklister och gående på samma vägbana.

Att antalet svårt skadade cyklister ändå minskat visar dock på att säkerheten ändå i viss grad blivit bättre. Och att just svårt skadade cyklister minskat är ju en stor lättnad, för svåra skador kan ju innebära livslånga handikapp.

Men ökningen av lindrigt skadade är ändå en väckarklocka, som borde få kommunens trafikansvariga att göra en ordentlig analys, för att se om det går att hitta någon systematik, som eftersatt underhåll, brister i vägnätet, etc. För en så tydlig ökning kan skapa oro, som motarbetar mål om ökad cykling. Det skapar en onödig oro om cykelrisker, det är ju trots allt stora hälsovinster med cyklingen som uppväger riskerna.

Dödade cyklister. Endast 1 (en), som omkom 2011. Totalt dog 19 personer i trafiken från 2007 till 2013 enligt NTF:s statisik.

Är den inte tungtrampad eller vinglig?

Golfen från 95 närmar sig skroten. Tanken är att Bulliten
ska mycket av vardagstransporter, som inhandling av maten.

Veckan efter midsommar hämtade jag min Bullit lastcykel i Stockholm. Det kunde ju vara läge för en rapport om mina intryck. 

Planen är att kunna sköta det mesta av vardagstransporterna inom Nyköping med en cykel helt enkelt. Kunna köra hem mat, hämta paket och frakta större saker. Bilen är 19 år och går troligen inte igenom nästa besiktning i vinter. Någon ny bil känns inte som en lockelse, så tanken är att Bulliten ska få dra det stora lasset i vardagen. Buss och vanlig cykel bör kunna funka övrig förflyttning inom stan. Sedan blir det väl hyrbil ibland, för att inte tala om taxi, ett underskattad transportmedel.

Lastcyklar är än så länge väldigt sällsynt här i Nyköping, det finns en handfull tror jag, så man är lite av pionjär här i stan. Folk kollar förstås lite nyfiket på detta nya ekipage. De undrar förstås hur den är, om den är tungtrampad eller vinglig...

Till att börja med vill jag bara säga att jag är 100-procentig nöjd med Bulliten. Jag har svårt att tro att en 2-hjulig lastcykel kan bli så mycket bättre än denna. Den känns oerhört stadig trots sin längd, och speciellt tungtrampad är den inte med sina 25 kilo. Visst kräver den mer kraft i tramptaget än en vanlig cykel, men det behövs inte jätteansträngning för att hålla normal cykelfart, och vill man braka på fort så går det också. Jag valde en modell med 27 växlar, då jag vet att många växlar verkligen gör trampandet mer njutbart. Detta innebär också att jag grejar rejäla uppförsbackar med mycket last, dock givetvis med måttlig hastighet. En förutsättning är också att man är någorlunda vältränad och van cyklist, för det innebär tvivelsutan att cykelmusklerna får jobba en del. 

Att frakta hem en ordentlig storhandling från matbutiken är ingen större utmaning. Som mest har jag nog haft 30-35 kilo på lastytan, vilket bara gjorde att cykeln kändes stadigare. Konstruktionen ska kunna klara 100 kilo plus föraren, och vi får väl se hur roligt det blir när jag fraktar hem 5 ölbackar och 4 jordsäckar samtidigt...

För den som vill kunna frakta riktigt tungt utan att slita ut sig, finns Bulliten med elassist, men det innebär närmare 10000 kr extra. Den utrustning jag valde, 27 växlar och bottenplatta för last, innebär en prislapp på drygt 25000 kr. 

Just stabiliteten är ett ämne för sig. Känslan i styret lite annorlunda än på en vanlig cykel. Man måste vakta lite mer på vart cykeln är på väg, är min uppfattning. Det kan kännas som den vill sticka iväg lite i fel riktning, om man inte är observant. Inget stort problem, man vänjer sig vid detta och kommer dit man ska. Men första tiden kändes detta lite ovant, jag vågade inte släppa ena handen från styret, men nu efter några veckor märker jag att detta inte är något problem.

Överlag är det väldigt mycket cykelkänsla i denna dansk-tillverkade hoj. Det känns verkligen som en cykel, inte som ett större transportfordon, vilket man kan förledas tro av storlek och utseende. Tillverkaren LarryvsHarry har verkligen gjort ett gott jobb, att få till en välbalanserad konstruktion.

Det finns några saker som tycker är lite knepiga, som dock inte har med Bulliten att göra, utan är mer generella för en lastcykel.

• Att korsa gator med biltrafik är svårare. Dels är en tung lastcykel inte lika smidig och kvick som en vanlig cykel, dels kan det vara svårt att få plats på refugen i mitten av gatan, om man vill stanna där. Jag försöker undvika cykelöverfarter i den täta nyköpingstrafiken, och väljer hellre rondellkörning som bilar.

• Att parkera och låsa i cykelställ är lite svårare. Jag vill backa in mot cykelstället för att kunna låsa dyrgripen med en kätting, vilket kan vara lite bökigt om det är många cyklar parkerade och trångt.

• Svängradien är mycket större än en vanlig cykel, vilket man främst märker av när man går och vill vända Bulliten på en liten yta. Det behövs mer utrymme än vanligt för att komma runt.

25000 kr kan tyckas ett rejält pris för en cykel, men det är genomgående hög kvalitet på utrustning och tillbehör. Jag räknar med många år av ganska obekymrat trampande.

Är någon Nyköpingsbo sugen på att testa? Hör av er, jag ställer gärna upp för en demo och provtur!

Cykelställsfrågor, är det verkligen struntfrågor?

Massor med cyklar, så många att cykelstället inte syns.
Visar kanske hur viktiga cykelställsfrågan är.

Uttrycket cykelställsfrågor syftar på långa diskussioner och beslut kring struntsaker, som exempelvis var cykelstället ska stå. Titt som tätt här man lite föraktfulla kommentarer, att något är en cykelställsfråga, ungefär som den är oviktig. 

Som politiker och beslutsfattare vill man förstås inte förknippas med struntsaker, man vill ta stora långsiktiga beslut som ger tydliga avtryck, allra helst någon monumental byggnad. Så vad blir då resultatet, jo man tassar försiktigt kring cykelställ och annat cykelrelaterat. Inte vill man väl bli förknippad med sånt strunt.

Åtminstone har det varit så länge, frågor kring cyklingen har ju länge negligerats, för att istället prioritera det mesta som gynnar biltrafiken. Men under senare år har det trots allt skett en tydlig omsvängning, det vet vi. Idag tycker jag snarare cykelställsfråga borde symbolisera något modigt och visionärt, något som bryter mot något etablerat (att gynna biltrafiken ensidigt).

Trots allt lever uttrycket cykelställsfråga med sin ursprungliga betydelse. Jag som är intresserad av cykling blir lite störd, det påverkar mig, jag får känslor av man ser ned på mig lite för mitt intresse, att jag bara bryr mig om något som är rätt oviktigt.

Vi som brinner för cykling får nog reda upp här. Vi får gå till mottack, förklara att cykelställ idag tvärtom är något av det viktigaste, för att underlätta för den fantastiska uppfinningen cykeln, så att vi får tillgängliga och trevliga städer. Då ska det bli rätt och inte halvmesyrer.

Eller så ställer vi näbbiga frågor, när uttrycket dyker upp, för att markera hur felaktiga signaler det sänder idag.

Den som vill prata om struntsaker kan väl i framtiden ägna sig på p-platser och p-hus. Det om något är väl struntsaker...

Risig cykel, då blir det för mycket bil

Nu kan Pelle njuta av cyklingen. Och lite mindre bil blir det.

Igår sålde jag en mina gamla cyklar, en fin Trek 21-växlad herrhybdrid. En stabil och lättrampad hoj, som jag nu skiljs ifrån då det är dags för förnyelse i cykelstallet (mer om detta senare).

Köpare en kompis Pelle, som nyligen passerat pensionärssträcket. Han cyklar gärna, men de senaste åren har han trampat runt på en lågpriscykel. Och det var ingen höjdare, har jag förstått. Han har sett lite osäker när han kommit trampande, och när jag berättade att det vara dags att sälja min Trek, blev han väldigt intreserad. Den gamla hojen har varit ganska ostabil och jobbig att cykla på, förklarade han.

Han blev snabbt övertygad efter att få provat Treken. 

Och som han konstaterade:

“Nu blir det mindre bilåka. Jag har åkt alldeles för mycket bil de senaste åren, eftersom min cykel varit så kass.”

Sannolikt är det många bilister som har det som Pelle. De har en cykel som de köpt billigt, för billigt ska det vara, åtminstone om man köper en cykel lite ogenomtänkt. Men med lågprishojen blir cyklande allt annat än lustbetonat, och den blir stående. Jag cyklar nästan dagligen genom ett radhusområde här på Arnö, och där står ett antal sådana hojar, halvt bortglömda, lite rostiga och med platta däck.

Men vänder man sig till parkeringen i radhusområdet är det en annan syn, här finns det ett antal fina bilar minst i 300.000 kr-klassen. Så att lägga några tusenlappar extra, och få en bra cykel är tydligen svårare än att slänga upp 100.000 extra bara för att få åka med ett flottare bilmärke.

Ja, vi människor är ett märkligt släkte. 

Kan ingen stoppa denna onödiga miljonrullning

På gårdagens kommunfullmäktige beslutade om en detaljplan för förlängningen av Hamnvägen, som visar hur den ska korsa järnvägen TGOJ-banan. Planen är en är en plankorsning, vilket i och för sig är ett mindre kostsamt alternativ än att bygga en tunnel eller en bro över järnvägen. Problemet är dock att trafikverket starkt ogillar plankorsningar, varför allt talar om att verket kommer att sätta käppar i hjulet för detaljplanens förverkligande. Kommunen lär då landa i en situation där man tvingas till en dyrare lösning för att uppfylla trafikverkets krav. Prislappen för en bro över järnvägen lär visst ligga på cirka 150 milj kr.

Att kommunen nöjer sig med en plankorsning beror väl främst på att det helt enkelt börja bli viss brist på investeringsmedel, och man nog inser att det finns annat än vägar att satsa på. Men varför då inte släppa tanken på Hamnvägens förlängning för tillfället, och istället invänta vad som händer med trafiken och framkomligheten, eftersom det sker andra förändringar i vägnätet. 

Snart blir här en rondell, vilket lär öka flytet på
genomfartsgatorna i centrala Nyköping. Det lär även
minska behovet av Hamnvägens förlängning.

Jag får intrycket av att KF-politikerna inte verkar vilja ta hänsyn till de förändringar och förbättringar för trafiken som som faktiskt görs. Den nya rondellen vid Västra Viadukten lär ge bättre flyt i trafiken när den står färdig i höst. Och vad händer när busstationen så småningom försvinner och flyttar till resecentra - då försvinner ju trafikljuset vid bussutfarten som idag hindrar framkomligheten?

Dessutom räcker det med att några få procent av bilisterna sätter sig på cykel, eller tar buss, för att flytet i trafiken ska bli bättre. Möjligheten att de väljer cykel har ökat påtagligt, då allt fler börjar inse att elcykeln är ett väldigt bra fordon för smidig framkomlighet i stadtrafik. Tror att elcykeln om en 5-6 år kommer att ha förändrat synen på cykling rätt rejält.

Så Hamnvägens förlängning i Nyköping kan bli vad Förbifart Stockholm håller på att bli, nämligen en stor galen onödig satsning på mer biltrafik, när det mesta talar för att trafiken istället borde minska (klimatbelastning och resursförbrukning).

Östra Storgatan för mer mänskliga möten

Blir färdigt i höst. En gata främst för cyklar och gående.

Östra Storgatan här i Nyköping är just nu en arbetsplats, oframkomlig för bilarna, eftersom den håller på att byggas om till gångfartsområde. Körbanan ska höjas upp så att det blir en känsla av torg. Gatan ska få moderna betongplattor som ska ge ett bättre intryck. Cyklar och fotgängare ska få företräde och hastigheten hos bilarna ska vara låg är tanken.

Denna förvandling av en av stadens centrala gator har diskuterats i många år, men äntligen har alltså stans politiker vågat ta ett framåtsyftande beslut. Att beslutet först kom i år - 2014 - hänger tydligt ihop med den diskussion, som allmänt förs om att städer ska befolkas av människor, inte bilar. 

Ett sådant beslut hade man inte tagit för tio år sedan, då var fortfarande bilen normen för planeringen. Men en rad faktorer har förändrat synen på våra städer och hur vi ska resa. 

Vi har en urbanisering, där folk flyttar till städer, och ju mer människor det är i städer, desto omöjligare blir trafiken om bilen är normen för hur vi förflyttar oss. Vi har en ökad miljömedvetenhet, där allt fler förstår att biltrafik knappast är något särskilt hållbart sätt att resa, inte ens med miljöbilar. Vi har också ett ökat intresse för vardagsmotion (gärna på cykel), allt fler som förstår hur illa det är för hälsan av att motorer ska göra allt fysiskt arbete, och människan ingenting. 

Till detta kommer ytterligare en faktor. Närhet och täta städer bidrar till ökad produktivitet. Denna slutsats har dragits av nationalekonomen Johan P Larsson vid vid Internationella Högskolan i Jönköping. 

Min slutsats är förstås att en gata där människor möts och kan ha kontakt är förstås mycket mer utvecklande än en gata där bilar bara strömmar förbi.

Nackdelar finns förstås med gångfartsgatan, men jag kan bara se dem ur bilisternas perspektiv. Som att de tvingas köra lite långsammare på denna centrala gata. Men bilister är totalt sett en enormt gynnad grupp, så det finns ingen anledning att klaga. Ett exempel på gynnandet är de 522 miljarder kronor som regeringen satsar på transportinfrastrukturen 2014-2025. Mindre än tio promille, kommer att gå till cykelvägar visar den genomgång av den nationella transportplanen som trafikexperten Krister Spolander gjort med bidrag från Svensk Cykling. 

Det är långt till prioritering av cykling på statlig nivå. 

Men i Nyköping vi får trösta oss med Östra Storgatan som blir färdig i höst. Och förhoppningsvis blir det fler beslut som sätter cykel och gående i första rummet, för en stad där människor möts och kan utvecklas.